Aspiepower Media

Jag är rädd för våren – Vårdepression

vårdepressionJag är rädd för våren

Som jag skrivit flera gånger nu så tycker jag att det är så skönt att vi går mot ljusare tider. Det gör så mycket för mitt mående. Klockan är 20.20 när detta skrivs och det är fortfarande just ut. Jag vågar tom gå ut och ta en promenad vid den här tiden utan att vara rädd.

Man pratar inte om vårdepression

Jag gjorde en undersökning på Instagram stories för ett tag sedan och bad er berätta vilken period som är jobbigast för er. 69% svarade höst och 31 % vår. Jag tycker det är spännande att det inte var större skillnad. För jag upplever att man inte pratar så mycket om vårdepression. Jag vet inte riktigt varför våren varit jobbig för mig men jag tror att det kan bero på flera olika saker.

Saker som skapar oro:

1. Att det var under våren som jag blev utsatt för övergrepp.

2. Att det varit den tiden som varit jobbigast i skolan. Det har varit stress för att hinna få godkänt i alla ämnen innan sommarlovet.

3. Att det varit en period med mycket oro inför sommarlovet. Ovissheten om man kommer ha en kompis eller ej efter sommaren.

4. Oron inför att mina rutiner kommer rubbas. Sommar betyder att folk har semester. Boendestöd, kontaktpersoner, handläggare på Försäkringskassan, läkare osv…. Kommer försvinna under några månader. När rutinerna rubbas och man behöver dom som mest då försvinner stödet. Jag har tackat nej till vikarier för det skapar bara ännu mer stress och kaos.

Hoppas att jag slipper i år

Jag hoppas dock att jag slipper i år. Eftersom jag typ kört ett år med depression så jag borde vara skonad nu kan man tycka. Sen står jag ju också på dubbeldos bipolärmedicin så det borde ju också vara ett skydd. Men man vet aldrig för depressioner kan man inte styra över tyvärr, man får hålla tummarna.
Vilken period av året är jobbigast för dig?

Ni kan läsa ett annat inlägg om vårdepression här!

 

Välkommen till mitt liv Litium!

Ohållbart

Efter en natt på slutenvård psykiatrin är jag utsläppt igen. Anledningen till att jag blev inlagd var att jag är väldigt labil. Vilket jag varit i över ett år men grädden på moset blev separationen. Vi höjde Seroquel i oktober och läkaren skrev i journalen att jag skulle ha en tid för uppföljning  så fort som möjligt, helst inom en månad. Nu har det gått ca fem månader och inget har hänt. Situationen var ohållbar så tillslut blev det ett besök på psykakuten. Jag klarade 941 dagar utan psykakuten, det är ändå ett framsteg.

För sjuk för öppenvården men frisk för akuten

Pappa var med mig till akuten och först fick vi svaret att de inte kunde göra något. Det är öppenvårdens ansvar att ändra mina mediciner men samtidigt har dom ingen tid åt mig. Vi bad också om att jag skulle bli sjukskriven i två veckor för att få ett break. Men nej det var inte heller akutens uppgift. Jag vet inte hur många gånger jag hamnat i den här situationen.  Jag är för sjuk för att vänta tre månader på en läkartid på öppenvården. Men är också för frisk för akuten. Efter mycket om och men gick läkaren i väg och ringde bakjouren som tyckte att jag skulle läggas in över natten så skulle hon träffa mig under måndagen.

Välkommen till mitt liv Litium!

Så blev det och det var en riktigt bra läkare. Vi beslutade att det var dags att testa något nytt. Jag har stått på Seroquel sedan sommaren 2015. Varför jag sattes in på den var för att redan hade ätit den mot psykoser innan vi visste att jag var Bipolär och då hade jag haft bra effekt av den. Det senaste året har vi dock höjt den mer och mer. Jag har varit lite skeptisk mot Litium för en läkare sa en gång att den inte passar min livsstil som flänger runt hela tiden och föreläser och sånt efter som man ska ta blodprover hela tiden. Men nu var det faktiskt mitt förslag att sätta in den för jag känner att vi måste testa att göra något.

Trappa ut Seroquel

I går tog jag första tabletterna och än känner jag ingen större skillnad såklart. Vi får ge det några veckor så får vi se. Jag ska ta första blodprovet på måndag sen skulle en sköterska ringa från öppenvården så vi får fortsätta att ställa in rätt dos. Tills vidare ska jag ha kvar Seroquel för de skulle bli katastrof om vi tog bort den innan den andra medicinen börjat verka. Nu är jag i alla fall utskriven, det blev bara en natt på slutenvården men jag är sjukskriven i två veckor för att få samla lite ny energi.

Äter du Litium?
Eller har du gjort det?
Hur funkade det för dig?
Berätta gärna!


Andra inlägg om Litium:

Dag 3: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/20/dag-3-med-litium/

Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/

Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/

Fyra månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/23/fyra-manader-med-litium/

Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/

Inlagd för psykiatrisk slutenvård

 psykiatrisk slutenvård

Livet är bra konstigt

Livet är bra konstigt ändå. I juli 2015 sändes mitt semesterprat i P4 Värmland. Jag berättade om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allt var. Tre dagar senare kommer jag in till akuten i ambulans efter min nionde överdos. I dag var det ett stort reportage om mig i Expressen söndag. Den här gången berättar jag om hur jag hittade tillbaka till livet efter den där kraschen 2015. Reportaget är gjort i oktober precis som semesterpratet var förinspelat.

Inlagd för psykiatrisk slutenvård

Vad gör jag i dag tror ni? Jo jag ligger på ett rum på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning för första gången på 11 år. Jag är inlagd för observation under natten och i morgon får jag förhoppningsvis träffa en läkare som kan ändra mina mediciner. Jag har en känsla av att de kommer vilja ta bort Seroquel och sätta in litium. Kanske är värt ett försök efter fyra år med Seroquel.

2 år och 7 månader utan självskadebeteende

2 år och 7 månader utan självskadebeteende

2 år och 7 månader utan självskadebeteende

Ännu en månad. Ännu en seger. I dag firar jag 2 år och 7 månader utan självskadebeteende. Den här månaden har bara flytit på och jag haft en lugn. Kanske tog jag slut på all ångest förra månaden för då var det kaos. Det var det närmaste jag varit att ge upp under hela den här resan. Vi var i valet och kvalet att åka till till psykakuten två gånger då men bestämde oss för att jag klarar det själv med rätt stöd och strategier. Den här resan kommer inte gå spikrakt framåt. Det kommer gå upp och ner och  vi får ta en månad i taget, så nu satar vi på 2 år och 8 månader.

Lite ljus i mörkret


Det här inlägget innehåller reklam för mitt eget företag Aspiepower media


Lite ljus i mörkret

Lite ljus i mörkret

På bilden ser ni den fina ljuslyktan som jag fick i julklapp. Härligt med lite ljus i mörket, som jag skrivit förut så gillar jag inte den här årstiden. Där bara mörkt ute hela tiden och det känns som man går runt och är trött hela tiden. Vad tycker du om vintern?Drömmen hade varit att dra utomlands i några månader men mina föräldrar vägrar att släppa i väg mig själv haha. Men själva åker de till Thailand i februari och är borta i TRE VECKOR! Jag kan inte bli med för någon måste ta hand om Baby. Jag är inte alls bitter…. Funderar på att ringa BRIS, så här kan man ju inte få bete sig som förälder;)

Rasar in föreläsningsförfrågningar

Sen verkar det som jag inte kommer ha tid att åka utomlands för just nu rasar det in föreläsningsförfrågningar. Har fått fyra stycken bara senaste dygnet. Fortsätter det så här så blir det ingen vila i vår. Jättekul! Vet du om att du vill boka mig i vår? Då är det dags att göra det nu. Du kan läsa mer om min föreläsningar här.