Browsing Category

Självskadebeteende

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

5 år utan självskadebeteende

5 år utan självskadebeteende

Trodde att jag var tvungen

I 15 år skadade jag mig själv, för att jag trodde att jag var tvungen att göra det. Det hade varit en så stor del av mitt liv så länge, så jag visste inte vem jag var utan mitt självskadebeteende.

Fick ingen hjälp

Jag fick heller ingen hjälp av psykiatrin. Det var som dom tyckte att det är något som ingår i psykisk ohälsa/diagnoser så det är ingen idé att ens försöka göra något åt det. Efter typ tusen psykolog /kurators timmar så var mitt självskadebeteende lika aktivt som det alltid hade varit.

Han fick mig att inse

Men den 22 juni 2016 hände något. Min bästa vän lyckades säga exakt rätt saker. Vid exakt rätt tillfälle. Han fick mig att inse att jag inte bara skadar mig själv. Jag skadar också dom som står brevid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv men jag kan inte stå ut med att skada de jag älskar. Så jag bestämde mig för att det räckte.

5 år utan självskadebeteende

5 år utan självskadebeteende

I dag firar vi 5 år utan självskadebeteende! Det är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Jag skriver vi för vi har gjort det här tillsammans. Han hatar när jag hyllar honom för han tycker att det är jag som gör den här resan. Men sådana här dagar lyssnar jag inte på honom 😉. Utan Ludde hade jag aldrig klarat det. Han hejar, han stöttar och han tjatar. L får mig att kämpa när jag inte orkar kämpa. Han gör mig stark när jag är som svagast. Även om jag och Ludde drar det tyngsta lastet så har jag också ett enormt stöd av Zandra, Henrik, min kontaktperson och min familj. ❤

Vi satsar på 6 år!

Jag önskar att jag en vacker dag kommer göra det här helt för min egen skull. Men vi är inte där än så tills det så gör jag det för hans skull. För har Joanna lovat något så håller hon det. Nu satsar vi på sex år! Tack för allt stöd under dessa år. Era hejarrop får mig att fortsätta kämpa. ❤

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Fyra år och nio månader utan självskadebeteende

Fyra år och nio månader utan självskadebeteende

Fyra år och nio månader utan självskadebeteende

Nu är det fjärde månaden på rad som jag glömmer bort viken dag det är. Det måste ändå vara ett bra tecken.🙂 Just nu flyter det på och man får passa på att njuta av stunden, för det kommer inte alltid vara så.

Som att leva med missbruk

Att leva med självskadebeteende är lite som att leva med ett missbruk. Man lär sig att leva med det men ibland är det lättare och ibland är det svårare och små små saker kan trigga igång det. Även om det ibland går enkelt så är det en kamp som kommer pågå hela livet. Så idag firar vi 4 år och 9 månader utan självskadebeteende 🙂🙌

Snart fem år

Vi kommer närmare och närmare fem år. Det är ju helt galet! Jag trodde inte att jag kunde leva ett liv utan självskadebeteende för jag hade levt med det i halva mitt liv. Men nu är vi snart uppe i 1/3 av tiden. Jag hoppas att någon annan kan bli inspirerad av min resa. För jag är levande bevis på att ingenting är omöjligt, bara olika svårt. 🙂

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Fyra år och sex månader utan självskadebeteende

Fyra år och sex månader utan självskadebeteende

”Vad sa du? Har du haft mitt namn på din arm i två år i dag?” 😺 I dag firar jag två år med tatuering och 4 år och 6 månader utan självskadebeteende. 🙏

Bästa besluten i mitt liv

Båda sakerna är två av de bästa besluten i mitt liv. Så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag kunde skada mig själv under 15 år tid. För det hjälpte inte en enda gång snarare skapade det bara mer ångest. Men jag trodde att jag var tvungen att göra det för vem skulle jag vara utan mitt självskadebeteende?

Tacksam

I dag är jag så sjukt tacksam för att jag slutade för man kan faktiskt hitta tillbaka till livet och må bra. Jag kommer få leva med ångest med resten av mitt liv men i dag har jag fått andra strategier för att hantera den. Tatueringen är en del av dom. Den påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig och att det inte är värt att skada sig själv. Kan jag så kan du. ❤

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

4 år och fem månader utan självskadebeteende

4 år och fem månader utan självskadebeteende

Tiden rullar på och livet flyter på. I dag firar jag fyra år och fem månader utan självskadebeteende. Glömde nästan den här månaden också. Jag antar att jag får passa på att njuta stunden.

Försöker ha rutiner

Dagarna fortsätter att vara som de varit i snart ett år. Försöker hålla rutiner även om de inte finns några måsten. För en dag blir förhoppningsvis världen som vanligt igen. Veckorna består av träning, träff med kontaktperson, boendestöd, TV-tittande och massa kattgos.

Ingen julkänsla

Det är två dagar kvar till julafton och jag har ingen julkänsla alls. Jag känner att vi lika gärna kunde ställa in julen helt i år. Hur känner du? Jag hoppas på att 2021 blir ett bättre år med mer balans i världen. Vet ni vad? 2021 firar vi 5 år utan självskadebeteende. 5 år! Känn på den ni!

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

4 år och 2 månader utan självskadebeteende

4 år och två månader utan självskadebeteende

Dom säger att tiden går fort när man har roligt och det är nog så. Jag kollade på klockan i morse och insåg att det var den 22:a. Tidigare har jag räknat ner till varje månad och gjort klart bilden som ska läggas upp flera dagar i förväg. Jag har tom tidsinställt månadsinlägg men nu höll jag på att missa allt haha.

Bra tecken

Men det måste väl ändå va ett bra tecken att jag mår så bra så jag har glömt att jag ens haft en självskadebeteende. Livet fortsätter att flyta på och jag måste nog påstå att jag mår bättre än någonsin just nu. Det kan gå en hel vecka utan ångest och jag vet inte om jag någonsin upplevt det förut.

Fokusera rätt

Jag väljer att fokusera på saker som får mig att må bra allt annat försöker jag sortera bort. I morgon är det också dags för årets andra föreläsning. Det känns så konstigt för vid den här tiden brukar det vara full rulle på höstsäsongen. Det ska bli kul att få komma i gång igen men det känns som att jag glömt hur man gör men förhoppningsvis har jag inte det haha.;)