Självskadebeteende

3 år utan självskadebeteende

Ursäkta mitt språk men TRE FUCKING JÄVLA ÅR UTAN SJÄLVSKADEBETEENDE!
I dag är det tre år sedan jag satt på Kumla anstaltens parkering. Jag hade i panik dragit hemifrån och tänkte att är man rädd för att man ska skada sig själv så kan det inte finnas ett bättre ställe att vara på än Sveriges säkraste anstalt.

Samtalet som förändrade allt

Jag smsade min bästa vän. Jag skrev att jag inte ville leva och det tog två minuter så ringde telefonen. Under det samtalet så sa han saker som förändrade allt. Han fick mig att inse att jag inte bara skadar mig själv. Jag skadar också dom som står bredvid och inget kan göra.

Vill inte skada dom jag älskar

Jag stå ut med att skada mig själv men jag kan inte stå ut med att skada dom jag älskar. Så där och då bestämde jag mig för att 15 års självskadebeteende är över. Tack Carolina och Ludde för att ni alltid finns där och tjatar, stöttar och hejar. Tack för att ni aldrig lämnar mig fast jag stundvis beter mig som en idiot. Utan ert stöd och min envishet när jag bestämt mig för något så hade jag inte klarat det här. I dag firar vi tre år utan självskadebeteende! Jag är sjukt stolt över mig själv för att jag klarat det här trots vårens kris. Nu satsar vi på fyra år!

2 år och 9 månader utan självskadebeteende

I dag har jag klarat 2 år och 9 månader utan självskadebeteende. Den värsta krisen måste vara över för jag hade glömt vilken dag det var dag. Kom på det sent i går kväll. Just nu flyter allt på. Jag har ångest i bland men inte lika illa som för en månad sedan. Saker i mitt liv börjar hamna på plats och nya dörrar är på väg att öppnas. Jag hoppas att allt blir som planerat för då ser jag fram emot den här våren och sommaren. Längtar efter att kunna berätta för er vad som är på G.