Aspiepower Media

11 myter om Aspergers syndrom

myter om Aspergers syndrom


Detta är ett gammalt inlägg som återpubliceras


Vi pratar om det, vi skriver om det men vet vi egentligen vad det innebär att leva med Aspergers syndrom?
Under årens lopp har jag mött många människor som tror att de vet vad det innebär men också många myter om Aspergers syndrom. Så jag tänkte en gång för alla ta hål på dem så har listat några av dem här nedan.

 

11 myter om Aspergers syndrom som jag stött på

1. Myt:

Aspergers syndrom är bara en trenddiagnos som man inte bör ställa på någon. Man bör kunna acceptera människors olikheter utan att sätta diagnoser på dem.

Sanning:

Tänk vilken drömvärld vi skulle leva i om alla människor fick vara sig själva och få det stöd de behöver utan diagnoser! Men tyvärr ser inte vår värld ut så. För att få rätt till tex boeendestöd, aktivitetsersättning, stöd av Vuxenhab, LSS, osv…. så måste man ha en diagnos.

2. Myt:

Aspergers syndrom kan botas genom en ändrad kost.

Sanning: 

Det finns inga vetenskapliga belägg som tyder på att kost skulle kunna ta bort Aspergers syndrom. För övrigt undrar jag varför någon ens vill bota någons personlighet?

3. Myt:

Om man inte har specialintressen, så kan man inte ha Aspergers syndrom.

Sanning:

Vissa personer med Aspergers syndrom har specialintressen, andra har inte det och  de uppfyller kriteriet ”begränsade intressen och beteenden” på ett annat sätt.  Vi är unika, precis som alla andra människor!

4. Myt: 

Personer med Aspergers syndrom kan inte känna empati

Sanning:

Personer med Asperger kan känna empati när de förstår när någon mår dåligt men de kan ha svårt att läsa av kroppsspråket och på så sätt förstå att personen mår dåligt. Jag upplever att alla jag mött som har Asperger har väldigt mycket empati.

5. Myt:

Personer med Aspergers syndrom känner inga känslor och  kan inte bli kära.

Sanning:

Många personer med Asperger är väldigt känslosamma och kan visst bli kära och ha förhållanden som alla andra.

6. Myt: 

Personer med Aspergers syndrom kan bara prata om sitt specialintresse

Sanning:

De flesta personer med AS kan prata om andra saker precis som alla andra. Men de finns vissa personer som uppslukas helt av sitt specialintresse.

7. Myt:

Man kan se på en person att den har Aspergers syndrom.

Sanning:

Asperger är en osynlig funktionsnedsättning och de flesta med diagnosen ser ut som vilken människa som helst.

8. Myt:

Personer med Aspergers äter bara en viss mat i en viss färg:

Sanning: 

De finns personer som har det så men de flesta med Asperger äter helt vanlig mat.

9.Myt:

Personer med Aspergers syndrom bli oftast kriminella och mördare.

Sanning:

Forskning visar att Asperger ALDRIG  är en förklaring till att en person begår brott.

10. Myt:  

Asperger beror på en traumatisk barndomsupplevelse.

Sanning:

Asperger är något man födds med och är i viss mån ärftligt men inget man får av upplevelse under barndomen.

11. Myt:

Personer med Aspergers syndrom kan inte få barn.

Sanning:

Det finns flera personer med AS som har barn och är lika bra förälder som personer utan funktionshindret.

Har du mött på några andra fördomar/myter om Aspergers syndrom?

Serie om Autism på SVT play

Serie om Autism på SVT play

Serie om Autism på SVT play

I går la Barnkanalen ut på sin facebooksida att nu finns seras serie om autism uppe på SVT play. Barn som själva har diagnosen berättar om hur det är för dom. En miniserie om att det kan vara lätt att fokusera på en sak i taget men svårt att leka med fler samtidigt. Om vikten att bli förberedd på vad som ska hända för annars blir allt kaos. Att ha autism kan innebära olika fördelar men också många känsligheter och svårigheter som det är viktigt att man får hjälp med. Jag tycker att ALLA föräldrar borde se den här serien med sina barn. Minst ett barn i varje klass har en Neuropsykiatrisk diagnos. Den här serien ökar öppenheten och förståelsen för varje den klasskompis inte alltid fungerar som dig. Bra jobbat SVT! Du hittar serien här!

2 år och 11 månader utan självskadebeteende

självskadebeteende

2 år och 11 månader utan självskadebeteende

Ännu en månad har gått och jag hade ärligt talat glömt bort vad det var för dag i dag. Det rullar på och sedan jag fick Litium så har jag inte ens tänkt tanken på att skada mig själv. Livet flyter på just nu och det är skönt samtidigt som det känns lite läskigt. Jag är så van att må dåligt så det känns läskigt att må bra. Går runt på helspänn och väntar på att det ska säga krasch. Jag måste lära mig att leva med att livet faktiskt kan kännas bra. Om en månad har jag klarat tre år utan självskadebeteende det är snart en fjärdedel av den tiden som jag skadade mig själv. Nu gör vi på nästa månad ska vi fira!

 

2 år och tio månader utan självskadebeteende

2 år och tio månader utan självskadebeteende

2 år och tio månader utan självskadebeteende

I dag har jag klarat 2 år och tio månader utan självskadebeteende. Det är snart dags att byta skylten och ändra till tre år, det känns sjukt. De senaste två månaderna har jag inte ens tänkt tanken på att skada mig själv. Vi har nog Litium att tacka för det. Det känns som jag fått livet tillbaka. Jag hade tom glömt bort vad det är för dag i dag.

Men vägen hit var inte varit enkel.

Men vägen hit var inte varit enkel. För bara två månader sedan så ville jag verkligen skada mig själv men jag gjorde det inte. Både för att jag har det nätverk jag har ring mig som hjälpte till så jag fick rätt hjälp och blev inlagd. Men också tack vare er för om jag hade gjort det så hade jag varit tvungen att skriva och berätta för er. Jag vill inte behöva skämmas och skriva det inlägget därför kämpar jag på. Nu köttar vi mot tre år!

Jag är rädd för våren – Vårdepression

vårdepressionJag är rädd för våren

Som jag skrivit flera gånger nu så tycker jag att det är så skönt att vi går mot ljusare tider. Det gör så mycket för mitt mående. Klockan är 20.20 när detta skrivs och det är fortfarande just ut. Jag vågar tom gå ut och ta en promenad vid den här tiden utan att vara rädd.

Man pratar inte om vårdepression

Jag gjorde en undersökning på Instagram stories för ett tag sedan och bad er berätta vilken period som är jobbigast för er. 69% svarade höst och 31 % vår. Jag tycker det är spännande att det inte var större skillnad. För jag upplever att man inte pratar så mycket om vårdepression. Jag vet inte riktigt varför våren varit jobbig för mig men jag tror att det kan bero på flera olika saker.

Saker som skapar oro:

1. Att det var under våren som jag blev utsatt för övergrepp.

2. Att det varit den tiden som varit jobbigast i skolan. Det har varit stress för att hinna få godkänt i alla ämnen innan sommarlovet.

3. Att det varit en period med mycket oro inför sommarlovet. Ovissheten om man kommer ha en kompis eller ej efter sommaren.

4. Oron inför att mina rutiner kommer rubbas. Sommar betyder att folk har semester. Boendestöd, kontaktpersoner, handläggare på Försäkringskassan, läkare osv…. Kommer försvinna under några månader. När rutinerna rubbas och man behöver dom som mest då försvinner stödet. Jag har tackat nej till vikarier för det skapar bara ännu mer stress och kaos.

Hoppas att jag slipper i år

Jag hoppas dock att jag slipper i år. Eftersom jag typ kört ett år med depression så jag borde vara skonad nu kan man tycka. Sen står jag ju också på dubbeldos bipolärmedicin så det borde ju också vara ett skydd. Men man vet aldrig för depressioner kan man inte styra över tyvärr, man får hålla tummarna.
Vilken period av året är jobbigast för dig?

Ni kan läsa ett annat inlägg om vårdepression här!