Aspiepower Media

Genomskinlig – en barnbok om mobbning

Genomskinlig – En barnbok om mobbning

För någon vecka sedan fick jag hem Malin Roca Ahlgrens senaste bok genomskinlig. Det är en barnbok om mobbning. Boken handlar om Livia 13 år som utsätt för mobbning, men med hjälp av lärarna lyckas stoppa det.

Ger hopp

Boken innehåller trovärdiga situationer och inger hopp för den som är mobbad. Jag önskar att jag fått läsa den här boken när jag var 15 år och kände mig genomskinlig. Den är lätt läst och har fina bilder. Boken riktar sig till barn, anhöriga och skolpersonal.

Alla vuxna borde läsa den här boken

Jag rekommenderar alla vuxna som har med barn att göra att läsa den. Både själva och för sina barn. Boken finnas att köpas här. Malin har även skrivit barnböcker om NPF diagnoser, ni kan läsa mer om dom här!

Barnbok om mobbning

Att åka på konferens själv

Att åka på konferens själv

Att åka på konferens själv… För tio år sedan hade jag inte ens tänkt tanken. Herre gud hur skulle det gå till? I dag känner jag bara: Vad är det värsta som kan hända? Jo att jag får panikångest och måste gå därifrån och får jag det så har jag lärt mig något av det. Men det vet jag ju inte förrän jag försökt.

Nervös i onödan

Jag var lite nervös när jag gick från hotellet till Kistamässan. Tankar som snurrade i mitt huvud: ”Hur ser lokalen ut?” ”Finns det någon jag känner där?” ”Vem sitter jag bredvid på lunchen?” Helt i onödan för när jag klev innanför dörren var det någon som sa hej Joanna. Det var Sofia, vi hade aldrig träffats förut. Jag hade ingen aning om vem hon var men hon kände mig genom mina sociala medier. Det slutade med att vi spenderade hela dagen tillsammans.

Bloggen ger mig möjliheter

Det pratas mycket om hat och trakasserier på sociala medier. Men min blogg öppnar också upp för att träffa många fina personer och få nya vänner. Innan jag ens kommit in i mässalen så hade fyra personer stoppat mig. Det är nog närmre 30 personer som stoppat mig under dagen för att säga att de följer min blogg och att jag är bra❤ Det är värsta egoboosten att åka på konferens ?

Tog ett tidigare tåg hem

Det har varit en väldigt givande dag men nu är jag helt slut i huvudet. Nu sitter jag på tåget mot Kumla och kommer hem en timma tidigare än vad det var tänkt för jag skippade de sista. 07 i morgon ringer klockan och jag ska åka till Hagfors för farmors begravning.

åka på konferens

 

Ses vi på NPF-forum?

Bokat biljetter till NPF-forum

I tisdags bokade jag biljetter till NPF-forum i Stockholm den 3-4 maj. Det Riksförbundet Attention’s nationella konferens inom området neuropsykiatri. Forumet vänder sig till alla som är intresserade av vad som händer inom området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag tänker att det kan vara ett bra ställe för mig att mingla runt och skapa kontakter på. Men det är också en dag fullproppad med många intressanta föreläsare. Är det någon av er som ska dit?

Inte NPF-vänligt

Dock får jag lite delade känslor för sådana här konferenser. För de ska ju öka öppenheten och kunskapen kring NPF-diagnoser men samtidigt känns inte dessa konferenser så himla NPF-vänliga. Det är två fullproppade dagar från kl 09-16, förutom lunch/fikapaus. Jag förstår att man vill få in så mycket som möjligt på varje dag. Men min hjärna klarar inte av att sitta på konferens så länge. Så jag har valt att bara vara med på torsdagen. För mig hade det funkat bättre om man körde lunch torsdag till lunch fredag eller kortare dagar.

NPF-forum
Bild lånad från Attention

Är du säker på att du inte har ADHD?

Är du säker på att du inte har ADHD?

En fråga jag ofta får, främst när jag föreläser är: Är du säker på att du inte har ADHD? När man satte min Asperger diagnos så sa man att jag hade grova drag av ADHD. Men inte så jag kunde få en diagnos. 12 år senare insåg vi att jag att jag hade Bipolär sjukdom och att det var min hypomani som man trodde var drag av ADHD.

ADHD, Schizofreni eller Bipolär?

Man undersökte mig för ADHD när man satte Asperger diagnosen 2004. 2007 satte en idiotläkare på slutenvården diagnosen Schizofreni, på fem år gamla journalkopior och utan att göra en utredning. Den diagnosen hade jag på papperet i tre år innan man lyckades få bort den. Det är lättare att sätta en diagnos än att ta bort den. När de tog bort den så lyfte man igen frågan om ADHD. Än en gång beslutade man att jag bara hade grova drag. 2015 lyftes frågan om Bipolär sjukdom. Den här gången ville man göra det ordentligt så man lyfte frågan om både Bipolär typ 1, typ 2, Schizofreni och ADHD. Dom gjorde en utredning under tre månader och efter en noggrann kartläggning kom man fram till att jag har Bipolär typ 2.

Spelar ingen roll om jag har två eller tre diagnoser

Alla de här diagnoserna är ju ”släkt” med varann och dom har många liknande symtom. Jag känner att det egentligen inte skulle spela någon roll om jag skulle få en diagnos till. För jag har lärt mig hur jag fungerar och vad jag ska göra för att hantera mina diagnoser. Då spelar de ingen roll om jag får fyra bokstäver till i min journal. Dock var det väldigt viktigt för mig att få min andra diagnos, Bipolär sjukdom. Hade jag inte fått den när jag fick den och rätt mediciner så hade jag inte suttit här i dag.

En enorm lättnad

Jag kände en sådan enorm lättade när de satte Bipolär typ 2 för jag kände verkligen att den diagnosen var så klockren. Den förklarar varför mitt liv varit en stor berg och dalbana och varför saker blivit lite tokigt i bland. Så som ni märker så är jag grundligt utredd vid det här laget och nej jag har inte ADHD.

Är du säker på att du inte har ADHD?

Vetenskapens värld om ADHD

Vetenskapens värld om ADHD

En av mina läsare tipsade i går om att Vetenskapens värld skulle ta upp ADHD. Hon ville att jag skulle skriva ett inlägg om vad jag tyckte om programmet. Jag hann inte se det i går men har sett det på SVT play nu på morgonen. Jag blir mörkrädd när jag ser familjen med den lilla killen. De har larm på hans dörr så de vet vart han är och de har lås på storasysterns dörr för att han inte ska komma in.

Skyll inte på diagnosen

Mamman säger att det känns som de lever i ett fängelse. Han sparkar sönder och klottrar på väggarna i hemmet. I skolan låser de in honom. Visst han har stora svårigheter men man kan inte skylla allt på en diagnos. Man måste ju lära ungen vad som är rätt och fel. Det tar kanske lite längre tid för honom att förstå det än vad det tar för ett barn utan diagnos. Men jag tycker det är helt fel att de tycker ”Han har ADHD så det blir så här då”.  Om de inte lär honom vad som är rätt och fel så kommer han ju aldrig passa in i samhället.

Mycket fokus på det negativa

Jag tycker det är lite för lite fokus på styrkorna som diagnosen för med sig och i stället är det väldigt mycket svårigheterna. Det är klart att det inte är en dans på rosor att leva med ADHD. Jag har förövrigt ingen aning om hur det är att leva med den diagnosen för jag har den inte. Men min bästa vän har diagnosen och visst har hon svårigheter men hon har också enorma styrkor. Hon tycker precis som jag att man inte kan skylla på en diagnos man måste försöka lära sig förstå hur man fungerar och göra det bästa av situationen.

Ni borde kolla på Vetenskapens värld

Annars tycker jag att det var ett bra program och jag fick lära mig många saker som jag inte alls hade koll på. Så jag kan rekommendera er att se programmet. Klicka här för att komma till programmet.

Vetenskapens värld