Vardag

Nu är vi i mål!

I dag var det dags att väga in sig hos Åsa och se resultatet på fyra veckors kostschema. Det gick väldigt bra fram till påsk sen har det varit lite kämpigare. Men jag är ändå nöjd med resultatet.

Resultatet fyra veckor med kostschema

Jag väger ungefär samma som för fyra veckor sedan. Men jag har tappar 0,1 kg i fett och ökat 0,4 kg i muskelmassa. De här är beviset på att min kropp känner sig nöjd och vill ligga på 72-74 kg.

Mer fokus på träningen

Man får lyssna på kroppen. Så från och med nu kommer jag öka kaloriintaget och lägga mer fokus på att träna. Jag vill bygga muskler och försöka stå still i vikt.

Blivit med gips

Vad har annars hänt sedan sist? Jo jag har blivit med gips. Mina dumma armbåge har börjat krångla igen så den får vila lite i gips. Har fixat en tid hos en sjukgymnast nästa vecka. Vi får se om hon kan lösa det annars får de bli att ringa reumatulogen.

Lite trött

Jag börjar bli lite trött på min kropp som ska bråka hela tiden. Det hindrar mig dock inte från att träna. Jag och gipset har hittills cyklat två mil den här veckan haha 🤣

10 års kalas

Annars har jag haft en trevlig helg med J. Vi hamnade på Corona-säkert 10 års kalas i Mariebergsskogen för mitt kusinbarn Nathalie. Förutom det är det det vanliga. Lite jobb och möten. Ser fram emot att få helg och bege mig till Hagfors.

Ville bara dö

Mellan 2006 och 2008 var jag inlagd för psykiatrisk slutenvård åtta gånger. Nätt och jämnt slapp jag undan tvångsvård. Jag hade psykoser och var helt utanför arbetsmarknaden. Fungerade inte i en vanlig vardag. Jag ville helt enkelt bara dö.

13 år utan slutenvård

I år firar jag 13 år utan slutenvård (förutom ett dygn 2019 när jag la in mig själv) Jag har hittat tillbaka till livet och jag har gått från att vara ett ”psykfall” till att bli något av en expert. Chefer på psykiatrin, kommuner, arbetsförmedlingen och försäkringskassan köper in mig för att de vill att jag ska hjälpa dom att bli bättre.

Ibland tänker jag på läkarna

Varje gång jag får ett sånt här uppdrag så tänker jag på läkarna jag mötte på slutenvården. Tex hen som skrev i journalen att jag var utvecklingsstörd bara för att jag inte svarade på tilltal. Dom som sa att jag aldrig skulle bli något.

Önskar att jag fick träffa dom

Jag önskar att jag fick träffa de där läkarna i dag. Då skulle jag fråga dom hur många prinsessor de fått pris av. Hur många gånger de blivit omnända i media senaste året. Om de har fått prata på samma seminarium som vår föredetta kulturminister på Almedalsveckan.

Kommer aldrig komma lika långt som mig

En sak är jag iallafall säker på. Oavsett hur långt de kommit i livet så kommer de aldrig att komma i närheten av min resa. 🙂