År: 2020

Två olika långa ben

Äntligen!

Äntligen! I morse var det dags för min akuttid hos reumatulogen. Jag har varit nervös hela helgen för att de inte var min läkare jag skulle träffa. Tänk om jag inte skulle få någon kortisonspruta.

Bra med nya ögon

Så här i efterhand var det nog bra att det var en ny läkare som kollade på mig med lite nya ögon. För vet ni vad han kom på? Att mina ben är olika långa. Det är så sjukt för jag har sagt att de känns som att vänsterbenenet är längre men när jag sagt de har alla skrattar och tyckt ”de är lite olika för alla”. Så kanske det är men mina är inte lite olika. Kanske behöver jag tom två olika höga skor.

Förstår inte

De här är troligen resultatet av två operationer på vänsterfoten, totalt 1,5 år med gips/gipssko, en ihopsydd sena och ett ledband för lite. Det är dock en sak jag inte förstår. Jag var hos ortopedtekniska 2016 efter sista operationen. Jag ville göra om mina inlägg men de sa att jag inte behövde dom längre. Det kändes lite underligt att jag inte skulle behöva dom mer efter att ha haft dom i 18 år. Men de är proffs så de vet väl bäst antog jag. De här kan vara resultatet av det.

Kortisonspruta och inlägg

Jag blir än en gång arg och besviken på vården. Men gjort är gjort och det kan man inte göra något åt så det är bara att blicka framåt. Jag fick en kortisonspruta i höften som vi hoppas hjälper. Sen tyckte han att jag skulle åka till Intersport och prova ut sulor där i väntan på tid hos Otopedtekniska. Jag passade på att köpa nya skor också när det var Blackweek-erbjudande. Det var de skorna de hade med bäst dämpning, så nu jävlar ska väl den där höften bli lite bättre iallafall.

4 år och fyra månader utan självskadebeteende

Jag hade glömt

Jag låg och kollade på tv när jag kom på att det måste vara den 22:a snart. Jag kollade på mobilen och insåg att det var i dag. Första åren satt jag och tidsinställde alla inlägg flera veckor i förväg. Räknade ner och var stolt. Nu hade jag glömt att det är 4år och fyra månader utan självskadebeteende i dag. Jag antar att det är ett bra tecken. Men jag är fortfarande stolt.

Kommer och går

Jag antar att de kommer komma och gå. Att det komma perioder när det bara flyter på som nu men att det också kommer komma svårare tider. Men jag väljer att passa på och njuta av stunden så får man ta det andra när det kommer. Om det kommer. De är så med livet man vet ju inte alltid vad som händer. Men i dag firar vi fyra år och fyra månader utan självskadebeteende.

Trött på mänskligheten

Så trött

Jag är så jävla trött på människor som ska informera mig om vad jag borde göra för att bli ”frisk” från min kroniska sjukdom. Att jag tränar för mycket eller att jag borde äta det här. Eller testa det här. ”Det är svårt att ge råd och rön till någon som har så mycket egna kunskaper runt sina sjukdomar. Men det finns alternativ på marknaden”.

Har jag bett om råd?

För de första har jag någonin bett om råd? NEJ! För de andra vet du vad jag testat av det som finns på marknaden? NEJ! Jag fick mina första symtom som 10 åring. Har man ett barn som gråter sig till sömns av smärta under x antal års tid, så testar man allt. Både det vanliga vården erbjuder och alternativa metoder. Mediciner, naturmedicin, TENS, värmebendling, paraffinbad, akupunktur, tejp, laser, sjukgymnastik, ändrad kost…. Ja det är bara en bråkdel av allt vi testat.

Enda som funkar i längden

De enda som funkar i längden är biologiskaläkemedel, kortisonsprutor och träning. Just nu är jag inne i ett dåligt skov vilket är helt normalt när det kommer till min sjukdom. Röntgen visade en förändring i brosket vilket är resultatet av 22 års kronisk sjukdom och det är INTE något jag har tränat mig till.

Kapabel att känna av själv

Jag har FaR- fysiskt aktivitet på recept. Träningen gör att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt. Med hjälp av en sjukgymnast har vi hittat träning som passar mig och min kropp. Jag är 32 år och jag är fullt kapabel till att avgöra själv när min kropp behöver vila. Jag behöver ingen hjälp av personer på Instagram som aldrig träffat mig och som inte vet ett skit om min sjukdom. För alla reumatiska sjukdomar är väldigt inviduella. Tack för mig!

Sjuk läkare

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Tanken var att jag skulle till reumatulogen i dag och få kortisonspruta i höften. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Blev väckt tio av att de ringde och sa att läkaren var sjuk. Så nu måste jag överleva helgen med smärta. Jag bad om smärtstillande men problemet är att de var jourläkaren som är sjuk så de finns ingen som kan skriva ut det åt mig.

Nytt försök

De lyckades boka in ett nytt besök på tisdag. Dock hos en annan läkare för min läkare är borta hela veckan. Jag hatar att träffa andra läkare. De finns två läger när de gäller kortisonsprutor. En del läkare tycker att de är bra andra vägrar ge det. Därför var jag glad att jag fick en tid hos Dr T för jag var 90% på att han skulle ge mig en spruta. Nu känns det lite oklart men vi får hålla tummarna.

Två år gammalt morfin

Nu har jag tagit två år gammalt morfin för det var de enda jag har hemma. Jag mår piss av morfin så de kanske är bra att dom tappat lite effekt. Det finns ju inte så mycket att göra åt situationen just nu så det är bara kämpa på över helgen.