11 år som Viktväktare
I dag är det 11 år sedan jag fick nog och skrev in mig på Viktväktarna. Allt började med att jag blev 18 år 2006 och blev överflyttad från BUP till vuxenpsyk. På första mötet med min nya läkare berättad jag att jag hörde röster. Detta hade BUP vetat om i två år men valt att inte medicinera. Den nya läkaren tänkte dock inte på samma sätt så när jag klev ut från mötet så hade jag fått ett recept på tre nya mediciner. Det här var bara början för under 2006 testade 17 olika antipykotiska mediciner. det var höj. Det var sänk. Det var insättning och utsättning. Det var tabletter, droppar och sprutor.
Biverkningar som ett brev på posten
Med de nya medicinerna kom även biverkningarna. En av de vanligaste biverkningar på psykofarmaka är viktuppgång. Jag gick upp 30 kg på en och en halv månad. Vi bad psykiatrin om hjälp men jag blev inte erbjuden varken dietist eller sjukgymnast. Siffrorna på vågen blev bara högre och högre och den 5 maj 2008 fick jag nog och gick och vägde in mig på Viktväktarna och vägde då 95 kg.
Ändrad kost
Eftersom jag har en reumatisk sjukdom och inte kan träna som andra så tog jag promenader och fokuserad på maten. På 1 år så gick jag ner de där 30 kilona. Jag har min envishet och drivet jag får av mina diagnoser att tacka för det. Jag höll vikten i 10 år sen var det dags att ändra mediciner igen. Den här gången gick jag upp 15 kg på en månad sen satta jag ner foten igen och skrev in mig än en gång i januari 2018. Nu är det ynka 1,4 kg kvar till målvikt. En av de vanligaste kommentarerna jag får nu när jag närmar mig målvikt är ”Sluta banta det räcker nu”. För det första så är det JAG som bestämmer när det räcker. För det andra så bantar jag inte, Viktväktarna är en livsstil som jag valt att leva efter för att JAG mår bra av det.
1 Comment
Åke
12 maj, 2019 at 20:34Skillnad!!! Bra kämpat 👍