Redo för föreläsning!
Hej kompisar, tänkte bara kika in och säga hej!
Sitter här i soffan och väntar på att jag ska dra i väg till stadshotellet, har typ 500 meter dit så slipper resa i dag:D
Kategori: Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är vår största folksjukdom. Tre av fyra har egen erfarenhet eller som anhörig. Ändå är det ett laddat ämne fyllt med skuld och skam och många fördomar. Joanna har levt med psykisk ohälsa sedan 13 års ålder och i denna kategori delar hon med sig av sina erfarenheter för att öka öppenheten kring psykisk ohälsa
Att planera en föreläsning
Det är runt 10 månader sedan som jag satt på lärarförbundet i Karlstads kontor och berättade om mig själv och min föreläsning, och då kändes det som det var länge kvar. Men nu är vi här i morgon ska jag föreläsa på deras konferens och jag tror att jag är den sista föreläsaren, alla vet att man avslutar med den bästa haha;)
Jag har hört rykten om att det varit två andra bra föreläsare där som jag känner så jag kommer nog få svårt att slå dem.
Under de sex år som jag föreläst så har jag hela tiden sagt att jag vill komma in i skolvärlden, då jag själv upplever att jag hade fått bättre förutsättningar i livet om jag fått rätt stöd från skolan tidigare. Därför brinner jag lite extra för just skola och barn med neuropsykiatriska diagnoser. Men skolvärlden är svårt att komma in i eftersom dom har ett så tajt schema, så jag ser det här som min chans att visa vad jag går för.
I vanliga fall pratar jag i 90 minuter om jag själv får bestämma men i morgon ska jag bara prata i 60 minuter och som vanligt sitter jag här i sista sekunden och undrar om jag ens ska planera något. Jag har skrivit ner några stödord som jag troligen tappat bort innan jag ens kommer fram, men det blir säkert bra. Jag kan det här vi det här laget och jag kan min berättelse så jag orkar inte sitta och planera för när jag väl står där så levererar jag iallafall, det är iallafall ingen som klagat hittills.
Ska börja 10.15 och tänkte förut gud va skönt med sovmorgon men sen började jag räkna efter och insåg att jag måste vara där i tid vakna, och fixa mig.
Så får nog palla mig upp vid 8 iallafall, får väl sova i helgen i stället!
Trasig handled och traumaterpai
Börja dagen med att vakna upp en paj handled, när jag var hos reumatologen för ca två månader sedan så sa han att det var en pågående inflammation. Men han ville vänta med att spruta kortison för att se om det försvinner av sig själv. Men det verkar det inte göra för nu har handleden svullen och kan knappt vrida den så har satt på mitt handledsskydd med skenor i. Men orkar knappt röra fingrarna för att skriva så får skriva med vänster hand. Det är i sådana här lägen man inser hur himla högerhänt man är, blir helt handikappad. Får väl vänta och se hur det utvecklas annars får jag väl ringa på måndag och be dem spruta mig.
Pallade mig iallafall i väg till psykologen och den här gången tyckte han att jag var så stabil så vi kunde börja lite med traumaterapin.
Vi får väl hoppas att det går bättre än förra gången då det resulterade i att jag fick fruktansvärd ångest på kvällen. Dock är ju det helt normalt och det måste ju få ske om jag ska kunna bearbeta den här händelsen någon gång.
Att tolka saker bokstavligt…
En person ska läsa en text jag skrivit och när jag skickade över den, skrev jag att jag måste ha den senast 17/1.
Men sen skrev personen i går att hen skulle läsa texten i kväll (går kväll) och svara. Men jag fick inget svar i går kväll och då trodde jag att personen glömt mig, så skicka en påminnelse men då tyckte personen att ”Ja men du sa ju senast 17/1”. Och då tänker jag ”Jo det sa jag men, du sa ju i går att du skulle svara i går kväll”….
Absolut inget illa menat mot den här personen, jag har sagt den 17/1 och jag kommer få texten i dag men jag tycker att det här ett så bra exempel på hur fel det kan bli för oss som har Aspergers syndrom och tolkar saker bokstavligt. Nu jagar jag upp mig för att jag inte får texten och tänker ”gud tänk om hen glömt bort mig” bara för att personen sa att den skulle skicka i går men inte gjorde det. Hade personen i stället bara sagt ”Jag fixar det så for jag kan”, så hade jag inte behövt stressa upp mig. Många tänker inte på hur små ord och formuleringar kan uppfattas på ett helt annat sätt om man har en neuropsykiatrisk diagnos. Ni så kallade normala människor pratar på ett viss sätt som ni inte tänker på, men som gör oss med NPF-diagnoser fruktansvärt förvirrade. Ni menar inget illa men lever man inte i det så kan det vara svårt att sätta sig in i hur små, små formuleringar kan uppfattas så olika.
Sen känner jag mig dum för att jag tjatar och inte kan lugna ner mig lite och det är så svårt att avgöra om personen glömt mig eller om den inte har det. Och hur lång tid får det ta innan man får skicka en påminnelse utan att uppfattas som jobbig? För jobbig är ju det sista jag vill uppfattas som.
Det är sånt här som är vardagsmat för oss som lever med en NPF-diagnos, att vi hela tiden får känna att vi inte förstår språket som ni talar. Att man hela tiden måste tänka och fundera på hur man ska utrycka sig eller agera för att uppfattas som ”normal” och inte vara jobbig. Att hela tiden försöka passa in i samhällets mall som inte är anpassad efter oss, som att försöka lägga ett pussel men att man råkat fått med en bit från ett annat pussel som inte passar.
I dag har jag kommit så långt så jag kan tänka: ”Lugna ner dig , ta tre djupa andetag, allt löser sig till slut. Det är ingen idé att stressa upp sig.”
5 saker du inte ska säga till en person med NPF-diagnos
– Ja men de symtomen har ju jag med.
Ja du kan ha några av de symtom man har vid tex Asperger syndrom någon gång i ditt liv, men alla har inte Aspergers syndrom. Man måste genomgå en utredning för att få en diagnos, man kartlägger ditt liv och du ska ha haft symptom ändra från din barndom. Och du ska ha så stora problem så det blir en funktionsnedsättning, för att du ska få en diagnos. Och när du säger att du har en ”släng av” Asperger, ADHD eller annan diagnos så kränker du oss som faktisk lever med de här diagnoserna.
Nu kanske du tänker ”Men hallå där Joanna, du säger ju på dina föreläsningar att du har en släng av ADHD”. Och ja, jag kan erkänna att jag sagt det men både Asperger och Bipolär är ”släkt” med ADHD och det går ihop med varandra och vissa symtom kan likna varandra. Och sen sa dom när man gjorde min NPF-utredning att jag har grova drag av ADHD, men inte så jag kan få en diagnos. Min psykolog sa senast för några månad sedan ”I bland undrar jag om du har ADHD också, vi kanske skulle göra en utredning till”. Nej nu räcker det med diagnos utredningar, tre stycken är nog! För mig räcker det att veta att jag har Asperger och Bipolär sjukdom, för de är mina huvuddiagnoser. Så länge jag lär mig leva med dem och förstå mig själv så spelar det ju ingen roll om jag har två eller tre diagnoser på papperet.
– Men kom igen, skärp dig nu!
Jag försöker ”skärpa mig” hela tiden för att passa in i det här samhället, och förstå massa konstiga sociala oskrivna regler som ni så kallade ”normala människor” hittat på. Så skärper jag mig lite till så spricker jag!
– Ja men det där växer nog bort!
Nej neuropsykiatriska diagnoser växer inte bort och de går inte att bota, och varför vill ni ens att min personlighet ska växa bort?
Jag kan lära mig att hantera vissa delar och få mindre symtom för jag har lärt mig att hantera de svåra situationerna, men min funktionsnedsättning kommer aldrig försvinna helt.
– Varför kan inte du jobba 100%, när du gör så mycket saker?
För allt jag gör tar mer energi och koncentration än vad det gör för en person utan diagnos. Jag behöver mina 50% att återhämta mig på för att min hjärna suger åt sig intryck hela tiden. Jag har många gånger blivit ifrågasatt varför jag ska ha boende när jag föreläser för själva resan tar ju bara 4 timmar sammanlagt….
”Vanliga personer” kanske kan vila på tåget, men det kan inte jag för min hjärna suger åt sig intryck även där, och det tar alldeles för mycket energi för mig att inte få vila i mellan.
– Men hur kan du ha en diagnos, det syns ju inte?
Nej, alla neuropsykiatriska diagnoser är så kallade osynliga diagnoser, det är inget som syns på utsidan.
