Gårdagen spenderades i sängen. Mådde inte alls särskilt bra och hade väldigt ont. Morfinet tog inte bort smärtan helt. Så varvade sovande med att se på serier. I dag ska jag försöka palla mig i väg till jobbet. Är inget bättre men jag ska ändå försöka jobba några timmar.
På bilden ovan ser ni min drömpresent för eller hur borde man få presenter när man är sjuk?;) Vad vore en bättre present än en unicorn.
Smärtan blev ohanterbar och det blev en måndag på akuten. Fördelen med att vara en återfallsförbrytare är att man inte behöver vänta så länge på smärtstillande. Eftersom jag stod på alla fyra i sängen och gravidandades så prioriterade de mig så läkaren kom efter ca en timma. Men redan innan dess hade jag fått min första morfinspruta. Den hjälpte inte ett skit så jag fick en till.
Eftersom allt tyder på att det är njursten så är det bara att försöka smärtstilla. Jag känner igen smärtan. Där där krypa runt i rummet smärtan. Sen hade jag även blod i urinen vilket stärker misstänkarna på njursten. Efter två sprutor var smärtan kontrollerbar och jag fick åka hem med recept på Spasmofen och urinrörsvigdande mediciner. Han skulle även ligga på urologen så de fixar en tid till mig så fort som möjligt.
Carolina var med mig på akuten och jag tyckte inte att hon skulle behöva åka hem och laga mat åt hennes barn så jag fixade middagen. Det fick bli pizza till middag i dag. Det här är ett tidsinställt inlägg så när ni läser det här så ligger jag förhoppningsvis och sover.
I går blev det ännu en dag på akuten. Dom ringde vid åtta och sa att jag skulle vara på akutröntgen kl 10. När röntgen var klar skulle jag ner till akuten för en ny bedömning. Vi fick vänta en stund innan läkaren dök upp men det var en bra läkare. Efter den där hemska läkaren på vårdcentralen så jag haft tur att få träffa bra läkare.
På röntgen syntes en sten i höger njure och en i vänster. Efter jämförelse med en röntgen i augusti 2017 insåg vi att dom har legat på exakt samma ställe i nästan ett år nu. Dock var det två stenar i vänster njure när jag var i Örebro, så en av dom har gått. Troligtvis är det också ett gruslast som gått eftersom de inte syns på röntgen men jag har ont och kissar blod.
Stenarna som är kvar är i den storleken så de ska ta sig ut själv. Men tydligen trivs de i mina njurar eftersom de verkar ha bosatt sig där. Som jag sagt tidigare så ska urologen göra en utredning så vi får se vad de kommer fram till. Läkaren sa att man eventuellt kan gå in och ”städa bort dom” om de inte behagar att komma ut själv.
Nu nuläget ska jag fortsätta ta spasmofen så länge det behövs. Jag ska också fortsätta med dem som vidgar urinröret och i dag fick jag äntligen en kur antibiotika. Grattis att någon lyssnar på mig har ju bara sagt i tre veckor att jag har en urinvägsinfektion, fast det inte syns på proverna.
Jag har sjukskrivit mig den här veckan och befinner mig i Hagfors så jag kan bli lite ompysslad. Tanken är att jag ska vila mig i form nu så jag kan jobba måndag och tisdag nästa vecka innan vi åker. Det känns i alla fall jävligt skönt att jag fick antibiotikan nu så jag slipper fixa det i Kroatien. Firade med att äta pizza.
Hej kompisar! Tänkte bara kika in här och ge er en liten lägesrapport. Jag vaknade upp vid 10.30, det är fördelen med morfin att jag sover sjukt bra på det. När jag vaknade så hade jag ganska ont så tog en spasmofen och nu är det ganska okej. Har till och med orkat palla mig till Coop för att handla bland annat köpte jag två liter tranbärsjuice. Nu ligger jag nerbäddad i soffan och kollar på det brittiska prinsbröllopet.
Vad hittar ni på i dag?
Har ni tips på någon bra serie jag kan kolla på för att fördriva tiden?
Jag lyckades inte somna förrän vid 02 i natt men fick i alla fall sova länge för vaknade vid 11.00. Tanken var att jag skulle på Samspelets 10 års jubileum men har insett att jag måste ställa in för orkar knappt stå upp. Det får bli en ännu en dag i soffan börjar bli lite trött på att göra ingenting. Dock räddade Marie kvällen i går för hon var på speedwayen och filmade alla Luddes heat. Så jag kunde låtsas att var i Norrköping.
Just nu ligger jag och är i valet och kvalet om jag måste åka in till akuten eller ej. Orkar verkligen inte sitta där själv i hundra år men samtidigt blir det ju inte bättre och snart är mitt smärtstillande slut. Jag är sjukt trött på smärta och läkare som vägrar att lyssna. Det är i alla fall tur att jag har en Bebbsan som håller mig sällskap. Jag kanske ska ta med henne till akuten;)
