Vardag

Veckan som varit

Här kommer en liten uppdatering om veckan som varit. Efter mitt lilla äventyr på akuten i söndags så har jag försökt att ta det lite lugnt. Måndag-torsdag hade jag besök av en kompis. De blev sol och bad och serietittande. Lagom ansträngande.

Ganska okej

Magen är ganska okej just nu men väldigt svullen som ni ser på bilden ovan. Den känns som ett stort blåmärke men krampar inte som i söndags. Jag kämpar på med att äta efter FOD MAP och välja gluten och laktosfritt. Efter nästan en vecka ligger jag på 75% FOD MAP. Jag tycker ändå att det är en bra början. Jag kan rekommendera glassen på bilden nedan. Glutenfri, laktosfri och vegansk.

Uppfräschning

I onsdags blev det ett besök hos frisören för att fräscha upp håret. Det gick bli koppar även denna gång eftersom som solen bleker så jävla mycket. Vi får hitta på något coolare i höst haha.

Första gången på två år

I torsdags var det dags för årets speedwaymatch. I alla fall om ni frågar mig för jag fick se min bästa kompis köra speedway för första gången på två år. Första gången vi kunde ses IRL på ett år. Jävla Corona. Han hade med sig en liten present. Ännu ett klädesplagg att bli besatt av haha. 😆

Jobbfredag

Hela fredagen bestod av jobb. Jag ligger efter med flera reportage eftersom jag blev sjuk men börjar komma i kapp nu. Mina speedwaybilder kommer komma upp här under veckan. Jag är dock tacksam för att jag har de jobb jag har och förstående arbetsgivare. För jag får lägga mitt jobb mer eller mindre hur jag vill och efter mitt mående. Vilken gör livet extremt mycket enklare om man har två kroniska sjukdomar.

Lördag vid Rådasjön

Lördagen spenderades vid sommarstugan vid Rådasjön. Sen skulle vi sett speedwayen på TV men det regnade i Prag så det flyttades fram tills i dag. Så ligger och kollar på det just. Jag ska ha ett jobbmöte i kväll annars blir det en lugn dag för att samla energi till en ny vecka. Ska försöka komma gång med träningen igen. Önska mig lycka till för det lär behövas 🤣

6 år med bipolär medicin

I dag firar jag sex år med bipolär medicin. Egentligen blir de fler år för jag åt den några år innan mot psykos. Sen blev jag ”frisk” så de tog bort den. Anledningen att jag blev frisk var ju för att jag hade medicinen som också är för Bipolär sjukdom. Som vi inte visste om att jag hade.

Kom in i ambulans

Så när de tog bort den så blev jag såklart sjuk igen. Men de tog två år innan psykiatrin kom på det och det slutade med att jag kom in i ambulans.

Jag är tacksam

Jag är tacksam för att jag lever i dag och inte har några men av mina nio överdoser. Jag är tacksam för att jag fick tillbaka medicinen och senare även Litium. För det har gett mig livet tillbaka. Jag kommer ALDRIG låta dom ta bort mina mediciner igen, för jag överlever inte då.

Många skämms

Jag möter många med psykisk ohälsa/sjukdom som skämms över sina mediciner och slutar använda dom. Jag kan inte riktigt förstå varför det ska behöva vara så.För hur många med tex diabetes typ, skulle tacka nej till mediciner? Nej dom måste ju ha den för att överleva.

Dödlig sjukdom

Precis som jag behöver min medicin. För Bipolär sjukdom är en dödlig sjukdom. Där ca 15% av dom som har diagnosen avslutar sitt liv .Jag är nöjd med livet jag har i dag och jag vill gärna ha det kvar.

IBS:en som flippat

Efter sex timmars väntan och tre morfinsprutor kom till slut läkaren. Det är troligen min IBS och mina tarmar som flippat totalt. Magen lät s en bongotrumma när hon ”slog” på den. För den är helt fullt med luft och gaser. Hon sa att det gör mindre ont att göra ett ingrepp och skära i tarmen. Än vad det gör när den fylls med luft som ”trycker ut” den.

Värre än njursten och gallsten

Jo tack jag kände det. Jag har haft både gallsten och njursten men det var ingenting emot den här smärtan. Krampar är borta men magen känns som ett stort blåmärke så vid 07 kom jag hem i en taxi. De hon rekommenderade mig var att köpa receptfri medicin mot gaser på apoteket. Sen det jag redan räknat ut själv… Att börja äta gluten och laktosfritt och följa FODMAP. Så i dag börjar nya livet igen för 7311:e gången.

Ambulansfärd och värsta natten i mitt liv

Värsta natten i mitt liv. Vid 00 blev jag hämtad av ambulans pga fruktansvärda magsmärtor. (Som ni kanske minns var på akuten senast för en vecka sedan.)

Skrikit av smärta I tre timmar

Sen har jag legat här på akuten och skrikit av smärta i tre timmar. Tills de efter mycket om och men gav mig morfinspruta nummer tre för att andra patienter sa till att de måste för fan göra något. Den tog bort de värsta kramperna.

Fortfarande ingen läkare

Nu snart fem timmar senare har jag fortfarande inte fått träffa en läkare… Har iallafall bett om en extra filt för ligger och skakar av frossa. Samtidigt som de hugger till i magen för varje centimeter jag rör mig. Bra kombination. Hoppas på att läkaren kommer snart även om jag vet att de kommer säga det de alltid säger. ”Alla prover ser bra ut så du kan gå hem”. Oklart när de ska inse att mina prover sett bra ut i 33 år. Även när jag hade 200 gallstenar i magen och gallblåsan höll på att explodera. 🤔