Hej kompisar!

Jag gjorde ett litet försök att starta upp bloggen igen. Men jag har insett att bloggens tid är över. Tid och inspirationen finns inte längre. Ni har fått följa mitt liv nästan varje dag i över tio års tid och det kommer ni fortsätta få göra. Men i en liten annorlunda form för jag uppdaterar lika flitig på Instagram och Facebook. Om inte mer för jag har flera kontot haha.

Den här bloggen har betytt mycket för mig och utveckling både som privatpersonen Joanna och företagaren. Den har gjort att jag fått träffa människor jag annars aldrig hade fått träffat. Den har gjort så jag fått göra saker jag aldrig hade fått gjort annars. Som tillexempel få delta på Almedalsveckan, gästa Nyhetsmorgon, Gå på gala med bloggeliten, fått pris av prinsessor och spelat pingis med Peter Jihde.

Jag är så tacksam för allt den här bloggen gett mig. Jag är också väldigt tacksam för att ni velat hänga med på mina äventyr under årens lopp. För utan er ingen blogg. Tack för allt!

Men nu är det dags att vända blad.
Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mitt och Riff liv.
Det gör ni här:

Mitt vanliga konto där ni följer min vardag.
Mitt träningskonto.
Mitt speedwaykonto.

36 år

Ja ni mina vänner, numera är denna brud 36 år. Det kan vara svårt att tro och jag får fortfarande visa legitimation på systemet. För ett tag sedan fick jag till och med visa det när jag köpte energidryck. Haha jag lär se ung och fräscht ut. Men seriöst! Jag ser väl inte ut som 15? Fast när jag var och gjorde ett reportage om dansande barn för ett tag sedan så var det helt gäng med fyraåringar som stod och skrek. ”Kolla, kolla! Hon har rosa hår”, skönt att känna att man är på samma nivå som någon. 😉

Rosa hår

På tal om rosa hår så har mitt hår fått en makeover. Jag var så trött på det jag hade så det fick bli en ljusare rosa ton. Dock kommer de släppa lite och bli mer ljusrosa om några tvättar. Förstår inte hur lite färg kan göra så man känner sig så mycket fräschare. Men med tanke på hur mitt hår såg ut så är det kanske inte så konstigt. Men de är ändå knäppt att jag tyckte att det såg helt okej ut redan innan uppfräschningen. Tills jag såg före och efter bilden. Haha ja ett lyft blev det iallafall.

Födelsedag i Stockholm

Födelsedagen spenderades iallafall i Stockholm med mina styrelsekompisar från Autism Sverige. Ja de har ju hänt en del sedan den här bloggen tog paus 2022. Numera sitter jag med i tre styrelser, Hjärnkoll i Värmland, Autism Värmland och har blivit adjungerad i Autism Sverige styrelse. Så fredag-lördag står arbetshelg i Stockholm på schemat. Det blir ett intensivt dygn men sådana här helger blir alltid trevliga. 🙂 En bra födelsedag ändå. 🙂

Har jag inte bipolär sjukdom?

Hösten 2022 sattes min senaste diagnos, Ementionell instabilitet personlighetssyndrom. Tidigare kallat borderline. Jag kände att jag äntligen hade hittat rätt. Nu förstod jag varför mitt liv alltid varit som det är. Autism, bipolär sjukdom typ 2 och borderline – diagnoserna som stökar till mitt liv ibland. Det kändes så skönt att äntligen förstå. Att få en förklaring. Att känna igen sig någonstans. Jag landade i mitt nya ”jag”. Gick runt och väntade på att få börja med DBT-terapi. Fick äntligen komma till Centrum för ementionell instabilitet. Fick träffa min nya läkare för första gången. Jag möttes av orden ”Joanna jag ät osäker på om du har bipolär sjukdom.”

Började gråta

Först blev jag förbannad och började gråta. Jag tyckte att nu får de fan ge sig! Räcker det inte. 20 år med diagnoser hit och dit. En stunden har jag en och nästa stunden har jag den inte. Sluta förstör min identitet. Vem fan är jag egentligen? Ta för i helvete inte bort det som blivit jag. Det jag landat i och accepterat. Jag orkar inte göra det här en gång till. Sex stycken diagnosutredningar räcker. Kan vi inte bara sätta Joanna syndrom, det finns bara ett exemplar. På gott och ont. 😅🤷‍♀️ Funderar på att döpa om den här bloggen till ”Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom och massa andra jävla diagnoser, som ingen vet vad det är”. Så jag slipper byta namn hela tiden haha.

Få svart på vitt

Nu har det gått några månader från första läkarsamtalet. Jag och läkaren har träffats en gång till. Denna gång gick det bättre och vi kommer överens. Det märktes tydligt att min psykolog sagt åt henne att jag tyckte att hon var för hård. För den här gången hade hon bytt taktik. Jag fick styra samtalet helt. Hon tog upp tanken om att lägga alla mina diagnoser på bordet och försöka lista ut vilka jag faktiskt har. Att göra rätt så här 20 år senare. Jag har insett att de har rätt. Alla sex utredningar jag gjort har gjort av minst sex olika läkare, psykologer och diverse andra personer som varit delaktiga. Det har varit många kockar i soppan. Nu kan ett fåtal personer som kommer träffa mig under längre tid och lära känna mig kolla på hela mig. Få en bättre helhetsbild.

Känns läskigt

Det känns läskigt att dra upp allt och inte veta vad vi kommer landa i. Men jag tror att det här det bästa vi kan göra. Jag kommer ta vara på den här möjligheten när den erbjuds. När detta kommer ske är oklart. Just nu ligger fokuset på terapin så får vi göra resten efter vägen. En sak i taget. Men frågan läkaren ställer sig just nu är om jag verkligen har bipolär sjukdom. Eller om det borderline i kombination med trauman som gör att jag får bipolär symtom. Hon tycker inte att jag sväger på ett bipolärt sätt. Så nu har jag fyllt i en stämningsdagbok i tre månader så hon ska få en bättre bild.

Det kommer bli bra

Oavsett vad den här resan slutar i så vet jag att det kommer bli bra. Det är dags nu. Efter nästan 25 år med psykisk ohälsa så ska vi hitta verktygen för att må så bra som möjligt, under längre tid. Att hitta en balans. Framför allt i mediciner. Inte stå på överdos i massa år utan anledning. Men den historien måste få ett eget inlägg. För den är för sjuk att bara dra upp så här. Så mer om det i nästa inlägg.

Sjuk tjej

Halva förra veckan rullade på sen körde jag veckans andra träningspass på onsdagen och började känna mig hängig. På torsdag vaknade jag upp med feber och ont i halsen och fick styra om planerna lite. Fick ställa in jobbet som samtalsledare på slutenvårdspsykiatrin men orkade köra videomöten både torsdag och fredag. Så lite jobb blev iallafall gjort denna vecka. Men hela helgen har spenderades i sängen. Har bara varit uppe på toa och för att öppna kylskåpet typ.

Ny vecka och nya äventyr

Nu är veckan slut och jag hade bestämt att min sjukdom också får var det för nu orkar jag inte vara sjuk mer. Att göra ingenting i fyra dagar räcker. Är nästan lite stolt över mig själv för att jag varit så lugn. Det är ju dags för nya äventyr, mina sista vardagar som 35 åring. Men nej nej kroppen är inte redo för att bli frisk än. Så segt! I dag var det ju dags för gruppterapi. Måndagar och onsdagar är nämligen mina terapidagar. Två timmar gruppterapi och en timma själv med psykologen.

Det bästa jag gjort

Att tjata till mig DBT-terapi kan vara det bästa jag gjort. Det var helt klart värt att vänta på det på det i sexton månader. Det har hänt så mycket i mitt mående på bara månader och jag gör framsteg för varje vecka som går. Önskar att någon hade erbjudit det här Så mycket tidigare. Men som varit har varit. De är ingen idé att sura över att jag fick ta en omväg på 20 år. För det gör ju ändå ingen skillnad.

Ta vara på chansen

Nu har jag chansen och jag tänker ta vara på den. Jag kommer göra allt jag kan för att bli så frisk som möjligt. Den här resan har bara börjat och hur den slutar är det ingen som vet. Kanske har jag helt andra diagnoser än i dag, när det här äventyret är slut. Men mer om det i nästa inlägg. 🙂

Ny familjemedlem

Jag tror att de flesta av er har följt mig i mina sociala medier, under de här två åren jag inte bloggat. Så jag tror ni har full koll på den nya familjemedlemmen som flyttade in efter Stars bortgång. Världens bästa Riffen Tiffen Terroristen!

Stars halvsyster

Jag tycker att det är fint att se Stars gener leva vidare genom Riff. Det är nämligen så att de är halvsyskon och har samma mamma. Jag ser många likheter både i sätter och utseendet. Som att hänga i kristallkronor, bada badkar och riva lägenheten på nätterna. Haha.

Livrädd

Efter Stars hastiga bortgång så får dock Riff stå med en grundlig undersökning varje dag och höra ord som…

”Du tänker inte dö i dag va?”
”Du ser lite smal ut, vi måste väga dig!”
”Varför står din päls rakt upp? Är du sjuk?”

Jag reagerar på varenda detalj jag kan koppla ihop med Stars sjukdom. Livrädd för att det ska hända igen även om han hade en väldigt ovanlig sjukdom. Men sen möts man av de här ögonen som säger ”Mamma, sluta nu! Jag ska bli trehundra år gammal.” Världens bästa Riff. Nu sitter det kanske någon där ute och funderar över valet av namn. Riff var kommer det ifrån? Ni får en gissning! Kom igen nu! Hur bra känner ni mig egentligen?

Rockstjärnekatt

Trumvirvel….
Hon är döpt efter Dregen!
Kunde du inte räkna ut det så är det nog lika bra att du slutar läsa den här bloggen för då har du noll koll på mig. Baby blev en Backyard Baby, det var enkelt. Star fick sitt namn för att Dregen valde deras låt Star War till mitt semesterprat. När jag bad honom välja första låten han tänkte på när han tänkte på mig. Riff var svårare men tillslut blev det så eftersom Dregen öl heter Riff by Dregen. De komiska är att uppfödaren också använde alkohol som namn så hennes uppfödarnamn är Glittermoon Baliey. Värsta alkiskatten haha.

Ensamstående leopardmorsa

Även om vi har dödsångest varje dag och hon väcker mig flera gånger varje natt. Så är jag så tacksam för att den här lilla tjejen kom in i mitt liv. Jag kommer få många år tillsammans fyllda med äventyr. Men jag måste erkänna att det är hårt att vara ensamstående leopardmamma. Främst när man vaknar fem på natten för att man fått en tavla i huvudet för att man inte serverat frukosten i tid, haha. Jag kan lova att ni kommer se mer av den här damen på den här blogg!