Browsing Tag

adhd

Aspergers syndrom Psykisk ohälsa Vardag

Överlevnadsguide: NPF och skolstart

skolstart

NPF och skolstart

Sommaren börjar sakta men säkert gå mot sitt slut. Sommarlovet är snart över och många barn/ungdomar och föräldrar har ångest. Det är nog inte så många barn som vill avsluta sommarlovet och återgå till skolbänken. Dock är det oftast sjuhundra gånger värre för barn med NPF-diagnos. Många förknippar skolan med utanförskap och mobbning. Krav man inte kan nå upp till, för att man inte fungerar som man ”ska”. Stress, press och ångest.

Jag var ett av de barnen

Jag var ett av de barnen. Ett av de barnen som visste att jag skulle vara tvungen att gå in på uppropet helt själv. Ett av de barnen som visste att jag inte skulle ha några kompisar. Ett av de barnen som skulle få höra fula ord om mig, när jag gick i korridoren. Ett av de barnen som inte ville gå in i matsalen och slutade äta i skolan, för att jag visste att jag inte skulle ha någon att sitta bredvid. Ett av de barnen som fick höra av lärare att jag aldrig skulle bli något för jag var korkad. Ett av de barnen som började skada sig själv för att det gjorde så förbannat ont i själen att gå till skolan. Ett av de barnen som ville avsluta sitt liv som 14 åring för att jag kände att jag inte passade in.

Desperata föräldrar

När jag föreläser får jag ofta frågor från desperata föräldrar. Dom vill göra allt för sina barn men de vet inte vad dom ska göra för de upplever att skolan inte förstår och att de inte fått rätt hjälp. Jag får höra berättelser om barn med NPF-diagnoser som slutar skolan i 7-8:an utan hemundervisning. Jag tycker att det här är lite underligt eftersom vi har skolplikt i Sverige och politikerna säger att alla barn ska klara skolan efter sina egna förutsättningar. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av mina tips för hur du som är NPF-förälder kan hjälpa ditt barn att få en så bra skolgång som möjligt. Ni kan läsa om min skolgång här.

Överlevnadsguide: NPF och skolstart

1. Ge dig aldrig!

Tjata, tja, tja! Ditt barn har inte blivit gammal nog att kunna övertala rektorer, lärare och BUP själv så du måste hjälpa hen med det. Du kommer troligen bli den där jobbiga föräldern men strunta i det. Du känner ditt barn bäst och vet vad ditt barn behöver för stöd. Tyvärr kan det ta lång tid att få rätt stöd men det finns att få så ge dig aldrig!

2. Lyssna på barnet!

Vad känner och vill barnet? Barn är ofta duktiga på att berätta vad dom vill/känner om någon frågar dom. Prata ALDRIG över huvudet på ditt barn utan att hen fått chansen att själva förklara på sitt sätt.

3. Ha en tydlig plan med ditt barn.

Vad har du för förväntningar på ditt barn? Hur ska ni nå dit tillsammans? Ha en tydlig plan som ni går igenom ofta.

4. Belöna barnet när hen förtjänar det.

Skolan kan vara sjukt jobbig och ibland vill nog både barn och föräldrar ge upp. Ha då delmål och belöna och peppa barnet när hen klarar dom. Det behöver inte vara en svindyr mobiltelefon utan får du godkänt i de här provet så åker vi hela familjen på äventyrsbad eller något annat roligt som barnet vill göra som inte hör till vardagen.

5. Prata med andra föräldrar/ elever och förklara vad diagnosen innebär och vad ditt barn har för svårigheter.

Det blir mycket enklare för andra att bemöta ditt barn om de vet vad ditt barn har för svårigheter och vad det kan behöva för stöd. Tex kan lärarna läsa Malin Roca Ahlgrens böcker för hela klassen och på så sätt öka förståelsen. Läs om hennes böcker här och här!

6. Be klasskompisarnas föräldrar att prata med ER och INTE med andra föräldrar.

Det kommer troligen uppstå situationer där andra föräldrar kommer undra och tycka saker. Öppen kommunikation är viktig och det är bara ni som kan hjälpa ert barn att lösa situationer som kan uppstå på bästa sätt.

7. Slit inte ihjäl er!

Många har höga krav på sina barn. De måste klara grundskolan annars är livet förstört! Livet är aldrig förstört för att man inte fick fullständiga betyg. Det är aldrig försent att läsa upp betygen senare när man vilat upp sig lite. Det viktigaste är att man gör sitt bästa så får man lösa resten sen.

8. Ta vara på ditt barn styrkor.

Diagnoser för inte bara med sig svagheter utan även styrkor. Om ditt barn är van att höra att hen är dåligt på något och känner sig värdelös se då till att påminn om de bra sakerna. Tex när ni spelar memory så kan du säga ”Vilken styrka du har tack varje din Asperger. Jag önskar att jag också kunde minnas och se detaljer som du gör!”

9. Ta emot det stöd som finns.

Många föräldrar vill klara sig själva och ta hand om sina barn själva. Men det sliter mindre på er och era barn om ni tar vara på det stöd som finns att få från tex BUP, LSS, habilitering osv…

10. Glöm inte bort er själva som föräldrar eller syskon.

Det är slitsamt att vara NPF-förälder och det sliter oftast mer på relationen när man som föräldrar hela tiden måste slåss för sitt barns bästa. Så glöm inte bort er själva, för vem ska ta hand om ert barn när ni ligger som en blöt pöl på marken? Unna er egentid och vila upp er. Ni får inte heller glömma bort syskonen. Prata om hur dom upplever situationen och hur det kan vara att ha ett syskon med svårigheter. Ge även dom egentid.

Boktips

Genomskinlig – en barnbok om mobbning

Genomskinlig – En barnbok om mobbning

För någon vecka sedan fick jag hem Malin Roca Ahlgrens senaste bok genomskinlig. Det är en barnbok om mobbning. Boken handlar om Livia 13 år som utsätt för mobbning, men med hjälp av lärarna lyckas stoppa det.

Ger hopp

Boken innehåller trovärdiga situationer och inger hopp för den som är mobbad. Jag önskar att jag fått läsa den här boken när jag var 15 år och kände mig genomskinlig. Den är lätt läst och har fina bilder. Boken riktar sig till barn, anhöriga och skolpersonal.

Alla vuxna borde läsa den här boken

Jag rekommenderar alla vuxna som har med barn att göra att läsa den. Både själva och för sina barn. Boken finnas att köpas här. Malin har även skrivit barnböcker om NPF diagnoser, ni kan läsa mer om dom här!

Barnbok om mobbning

Aspergers syndrom Vardag

Att åka på konferens själv

Att åka på konferens själv

Att åka på konferens själv… För tio år sedan hade jag inte ens tänkt tanken. Herre gud hur skulle det gå till? I dag känner jag bara: Vad är det värsta som kan hända? Jo att jag får panikångest och måste gå därifrån och får jag det så har jag lärt mig något av det. Men det vet jag ju inte förrän jag försökt.

Nervös i onödan

Jag var lite nervös när jag gick från hotellet till Kistamässan. Tankar som snurrade i mitt huvud: ”Hur ser lokalen ut?” ”Finns det någon jag känner där?” ”Vem sitter jag bredvid på lunchen?” Helt i onödan för när jag klev innanför dörren var det någon som sa hej Joanna. Det var Sofia, vi hade aldrig träffats förut. Jag hade ingen aning om vem hon var men hon kände mig genom mina sociala medier. Det slutade med att vi spenderade hela dagen tillsammans.

Bloggen ger mig möjliheter

Det pratas mycket om hat och trakasserier på sociala medier. Men min blogg öppnar också upp för att träffa många fina personer och få nya vänner. Innan jag ens kommit in i mässalen så hade fyra personer stoppat mig. Det är nog närmre 30 personer som stoppat mig under dagen för att säga att de följer min blogg och att jag är bra❤ Det är värsta egoboosten att åka på konferens 😉

Tog ett tidigare tåg hem

Det har varit en väldigt givande dag men nu är jag helt slut i huvudet. Nu sitter jag på tåget mot Kumla och kommer hem en timma tidigare än vad det var tänkt för jag skippade de sista. 07 i morgon ringer klockan och jag ska åka till Hagfors för farmors begravning.

åka på konferens

 

Vardag

Ses vi på NPF-forum?

Bokat biljetter till NPF-forum

I tisdags bokade jag biljetter till NPF-forum i Stockholm den 3-4 maj. Det Riksförbundet Attention’s nationella konferens inom området neuropsykiatri. Forumet vänder sig till alla som är intresserade av vad som händer inom området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag tänker att det kan vara ett bra ställe för mig att mingla runt och skapa kontakter på. Men det är också en dag fullproppad med många intressanta föreläsare. Är det någon av er som ska dit?

Inte NPF-vänligt

Dock får jag lite delade känslor för sådana här konferenser. För de ska ju öka öppenheten och kunskapen kring NPF-diagnoser men samtidigt känns inte dessa konferenser så himla NPF-vänliga. Det är två fullproppade dagar från kl 09-16, förutom lunch/fikapaus. Jag förstår att man vill få in så mycket som möjligt på varje dag. Men min hjärna klarar inte av att sitta på konferens så länge. Så jag har valt att bara vara med på torsdagen. För mig hade det funkat bättre om man körde lunch torsdag till lunch fredag eller kortare dagar.

NPF-forum

Bild lånad från Attention

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

Är du säker på att du inte har ADHD?

Är du säker på att du inte har ADHD?

En fråga jag ofta får, främst när jag föreläser är: Är du säker på att du inte har ADHD? När man satte min Asperger diagnos så sa man att jag hade grova drag av ADHD. Men inte så jag kunde få en diagnos. 12 år senare insåg vi att jag att jag hade Bipolär sjukdom och att det var min hypomani som man trodde var drag av ADHD.

ADHD, Schizofreni eller Bipolär?

Man undersökte mig för ADHD när man satte Asperger diagnosen 2004. 2007 satte en idiotläkare på slutenvården diagnosen Schizofreni, på fem år gamla journalkopior och utan att göra en utredning. Den diagnosen hade jag på papperet i tre år innan man lyckades få bort den. Det är lättare att sätta en diagnos än att ta bort den. När de tog bort den så lyfte man igen frågan om ADHD. Än en gång beslutade man att jag bara hade grova drag. 2015 lyftes frågan om Bipolär sjukdom. Den här gången ville man göra det ordentligt så man lyfte frågan om både Bipolär typ 1, typ 2, Schizofreni och ADHD. Dom gjorde en utredning under tre månader och efter en noggrann kartläggning kom man fram till att jag har Bipolär typ 2.

Spelar ingen roll om jag har två eller tre diagnoser

Alla de här diagnoserna är ju ”släkt” med varann och dom har många liknande symtom. Jag känner att det egentligen inte skulle spela någon roll om jag skulle få en diagnos till. För jag har lärt mig hur jag fungerar och vad jag ska göra för att hantera mina diagnoser. Då spelar de ingen roll om jag får fyra bokstäver till i min journal. Dock var det väldigt viktigt för mig att få min andra diagnos, Bipolär sjukdom. Hade jag inte fått den när jag fick den och rätt mediciner så hade jag inte suttit här i dag.

En enorm lättnad

Jag kände en sådan enorm lättade när de satte Bipolär typ 2 för jag kände verkligen att den diagnosen var så klockren. Den förklarar varför mitt liv varit en stor berg och dalbana och varför saker blivit lite tokigt i bland. Så som ni märker så är jag grundligt utredd vid det här laget och nej jag har inte ADHD.

Är du säker på att du inte har ADHD?