Aspiepower Media

Efter 8 år så sitter det mycket ångest i väggarna

Känslosamt att flytta

Som ni borde veta vid den här laget så flyttar jag på tisdag. Ni kan inte ha missat det för jag skriver om det hela tiden. Det för med sig många känslor att flytta. Det har ju skett så himla mycket inne på de där 39 kvadratmeterna. I augusti 2008 flyttade jag in i mitt första egna hem. Så här i efterhand så tror jag nog att mina föräldrar kan erkänna att de innerst inne trodde att jag snart skulle komma hem igen. Men nej de blev ingen mer flytt jag blev kvar i den där lägenheten i Karlstad i 8 år och 5 månader.

Vänner har kommit och gått

Under de här åren har det hänt så himla mycket. Jag vill knapp täcka på vad som hänt haha. Det är många vänner som kommit och gått under årens lopp. De bästa står stadigt kvar. Det är så man vet vilka som är ens äkta vännerna. När man inte umgåtts på flera år men de finns ändå  kvar. En av dem kommer jag nu bli granne med så nu kan vi iallafall inte skylla på att vi måste gå långt för att ses.

Jakten på kärlek

Även mitt utseende har förändrats under de här åren. Jag har gått från att väga 90-70 kg. Mitt hår är inte längre lika färgstarkt som det var innan. Sen tänker jag på alla killar som jag på olika sätt haft en relation med. När jag letade efter kärleken fast jag inte alls hade en aning om vad riktig kärlek var. Och alla utbrott som de här förhållandena ledde till och att jag låg söndergråten på golvet och krälade runt av ångest.

När kärleken tar slut

Den där januari kvällen 2010 som jag och A bestämde oss för att chilla stadigt. Och jag började få lite större förståelse för vad äkta kärlek innebar. För att sen 2 år senare ännu en gång ligga på golvet och grina hysterisk för att han tycker att vi borde göra slut. Vilket resulterade i att jag sprang runt i lägenheten och slog honom med en kudde.

Bästa beslutet

Dock var det de bästa buslut han någonsin kunna ta. Han gjorde det för att han såg att Henrik skulle vara en bättre pojkvän för mig. Han ledde in mig på stigen som skulle visa mig vad riktig kärlek är. Nu var det länge sedan jag låg på golvet och skrek av ångest. Det närmaste jag kommit var i somras när jag låg på golvet krälade runt pga njurstenssmärtor.

Det sitter mycket ångest i väggarna

Att så himla många olika känslor, och situationer kan få plats i ett och samma rum. Glädje, sorg, ångest, hat, längtan, och kärlek. Min psykolog säger att det sitter mycket ångest i väggarna efter åtta år och det gör det verkligen i den här lägenheten, därför ska det bli så skönt att bryta upp från allt och börja om.

Från trasig flicka till mogen kvinna

En liten trasig och förvirrad tjej flyttade in i det där tegelhuset för åtta och ett halvår sedan. Det är nu en ung mogen kvinna som flyttar ut. Som nu har hittat sig själv, lärt sig att leva med sina diagnoser och som idag  kan förstå varför allting blev så kaos för några år sedan. Jag lämnar kvar ångesten och osäkerheten i den gamla lägenheten. Jag tar med mig förståelsen, glädjen och alla erfarenheter till den nya lägenheten.

Den här mannen blir min granne och jag hoppas det betyder att vi kommer spendera mer tid tillsammans igen. Jag älskar de här bilderna, för de är tagna när jag mådde väldigt dåligt men samtidigt lyser det om mig när jag får vara med min bästa vän <3

sitter mycket ångest i väggarna

Dom leker med mitt liv

Åh jag blir så trött på psykiatrin! Nu har jag sagt till dem tre gånger att de måste skriva att Seroquel inte får bytas ut, ändå kommer jag till apoteket och möts av kassörskans ord: ”Vill du ha den billigare sorten, annars får du betala 175 kronor fast du har frikort ?”. Inser ännu en gång att läkaren glömt att skriva att Seroquel inte får bytas ut. Och kassörskan tycker ”Ja men de ska vara exakt likadana”…. Jo tack sist jag testade den billigare sorten som ska vara likadan så hamnade jag på psykakuten och jag är inte riktigt sugen på att leka med mitt liv för 175 kronor, så jag betalade. Alternativet hade varit att gått hem igen och i morgon ringt psykiatrin och bett dem skriva ett nytt recept. Men det tar upp till fem dagar innan de skriver ut och då står jag i stället helt utan medicin, och det kändes inte som ett bättre alternativ.

Jag tycker det är så sjukt att apoteket kan stå och säga att det är samma sak när det uppenbarligen inte är det, de är mitt liv ni leker med. Personer med bipolär sjukdom löper nämligen 10 till 20 gånger högre risk att begå självmord jämfört med personer utan bipolär sjukdom. Den här medicinen är det som kan rädda mitt liv och nu tycker ni att jag ska byta ut den för 175 kronor, är inte mitt liv värt mer?

Och jag vet att jag inte är den enda som fått en medicin som ska vara likgiltig men inte är det. Jag kan äta den billigare sorten tex på min medicin motmagkatarr och känner ingen skillnad och med magkatarr kan jag chansa. Men jag tycker det är livsfarligt att de experimenterar med människor som har en psykisk sjukdom och där det faktiskt kan sluta med katastrof. Har du testat en billigare medicinsort någon gång? Kände du någon skillnad?

Tankar om framtiden

Har spenderat dagen i soffan och kollat på serier med Baby bakom mig. För lagom till att vi ska flytta har hon hittat sitt klösträd som hon inte använt på över ett halvår. Och nu är det bästa platsen man kan ligga på, så vi får se till och hitta en bra plats vid ett fönster i den nya lägenheten. Kändes som det var en evighet kvar till vi skulle flytta när jag skrev på kontraktet men nu är vi snart där, om en vecka i morgon går flyttlasset. Efter 8 år och fem månader i den här lägenheten är det dags för ett nytt hem och jag ser verkligen fram emot att få ett kök, ett badkar och få göra om.

Det händer mycket i mitt liv och jag har varit lite nervös över våren, då jag bara hade tre föreläsningar inbokade från januari- maj och det är ju tanken att jag ska föreläsa, blogga och frilansa ihop halva min lön. Och som det sett ut fram tills nu så hade de blivit en jävligt dålig lön halva de här året haha:D Men någonstans har jag haft en känsla av att bokningarna kommer komma och därför jag inte brytt mig om att marknadsföra mig mer än på bloggen och i sociala medier.

Därför känns det så skönt när det de senaste veckorna kommit flera mail med förfrågningar om föreläsningar i vår och i dag kom det till och med ett om en i höst. De blir nog bra det här men att leva som föreläsare är ju lite osäkert för det gå ju liksom i perioder. Som tex under sommaren, så är det ju ingen som bokar en för då tar ju de flesta semester, iallafall myndigheterna som jag föreläst mest för den senaste tiden. Och jag blir så glad för jag tror att det kommer bli flera föreläsningar för allmänheten det här året och jag vet ju att ni efterfrågat det.

Men vet du om att du vill boka mig som föreläsare under 2017?

Ja då är det hög tid att kontakta mig nu för kommer bara kunna ha ett viss antal föreläsning eftersom jag även jobbar med annat.
Du kan läsa mer om mina föreläsningar här.

För bokningar och frågor maila: info@joannahalvardsson.se

15 års självskadebeteende är över

15 års självskadebeteende är över

I dag är det sex månader sedan jag tryckte ett rakblad mot min kropp för sista gången. Sex månader sedan 15 års självskadebeteende tog slut. De vita strecken kommer alltid finnas kvar men de har börjat blekna. De vita strecken jag skäms över varje sommar när jag ska gå i shorts och T-shirt. De vita strecken som uppstått när det kändes som min egen kropp höll på att äta upp mig. De vita strecken kommer inte bli fler.

Tack Ludde

Tack Ludde för att du den där sena sommarkvällen i slutet av juli fick mig att förstå att jag inte bara skadar mig själv. Utan att också skadar dem som står bredvid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv. Men jag kan inte stå ut med att skada dem jag älskar. Därför har jag valt att sluta upp med att skada mig själv och sökt hjälp för mitt självskadebeteende. Det finns hjälp att få även om det ibland inte känns så.

Kan jag så kan du!

Om man verkligen vill bli av med sitt självskadebeteende, så tror jag att man verkligen måste bestämma sig för att sluta.
Det är bara du som styr över vad du gör med din egen kropp och jag har bestämt mig för att det räcker nu.
Kan jag- Så kan du! 15 års självskadebeteende är över nu!

15 års självskadebeteende är över

Tack lärarförbundet!

Nu är jag hemma från dagens föreläsning och jag är nöjd och jag tror att dom som bokade mig är det med. Och när jag kom dit fick jag veta att jag fick prata i 15 minuter extra vilket var skönt så kunde jag strunta helt i att behöva få med allt.Och jag hoppas att det här kan vara startskottet för att få komma in i skolvärlden mer, men jag är nöjd om någon tar med sig något av det jag sa hem.

Sen fick jag en handduk i present perfekt så här i flyttider och när jag ska inreda ett hem. Jag gillar presenter som man kan ha kvar sen. Blommor är fin men jag har en förmåga att döda dem efter en vecka;) Nu ska jag chilla lite i väntan på att Henrik ska komma hit sen får vi se vad den här dagen har att erbjud.

Bilden är lånad från Lärarförbundet i Uppsala