Home Vardag Bakom fasaden var det kaos

Bakom fasaden var det kaos

by Joanna Halvardsson

Bakom fasaden var det kaos

I dag är det 4 år sedan mitt semesterprat sändes på P4 Värmland. Den Värmländska versionen av Sommar i P1. Ett av de mest lyssnade programmen någonsin. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors för folk stoppade mig och vill krama mig. Det hade spelats in några månader tidigare. Jag sitter där i studion och berättar om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allting var nu. Jag ljög inte, det var så de kändes just då. Vågade inte erkänna för mig själv att mitt liv var kaos bakom fasaden.

Allt började två år tidigare

Allt började egentligen två år tidigare. Jag hade stått på Seroquel för psykoser och det gått bra i några år och hade fått rätt hjälp och allt började bli bra på riktigt. Jag ville börja trappa ner medicinen och läkaren var med på det. Samtidigt tyckte dom att jag var frisk nog för att klara mig själv nu. Dock tyckte dom att jag skulle stå på en antidepressiv medicin, jag hade ju ändå haft depressioner i nästan halva mitt liv. Det var bra med ett skydd.

Psykiatrin gjorde mig manisk

De vi inte visste var att jag var Bipolär och att Seroquel är också en medicin mot Bipolär sjukdom. När man är bipolär så blir man oftast manisk av antidepresiva. Så det som hände var att psykiatrin tog bort min bipolär medicin, satte in en medicin som gjorde mig manisk och avslutade kontakten efter 10 år. Jag blev en tickande bomb och jag förstår inte hur i helvete jag klarade av att leva på de här sättet i två år. Hur höll jag ihop allt?

Försökte ta mitt liv för nionde gången

När mitt program sändes på P4 Värmland så trodde alla lyssnare att mitt liv va bra. Sanningen är att jag bara några dagar innan programmet sändes hade kommit in till centralsjukhuset i Karlstad i ambulans. Jag hade försökt att ta mitt liv för nionde gången efter att ha bett psykiatrin om hjälp tio gånger men inte hade fått någon. Bomben hade exploderat. Jag ser det inte som ett självmordsförsök för jag ville inte dö. Det var bara ett desperat rop på hjälp.

Vill göra ett nytt semesterprat

Jag ångrar inte semesterpratet, allt jag säger de i är sant. Jag hade dock inte insett hur sjuk jag egentligen var där och då. Det skulle dock vara kul att få göra en del 2. Om hur det fortsatte och hur det tillslut blev bra på riktigt. Lyfta bristerna i vården och berätta om hur verkligheten ser ut för många som lever med psykisk ohälsa. Kanske får ringa P4 och berätta min idé. De sa ju ändå ”vi hörs nog snart igen”, sist jag prata med dom för några veckor sedan;) Har du missat mitt semesterprat så kan du lyssna på det här nedan.

 

You may also like

Leave a Comment