Aspiepower Media

Jag bestämmer vad jag ska väga!

Det handlar inte om att vara fin

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit inlägg likande detta, för jag har tappat räkningen. Men det är säkert tio gånger och jag förstår inte varför jag måste göra om de här om och om igen. På senaste tiden handlar mycket här bloggen om min viktresa och bara för att jag har valt att dela med mig av den med er så tror vissa att de har rätt att kommentera min vikt. Senast i dag kom kommentaren ”Jag tror du har nått din målvikt tycker du ska vara skitnöjd du är en snygg och vältränad tjej 😊” När jag svarade att det inte handlar att vara fin, så kom kommentaren ”Mena inget illa 💗”

Ni känner inte mig

Nej och jag förstår att ni bara menar väl men varför känner ni att ni har rätten att tycka och tänka om min vikt? Skulle du gå fram till en främmande person på stan och säga ”Du är en snygg tjej men du borde nog inte gå ner mer i vikt nu.” Nej troligen inte! Men varför gör ni då det till mig? För jag är ju en främmande tjej för er. Ni känner mig till viss del genom min blogg men jag vet inte vilka ni är bakom skärmen.

Kämpar som en idiot

Jag kämpar som en idiot för att hålla vikten. Trots mediciner som göra mig sugen på mat hela tiden och gör så jag drar på mig vätska. Den som skrev kommentaren påpekar att jag troligen nått målvikt och därför står stil. Det har jag inte, det handlar om att medicinerna sabbar min ämnesomsättning och att min sköldkörtel inte funkar som den ska.  Min viktresa handlar inte om att se snygg ut. Den handlar om att stå still i vikt och må bra både psykisk och fysiskt.

Jag bestämmer vad jag ska väga!

Som jag sagt så många gånger förr, så spelar det ingen roll om jag väger 65 eller 70 kg så länge jag mår bra psykiskt. Men jag har gått upp 30 kg på en och en halv månad pga psykmediciner och jag vet hur snabbt det går. Jag vill inte hamna där igen. Jag ville ligga så jag känner att jag har några kilo jag kan gå upp ibland, utan att det är en katastrof.

Nog jobbigt som det är

Det är nog jobbigt som det att kroppen inte vill funka som den ska, utan att personer ska lägga i och tycka vad jag borde eller inte borde göra. Det är JAG (och mina läkare) som bestämmer vad JAG borde väga eller inte väga. Jag tycker att fler borde tänka på vad dom säger. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Vill du att jag kommentarer din vikt nästa gång vi möts på stan? Nej då ska du nog inte kommentera min heller.

Min viktresa vecka 16

Min viktresa vecka 16

Min viktresa vecka 16

Det var några veckor sedan min senaste inlägg om min viktresa. Anledningen är att det går så jävla segt. Viktväktarna har fortfarande bara digitala möten. Jag har inte varit med på ett enda möte för jag glömmer bort dom hela tiden. Jag har pendlat mellan 69-71 kg i snart ett halvår nu och jag blir knäpp snart. Mitt största problem är maten. De funkar bra hela veckan till de blir helg och åker hem till mamma och pappa. Det finns godis överallt och det spårar. Vecka 16 blev resultatet +1 kg.

I valet och kvalet

Under påsk var jag jätteduktig och hade med eget godis som jag hade räknat ut pointsen på. De gick bra tills det godis var slut för då gick jag över till det andra godiset. Jag är lite i valet och kvalet att byta till de blåprogrammet. Jag älskar de lila programmet men jag har börjat fundera över om min kropp verkligen gör det. Det är dock svårt att veta eftersom jag fuskar hela tiden.

Träningen går bra

Träningen går iallafall bra. Har snittat 70-80 000 steg och några timmar på gymmet senaste veckan. I morse ställde jag klockan på 07.30 för att gå och lämna Litiumprov och sen drog jag direkt till gymmet och körde 70 min. Jag och Felicia har synkat våra aktivitetsklockor och startat en utmaningen. Vi ska gå 70 000 steg på en vecka + 1 timma på gymmet. Jag har en plan att gå till gymmet två gånger till den här veckan. Men vi får se vad min kropp tycker för jag känner att det är en urinvägsinfektion på G igen.

Kämpa på

Det är bara att försöka kämpa på med maten. Någon jävla gång ska det väl släppa. Kanske borde slänga ut vågen så jag slipper kolla på den. För oavsett om den jävlas med att stå still så är det något som händer med min kropp för jag tappar alla byxor haha. Så de är bara att bita ihop och köra på!

Min påsk

En vecka sedan sist

Hej kompisar! Nu var det över en vecka sedan vi hördes sist. Det händer inte så mycket spännande i mitt liv just nu under Corona-tider. Varje dag ser ungefär likadan ut och det känns tråkigt att skriva om samma saker om och om igen. Men här kommer en liten uppdatering på vad som har hänt sedan sist. I onsdags skulle jag och min kontaktperson till gymmet men hon blev sjuk så jag gick dit själv. De är ganska coolt ändå för det är bara några veckor sedan som jag inte vågade att gå dit själv och nu gör jag det utan att tänka efter.

Skogspromenad

I torsdags blev det en härlig promenad med Felicia. Vi satsar på att ta en promenad i veckan och det är så mycket roligare att gå ihop med någon. Sen kan man prata om speedway samtidigt haha;) Den här gången blev det en tur på Skoghall. Jag tycker det är kul att testa nya vandringsleder. Vi har så många fina i närheten som man inte vet om.

Min påsk

Efter promenaden satte jag mig i bilen och åkte till Hagfors och återförenades med bästa B. Det blev ett lugnt påskfirande i Hagfors med serie-maraton och en och annan promenad.  På söndag blev det en utflykt till Brattfallet. Bilderna talar för sig själv så här kommer en hög med bilder från min påsk.

 

 

 

Helgen i bilder

Helgen i bilder

Helgen spenderades som sagt i Hagfors.  Solen sken och Bebbsan har fått vårkänslor.  Hon ligger på inglasade altanen och steker och tror att hon är en utekatt nu. Hon är kvar i Hagfors nu för jag tyckte att det var synd om henne att åka fram och tillbaka till Karlstad så hon fick stanna kvar och njuta på altanen.

Matlådor till mormor och morfar

Jag har lagat mycket mat i helgen. När jag ändå inte hade något att gör så passade jag på att göra matlådor till mormor och morfar som så många andra äldre spenderar största delen av tiden innomhus. De blev sex portioner Korvstroganoff och fyra portioner lax. Gjorde också bakad potatis till mamma och pappa. De är roligare att laga mat när man gör det till andra.

Blev ingen vilodag

Eftersom jag hade gått så mycket under veckan så tänkte jag ta en vilodag. Så åkte med mamma ner till mormor och morfar för att lämna matlådorna och sen gick jag ca 2 km hem. Men senare ringde moster och frågade om vi ville med en promenad så det blev ingen vilodag. Jag landade nämligen på 1,3 mil haha. Vila får man göra någon annan gång;)

Över 80 000 steg

Åkte tillbaka till Karlstad i söndags och gav mig ut på veckans sista promenad. Landade tillslut på 83 272 steg + två en halv timma på jobbet. Det är galet! Det är bara ett halvår sedan jag fick ont av att gå över 6000 steg om dagen och inte kunde röra högerarmen utan att få ont. Träningen gör så mycket för mig både psykisk och fysiskt. I dag är det en ny vecka och nya mål väntar. Var iväg till banken i morse sen gick jag direkt till gymmet. Nu har jag ägnat eftermiddagen till så spännande saker som att skriva CV. Tror dock att de är svårt att få jobb i dessa tider men den som lever får se.

 

Imponerad av mig själv

Imponerande av mig själv

Jag är imponerad av mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle säga den här meningen. Men i morse var klockan ställd på 08.30 fast jag kunde sova hur länge jag ville. Varför? Jo för jag skulle gå till gymmet. Dit kom jag helt själv. Heja mig!

Rullar på

Träningen rullar på även denna vecka. Är hitills uppe i två och en halv timma på gymmet + 56 700 steg på fem dagar. Det är skönt att träna och det känns att jag orkar mer och mer för varje vecka. Än så länge protesterar inte kroppen och det är jag glad för.

Varmt mottagande

När jag var klar på gymmet åkte jag mot Hagfors. Där jag fick ett varmt välkomnande av sötnosen på bilden ovan som stod och väntade på mig. Nu blir det en lugn helg här med tv-tittande och kanske en promenad eller två. Vad har ni för planer för helgen?