Mycket har hänt sedan sist…

Två år bara försvan

Oj! Jag vet inte ens vart jag ska börja. Två år bara försvann och det har hänt så mycket sedan jag slutade uppdatera den här bloggen. Star hade precis dött väldigt hastigt. Så här i efterhand kan jag säga att jag nog var i ett av mina livs största kriser. Med betoning på kriser för jag var i en kris innan han dog så de blev en dubbel krisrekation som det står i min journal.

Tacksam

I dag är jag tacksam för allt som hände 2022. Ja inte att Star dog såklart men jag är tacksam över krisen som utspelade sig långt innan det. Den korta versionen är att den viktigaste personen i mitt liv valde att lämna mitt liv. I dag tycker jag inte att det är ett dugg konstigt men då förstod jag inte hur sjuk jag var.

Förstod inte hur sjuk jag var

Han orkade helt enkelt inte med mina dagliga hot om suicide. Mina vredesutbrott, humörsvängningar och allt drama jag skapade för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Min vardag bakom stängda dörrar som bara de närmaste visste om. Utåt sett visade jag upp en helt annan sida. Jag skämdes. Jag förstod nog inte hur sjuk jag var. Jag tror att ingen förstod det. Men hade han inte satt ner foten så hade nog gått åt helvete tillslut.

Ny diagnos

När han försvann så var jag tvungen att söka hjälp. Med hjälp av pappa kontaktades psykiatrin och den här gången lyssnade dom på oss. Efter två dagar hade jag en läkartid. Efter en vecka hade jag en samtalskontakt. Jag sa direkt att jag vet vad är för fel på mig. Precis som när jag kraschade sommaren 2015. Än en gång satt jag där i ett rum på öppenvården. Mer påläst än en läkare och sa: ”Jag tror att jag har en diagnos till.” Än en gång hade jag hittat förklaringen som läkarna inte hittat – Ementionell instabilitet personlighetssyndrom. Tidigare kallat borderline. Det var dock inte första gången jag tog upp den här diagnosen. För jag se redan vid 20 år ålder, att det här har jag. Men ingen lyssnade.

16 månaders väntan på vård

Resan mot rätt vård började där i stolen i maj 2022 och vi har precis kommit i mål. Det tog ett halvår att få träffa en psykolog. Hon satte diagnosen på en timmas samtal. Mer behövdes inte. Bad om att få DBT-terapi, för det hade jag också läst om. Sattes i kö till Centrum för Ementionell instabilitet. 16 månader efter läkarsamtalet i maj 2022 började jag min DBT-behandling. I dag går jag i terapi tre timmar i veckan och kommer göra det en lång tid framöver. Behandlingskontrakt är skrivet i ett halvår men jag tror att det här kommer ta år. Vi har ju lite trauman att jobba med också.

Det bästa jag gjort

Att börja med den här behandlingen är det bästa jag gjort. Det sjukaste är att vi märker så stor skillnad på bara några månader. Det kan såklart vara krävande att vara på terapi två gånger i veckan men jag väljer att verkligen försöka ta var på den här möjligheten. Jag vill verkligen hitta den bästa versionen av mig själv. Jag vill bli ”frisk” nu och hitta den bästa versionen av mig.

Fortsättning följer…

Om jag ska skriva om allt som hänt i mitt liv sedan 2022, så skulle det här bli en roman. Så vi får helt enkelt dela upp det lite. Så håll koll på kommande inlägg för få en bättre översikt över mina äventyr. Vi ses snart igen, den här gången ska det inte ta tvår år, jag lovar!