När jag var 16 år så fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Här kommer jag dela med mig av mina inlägg om hur det kan vara att leva med diagnosen. Och hur jag har gjort för att lära mig att hantera min diagnos och börjat se den som en superkraft.
Aspergers är en av diagnoserna inom autismspektrumet som också omfattar autism, atypisk autism och desintegrativ störning. Aspergers
innebär liksom de andra diagnoserna inom autismspektrumet begränsningar inom områdena ömsesidig kommunikation, social interaktion och föreställningsförmåga.
Aspergers beskrivs ofta som autism hos personer med normal- eller hög begåvning men utan de omfattande kommunikativa svårigheterna som finns vid autism.
Jag ber om ursäkt för att det är dålig uppdatering här men jag orkar inte. Jag har noll inspiration just nu och noll lust för att blogga. Förövrigt händer det knappt något spännande i mitt liv. I dag har jag fått ett utbrott på psyk. Varit på sjukgymnastik och gått en promenad på 5 km.
Oense om framtiden
Jag och psykiatrin är oense om min framtid där. Min samtalskontakt går i pension i april och vi har bara två träffar kvar. Dom tycker att jag är frisk nu. Lite oklart hur man kan bli frisk när man har en kronisk sjukdom…. Men de tycker iallafall att all kontakt förutom läkarkontakten ska avslutas. Jag ska dock få gruppterapi med start i april och nio veckor framåt. Men efter det ska jag flyga fritt som en fågel. De har dock glömt att jag är en fågel med en skadad vinge just nu.
Mår inte så bra
Jag mår som jag tidigare skrivit inte så bra just nu. Jag fick träffa en läkare akut förra veckan men ändå tycker dom att det är läge att avsluta kontakten. Jag berättar att jag är livrädd och att jag vet att de inte kommer funka. Jag påminner dom om vad som hänt tidigare när de tyckt att jag ska klara mig själv. Men ingen lyssnar. Fick tillslut min samtalskontakt att lova att hon skulle diskutera saken med min gamla psykolog. Jag hoppas att de hittar en lösning annars får jag skicka pappa efter dom. Dom har en förmåga att lyssna när han säger vad han tycker och tänker. Jag lider dock med alla som inte har en pappa att skicka efter dom. Nu blir de mys med bästa B och ladda på batterierna till nästa kamp.
Om en måndag är det ett år sedan de satte in Litium. Jag har haft bra effekt av Litium och jag tycker att det är stor skillnad mot för ett år sedan. Problemet är väl snarare att ingen följer upp medicineringen. Som sagt det sattes in i mars av en läkare jag aldrig träffat tidigare sen gick det till oktober till jag fick träffa ännu en läkare. Detta efter att jag själv hade ringt och bett om de för jag kände hur de blev sämre. Fick träffa en läkare som höjde dosen men sen hörde jag inget förrän för några veckor sedan när jag än en gång ringde och bad om hjälp.
Äntligen fick jag träffa en läkare
I dag var det äntligen dags! Äntligen fick jag träffa en läkare. Eftersom jag är van att psykiatrin inte lyssnar på mig 90% av tiden så var Carolina med som stöd. Den här gången hade vi dock oddsen på vår sida för vi fick träffa en jättebra läkare. Problemet är att han bara finns kvar i två veckor till…. Stafettläkare är bra eller inte! Jag började räkna efter och insåg att jag träffat fem olika läkare på psykiatrin det senaste året. Då har jag lite kontakt med dom nu mot vad jag hade för 10-15 år sedan.
Blandskov
Mitt största problem den senaste tiden är att jag arg hela tiden utan direkt anledning. För minsta lilla sak tänder jag till och exploderar och behandlar personer som bryr om mig som skit. Jag tror att det är en sorg som många med bipolär sjukdom bär med sig. De där studerna när man beter sig som en idiot mot dom man egentligen älskar men man kan inte göra något åt det. Läkaren tror att jag är i ett blandskov trots att jag själv tycker att det inte svänger så mycket förutom mina utbrott. Han menar att det är hypomanin som uttrycker sig i ilska.
Påverkas av mina trauman
Han tror också att jag påverkas mer än vad jag själv tror av mina trauman. Kanske har jag PTSD (posttraumatisk stresssyndrom.) Dock tycker jag att det är lite underligt att ingen tänkt den tanken för typ 15 år sedan. Men nu är det ju psykiatrin vi pratar om… Vi kom också fram till att jag ska testa ta Levaxin mot hypotyreos. (Den vanligaste biverkningen av Litium) Eftersom proverna inte är som de ska och det kan ge symtom som depression. Jag är glad för de kanske även kan göra min viktresa enklare för min ämnesomsättning är katastrof sedan de satte in Litium.
Skönt med en läkare som lyssnar
Det var skönt att träffa en läkare som lyssnar och förstår. En som tycker att diagnoser kan vara bra men inte ska ges till personer som inte behöver en. Att mediciner är bra i rätt dos om man följer upp dom. Att man i möjliga mån ska sätta in dom en i taget, så man vad som gör vad. De dåliga är att vi troligen inte kommer träffas igen. Nästa gång kommer de troligen vara en ny läkare och en ny efter det och det och det…. Hur ska man kunna hålla koll på en psykisk sjukdom om man hela tiden får träffa nya läkare i en timma som ska ta beslut över hur mitt liv kommer bli?
Gruppterapi
Vi får ge Levaxin en chans men det kan ta flera månader innan vi ser ett resultat. Fram till dess ska jag försöka fokusera på saker jag mår bra av. I april kommer jag även börja med gruppterapi där jag ska få lära mig att hantera känslor. Där kan jag än en gång undra varför ingen kommit på det för typ 15 år sedan? Men nu fokuserar på här och nu och tar en dag i taget.
Jag har Google analytics kopplad till min blogg och det gör att jag kan se vad ni söker på och hamnar på min blogg. De sökord ni använder mest är tyngdtäcken. Jag har tidigare skrivit flera inlägg om vilka täcken jag har testat och delat med mig av mina erfarenheter av de olika sorterna. Jag får dock många frågor om vart dom kommer i från. Så här kommer ett inlägg med korta recensioner, prisinfo och vart täckena finns att köpa. Hoppas att ni gillar det!
Vad är ett tyngdtäcke?
Jag tänkte börja med att förklara vad ett tyngdtäcke är. Ni som har erfarenhet av NPF-disgnoser/ psykisk ohälsa har nog redan koll men vi kör en lite förklaring till er som inte vet det. Ett tyngdtäcke är precis vad det låter som, ett täcke med insydda tyngder. Det finns täcken med olika vikt för att passa alla, en riktlinje är att täcket ska väga cirka 10 procent av din kroppsvikt. Tyngderna skapar ett lätt och behagligt tryck mot kroppen, ungefär som om du fick massage. Det gör att hjärnan frigör må bra-hormoner som serotonin och oxytocin, samtidigt som det sänker nivån av stresshormonet kortisol. Blodtrycket sjunker, andningen blir lugnare och du känner dig trygg. När du sover under ett vikttäcke ökar även sömnhormonet melatonin, vilket gör dig sömnig. Inom svensk sjukvård har man framgångsrikt använt tyngdtäcken i drygt 12 års tid, för att hjälpa människor att komma till ro.
Den största målgruppen som använt dessa täcken är personer med:
Det första täcket jag fick testa var ett kedjetäcke på 10 kg. Jag sov med halva kroppen under täcket och andra halvan under ett vanligt täcke. Efter ha haft det i 10 år så fick jag testa ett annat täcke och insåg att tio kilo varit för tungt. Så kedjetäcken är de jag gillar sämst. Jag hade kanske känt annorlunda om jag hade fått testa ett lättare vikt då jag tycker att det trycker för mycket mot kroppen.
+ Har faktiskt inge plus att säga om det dock kan ju de bero på tyngden. – Ett för hårt tryck mot kroppen.
Det andra täcket jag fick testa var ett fibertäcke på 6 kg. Jag älskar att det är fluffigt och känns som ett vanligt täcke. Min upplevelse är att man inte känner tyngden när jag ligger under det. Jag känner mig omfamnad och kramad på ett behagligt sätt. Utan att känna mig instängd som jag gjorde av kedjetäcket. Jag använder detta täcke hemma och det är det jag använder mest.
+ Fluffigt som en vanligt täcke. – Kan upplevas som varmt men jag gillar det. Det ska finnas en version som är tunnare men den har jag inte testat för jag fryser alltid haha.
Prisklass: 2 995 kr
Jag har det som heter FUTURA.
Men som privatperson hänvisas man HIT!
Bild: Joannahalvardsson.se
Cura-täcket
När jag skrev detta inlägg om att Clas Ohlsson börjat sälja tyngdtäcken så hade jag ingen aning om hur populärt inlägget skulle bli. I skrivande stund har 69 533 personer läst det. Jag har mitt Cura-täcke på 5 kg i soffan. Jag gillar inte att sova med det för jag upplever att ”sanden” som är i glider i väg och att det inte alls ger samma känsla som fiber och ringtäckena ger. Men det passar bra som mystäcke det kan också vara ett bra alternativ för dom som inte kan få ett tyngdtäcke som hjälpmedel genom landstinget. Här hittar ni en mer ingående recension om täcket.
+ Billigare än de andra täckena. Bra alternativ till dom som inte kan få täcken som hjälpmedel. – Jag upplever att innehållet ”åker i väg” och det gör att täcket inte ger samma tryck som vid de andra.
För några månader fick jag testa ett nytt tyngdtäcke, Ringtäcket. Det blev en stor favorit och jag har det hemma hos mamma och pappa. Det påminner om fibertäcket men ger lite mer tryck. Dock inte lika mycket som kedjetäcket så man känner sig instängd. Jag gillar att de har gjort två sidor så man kan välja hur mycket tryck man vill ha och vilken sida som passar bäst. Det är också många andra saker jag gillar med de här täcket. Det känns som dom tänkt till och satt ihop ett täcke utifrån vad som saknas/är mindre bra med de andra täckena. Här hittar ni en längre recension.
+ Jag gillar att de vänt blixtlåset och andra hållet (läs recensionen jag länkade ovan så förstår ni vad jag menar)
Det är också ett plus att man får med en smidig ryggsäck och en tvättpåse. Jag gillar också att det har två sidor så man kan välja hur mycket tryck man vill ha, då många med tex Aspergers syndrom upplever känsel annorlunda. – Lite kallt om man är väldigt frusen. Inte lika fluffigt som fibertäcket.
Skulle jag ranka täckena mellan ett och fyra så skulle det bli så här.
1. Fibertäcket.
2. Ringtäcket.
3. Cura-täcket.
4. Kedjetäcket.
I de stora hela tycker jag att ju dyrare täcke man köper ju bättre får man. Har man stora sömnproblem så skulle jag rekommendera ett av de dyrare täckena. Om jag inte skulle få mitt från landstinget så skulle jag se det som en investering för man har ju kvar täcket i många år. Mitt kedjetäcke har används i över 10 år och det är inget som syns. Jag hoppas att ni nu har fått en liten bättre bild av vad det är för skillnad på de olika täckena.
Ännu en månad har gått. I dag firar jag 3 år och 4 månader utan självskadebeteende. Just nu är jag väldigt stabil och depressionen har lagt sig. Litium har gjort sitt och allt flyter på. Jag glömmer då och då bort att jag överhuvudtaget har ett självskadebeteende. Är det inte lite konstigt att det som var en stor del av mitt liv under 15 år inte längre är ett problem. Så länge som livet flyter på så är det inte längre ett problem.
En kamp för livet
Samtidigt vet jag att det inte alltid kommer vara så. Det kommer vara en kamp som kommer pågå hela livet. När livet inte flyter på så kommer tankarna komma tillbaka. Det är som ett missbruk och jag kommer alltid få kämpa mot impulsen. Men nu är det som sagt lugnt och jag tänker passa på att njuta av lugnt. När ni läser det här så ligger jag och sover laddar upp för resan ner till Skåne. I kväll ska jag fira med linschips. Grattis Joanna bra kämpat!
I går ringde jag psyk för att fråga om den där läkartiden jag aldrig får. Jag fick svaret att jag borde ha fått en tid för länge sedan. Typ ett år sedan… men tyvärr är det flera månaders väntetid. Jag förklarade att det inte går och då satte dom upp mig på återbudlistan. 20 minuter senare så ringer dom upp mig sa att jag hade en tid 09 i dag. Att de kan gå så smidigt för en gångs skull.
Hej depression!
Jag fick träffa en kvinnligt ST läkare som var väldigt trevig. Vi gick igenom typ hela mitt liv på 45 minuter sen kommer en överläkare in och bestämde hur vi skulle gå vidare. Först får jag inte träffa en läkare på ett år sen får jag träffa två på samma dag, värsta lyxen. Vi kom fram till att jag har en depression och planen är att testa att höja litium till tre tablett till kvällen. Det känns skönt för jag är livrädd för antidepp eftersom jag blir hypoman av det.
Kändes bra
Det kändes som de lyssnade och tog mig på allvar. Så i kväll höjer vi dosen och sen ska det tas blodprov om en vecka. Jag fick också veta att jag står i kö till en psykolog och prioriterad. Vi satte upp mig för ett år sedan men då var ett ett årsväntetid och det funkade inte så jag i stället till en sköterska som jag pratar med. Jag trodde att de tog bort mig från listan när jag fick henne men tydligen står jag kvar. Jag hoppas på att jag kan få psykolog A igen för jag saknar honom.
Efter mötet var jag helt slut och gick hem och sov i två timmar. Jag har verkligen ork längre. Nu ska jag i väg och träffa en eventuell arbetsgivare, håll tummarna!
Ingen följer upp
