Psykisk ohälsa – Sida 75 – Aspiepower Media

Min resa till körkort

I dag har jag haft körkort i 2 år!

Shit va tiden går fort! I dag är det inte bara 4 år och 5 månadersedan jag och Henrik träffades, det är även 2 år sedan jag tog körkort, va hände? Prövotiden är över nu! Så här i efterhand så kan jag ju tycka att det var ganska onödigt att jag sköt de framför mig i tio år. Jag läste max tio sidor i boken och de gånger jag övningskörde under de här tio åren går nog att räkna på två händer. Men jag var inte mogen då, jag hade fullt upp med att orka överleva och hade inte energi över till att försöka ta körkort. Sen kom den dagen då jag var på arbetsintervju och fick frågan: ”Har du körkort?” Jag svarade ”Jag jobbar på de”… Haha ja jag hade ju jobbat på det i tio år. Så direkt jag klev ut genom dörren så gick jag direkt till körskolan och skrev in mig. Nu hade jag bestämt mig och nu var jag redo.

Behövde tydliga mål

Jag hade min första körlektion i juli och redan då undrade jag ”När får jag körkort”, fast jag knappt kunde starta bilen. För mig var det viktigt med tydliga mål och planering och det var något min körskolelärare förstod. Så första målet var att kunna köra inne i stan vid höstlovet. Det målet klarade jag redan två veckor senare (början av augusti). Nästa mål blev att klara bromsprovet innan halkbanan till höstlovet (de klarade jag i september). Och veckan innan höstlovet klarade jag halkbanan. Det jag själv trodde jag skulle ha svårast för var teorin men det var det aldrig några problem med. Man måste ha 57/62 för att få godkänt, jag fick 52 på första försöket.

Hade svårt att fokusera på flera saker samtidigt

Det som var mitt största problem var att få kopplingen att fungera. Därför valde jag tillslut att skita i det och bara ta kökort för automat. Vilket betyder att jag har villkor på mitt körkort att jag inte får köra manuella bilar. Vill jag uppgradera mitt körkort så kan jag när som helst, genom att göra en uppkörning med manuell bil. Dock är det inte enda gång på två år som önskat att jag kunnat köra manuell bil.

Inte konstigt att jag inte fick kopplingen att funka

Så här med facit i hand så gjorde jag rätt val eftersom om jag fick opera min fot två dagar senare. Det var inte så konstigt att jag inte fick kopplingen att funka eftersom senan i foten var av. Jag fattar inte ens hur jag lyckades köra bil med den över huvudtaget:P. Eftersom min fot bråkat i över två års tid och jag gick ett helt jävla år med gips så var det verkligen rätt beslut att ta automatkort. Det har gjort så jag kunnat köra bil under hela tiden. Men hade jag satsat på manuellt körkort så hade jag troligen hållit på med mitt körkort fortfarande. Eftersom min fot fortfarande inte är helt bra och jag kan fortfarande inte sköta kopplingen.

Mina 5 tips till dig som har en NPF-diagnos och vill ta körkort:

– Berätta om din diagnos, om körskolan inte vet om att du har en diagnos så kan de inte heller erbjuda dig stöd.

– Kolla runt och kolla vilken erfarenhet körskolorna i din stad har av undervisning för personer med NPF-diagnos och vilket stöd de kan ge dig. Välj inte den billigaste körskolan utan den som du tycker känns bäst.

– Be om att få göra studiebesök på körskolan du är intresserad av för att få känna in hur den känns.

– När du blivit lite van så testa att kör med olika körskolelärare för att bli van med köra med någon du inte är van. För på uppkörningen kommer du ju troligen få köra med en helt främmande person.

– Våga säg till om något inte känns bra. När vi hade garagelektion så fick jag en person som var väldig otydlig och virrig och jag kände att jag lärde mig inting. Men när jag berättade det så fick jag gå på en ny garagelektion med en annan lärare, helt gratis.

Min resa till körkort

I dag tänkte jag dela med mig av min resa till körkort…

Shit va tiden går fort! I dag är det inte bara 4 år och 5 månader tror jag skrev de förra månaden med, haha tappat räkningen sedan jag och Henrik träffades, det är även 2 år sedan jag tog körkort, va hände? Prövotiden är över nu! Så här i efterhand så kan jag ju tycka att det var ganska onödigt att jag sköt de framför mig i tio år innan jag tog tag i det. Jag läste max tio sidor i boken och de gånger jag övningskörde under de här tio åren går nog att räkna på två händer.

Hade fullt upp med att orka leva

Men jag var inte mogen då, jag hade fullt upp med att orka leva och hade inte energi över till att försöka ta körkort. Sen kom den dagen då jag var på arbetsintervju och fick frågan: ”Har du körkort?” Och jag svarade ”Jag jobbar på de”… Haha ja jag hade ju jobbat på det i tio år. Så direkt jag klev ut genom dörren så gick jag direkt till körskolan och skrev in mig. Nu hade jag bestämt mig och nu var jag redo.

Behövde tydliga mål

Jag hade min första körlektion i juli och redan då undrade jag ”När får jag körkort”, fast jag knappt kunde starta bilen. För mig var det viktigt med tydliga mål och planering och det var något min körskolelärare förstod. Så första målet var att kunna köra inne i stan vid höstlovet. De målet klarade jag redan två veckor senare (början av augusti). Nästa mål blev att klara bromsprovet innan halkbanan till höstlovet (de klarade jag i september). Och veckan innan höstlovet klarade jag halkbanan.

Valde att ta automatkort

Det jag själv trodde jag skulle ha svårast för var teorin men det var det aldrig några problem med. Man måste ha 57/62 för att få godkänt, jag fick 52 på första försöket. Det som var mitt största problem var att få kopplingen att funka. Därför valde jag tillslut att skita i de och bara ta kökort för automat. Vilket betyder att jag har villkor på mitt körkort att jag inte får köra manuella bilar. Men vill jag uppgradera mitt körkort så kan jag när som helst göra det. De enda jag behöver göra är att göra en uppkörning med manuell bil. Dock har jag inte en enda gång på två år önskat att jag kunnat köra manuell bil.

Gjorde rätt val

Så här med facit i hand så gjorde jag rätt val eftersom jag två dagar efter att jag tog körkortet fick operera min vänsterfot. Och de var inte så konstigt att jag inte fick kopplingen att funka eftersom senan i foten var av. Jag fattar inte ens hur jag lyckades köra bil med den över huvudtaget.:P Eftersom min fot bråkat i över två års tid. Jag gick ett helt jävla år med gips så var det verkligen rätt beslut att ta automatkort, för de har ju gjort så jag kunnat köra bil under hela tiden. Hade jag satsat på manuellt körkort så hade jag troligen hållit på med mitt körkort fortfarande. För jag kan fortfarande inte sköta kopplingen med vänsterfoten.

Mina 5 tips till dig som har en NPF-diagnos och vill ta körkort:

Berätta om din diagnos, om körskolan inte vet om att du har en diagnos så kan de inte heller erbjuda dig stöd.
Kolla runt och kolla vilken erfarenhet körskolorna i din stad har av undervisning för personer med NPF-diagnos och vilket stöd de kan ge dig. Välj inte den billigaste körskolan utan den som du tycker känns bäst.
Be om att få göra studiebesök på körskolan du är intresserad av för att få känna in hur den känns.
När du blivit lite van så testa att kör med olika körskolelärare för att bli van med köra med någon du inte är van. För på uppkörningen kommer du ju troligen få köra med en helt främmande person.
Våga säg till om något inte känns bra. När vi hade garagelektion så fick jag en person som var väldig otydlig och virrig och jag kände att jag lärde mig inting. Men när jag berättade det så fick jag gå på en ny garagelektion med en annan lärare, helt gratis.

Psykiatrin vill att jag ska dö

psykiatrin

Det blev nyss bevisat än en gång att psykiatrin i Sverige inte fungerar. Eftersom jag har Bipolär sjukdom så dippar jag ibland, och sommaren har alltid varit en period då jag mått sämre. De senaste veckorna har jag känt hur jag sjunkit djupare och djupare. Och i dag gick det inte längre så jag ringde psykakuten. Där fick jag prata med en jättetrevlig sköterska som tyckte att jag skulle komma in för en bedömning. Så jag satte mig i bilen och åkte 10 mil till Karlstad och lämnade tryggheten hos mina föräldrar.

Efter fem minuters samtal fick jag åka hem

Fick vänta i ca en timma och sen fick jag träffa läkaren. Efter fem minuter så tycker han att jag kan åka hem så ska han skicka en akutremiss till öppenvården. Mediciner kunde de inte ändra på där för de måste följas upp. Fast det var det jag kom dit för från första början. Eftersom jag kunde hålla ögonkontakt och hade sådan självinsikt så tyckte han att läget var stabilt, men jag fick självklart komma tillbaka om jag kände att jag behövde det.

Bröt ihop

Men jag kom tillbaka snabbare än vad han räknat med. Jag hann bara utanför dörren så bryter jag ihop i telefonen med pappa. Carolina får slänga sig i bilen och åka och leta reda på mig. Under tiden har hon ringt och säger att vi kommer tillbaka och när vi kommer ser de inte särskilt roade ut. Det första läkaren säger är ”Du kan anmäla oss för de här om du vill.”, med kaxig attityd.

Blev utsläng för andra gången

Efter ett långt samtal blir jag utslängd en andra gång, men läkaren poängterar att jag inte är utslängd. Jag är välkommen tillbaka när jag vill. Men när man har blivit hemskickad två gånger på en dag fast man säger att man vill skada dig själv, så är risken ganska liten att jag lyfter på telefonen nästa gång.

Enda hjälpen jag kunde få var en sjukresa

De enda de kunde erbjuda mig var att åka hem eller en sjukresa till mina föräldrar i Hagfors. Att läggas in var inget alternativ fast både jag och Carolina suttit och sagt att vi är rädda för vad som ska hända om jag lämnas själv. Att jag sitter och säger att jag kan ta livet av mig om jag vill även om mina föräldrar sitter i rummet bredvid, är inget de bryr sig om . Tillslut blev läkaren så trött på att Carolina la sig i så han gick utan att ens säga hejdå.

9 självmordsförsök i bagaget

Innan han gick sa jag: ”Det känns som ni vill att jag ska gå hem och dö så att ni får ett problem mindre”. Så var det verkligen inte sa läkaren men ändå kunde de inte erbjuda mig någon mer hjälp än telefonsamtal och att komma tillbaka. ”Vi vill ju inte att du ska skada sig själv eller komma till skada, vi vill hjälpa dig”, sa dem ändå skicka de hem mig fast jag sa att jag skulle åka hem och göra just det.
Jag har nio självmordsförsök i bagaget och det senaste för bara ett år sedan. Och det var samma sak då, jag sökte hjälp men fick ingen förrän jag kom dit i ambulans.

Är det så här svensk psykvård ska se ut?

För mig är det lugnt för jag är i tryggt förvar hemma hos Carolina men alla har inte personer runt omkring sig som fångar en när en faller. Och det är så förbannat jävla sjukt att det får gå till så här. Dela gärna detta inlägg vidare så vi en gång för alla kan visa hur Svensk psykvård går till. Förhoppningsvis når det till dom som bestämmer. För ett förändring måste ske innan fler människor dör. Skärpning psykiatrin!

Jag ska få testa ett nytt hjälpmedel

Har precis kommit från Vuxenhabilitering där man lagt in ett nytt hjälpmedel på min telefon som jag ska få testa. Det heter Handi-programmet. De finns fler liknade program och olika landsting har olika avtal men just nu har Landstinget i Värmland avtal med Handi. Det är ett program som ska hjälpa mig med planering och som är enklare och tydligare än telefonens inbyggda funktioner.Det finns hur många olika funktioner som helst och man kan anpassa helt efter personen som ska ha det men bland annat kan man använda bildstöd. På bilden nedan ser ni vad jag ska jag göra i morgon.Och så här ser det ut i veckoyv. Just nu håller jag på att lära mig hur det fungerar och flyttar över min almanacka men om några veckor när jag kommit in i det lite mer så ska jag skriva ett inlägg om fler funktioner och vad jag tycker om programmet. Här kan ni läsa mer om Handi.

Studiebesök på Hjälpmedelsservice

I dag har vi vart i väg på studiebesök på Hjälpmedelssevice med ett gäng på jobbet. Jag har redan vart där en gång tidigare. Det alltid kul att få lite mer info om vilka hjälpmedel som faktisk finns. Sen blev det lunch på Pasha, som låg precis bredvid. Riktigt god mat. Nu är jag hemma och har plockat lite för om ca en timma kommer mitt boendestöd. Sen blir det slapp i soffan för behöver verkligen det nu. Har även ringt till ortopeden i dag så nu väntar jag på att läkaren ska göra av sig. Så får vi se vad de hittar på med min fot den här gången.

« Föregående 1 … 73 74 75 76 77 78 Nästa »