Kategori: Aspergers syndrom

Livet med Aspergers syndrom

När jag var 16 år så fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Här kommer jag dela med mig av mina inlägg om hur det kan vara att leva med diagnosen. Och hur jag har gjort för att lära mig att hantera min diagnos och börjat se den som en superkraft.

Aspergers är en av diagnoserna inom autismspektrumet som också omfattar autism, atypisk autism och desintegrativ störning. Aspergers

innebär liksom de andra diagnoserna inom autismspektrumet begränsningar inom områdena ömsesidig kommunikation, social interaktion och föreställningsförmåga.

Aspergers beskrivs ofta som autism hos personer med normal- eller hög begåvning men utan de omfattande kommunikativa svårigheterna som finns vid autism.

Dags att sänka medicinen?

Som jag skrivit tidigare så höjde vi min Bipolärmedicin i november för att jag var på väg in i en depression. Jag har stått på 600 mg Seroquel i fyra månader nu och tanken är att vi ska sänka medicinen om några månader. Jag tycker det är skönt att ha lite extra skydd just nu eftersom jag är lite rädd för våren. Men samtidigt så börjar jag känna mig redo för att börja sänka.

Nu är du normal

Det tydligaste tecknet på att det är dags att börja sänka dosen är att jag börjar bli för ”normal” nu igen. Haha ni som hört min föreläsning förstår vad jag menar. När de satte in Seroquel sommaren 2015 så höjde de för mycket. Så jag kom till min psykolog och tyckte att allt gick så långsamt. Jag hade ingen kreativitet och allt var bara tråkigt. Jag åkte inte ens till Hagfors för att se på speedway, då kan ni förstå hur illa det var. Då sa psykologen ”Joanna du är normal nu”.

Varför ville jag vara det här?

I 15 år gick jag runt och ville vara ”normal” men när jag väl fick testa på det så var det de värsta åtta dagarna i mitt liv. Så är det någon där ute som sitter och tänker att ni vill vara ”normala” och som alla andra så sluta genast upp det, för det var hemskt! Fick nästan ett trauma av upplevelsen;)

Jag börjar bli tråkig

Den senaste tiden har jag dock börjat visa tecken på att jag börjar bli så där tråkig igen. I går struntade jag i att kolla på speedway på TV:n och tog i stället en promenad. Innan kollade jag Dregen Instagram 20 gånger per dag. Jag har inställt så min mobil piper varje gång han uppdaterar. Men nu kollar jag bara hans sida en gång i veckan. När mobilen piper och jag ser att han lagt upp en bild så säger jag ord jag aldrig trodde att jag skulle säga. ”Äh jag har inte tid med honom nu. Herregud vad händer med mig? Så det kanske är dags att sänka medicinen snart innan jag är ”normal” och tråkig igen för det kan man ju inte vara;)

Dags att sänka medicinen? — Jag har i alla fall mössan på mig så än finns det hopp för mig;)

Att hetsa någon till självmord…

Att hetsa någon till självmord

Under veckan uppmärksammade TV 4 att en polis hetsat en ung kvinna till att ta sitt liv. Alltså jag blir mörkrädd på riktigt. Om man har en neuropsykiatrisk diagnos som Asperger eller ADHD så kommer man inte in på polishögskolan. Men tydligen får idioter vara polis. Ni kan se inslaget här! Ett yrke där du ska hjälpa människor

Jag förstår inte hur man som människa ens kan komma på tanken att hjälpa något att avsluta sitt liv. Det är ännu sjukare att det är en polis för då har man ändå valt ett arbete där man ska hjälpa andra människor. Det sjukaste av allt är att i Sverige kan man inte bli dömd för att man hjälp någon att avsluta sitt liv, fast det egentligen är ett mord.

Det borde vara förbjudet att hetsa någon till självmord

Det här hemska inslaget har i alla fall något gott med sig för det har fått våra politiker att haja till och nu ska de kolla över den här lagen. Jag hoppas de ändrar den så fort som möjligt för det borde vara förbjudet att hetsa någon till självmord. Jag är så himla glad att den här tjejen överlevde och kan berätta sin historia.

Läkaren vill slå vad om jag ville leva eller ej

Ni som hört mitt semesterprat har hört historien om när jag satt på BUP efter ett självmordsförsök. Läkaren envisades med att säga att jag inte alls ville dö fast jag precis försökt ta mitt liv. Tillslut tycker jag ”Ska vi slå vad?”. ”Det kan vi göra svarade hon”. ”Bra då går jag och dör nu” svarade jag och rusade ut ur rummet. Jag hörde genom dörren hur hon lugnande min föräldrar och sa att någon skulle ta hand om mig där ute. Men ingen gjorde det. Jag gick ut genom entrén utan någon reagerade.

Så enkelt skulle hon inte få det

Jag tänkte gå och ställa mig framför ett tåg men när jag stod där ute på parkeringen så kände jag bara ”Nej så jävla enkelt ska hon inte få det doktor S”. Så jag smsade i stället min kompis som mötte upp mig och ringde och fråga pappa om jag verkligen skulle vara ute och gå på stan helt själv dagen efter jag försökt att ta mitt liv. Kunskapen om hur man ska bete sig mot personer som har självmordstankar är inte stor. Men jag blir livrädd när inte ens de yrkesgrupper som borde vara proffs på det här vet hur man ska bete sig.

Jag vill föreläsa om psykisk ohälsa, hur gör jag?

En fråga jag ofta får är ”Jag vill föreläsa om psykisk ohälsa, hur gör jag?”. Många är nyfiken hur jag började och om jag har några tips så jag tänkte skriva ett inlägg om det. Jag gjorde egentligen inte så mycket mer än att jag kom på att jag ville börja föreläsa. När Joanna Halvardsson bestämt sig för något så blir det så. Jag lägger alltid ner 210% på det jag gör.

Det måste finnas en mening med att jag inte dog

Tanken på att börja föreläsa kom någonstans 2010/2011. Jag insåg att jag försökt ta mitt liv åtta gånger men misslyckats och jag kände att det måste finnas en mening med det. Jag tror att den meningen är att jag ska berätta min historia. Jag kan inte göra något åt det jag varit med om men genom att berätta min historia så kan jag göra så inget annat barn behöver gå igenom samma sak.

Fick börja föreläsa för liten grupp

I den här vevan var jag deltagare på ett av Samordningsförbundet Samspelets projekt. Jag hade olika aktiviteter som skulle göra så jag var redo att ta mig ut i samhället och arbetslivet. Bla pysselgrupp, gympa på friskis och svettis, samtalsgrupper osv. Så när jag berättade att jag ville föreläsa så fick jag testa på att göra det i samtalsgruppen inför fyra personer. Dom tyckte det var så bra och ryktet spred sig till Samspelet styrelse (chefer från våra myndigheter) så de ville att jag skulle föreläsa för dom också. Sen har det bara rullat på. På nästan varje föreläsning får jag en ny bokning.

Mycket humor

Min föreläsning var väldigt genomtänkt. Jag hade bearbetat den inne i mitt huvud i många år så när jag väl började så flöt det bara på. Jag har valt att ha mycket humor i min föreläsning och driver med mig själv med glimten i ögat. För annars orkar ingen sitta i 90 minuter och lyssna för jag pratar ju om ganska tunga och jobbiga saker.

En styrka med mina diagnos

Tack vare mina diagnoser så har jag ett driv som ”vanliga” personer inte har. Som sagt har jag fått för mig något så ger jag 210%. Så jag kan sitta en hel dag och maila kommunchefer från hela Sverige och tycka ”Hej boka mig”. Jag har en liten släng av ”Dregen syndrom” haha. Nicke (Backyard Babies sångare) sa i en intervju att utan Dregen hade de inte kommit dit de kommit för han har precis som jag det där drivet. Han har ringt och nästan terroriserat arrangörer tills de bokat dem.

Blev inte känd över en natt

Jag får oftast höra från andra föreläsare att jag bara får bokningar för att jag är känd. Men det är ju inte så att jag vaknade upp en morgon och helt plötsligt hade jag en blogg med 8000 unika besökare/månad och 6000 följare på Instagram och Facebook. Utan det ligger extremt mycket jobb bakom. Man kan inte tro att man ska bli en känd föreläsare på en dag.

Mina tips till dig som vill börja föreläsa om psykisk ohälsa:

1. Var säker på att du verkligen bearbetat det du varit med om. Det kan kännas som att du har det men när du väl står där så kan det sätta i gång massa känslor. Så var säker på att du verkligen är redo så du slipper bakslag.

2. Börja med en liten grupp. Kanske kan du börja att testa att föreläsa inför några kompisar, för en förening du är med i eller dina arbetskamrater.

3. Öva inför personer du känner dig trygg med och be dem ge dig feedback.

4. Bestäm innan vad du INTE vill prata om. Det kommer troligen uppstå frågor så bestäm redan från början vad du inte vill svara på och håll fast vid det. Får du den frågan säger du ”Jag vill inte dela med mig av det”. Det är lätt att dras med och svara på frågor och sen känna efteråt ”Fan varför sa jag det där”.

5. Ska du prata om andra personer (föräldrar, syskon, kompisar, partner…..) så låt dom höra föreläsningen och innan och säga om det är okej att du säger det du säger om dom.

6. Gå och lyssna på andra föreläsare för att få inspiration.

7. Får du ett nej av en uppdragsgivare så ge inte upp.

8. Fundera över vilken målgrupp du vänder dig till.

9. När du väl föreläser ha talkort med stödord. (Som programledarna har på tv)

10. Föreläs ALDRIG gratis! Din historia är värdefull, det är ingen man kan studera till på universitet. Föreläser du gratis förstör du också branschen. Vem vill boka mig och andra föreläser om det finns dom man kan boka gratis?

Video: Q&A – Svar på era frågor

Q&A – Jag svarar på era frågor

Förra veckan så bad jag er att ställa frågor till mig på Facebook och Instagram för jag skulle göra en Q&A. Nu finns videon uppe där jag svara på era frågor. Undra du över något så är det bara att ställa frågor i kommentarerna så kommer jag samla i hop frågor och göra en ny Q&A längre fram. Vet ni vad? Vi är uppe i över 100 prenumeranter nu, så kul!
Glöm inte bort att prenumera, tumma upp och kommentera så jag blir peppad till att göra fler videos

Fördelen med att ha autism…

Jag och Baby kom hem till Karlstad vid 18-tiden i går. Jag gick direkt till affären och handlade för att kunna laga mat. Jag gjorde paj i tortillabröd och när jag ändå höll på så gjorde jag mycket så jag skulle klara mig ett tag. Fördelen med att ha autism är att jag tycker det är helt okej att leva på en maträtt i flera veckor haha. Hur är du? Kan du besatt av en sak och bara leva på den?

Kort vecka

I dag är det måndag och det är dags för jobb och sen styrelsemöte i kväll. Den här veckan är lika lugn som förra veckan. Jobbar bara fram tills onsdag sen tar jag helg igen. Det känns skönt att ha möjligheten att kunna jobba mindre i bland och samla energi tills det är dags att föreläsa mer.

Fördelen med att ha autism.

« Föregående 1 … 19 20 21 22 23 … 37 Nästa »