Vardag

5 år efter mitt semesterprat

Den 27 juli 2005 spelades mitt semesterprat på P4 Värmland. Den lokala versionen av Sommar i P1. Tidigare under våren hade det bandats hos P4 Värmland. Det  blev ett av de mest delade någonsin på sociala medier. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors utan att bli stoppas av någon som ville krama mig eller som bara ville säga att jag är grym.

Mådde fruktansvärt dåligt

De kanske låter härligt att få uppmärksamhet och få höra att man är bra. Men för mig var det fruktansvärt jobbigt. För ingen visste sanningen. Jag satt i radio och sa att mitt liv var bra nu för det var det jag trodde när det spelades in. Fast egentligen har jag nog aldrig mått så dåligt som då. Någon vecka innan kom jag in på akuten i Karlstad i ambulans.

Min nionde överdos

Jag hade tagit min nionde överdos. Jag ville inte det var bara ett desperat rop på hjälp. Det resulterade i att psykiatrin äntligen tolv år för sent kom på att jag var bipolär. Jag fick rätt diagnos, rätt mediciner och livet tillbaka. I journalanteckningen från mitt första psykologbesök står det ”Jag vet inte om hon kommer överleva det här om hon inte får rätt vård nu.”

Höll fasaden uppe

Jag vet inte hur jag lyckades men jag höll fasaden uppe. Jag åkte och föreläste över hela Sverige. Jag var anställd på Samspelet. Jag hade praktik på NWT. Jag spelade in ett semesterprat. Utåt sett var allt perfekt men på insidan var det kaos. Jag var deprimerad, manisk, hade panik ångest, självmordsbenägen på en samma gång. En tickande bomb.

En fortsättning

Jag står för mitt semesterprat och allt jag sa i det. För det var så det var då. Men skulle jag få chansen så skulle jag göra en fortsättning. Hur var det egentligen? Hur blev det sen? Den riktiga resan tillbaka till livet. Priser och allt annat som hänt.  För livet blev ju bra tillslut, på riktigt. Kanske borde jag spela in en fortsättning själv och publicera den här på bloggen. Skulle du vilja höra fortsättningen? Har du inte hört mitt semesterprat så hittar du det här.

Firade 4 år på Klarälven

I går firade jag som sagt 4 år utan självskadebeteende. Jag och min kontaktperson bestämde oss för att fira det på ett lite annorlunda sätt. Jag har ju berättat förut att jag var lite sugen på att testa att paddla kajak. Vi var och kollade på dom förra veckan och ställde lite frågor. Efter att ha funderat lite så bestämde vi oss för att göra ett försök.

Första gången

Jag har paddlat en del kanot som barn men aldrig kajak. Vi yrade lite om vi skulle ha en varsin eller en dubbel men de vi pratade med rekommenderade varsin. Jag tyckte det var lite läskigt för det kändes tryggare att vara i samma men när vi kom dit fanns det inga dubbla så vi hade inget val.

Svårt att svänga

Det var lite svårt att svänga för de kändes som jag åkte åt ett håll hela tiden. Men bara vi fick köra ett tag så gick det bra. Vi paddlade nästan hela vägen ner till Löfbergs arena. Sen vände vi och åkte en liten bit innan vi stannade för att fika vid en liten strand. Firar man fyra år utan självskadebeteende så måste man göra det med stil.

Härlig tur

Precis när vi kom i land så började det att regna så vi hade turen på vår sida.Vi kom upp i 3,55 km och träningsvärken är ett faktum. Har dock tagit det lugnt med träningen denna vecka eftersom jag visste att det skulle bli ett härligt paddlingspass. Den blev en härlig tur och det här är nog inte den sista.

14 år av mitt liv

I 14 års tid skadade jag mig själv både fysisk och psykiskt. Allt började med att jag läste i tidningen om en tjej som skadade sig själv. Jag var var 14 år då. Tjejen i tidningen sa att det inte hade hjälp henne att skada sig själv men tänk om det skulle hjälpa mig. Det gjorde det inte men tänk om det skulle hjälpa nästa gång, så jag testade en gång till. En gång till. En gång till. Och en gång till. Det hjälpte inte men jag var fast. Det var som en drog. Jag trodde att jag behövde det här för att överleva. Det gjorde så fruktansvärt ont i själen och när jag skadade mig själv fysiskt så gjorde det någon annanstans för en stund. Jag behövde lufta själen.

Media borde tänka sig för

När media intervjuar mig och jag berättar om mitt självskadebeteende så får jag ofta frågan om hur jag skadade mig själv. Jag vill inte svara på den frågan. Den är inte relevant. Det är väl nog tragisk att en fjortonårig tjej vill skada sig själv. Jag tänker på den där 14 åriga Joanna som läser tidningen. Kanske sitter det en annan fjortonårig tjej och läser om mig och jag vill inte bidra till att någon testar att skada sig själv. Kanske är det därför som jag valde att bli journalist. För att lära mina kollegor hur texter om psykisk ohälsa kan bli en katastrof om man skriver på fel sätt. Media borde tänka sig för, de påverkar mer än vad du tror.

I fall att…

I många år hade jag med mig ett rakblad vart jag än gick. I fall jag skulle behöva det. I dag drar jag med mig en mössa när jag åker på längre resor. Det kanske ser larvigt ut att jag drar med mig mössan jag fick av Ludde världen runt men jag har med den i fall att. Jag tror att ni håller med om att det är bättre att dra med en mössa än ett rakblad. Den där mössan påminner mig om att jag inte är ensam hur ensam jag än känner mig. Att jag lovat Ludde att aldrig mer kommer skada mig själv och jag håller alltid det jag lovar.

4 år utan självskadebeteende

I dag firar jag 4 år utan självskadebeteende. Fast jag skulle vilja säga vi. Det här året har inte varit enkelt. Jag svängt väldigt mycket i min bipolaritet. Vi har ändrat mediciner, bytt samtalskontakt och jag har fått träffat fyra olika läkare. Det är många gånger som jag suttit där och velat ge upp. Då finns dom där, två av de viktigaste människorna i mitt liv. Ludde och Carolina. Jag har tappat räkningen på hur många gånger de senaste året jag har skrikit att de är dumma i huvudet och inte fattar någonting. Ändå står dom kvar och hejar, tjatar och stöttar. Nu satsar vi på 5 år!

Nytt hår

I tisdags blev det en tur till frissan för färg och klipp. Det fick bli lite mörkare rödlila den här gången. Jag är väldigt nöjd! Att man kan känna sig så mycket fräschare av att bli av med lite hår.

Hemester i Hagfors

Efter klippningen åkte jag till Hagfors. Det var mammas sista semester vecka och jag hade inge bättre för mig så det blev lite hemester i Hagfors under veckan. Värdet var inte det bästa så det blev en promenad i regnet.

fredagsgodis

Det blev lite nyttigt fredagsgodis denna vecka! Jordgubbar är så gott men ack va dyra de varit i år så man får passa på att köpa ett lager att frysa in när de sänkte priset. Perfekt för en viktväktare.

Glasscafé

På fredag blev det en tur till Lakene glasscafé. Försökte unna mig men samtidigt tänka smart eftersom jag visste att vi skulle på kalas på kvällen. Så åt bara två kulor i bägare för att få ner pointsen. Ärligt man blir nog mätt på två varför ska man då trycka i sig en till bara för att?

Gult är inte fult

Jag körde en gul outfit dagen till är. Gult är verkligen inte ful jag har blivit lite besatt av gult haha. Shortsen och linnet kommer från HMs rea, ett riktigt klipp!

Kalas vid sommarstugan

Sen blev det som sagt födelsedagskalas vid sommarstugan med god mat och tårta. Det blev också ett litet kanotäventyr haha. Jag vill testa att paddla för första gången på säkert 10 år och jag fick tre medhjälpare. Så det gick prima!

Massa mys

Annars har det varit en lugn vecka med mest serietittande och Bebbsanmys. Världen var ju som sagt inte det bästa men en helt okej vecka blev det. Vad har du gjort under veckan? Har du också hemester nu i Corona tider?