Category

Psykisk ohälsa/diagnoser

Psykisk ohälsa/diagnoser

Dag 24: Jag tog studenten med slutbetyg mot alla odds

Jag tog studenten med slutbetyg mot alla odds
Överallt när man läser om Aspergers syndrom så står det ofta att personer med AS ofta har det jobbigt i skolan. Och att många slutar skolan redan innan 9:an och inte  får några grundskolebetyg. Jag är inget undantag, min skolgång var fruktansvärt jobbig men mot alla odds tog jag studenten med slutbetyg. Nu tänkte jag berätta min historia.


SOCIALA OSKRIVNA REGLER

Fram till högstadiet var skolan rätt okej. Jag hade vänner men någonstans har jag alltid känt att jag inte riktigt passat in och känt mig annorlunda. När jag började 7:an funkade det inte längre, som barn kan man kolla hur andra leker och leka likadant. Men som tonåring börjar man helt plötsligt använda sociala oskrivna regler. Alla vet hur 14 åring tjejer umgås och är allmänt konstiga och det funkade inte för mig, jag blev mobbad, utfryst, ensam och deprimerad.

 

FÖRSÖKTE LÖSA EN KONFLIKT SOM INTE FANNS

Skolan insåg tillslut att de inte klarade av att hantera situationen själva. Så de kopplade in en psykolog som skulle lösa konflikten, fast egentligen fanns det ingen konflikt.  Tjejerna ville inte umgås med mig längre och de kunde inte säga varför. Och det är ganska svårt att försöka lösa en konflikt som inte finns. Det var här jag fick kontakt med barn och ungdoms psykiatrin första gången.

 

REKTORERNA SÅG PÅ NÄR DE KRÄNKTE MIG

Psykologen som skolan kopplade in visste inte vad han höll på med och gjorde bara allt värre. När psykologen och två rektorer satt och lyssnade fick tjejerna öppet sitta  och kränka mig och säga saker som: ”Vi önskar att Joanna inte fanns!”. ”Om Joanna dog för då vore allting mycket bättre!” och de tre vuxna männen satt bara och kollade på och lät allt ske, och detta betalade skolan X antal tusen i timmen för. I dag mår jag illa bara när jag tänker på händelsen.

 

SLUTADE GÅ TILL SKOLAN

I mitten av 8:an stod jag inte ut mer och var hemma i flera veckor. Jag skyllde på magsmärtor och huvudvärk och här hade tom psykologen gett upp. Hans lösning på problemet var att alla tjejer i klassen skulle splittras i olika klasser. Och min pappa skulle bestämma vilken av dem som skulle gå i vilken klass. Jag skulle gå ensam kvar med alla killar. Jag förstod vad som skulle hända om tjejerna om skulle splittras. De skulle gå till sina nya klasser och säga ”kolla vad Joanna hittat på”, så skulle jag få hela skolan emot mig. Det förstod jag som var ett barn men det förstod inte en psykolog. Jag tyckte inte att det var något alternativ så jag valde själv att byta klass.

 

MED LUGNET KOM ÅNGESTEN

Så vid höstlovet i 8:an bytte jag klass till klass 8A och jag minns när jag kom in i klassrummet första gången och en tjej säger: “Joanna du kan sitta här om du vill”. Jag minns hur jag kolla mig omkring och tänkte: ”Finns det någon mer Joanna i den här klassen? För hon kan ju inte mena mig, för mig vill ju ingen vara med. Men hon menande mig och jag fick äntligen nya vänner och även en ny bästa vän Sofia. Men när jag äntligen fick lugn och ro efter 1½ års kamp så var det som om ballongen explodera och jag blev djupt deprimerad. Jag hade världens bästa vän men jag orkade inte att uppskatta det jag hade. För jag hade så fruktansvärt ont inuti, så jag började att skada mig själv. Jag och min familj hade kontakt  med BUP mer eller mindre varje dag och i maj 2003 försöker jag ta mitt liv för första gången.

 

SAGAN KUNDE HA FÅTT ETT LYCKLIGT SLUT

I febuari 2004 får jag min Asperger diagnos efter mycket om och men. Vid den här tiden hör jag röster och berättar detta för BUP. Men svaret jag fick var: “de går över, du inbillar dig bara”. Sofia flyttar till Örebro och jag känner mig bara mer och mer ensam igen. De sista månaderna i 9:an mår jag fruktansvärt dåligt men kuratorerna och BUP säger: “Snart får du börja på gymnasiet och då kommer du få nya vänner och allt kommer bli bra igen”. Nu i efterhand undrar jag om de verkligen trodde på detta själva? I Juni 2004 slutar jag 9:an med betyg i alla ämnen fast jag legat på 5 st IG-varningar vid jul. Jag börjar Barn och Fritidsprogrammet och det var här jag skulle få en nystart. Jag skulle få börja om men det var här helvetet började.

 

DET BLEV INGEN NYSTART

Min gymnasietid speglades av mobbning, ensamhet, misshandel, ett sexuellt övergrepp, psykoser, självmordsförsök och inläggningar på psyk. Jag fyllde 18 år och fick uppleva skillnaden mellan att vara Barn och vuxen med psykiska problem och flyttades över till vuxenpsyk och där togs mina röster på allvar och de började medicinera sönder mig. Under 2007 testade jag 17 olika antipsykotiska mediciner och åkte in och ut på psyk. På en månad gick jag upp 30 kg i vikt.

 

JAG TOG STUDENTEN MED SLUTBETYG MOT ALLA ODDS

En månad innan jag skulle ta studenten kallades jag och mina föräldrar till rektorn och fick informationen om att jag inte skulle få några slutbetyg. Anledningen var att  jag låg för mycket efter, eftersom jag hade varit inlagd på psyk. Detta var något jag inte accepterade för jag hade bestämt mig för att jag skulle ta studenten med slutbetyg. De försökte trösta mig och sa att det var omöjligt det skulle inte gå för det fanns inte nog med tid. Jag krävde att jag skulle få en lista på exakt vad jag var tvungen att göra för att få slutbetyg, hur omöjligt det än var att klara det så skulle jag ha min lista. Efter mycket om och men fick jag min lista och samtidigt sa dem “Det här är omöjligt Joanna”.

 

INGENTING ÄR OMÖJLIGT BARA OLIKA SVÅRT!

En timma innan betygen skulle sättas lämna jag in min sista uppgift och fick mitt slutbetyg (hade tom VG och MVG i flera ämnen) Jag hade utnyttjat en av min Asperger superkraft. När jag bestämt mig för nått och vet exakt vad jag ska göra, så ger jag mig inte förrän jag lyckats. Jag jobbade på håltimmar, matraster gjorde prov sju på morgonen och nio på kvällen. Jag kämpade som en idiot i en månad, men jag lyckades. Den 13 juni 2007 sprang ut från Älvstrandsgymnasiets dörrar med mitt slutbetyg i handen. På måndag veckan efter studenten kontaktar jag psyk och berättar att jag hört röster i en månad och vill bli inlagd igen. När min läkare hör detta säger han “Men Joanna varför har du inte sagt detta tidigare?”. Jag svarade: “För jag hade inte tid att bli inlagd, för jag var tvungen att ta studenten med slutbetyg först men nu har jag ett helt sommarlov på mig att bli frisk”.

 

DET ÄR INTE MENINGEN ATT JAG SKA DÖ

Augusti 2008 försökte jag ta mitt liv för 8:e och sista gången. Det var där, någonstans i ambulansen på väg till sjukhuset bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Det är inte meningen att jag ska dö för då hade jag gjort det för länge sen. Jag kan inte slösa bort mitt liv på att må dåligt mer. Sedan skulle det dröjda  7 år till innan de kom på att jag har både Asperger och Bipolär sjukdom typ 2. Och äntligen efter 15 års kamp bli insatt på rätt medicinering.

 

VILL GE HOPP

Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Utan för att jag hoppas att de sitter någon därute och läser detta som mår precis lika dåligt som jag gjorde. Men som kan få hopp och se att  hur dåligt man än mår så kommer man mår bättre igen. Bara man vill, för det är jag ett levande bevis på. Jag har under årens lopp lärt mig, att Ingenting är omöjligt bara olika svårt och det man inte dör av blir man starkare av! Livet blir vad man gör det till!

Jag tog studenten med slutbetyg mot alla odds Jag tog studenten med slutbetyg mot alla odds

No Comments
Föreläsningar Psykisk ohälsa/diagnoser Vardag

Jag är inte riktigt som andra…

I går var vi nere och kollade på det årliga karnevalståget som man har i samband med marknaden. Men jag måste påstå att det var bättre förr när vi vann tre år på rad haha, kanske dags för en comeback.
De som såg ut att ha roligast var PRO. Kanske borde jag gå med där nästa år när jag (förhoppningsvis) blir sjukpensionär. Haha  det såg iallafall ut att  va ett kul gäng!

När karnevalståget var slut efter typ 10 min, för så mycket mer var det inte, så åkte vi hem och hängde på altanen. Det har blivit fika i mängder den senaste månaden och i morgon har jag bestämt mig för att börja följa Viktväktarnas program igen. Vågen säger att jag gått upp 2 kg senaste månaden men de tror jag inte på. För har dragit på mig massa vätska igen och sen ballar magen ut totalt av morfinet. Men peppar, peppar ta i träd så har jag varit utan smärtstillande i två dygn nu. Ska väl dock inte säga säga för mycket för då blir det väl som i torsdags.

 

 

Jag är inte riktigt som andra, men det  är inget jag vill vara heller

Nu är jag i alla fall hemma i Karlstad igen och mamma tycker att jag är en dåre som går runt med mössa på mig när det är +20 grader ute. Men är det matchdag så är det, och då måste man gå runt i mössa om man är ett äkta fan. Mössa och bikini är nya grejen! Jag är inte riktigt som andra och jag har inte som mål att bli det heller;) För övrigt är jag förkyld och jag har hört att det är viktigt att hålla sig varm då haha. Är min hals helt magiskt bra i morgon så ska jag gå runt med mössa hela sommaren! Och jag hoppas att det funkar för i morgon ska jag föreläsa i Karlstad och behöver min röst.

Det finns biljetter kvar om du glömt att köpt en, läs mer här! Annars är det bara att dyka upp vid sessionsalen på Bibliotekshuset i Karlstad i morgon kl 19.00, biljetter säljs i kassan i mån av plats. Jag har lovat att alla som kommer får en kram så får väl hålla det, tur att jag gillar att kramas;)

jag är inte riktigt som andra

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Comments
Psykisk ohälsa/diagnoser Vardag

19. Fem saker som anhöriga till personer med NPF bör tänka på…

Bemötande och förståelse är väldigt viktigt när man lever med en NPF-diagnos. Därför har jag här nedan gjort en listat fem saker som anhöriga till personer med NPF bör tänka på.

Fem saker som anhöriga till personer med NPF bör tänka på
Fotograf Evelina Eklund Hassel

Fem saker som anhöriga till personer med NPF bör tänka på

  1. Att alla människor med NPF inte är likadana, för alla människor är UNIKA oavsett diagnos eller ej. Jag kan inte sitta här och säga vad ni ska tänka på när ni möter ett barn/anhörig, för jag vet inte hur ditt barn fungerar. Jag kan bara säga vad du ska tänka på när du möter mig för jag vet hur jag fungerar.
  2. En diagnos för inte bara med sig svagheter den för även med sig styrkor. I stället för att säga till ditt barn ”men det där kan ju inte du göra för du har Asperger”. Eller ”Oj det blev så här för du har Asperger”…. Lyft i stället styrkorna med diagnosen. Tex när ditt barn spelar memory säg då ”Du är så duktig, jag önskar att också jag hade så där bra detaljminne, som du har tack vare din Asperger diagnos,”
  3. Glöm aldrig bort vikten av tydlighet och struktur.
  4. Skyll inte allt på diagnosen. Jag är så trött på personer som beter sig illa och säger ”Ja men jag förstod inte för jag har Asperger”, för det har man lärt sig av sina föräldrar. Ja man har svårigheter men jag kan liksom inte gå runt och säga ”Jag har Asperger så hela världen måste anpassa sig efter mig”. För det funkar inte riktigt så, man kan lära sig hantera sin diagnos.
  5. Jag har skrivit om det här hundra gånger nu- Berätta för andra om diagnosen! Det blir så himla mycket lättare om personer man möter kan hjälpa till och anpassa sig.

 

No Comments
Psykisk ohälsa/diagnoser Vardag

Anställd i 1 år till…

Yay jag är anställd i 1 år till!

I dag har jag varit på möte med arbetsförmedlingen och Eldialog och skrivit på papper för ännu ett års anställning. Förut har vi kört ett halvår i taget, men jag tycker det är skönt att det nu är lite längre tid och man får känna lite trygghet. Ja iallafall 9 månader till för sen kommer väl förmodligen F-kassan börja bråka om i fall jag verkligen ska bli sjukpensionär på 50%. Är det inte hemskt att man ska börja bli orolig nästan ett år i förväg? Det finns ingen som helst trygghet om man inte blev ”som man skulle” och inte passar in i mallen för hur man ”ska vara” i vårt samhälle.

Det känns hela tiden som att vi letar efter en förvarningsplats att stoppa in mig i ett tag. Nu pluggar du ett år…. Du har du praktik ett år…. Nu har du en lönebidragsanställning i ett år… Nu hör du till det här projektet i ett år…. Det känns som man bara vet vad som kommer hända det närmsta halvåret/året. Varför ska framtiden vara så himla osäker bara för att man har en diagnos? Egentligen är det ju vi med dessa diagnoser som behöver extra mycket trygghet och struktur. Nej tycker verkligen att det är dags för vår beslutsfattare att en gång för alla ta en titt på systemet och hur man ska få oss med funktionsnedsättningar att bli en del av samhället på riktigt och på samma villkor som för alla andra. Jag är iallafall väldigt glad för att jag har hittat arbetsgivare som verkligen förstått grejen.

Anställd i 1 år till

No Comments
Föreläsningar Psykisk ohälsa/diagnoser

Glöm inte att boka din biljett till min föreläsning i Karlstad!

Detta inlägg är skrivet i samarbete med Aspiepower media, Sociala kunskapbanken, ABF Värmland och RSMH Kalstasola
………………………

föreläsning

Missa inte min föreläsning i Karlstad!

Nu är det bara 10 dagar kvar till föreläsningen i Karlstad och salen fylls på mer och mer för varje dag och nu är mer än halva är full, så kul! Så vill du komma så är det hög tid att boka din biljett nu!  Det gör det genom att klicka här  och klicka i att du kommer till evenemanget, då är ditt namn uppskrivet och du har en plats även om det blir fullt. Vill du ta med vän eller fem så är det bara du skriver till mig så lägger jag undan en biljett även till dem:) Man betalar på plats och vi tar endast kort, biljetter kommer säljas i kassan i mån av plats.

 

No Comments