Browsing Category

Psykisk ohälsa

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

5 år och två månader utan självskadebeteende

5 år och två månader utan självskadebeteende

I början satt jag och räknade ner till varje månad. Tidsinställde inlägg flera dagar i förväg. Nu glömmer jag typ bort varje månad haha. Jag antar att det är ett gott tecken att jag inte ens minns mitt självskadebeteende.

Rullar på

Jag antar att det kommer vara olika i olika perioder. Bara för att det gått fem år så betyder det inte att kampen är över. Men just nu rullar det på. Som jag skrev för några veckor sedan så har jag mer ångest och känslor. Sköterskan på psyk har fortsatt att ringa mig en gång i veckan och det har varit väldigt skönt. Nu har vi kommit överens om att jag klarar mig själv annars ska jag ringa igen.

Kämpar på

Jag kämpar på med min träning vilket får mig att må bättre. Sen tar jag lugnande direkt jag känner att jag börjar få starkare ångest. Det blir några gånger i veckan. I stället för att se det som något negativt eller misslyckande så ser jag det som att det är något jag behöver just nu för att funka. Och det är helt okej!

 

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psoriasisartrit Psykisk ohälsa Vardag

Bara DU kan förändra DITT liv

förändra ditt liv
Foto: Fredrik Karlsson- Solstafoto

Det är inte lätt

Det är inte lätt att leva med psykisk ohälsa/sjukdom. Men jag möter många som kräver att andra ska lösa problemen åt en. Senast i dag hörde jag komentaren ”Om psykiatrin inte hjälper mig så tar jag livet av mig.”

Bara DU kan förändra DITT liv

Jag kanske är hård nu. Absolut psykiatrin kan vara ett bra stöd men det är bara DU som kan styra upp DITT liv och bestämmer hur det ska se ut.

Jag har gjort det

Jag säger inte det här för att vara elak. Utan  för att jag har gjort den här resan och jag vet att det går. Jag har absolut en fördel av mitt driv. Att jag inte ger mig när jag ger mig fan på något.

Gör inte min resa enklare

Det gör dock inte min resa enklare än någon annans. Det har varit blod, svett och tårar men jag har överlevt nio självmordsförsök och det måste finnas en mening med det.

Kan jag så kan du

Jag kommer aldrig låta min psykiska sjukdom/ohälsa ta över mitt liv igen. Om jag kan så kan du. 💖

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psoriasisartrit Psykisk ohälsa Vardag

Vem ska ta ansvaret?

Vem ska ta ansvaretAndra besöket på smärtkliniken

I dag var det dags för andra besöket på smärtkliniken. Det blev de 90 min samtal med psykologen. Vad kom vi fram till? Jo att jag är såååå duktig och gör allt rätt…

Ännu mer säker

Nu är jag ännu mer säker på att de kommer säga att jag klarar mig själv. Men två träffar kvar först. Arbetsterapeut nästa gång sen ska de snacka ihop sig och sista träffen kommer jag få veta vad de kommit fram till.

Vem ska ta ansvaret?

De är lite komiskt för smärtkliniken tycker att jag hör till vuxenhab. Vuxenhab tycker att jag hör till psykiatrin. Psykiatrin tycker att jag hör till Vuxenhab. Men ingen tar ansvar.

Dela på mig

Funderar på att dela mig själv i tre delar och skickar en bit till varje ställe. Men då hör jag  nog helt plötsligt till psykiatriska slutenvården istället. 😉😅🤣

Rullar på

Annars rullar livet på. Passade på att förena nytta med nöje så de blev en promenad på 9,2 km i dag. Träning och jobb flyer på. Lite mycket ibland men försöker hitta en balans. I onsdags missade jag min 14 speedwaymatch med Valsarna på 32 år för att spara energi. Det känns konstigt att Lituim gör mig ”normal” och att jag helt plötsligt kan ta genomtänkta beslut.

Snart helg

I morgon är enda planen att jag ska till gymmet. Sen blir det en lugn helg och ladda batterierna till nästa vecka. Jag skriver på fyra reportage samtidigt just nu men var upp i sju stycken tidigare under veckan. Haha okej jag kanske inte är så ”normal” ändå 😉

Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

5 år utan självskadebeteende

5 år utan självskadebeteende

Trodde att jag var tvungen

I 15 år skadade jag mig själv, för att jag trodde att jag var tvungen att göra det. Det hade varit en så stor del av mitt liv så länge, så jag visste inte vem jag var utan mitt självskadebeteende.

Fick ingen hjälp

Jag fick heller ingen hjälp av psykiatrin. Det var som dom tyckte att det är något som ingår i psykisk ohälsa/diagnoser så det är ingen idé att ens försöka göra något åt det. Efter typ tusen psykolog /kurators timmar så var mitt självskadebeteende lika aktivt som det alltid hade varit.

Han fick mig att inse

Men den 22 juni 2016 hände något. Min bästa vän lyckades säga exakt rätt saker. Vid exakt rätt tillfälle. Han fick mig att inse att jag inte bara skadar mig själv. Jag skadar också dom som står brevid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv men jag kan inte stå ut med att skada de jag älskar. Så jag bestämde mig för att det räckte.

5 år utan självskadebeteende

5 år utan självskadebeteende

I dag firar vi 5 år utan självskadebeteende! Det är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Jag skriver vi för vi har gjort det här tillsammans. Han hatar när jag hyllar honom för han tycker att det är jag som gör den här resan. Men sådana här dagar lyssnar jag inte på honom 😉. Utan Ludde hade jag aldrig klarat det. Han hejar, han stöttar och han tjatar. L får mig att kämpa när jag inte orkar kämpa. Han gör mig stark när jag är som svagast. Även om jag och Ludde drar det tyngsta lastet så har jag också ett enormt stöd av Zandra, Henrik, min kontaktperson och min familj. ❤

Vi satsar på 6 år!

Jag önskar att jag en vacker dag kommer göra det här helt för min egen skull. Men vi är inte där än så tills det så gör jag det för hans skull. För har Joanna lovat något så håller hon det. Nu satsar vi på sex år! Tack för allt stöd under dessa år. Era hejarrop får mig att fortsätta kämpa. ❤

Psykisk ohälsa Vardag

Skräcken på apoteket

Skräcken

Skräcken på apoteket

Skräcken på apoteket i går när jag ska hämta ut mina p-piller och hör orden ”Qlaira är slut hos leverantören och vi vet inte när de kommer in igen.” 😯

Pratas inte om fördelarna

Det pratas mycket om p-piller och riskerarna de medför. De snackas dock  lite om fördelarna. För det finns faktiskt personer som jag som knappt kan leva utan dom.

Ett helvete varje månad

Utan mina p-piller har jag 5-7 dagar av helvete varje månad. Jag får magsmärtor så jag svimmar och kräks. Jag blöder så mycket så jag har behövt äta järntabletter. Några gånger per år är det så illa så jag får åka till akuten och få morfin. De har öppnat min mage tre gånger för att leta efter
endometrioser men inte hittat något.

Inget värdigt liv

På det har jag svår PMS. Största delen av mitt självskadebeteende har skett kring mens. Men jag kan inte äta PMS-medicin för det är antidepressiva och då blir jag manisk i min bipolaritet. Det är inget värdigt liv. 🤔

Fick livet tillbaka

Men för ca 10 år sedan hittade vi Qlaira och jag fick livet tillbaka. Jag kan räkna gångerna jag fått en riktig blödning under de här åren på en hand. 🖐

Livrädd

Jag är livrädd för att de ska bli kaos nu med både smärtor och psyket. Men de är tur jag har min privata superbarnmorska Gunilla som hjälper till och tipsar om vilken sort jag ska. (Hon var min barnmorska på ungdomsmottagningen men jag har vägrat släppa henne fast jag är vuxen nu. ❤

Så nu gör vi ett försök med Dienorette håll tummarna för att jag slipper kaos. 🙂