Browsing Category

Bipolär sjukdom typ 2

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Jag mår inte så bra

Jag mår inte så bra

Jag mår inte så bra

”Du ler ju och skrattar så du kan ju inte må så dåligt.”
”Du sminkar dig och är snygg, det orkar man inte om man är deprimerad.”
”Du jobbar ju som vanligt. Är man deprimerad så ligger man bara i sängen.”

Fördomarna om psykisk ohälsa är många. Psykisk ohälsa syns inte alltid på utsidan men den finns på insidan. Senaste veckorna har jag jobbat, skrattat och sminkat mig. Men jag mår inte så bra.

Höjer dosen igen

Efter två veckors väntan ringde äntligen Doktor P i dag. Jag blev erbjuden akuthjälp för två veckor sedan men valde att vänta på han som följt mig i två år. Han tog beslutet som jag redan hade förstått att han skulle ta. Att höja Seroquel 100 mg till. (Normaldos 300 mg men har stått på 600 mg sedan i vintras.) Jag är i en blandfas och han är rädd för att det ska slå över i en hypomani.

Rädd

Jag fick själv välja om jag ville höja till 800 mg på direkten eller höja sakta jag valde det sista. Varför jag gjorde det är för att jag är känslig för mediciner och jag måste klara av att föreläsa. Tanken på att jag är på väg in i ett dåligt skov och har ett fullproppat schema i höst är lite skrämmande. Men man får försöka göra det bästa av situationen.

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Föreläsningar

Sista chansen – Boka mig som föreläsare i höst!

boka mig som föreläsare i höst

Sista chansen – Boka mig som föreläsare i höst!

Vet du om att du vill boka mig som föreläsare i höst och vinter? Då är det hög tid att göra det nu för det finns inte många lediga datum kvar nu. Jag kommer bara kunna ha ett viss antal föreläsningar eftersom jag även jobbar med annat. Det är så sjukt men också bra att jag sitter här i mitten av augusti och skriver att jag snart är fullbokad för resten av året.

För frågor, prisuppgifter och bokningar maila: info@joannahalvardsson.se
Du kan läsa mer om mina föreläsningar här!


Röster från tidigare föreläsningar:

”Alla som jobbar med barn och ungdomar borde få möjligheten att följa med Joanna på hennes resa genom att höra hennes föreläsning. En föreläsning där Joanna berättar utifrån sin verklighet på ett enkelt sätt om sina erfarenheter hur vardagen har sett ut för henne. Jag får ännu en gång bekräftat hur dåligt vårt samhälle är att ta till vara på alla människors olikheter. Det finns ibland enkla metoder och lösningar som gör att alla människor kan få utvecklas och få ett bra liv. Jag rekommenderar varmt Joannas föreläsning.”
/Anders Rosell, Orsa

 

”När man hör Joannas föreläsa och får följa med på hennes resa fram tills i dag, så börjar man fundera väldigt mycket hur detta kan få ske. Joanna berättar på ett intressant sätt hur hennes liv varit och man får följa med på en resa på livets otroligt svåra berg och dalbana. Att få chansen att få höra denna föreläsning har hjälp mig i mitt accepterande av min egen diagnos då Joanna berättar att alla är vi olika men unika på vårt eget sätt.”
/Martin

 

”Under föreläsningen får man följa med på Joannas på hennes resa från vilsen tonåring till den hela unga vuxna tjej hon är i dag! Hon berättar på ett fängslande vis om hinder och möjligheter hon stött på och tagit sig an under sina 30 år. Joannas föreläsning fick mig att skratta och gråta, den fick mig att känna att allt är möjligt.”
/Rebecka

 

”Sörmlandsidrotten och Parasportförbundet möter många idrottsföreningar. Vi ser att det är viktigt att informera och utbilda ledare kring bemötande för ALLA barn och ungdomar inom idrotten. Detta är också välbehövligt för att idrotten ska kunna leva till vad ”Idrotten vill”. Viktigt med kunskap kring hur olika bemötande och tydlighet kan påverka personer med bl a dolda funktionsnedsättningar. Joannas föreläsning ger nya aha-upplevelser och insikt i hur man inom idrotten och skolan kan underlätta för barn och ungdomar bara genom sitt ledarskap. Hon berättar på intressant sätt om sina erfarenheter från skolan och sitt idrottande under sin uppväxt. Joanna har en närhet i sin föreläsning och fångar åhörarna och förflyttar positioner. Föreläsningen passar både för ledare inom idrotten, skolpersonal, föräldrar, anhöriga och aktiva. Efter föreläsningen bär man med sig att vi är alla olika, men unika på vårt eget sätt. En tankeställare kring vad som egentligen är normalt.”
/Sussie E, Idrottskonsult/Sörmlandsidrotten

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende

1 år och 11 månader utan självskadebeteende

1 år och 11 månader utan självskadebeteende

Det är så jävla sjukt! I dag har jag klarat 1 år och 11 månader utan självskadebeteende! Längsta uppehållet på 15 år. Jag tror inte att en person som inte själv haft självskadebeteende kan förstå hur stort det egentligen är. Att jag varje dag kämpar mot impulsen att skada mig själv men låter bli. Men jag har gjort ett val och det är över nu.

En påminnelse

Min tatuering hjälper mig dock väldigt mycket. (Ni kan läsa bakgrunden om tatueringen här) När det känns som mest jobbigt så kan jag kolla ner på den och bli påmind om hur stark jag är och att jag aldrig är ensam. Det känns dock galet att jag snart haft den på min arm i 6 månader känns som det var i går som vi var till Arvika. Nu är det bara 30 dagar var tills mitt nästa delmål, 2 år!!!!

1 år och 11 månader utan självskadebeteende

1 år och 11 månader utan självskadebeteende

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

Våga vägra midsommar

Våga vägra midsommar

Nu är det snart dags ännu en sådan där underbar högtid, midsommar. Jag älskar högtider…. eller inte. Högtider är sjukt överskattade. Tidigare har jag försökt leva upp till det man ska göra för att uppfattas som ”normal”. Det innebär bland annat att man ska fira högtider. Jag har dock insett på senare år att högtider brukar sluta i kaos och de blir aldrig så där underbara som alla visar upp i sociala medier att de ska vara. Jag har slutat försöka passa in i en mall jag inte passar in i. I stället har jag börjat göra det som är bäst för mig själv. I år har jag valt att våga vägra midsommar. Tanken var att vi skulle åka till Hagfors men i går bestämde jag mig för att jag skippar midsommar i år.

På bristningsgränsen

Som jag skrev i går så är jag trött och sliten efter att ha varit social under resan till Kroatien. Jag borde få ett pris för att jag klarade 18 dagar utan att få ett utbrott. Jag känner att jag nu är på bristningsgränsen och en högtid och massa krav och förväntningar som aldrig blir som man tänkt skulle troligen vara grädden på moset. Därför tänker jag inte fira midsommar i år. Jag tänker låsa in mig i lägenheten med Henrik och Baby och se på film och chilla och kanske göra någon annan kravlös aktivitet som kan ta en promenad eller nått. Det blir midsommar iallafall även om den blir utan krans, midsommarstång och sill.

Mitt mående är det viktigaste

Det är en av de bästa sakerna som hänt de här senaste åren. Att jag börjat förstå hur jag fungerar och vad som är bäst för mig. Mitt mående är det viktigaste. Om du ska fira midsommar med någon som har autism så kan du kolla in den här listan som jag gjort med mina bästa tips för att undvika kaos. Den är gjord till påsken men jag tycker att den egentligen funkar till alla högtider. Eller så gör ni som mig och bara skiter i allt;)

midsommar

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2

När man varit social i 18 dagar …

En fördom om Asperger

En fördom jag ofta stöter på är att personer med Aspergers syndrom inte vill vara sociala. Den stämmer verkligen inte. Jag är en väldigt social personer och många andra jag känner med AS är också det. Om de får vara det på sina egna villkor.

När man varit social i 18 dagar

Nu har jag varit social non stop i 18 dagar. Inget ont av min familj jag älskar att umgås med dom men pga mina diagnoser så sliter det lite mer på mig än på ”vanliga” personer. När jag varit social för länge så blir jag trött, sur och arg och svänger mer i mitt mående. Därför valde jag att åka hem från Kumla i förrgår för att få två dagar för mig själv för att ladda batterierna.

Baby ställer inga krav

Så i går blev det en lugn dag i soffan, titta på YouTube, lyssna på ljudbok, skumbad och gos med Bebbsan. Baby ställer inte så stora krav på mig hon är nöjd om hon får mat och blir kliad på magen;)

När man varit social i 18 dagar