Aspiepower Media

Jag vill föreläsa om psykisk ohälsa, hur gör jag?

Jag vill föreläsa om psykisk ohälsa, hur gör jag?

En fråga jag ofta får är ”Jag vill föreläsa om psykisk ohälsa, hur gör jag?”. Många är nyfiken hur jag började och om jag har några tips så jag tänkte skriva ett inlägg om det. Jag gjorde egentligen inte så mycket mer än att jag kom på att jag ville börja föreläsa. När Joanna Halvardsson bestämt sig för något så blir det så. Jag lägger alltid ner 210% på det jag gör.

Det måste finnas en mening med att jag inte dog

Tanken på att börja föreläsa kom någonstans 2010/2011. Jag insåg att jag försökt ta mitt liv åtta gånger men misslyckats och jag kände att det måste finnas en mening med det. Jag tror att den meningen är att jag ska berätta min historia. Jag kan inte göra något åt det jag varit med om men genom att berätta min historia så kan jag göra så inget annat barn behöver gå igenom samma sak.

Fick börja föreläsa för liten grupp

I den här vevan var jag deltagare på ett av Samordningsförbundet Samspelets projekt. Jag hade olika aktiviteter som skulle göra så jag var redo att ta mig ut i samhället och arbetslivet. Bla pysselgrupp, gympa på friskis och svettis, samtalsgrupper osv. Så när jag berättade att jag ville föreläsa så fick jag testa på att göra det i samtalsgruppen inför fyra personer. Dom tyckte det var så bra och ryktet spred sig till Samspelet styrelse (chefer från våra myndigheter) så de ville att jag skulle föreläsa för dom också. Sen har det bara rullat på. På nästan varje föreläsning får jag en ny bokning.

Mycket humor

Min föreläsning var väldigt genomtänkt. Jag hade bearbetat den inne i mitt huvud i många år så när jag väl började så flöt det bara på. Jag har valt att ha mycket humor i min föreläsning och driver med mig själv med glimten i ögat. För annars  orkar ingen sitta i 90 minuter och lyssna för jag pratar ju om ganska tunga och jobbiga saker.

En styrka med mina diagnos

Tack vare mina diagnoser så har jag ett driv som ”vanliga” personer inte har. Som sagt har jag fått för mig något så ger jag 210%. Så jag kan sitta en hel dag och maila kommunchefer från hela Sverige och tycka ”Hej boka mig”. Jag har en liten släng av ”Dregen syndrom” haha. Nicke (Backyard Babies sångare) sa i en intervju att utan Dregen hade de inte kommit dit de kommit för han har precis som jag det där drivet. Han har ringt och nästan terroriserat arrangörer tills de bokat dem.

Blev inte känd över en natt

Jag får oftast höra från andra föreläsare att jag bara får bokningar för att jag är känd. Men det är ju inte så att jag vaknade upp en morgon och helt plötsligt hade jag en blogg med 8000 unika besökare/månad och 6000 följare på Instagram och Facebook. Utan det ligger extremt mycket jobb bakom. Man kan inte tro att man ska bli en känd föreläsare på en dag.

Mina tips till dig som vill börja föreläsa om psykisk ohälsa:

1. Var säker på att du verkligen bearbetat det du varit med om. Det kan kännas som att du har det men när du väl står där så kan det sätta i gång massa känslor. Så var säker på att du verkligen är redo så du slipper bakslag.

2. Börja med en liten grupp. Kanske kan du börja att testa att föreläsa inför några kompisar, för en förening du är med i eller dina arbetskamrater.

3. Öva inför personer du känner dig trygg med och be dem ge dig feedback.

4. Bestäm innan vad du INTE vill prata om. Det kommer troligen uppstå frågor så bestäm redan från början vad du inte vill svara på och håll fast vid det. Får du den frågan säger du ”Jag vill inte dela med mig av det”. Det är lätt att dras med och svara på frågor och sen känna efteråt ”Fan varför sa jag det där”.

5. Ska du prata om andra personer (föräldrar, syskon, kompisar, partner…..) så låt dom höra föreläsningen och innan och säga om det är okej att du säger det du säger om dom.

6. Gå och lyssna på andra föreläsare för att få inspiration.

7.  Får du ett nej av en uppdragsgivare så ge inte upp.

8. Fundera över vilken målgrupp du vänder dig till.

9. När du väl föreläser ha talkort med stödord. (Som programledarna har på tv)

10. Föreläs ALDRIG gratis!  Din historia är värdefull, det är ingen man kan studera till på universitet. Föreläser du gratis förstör du också branschen. Vem vill boka mig och andra föreläser om det finns dom man kan boka gratis?

Video: Q&A – Svar på era frågor

 Q&A – Jag svarar på era frågor

Förra veckan så bad jag er att ställa frågor till mig på Facebook och Instagram för jag skulle göra en Q&A. Nu finns videon uppe där jag svara på era frågor. Undra du över något så är det bara att ställa frågor i kommentarerna så kommer jag samla i hop frågor och göra en ny Q&A längre fram. Vet ni vad? Vi är uppe i över 100 prenumeranter nu, så kul!
Glöm inte bort att prenumera, tumma upp och kommentera så jag blir peppad till att göra fler videos

 

Mediciner vid psykisk ohälsa- Varför är det tabu?

Mediciner vid psykisk ohälsa- Varför är det tabu?

När jag föreläser så får jag ofta frågan om hur jag tänker kring mediciner vid psykisk ohälsa. Jag upplever att det är en stor tabu kring detta ämne. Många vill inte medicinera sin psykiska ohälsa/sjukdom. Jag har även sett flera bloggare som senaste tiden skrivit om att de först valde att inte medicinera sin ångest eller depression men sen gjort det och mår nu bättre.
Jag har ätit mediciner mot psykisk ohälsa sedan jag var 13 år, kanske är det därför som jag inte riktigt förstår varför man inte vill äta mediciner.

Skulle du tacka nej till insulin om du hade diabetes?

Jag tänker så här…. Om du fick diabetes skulle du då säga: ”Nej jag vill inte ha någon medicin, jag klarar mig nog ändå?”. Eller om du har svår astma och inte kan andas utan mediciner skulle du då tacka nej till medicinen? Med de sjukdomarna är det en självklarhet att äta mediciner, man kan ju dö. Varför väljer man då att inte medicinera psykisk sjukdom/tillstånd? Jag skulle inte sitta här i dag om jag inte hade fått min medicin mot bipolär sjukdom. Sanningen är att ca 15% av dom som har den sjukdomen tar sitt liv. Jag kommer få äta mediciner resten av mitt liv. Vissa perioder är det bättre då kan man sänka lite. Vissa perioder är det sämre då får man höja, i dag har jag dubbel dos mot vad jag brukar ha. Men helt utan mediciner skulle jag aldrig våga att vara. Jag har testat det ofrivilligt i två år och jag vill inte leka med mitt liv på det sättet igen.

Handlar det om rädsla?

Jag kan inte faktiskt inte riktigt förstå varför folk är rädda för mediciner mot psykisk ohälsa. Varför är det ett tabubelagt ämne? 3 av 4 har erfarenhet av psykisk ohälsa i dag , egen eller som anhörig. Ändå är det här med mediciner läskigt. Är det för att det handlar om psyket? Att man är rädd för att medicinerna ska förändra en och att man inte ska vara den man är längre? Men hur vet man om det verkligen är så om man inte testat? Jag brukar alltid tänka, vad är det värsta som kan hända? Jo att medicinen inte funkar eller att jag får biverkningar men då är det ju bara att sluta med den. För tänk om jag struntar i att ta den för att jag är rädd och osäker och då inte får veta att mitt liv hade kunnat bli så mycket enklare om jag vågat testa.

Hur är din syn på mediciner vid psykisk ohälsa?

Jag vill poängtera att jag tycker att mediciner är bra och nödvändiga i vissa situationer men att jag också tycker att det vara i en lagom dos. Jag har ju själv varit söndermedicinerad och det tycker jag inte är okej. Men jag upplever att i rätt dos så kan mediciner göra livet så mycket enklare. Hur är din syn på mediciner vid psykisk ohälsa? Har du valt att använda mediciner? Om inte varför?

Uppdatering: Jag tycker självklart att psykiatrin borde fokusera mindre på mediciner och använda andra metoder mer som tex KBT. Men mediciner kan vara ett bra kompenent i rätt dos.


Gillar du det här inlägget? Dela det då vidare så fler kan läsa det.
Följ mig på Bloglovin’ om du inte vill missa inlägg.
Jag postar också mycket innehåll på Instagram och Facebook.

Mediciner vid psykisk ohälsa

En föreläsning om livet med diagnoser


Detta inlägg är skrivet i samarbete med mitt företag Aspiepower media


 en föreläsning om livet med diagnoser

Boka en föreläsning om livet med diagnoser

Januari och februari brukar vara de månader då jag har minst med föreläsningar men så är det inte i år. Jag har redan hunnit med att haft fem stycken. Eftersom jag jobbar med annat så kan ju bara ha ett viss antal föreläsningar varje månad så det gäller att pussla lite för att få ihop det. Så nu håller jag på att planera resten av våren. Så vet du om att du vill boka mig under mars- maj så är det dags att kontakta mig nu. Du får gärna höra av dig redan nu om du vill boka mig i höst med för jag gillar personer som är ute i god tid;)

En gripande rolig och informativ föreläsning

Boka en gripande, rolig och informativ föreläsning. Jag delar med mig av hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom och Bipolär sjukdom typ 2.  Jag berättar på ett öppenhjärtigt sätt om resan från trasig 14 åring, åtta självmordsförsök och psykiatrisk slutenvård. Till att hitta tillbaka till livet, utbilda sig till journalist och starta eget företag. Mycket fokus ligger på hur jag med rätt hjälp och stöd har vänt mina funktionsnedsättningar till funktionsförbättringar.  Föreläsningen passar alla men extra bra för dig som möter personer med dessa diagnoser i ditt arbete. Läs mer om mina föreläsningar här!
För bokningar och frågor skicka ett meddelande eller maila info@joannahalvardsson.se


Recensioner:

Alla som jobbar med barn och ungdomar borde få möjligheten att följa med Joanna på hennes resa genom att höra hennes föreläsning. En föreläsning där Joanna berättar utifrån sin verklighet på ett enkelt sätt om sina erfarenheter hur vardagen har sett ut för henne. Jag får ännu en gång bekräftat hur dåligt vårt samhälle är att ta till vara på alla människors olikheter. Det finns ibland enkla metoder och lösningar som gör att alla människor kan få utvecklas och få ett bra liv. Jag rekommenderar varmt Joannas föreläsning.
/Anders Rosell, Orsa

 

Sörmlandsidrotten och Parasportförbundet möter många idrottsföreningar. Vi ser att det är viktigt att informera och utbilda ledare kring bemötande för ALLA barn och ungdomar inom idrotten. Detta är också välbehövligt för att idrotten ska kunna leva till vad ”Idrotten vill”. Viktigt med kunskap kring hur olika bemötande och tydlighet kan påverka personer med bl a dolda funktionsnedsättningar. Joannas föreläsning ger nya aha-upplevelser och insikt i hur man inom idrotten och skolan kan underlätta för barn och ungdomar bara genom sitt ledarskap. Hon berättar på intressant sätt om sina erfarenheter från skolan och sitt idrottande under sin uppväxt. Joanna har en närhet i sin föreläsning och fångar åhörarna och förflyttar positioner. Föreläsningen passar både för ledare inom idrotten, skolpersonal, föräldrar, anhöriga och aktiva. Efter föreläsningen bär man med sig att vi är alla olika, men unika på vårt eget sätt. En tankeställare kring vad som egentligen är normalt.
/Sussie E, Idrottskonsult/Sörmlandsidrotten

Är du säker på att du inte har ADHD?

Är du säker på att du inte har ADHD?

En fråga jag ofta får, främst när jag föreläser är: Är du säker på att du inte har ADHD? När man satte min Asperger diagnos så sa man att jag hade grova drag av ADHD. Men inte så jag kunde få en diagnos. 12 år senare insåg vi att jag att jag hade Bipolär sjukdom och att det var min hypomani som man trodde var drag av ADHD.

ADHD, Schizofreni eller Bipolär?

Man undersökte mig för ADHD när man satte Asperger diagnosen 2004. 2007 satte en idiotläkare på slutenvården diagnosen Schizofreni, på fem år gamla journalkopior och utan att göra en utredning. Den diagnosen hade jag på papperet i tre år innan man lyckades få bort den. Det är lättare att sätta en diagnos än att ta bort den. När de tog bort den så lyfte man igen frågan om ADHD. Än en gång beslutade man att jag bara hade grova drag. 2015 lyftes frågan om Bipolär sjukdom. Den här gången ville man göra det ordentligt så man lyfte frågan om både Bipolär typ 1, typ 2, Schizofreni och ADHD. Dom gjorde en utredning under tre månader och efter en noggrann kartläggning kom man fram till att jag har Bipolär typ 2.

Spelar ingen roll om jag har två eller tre diagnoser

Alla de här diagnoserna är ju ”släkt” med varann och dom har många liknande symtom. Jag känner att det egentligen inte skulle spela någon roll om jag skulle få en diagnos till. För jag har lärt mig hur jag fungerar och vad jag ska göra för att hantera mina diagnoser. Då spelar de ingen roll om jag får fyra bokstäver till i min journal. Dock var det väldigt viktigt för mig att få min andra diagnos, Bipolär sjukdom. Hade jag inte fått den när jag fick den och rätt mediciner så hade jag inte suttit här i dag.

En enorm lättnad

Jag kände en sådan enorm lättade när de satte Bipolär typ 2 för jag kände verkligen att den diagnosen var så klockren. Den förklarar varför mitt liv varit en stor berg och dalbana och varför saker blivit lite tokigt i bland. Så som ni märker så är jag grundligt utredd vid det här laget och nej jag har inte ADHD.

Är du säker på att du inte har ADHD?