Kategori: Bipolär sjukdom typ 2

Joanna har Bipolär sjukdom typ 2

Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom och innebär att man pendlar mellan att vara manisk eller deprimerad i olika perioder. Däremellan brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt. Det är viktigt att få behandling om du har bipolär sjukdom. Eftersom både manier och depressioner kan leda till svåra följder för dig själv och andra.

Det finns flera typer av bipolär sjukdom

Det finns olika typer av bipolära sjukdomar men de vanligaste är typ 1 och typ 2. Den klassiska bipolära sjukdomen är när det växlar tydligt mellan stämningslägena med djup depression och klassisk mani. Det är den som benämns som Bipolär I (tidigare Manodepressiv sjukdom).

Bipolär typ 2 består av korta inslag av hypomani med återkommande depressioner, hypomanier är lindrigare maniska symtom, denna variant har Joanna.

6 år med bipolär sjukdom på papperet

6 år med bipolär sjukdom på papperet

I dag firar jag 6 år med bipolär sjukdom. Ja i alla fall på papperet. När jag fick diagnosen den 28 september 2015 hade jag haft den i 12 år utan att veta om det. 🤔

Skrämmande för många

Att få en psykisk sjukdom är nog skrämmande för många. Men för mig var det en lättnad. Så här skrev jag på min blogg några timmar efter sista läkarsamtalet.

”Jag hade rätt, jag har Bipolär sjukdom!

I dag sattes diagnosen Bipolär sjukdom typ 2, på öppenvårds psykiatrin i Karlstad. Jag känner en lättnad. Jag kanske borde känna en rädsla eller vara ledsen. Jag har trots allt en obotlig psykisk sjukdom. Men jag känner bara lättnad. Äntligen förstår jag varför det i bland blir så tokigt. Äntligen förstår andra varför jag ibland beter mig som jag gör. Det öppnas nya dörrar och jag kan få hjälp med hur jag ska hantera min sjukdom. Äntligen kan jag få lite lugn. En Facebookvän skrev för ett tag sedan att Bipolär sjukdom är en helvetets sjukdom. Mitt liv är inte ett helvete. Det kommer aldrig få bli ett helvete. Visst har sjukdomen ställt till med tokigheter i mitt liv.
Men under mina hypomaniska perioder har jag även ställt till med MÅNGA BRA tokigheter. Tokigheter jag inte vill vara utan.

Jag är Joanna.
Jag är journalist.
Jag är föreläsare.
Jag är bloggare.
Jag är dotter.
Jag är kusin.
Jag är flickvän.
Jag är matte.
Jag är granne.
Jag är en speedwaynörd.
Jag är en Dregenfantast.

Jag är en jävla massa saker men jag ÄR inte Bipolär.
Jag lever med Bioplär sjukdom och livet blir vad man gör det till. Mitt liv kommer ALDRIG att bli ett helvete. Nu kör vi, mot nya äventyr!”

5 år och två månader utan självskadebeteende

I början satt jag och räknade ner till varje månad. Tidsinställde inlägg flera dagar i förväg. Nu glömmer jag typ bort varje månad haha. Jag antar att det är ett gott tecken att jag inte ens minns mitt självskadebeteende.

Rullar på

Jag antar att det kommer vara olika i olika perioder. Bara för att det gått fem år så betyder det inte att kampen är över. Men just nu rullar det på. Som jag skrev för några veckor sedan så har jag mer ångest och känslor. Sköterskan på psyk har fortsatt att ringa mig en gång i veckan och det har varit väldigt skönt. Nu har vi kommit överens om att jag klarar mig själv annars ska jag ringa igen.

Kämpar på

Jag kämpar på med min träning vilket får mig att må bättre. Sen tar jag lugnande direkt jag känner att jag börjar få starkare ångest. Det blir några gånger i veckan. I stället för att se det som något negativt eller misslyckande så ser jag det som att det är något jag behöver just nu för att funka. Och det är helt okej!

Bara DU kan förändra DITT liv

Det är inte lätt

Det är inte lätt att leva med psykisk ohälsa/sjukdom. Men jag möter många som kräver att andra ska lösa problemen åt en. Senast i dag hörde jag komentaren ”Om psykiatrin inte hjälper mig så tar jag livet av mig.”

Bara DU kan förändra DITT liv

Jag kanske är hård nu. Absolut psykiatrin kan vara ett bra stöd men det är bara DU som kan styra upp DITT liv och bestämmer hur det ska se ut.

Jag har gjort det

Jag säger inte det här för att vara elak. Utan för att jag har gjort den här resan och jag vet att det går. Jag har absolut en fördel av mitt driv. Att jag inte ger mig när jag ger mig fan på något.

Gör inte min resa enklare

Det gör dock inte min resa enklare än någon annans. Det har varit blod, svett och tårar men jag har överlevt nio självmordsförsök och det måste finnas en mening med det.

Kan jag så kan du

Jag kommer aldrig låta min psykiska sjukdom/ohälsa ta över mitt liv igen. Om jag kan så kan du. 💖

Vem ska ta ansvaret?

Andra besöket på smärtkliniken

I dag var det dags för andra besöket på smärtkliniken. Det blev de 90 min samtal med psykologen. Vad kom vi fram till? Jo att jag är såååå duktig och gör allt rätt…

Ännu mer säker

Nu är jag ännu mer säker på att de kommer säga att jag klarar mig själv. Men två träffar kvar först. Arbetsterapeut nästa gång sen ska de snacka ihop sig och sista träffen kommer jag få veta vad de kommit fram till.

Vem ska ta ansvaret?

De är lite komiskt för smärtkliniken tycker att jag hör till vuxenhab. Vuxenhab tycker att jag hör till psykiatrin. Psykiatrin tycker att jag hör till Vuxenhab. Men ingen tar ansvar.

Dela på mig

Funderar på att dela mig själv i tre delar och skickar en bit till varje ställe. Men då hör jag nog helt plötsligt till psykiatriska slutenvården istället. 😉😅🤣

Rullar på

Annars rullar livet på. Passade på att förena nytta med nöje så de blev en promenad på 9,2 km i dag. Träning och jobb flyer på. Lite mycket ibland men försöker hitta en balans. I onsdags missade jag min 14 speedwaymatch med Valsarna på 32 år för att spara energi. Det känns konstigt att Lituim gör mig ”normal” och att jag helt plötsligt kan ta genomtänkta beslut.

Snart helg

I morgon är enda planen att jag ska till gymmet. Sen blir det en lugn helg och ladda batterierna till nästa vecka. Jag skriver på fyra reportage samtidigt just nu men var upp i sju stycken tidigare under veckan. Haha okej jag kanske inte är så ”normal” ändå 😉

5 år utan självskadebeteende

Trodde att jag var tvungen

I 15 år skadade jag mig själv, för att jag trodde att jag var tvungen att göra det. Det hade varit en så stor del av mitt liv så länge, så jag visste inte vem jag var utan mitt självskadebeteende.

Fick ingen hjälp

Jag fick heller ingen hjälp av psykiatrin. Det var som dom tyckte att det är något som ingår i psykisk ohälsa/diagnoser så det är ingen idé att ens försöka göra något åt det. Efter typ tusen psykolog /kurators timmar så var mitt självskadebeteende lika aktivt som det alltid hade varit.

Han fick mig att inse

Men den 22 juni 2016 hände något. Min bästa vän lyckades säga exakt rätt saker. Vid exakt rätt tillfälle. Han fick mig att inse att jag inte bara skadar mig själv. Jag skadar också dom som står brevid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv men jag kan inte stå ut med att skada de jag älskar. Så jag bestämde mig för att det räckte.

5 år utan självskadebeteende

I dag firar vi 5 år utan självskadebeteende! Det är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Jag skriver vi för vi har gjort det här tillsammans. Han hatar när jag hyllar honom för han tycker att det är jag som gör den här resan. Men sådana här dagar lyssnar jag inte på honom 😉. Utan Ludde hade jag aldrig klarat det. Han hejar, han stöttar och han tjatar. L får mig att kämpa när jag inte orkar kämpa. Han gör mig stark när jag är som svagast. Även om jag och Ludde drar det tyngsta lastet så har jag också ett enormt stöd av Zandra, Henrik, min kontaktperson och min familj. ❤

Vi satsar på 6 år!

Jag önskar att jag en vacker dag kommer göra det här helt för min egen skull. Men vi är inte där än så tills det så gör jag det för hans skull. För har Joanna lovat något så håller hon det. Nu satsar vi på sex år! Tack för allt stöd under dessa år. Era hejarrop får mig att fortsätta kämpa. ❤

« Föregående 1 2 3 4 … 34 Nästa »