självmord – Aspiepower Media

Marie förlorade båda sina föräldrar i självmord

Suicidepreventiva dagen

I dag den 10 september är det Internationella suicidepreventiva dagen. Syftet med dagen är att öka kunskapen om suicide och minska antalet självmord. Därför återpublicerar jag detta inlägg som Marie skrev på min blogg för två sedan, för frågan är lika viktig i dag. Visst ni att i Sverige är det 30 personer i veckan som avslutar sitt liv? Det är sjuka siffror och det måste vi ändra på!
I kväll klockan 19-20 håller Suicide Zero en ljusmanifestation på Soltorget i Karlstad. Alla är välkomna!

självmord

Fotograf Øyvind Lund

Förlorade båda föräldrarna i självmord

Juli 1993. Samtalet till jobbet på McDonalds i Stockholm som kom att förändra mitt liv. Min mamma Kerstin hade försökt ta sitt liv. Min mamma. Sjuksköterskan, skolssköterskan, distriktssköterskan, medicinsk ansvarig sjuksköterskan, enhetschefen. Hon överlevde och jag fick svar på alla mina frågor. Livet gick vidare. Oktober 1997. Min mamma tar sitt liv. Hon orkade inte mer, handlingskraften kom före livskraften. Tunga år följde för min pappa. Försäljaren, fixaren, travfantasten, jägaren. 2006 orkade han inte heller mer. Bipolär och tjocktarmscancer. Två generösa och kärleksfulla människor lämnade världen alldeles för tidigt.

Min skyldighet att sprida kunskap

Jag har alltid varit öppen med mina föräldrars sjukdom och död. Om jag vetat det jag vet idag hade jag troligen kunnat förhindra mina föräldrars död. Men jag känner ingen skuld. Det är viktigt. Jag känner däremot att det är min förbannade skyldighet att sprida kunskap.

När jag föreläser börjar jag alltid med:
Jag föreläser av tre anledningar, 1- kunskap räddar liv, 2- jag vägrar skämmas för mina föräldrars sjukdom och död, 3- jag är inget offer- man kan leva ett gott liv trots min historia.

Nu kan jag göra något bra av min erfarenhet

2014 kom jag i kontakt med Suicide Zero och då kände jag- Äntligen! Nu kan jag försöka göra något bra av min erfarenhet. Genom mitt engagemang i Suicide Zero känns mina föräldrars död lite mindre meningslös.

Psykologiskt olycksfall ett bättre ord för självmord

Självmord, suicid och psykologiska olycksfall. Tre ord för samma definitiva lösning på ett tillfälligt problem. Personligen tycker jag psykologiska olycksfall är det bästa ordet. Det är ett olycksfall- det är inget val att inte orka leva. Man väljer inte sin sjukdom. Vi behöver förändra synen på psykisk ohälsa. Vi behöver ta bort skam och skuld. Vi behöver visa varandra mer omsorg och medmänsklighet. Det är inte bara en fråga för vården. Det är en fråga för alla. Vi kan alla göra skillnad. Vi kan alla räcka ut en hand, lyssna, inge hopp, hjälpa vidare.

Nollvision

Nollvision självmord. Nollvision trafikdöd. Två nollvisioner med olika resultat. Den ena fick både resurser och en ansvarig myndighet, den andra fick det inte. Resultatet är slående- nu är det dags att göra om och göra rätt. Det har börjat med att Folkhälsomyndigheten numer har ansvaret och att det avsätts mer medel men det är en lång väg kvar. Vi kan lära mycket av hur man arbetat med Nollvision trafikdöd men det behövs resurser.

Våga fråga. Våga lyssna. Våga vara medmänniska.
På suicidezero.se kan du lära dig mer om hur vi alla kan vara med och bidra till att rädda liv.

Marie Niljung, volontär Suicide Zero

…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se

Bakom fasaden var det kaos

I dag är det 4 år sedan mitt semesterprat sändes på P4 Värmland. Den Värmländska versionen av Sommar i P1. Ett av de mest lyssnade programmen någonsin. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors för folk stoppade mig och vill krama mig. Det hade spelats in några månader tidigare. Jag sitter där i studion och berättar om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allting var nu. Jag ljög inte, det var så de kändes just då. Vågade inte erkänna för mig själv att mitt liv var kaos bakom fasaden.

Allt började två år tidigare

Allt började egentligen två år tidigare. Jag hade stått på Seroquel för psykoser och det gått bra i några år och hade fått rätt hjälp och allt började bli bra på riktigt. Jag ville börja trappa ner medicinen och läkaren var med på det. Samtidigt tyckte dom att jag var frisk nog för att klara mig själv nu. Dock tyckte dom att jag skulle stå på en antidepressiv medicin, jag hade ju ändå haft depressioner i nästan halva mitt liv. Det var bra med ett skydd.

Psykiatrin gjorde mig manisk

De vi inte visste var att jag var Bipolär och att Seroquel är också en medicin mot Bipolär sjukdom. När man är bipolär så blir man oftast manisk av antidepresiva. Så det som hände var att psykiatrin tog bort min bipolär medicin, satte in en medicin som gjorde mig manisk och avslutade kontakten efter 10 år. Jag blev en tickande bomb och jag förstår inte hur i helvete jag klarade av att leva på de här sättet i två år. Hur höll jag ihop allt?

Försökte ta mitt liv för nionde gången

När mitt program sändes på P4 Värmland så trodde alla lyssnare att mitt liv va bra. Sanningen är att jag bara några dagar innan programmet sändes hade kommit in till centralsjukhuset i Karlstad i ambulans. Jag hade försökt att ta mitt liv för nionde gången efter att ha bett psykiatrin om hjälp tio gånger men inte hade fått någon. Bomben hade exploderat. Jag ser det inte som ett självmordsförsök för jag ville inte dö. Det var bara ett desperat rop på hjälp.

Vill göra ett nytt semesterprat

Jag ångrar inte semesterpratet, allt jag säger de i är sant. Jag hade dock inte insett hur sjuk jag egentligen var där och då. Det skulle dock vara kul att få göra en del 2. Om hur det fortsatte och hur det tillslut blev bra på riktigt. Lyfta bristerna i vården och berätta om hur verkligheten ser ut för många som lever med psykisk ohälsa. Kanske får ringa P4 och berätta min idé. De sa ju ändå ”vi hörs nog snart igen”, sist jag prata med dom för några veckor sedan;) Har du missat mitt semesterprat så kan du lyssna på det här nedan.

TV4 uppmärksammar självmord

Trettio personer i veckan väljer att avsluta sina liv. Tre av fyra har egen erfarenhet eller erfarenhet som anhörig av psykisk ohälsa. Det är vårt största folkhälsoproblem ändå är det svårt att prata om. Skuld och skam. Under veckan har temat på Malou efter tio varit självmord. De bjuder på många intressanta intervjuer om ett väldigt viktigt ämne. Vi måste våga prata om det som är svårt, på så sätt räddar vi liv. Tummen upp till TV4 för uppmärksammar självmord.

Ljusmanifestation för att uppmärksamma självmord

I måndags var det som sagt suicidepreventiva dagen. Jag, Carolina och grannen var med på ljusmanifestation med Suicide Zero och Spes och Sucidprevention i Värmland. Det blev en fin stund med körsång, tal och fackeltåg. Jag tycker det var fint att brandmännen var på plats, inte för att släcka ljusen utan för att delta. I Sverige är det 30 personer i veckan som väljer att avsluta sina liv. Det är på riktigt helt sjukt! Vi måste våga prata om det som är svårt. På så sätt kan vi rädda liv!

Ljusmanifestation för att uppmärksamma självmord

Vi måste våga prata om självmord

Fantastik föreläsning

I dag har jag varit och lyssnat på en fantastisk föreläsning med Marie Niljung och Mattias Sunneborn. Båda har förlorat anhöriga i självmord eller psykologiska olycksfall som Marie väljer att kalla det. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få höra det från en annan vinkel, hur det kan vara för anhöriga.

Mitt liv, mitt val

Jag har försökt att avsluta mitt liv nio gånger. I många år tyckte jag att jag hade rätt till det. De är ju mitt liv och då är det väl upp till mig att avgöra när jag ska avsluta det eller ej.Sen träffade jag en familj där pappan hade avslutat sitt liv och då fick jag på riktigt se hur det blir för dom som blir kvar. Det fick mig att bestämma mig för att jag aldrig vill utsätta mina nära och kära för detta. Livet må va tufft i bland men jag tänker fan inte ge upp.

Ett levande bevis

Jag är ett levande bevis på att livet kan bli bra igen bara man vill. För jag tror att det handlar mycket om vilja. Först ville jag inte bli frisk för hur skulle livet se ut då? Jag har ju trots allt varit sjuk i nästan halva mitt liv, jag visste inget annat. Hur skulle livet se ut utan psykiatrin? Jag hade glömt hur det kändes att vara frisk och det kändes jätteläskigt.

Klippte navelsträngen

I dag är jag glad för att jag vågade ta steget och klippa nagelsträngen till psykatrin. Jag kommer aldrig bli ”frisk” på papperet och på ett och annat sätt kommer de ju alltid finnas med i mitt liv eftersom jag har mediciner. Men i dag är jag så ”frisk” man kan bli med bipolär sjukdom. Jag har lärt mig att hantera min sjukdom och lever till mesta dels ett vanligt liv som vem som helst. Jag har gått från att ha daglig kontakt med psykiatrin i 10 år till att bara ha medicinuppföljning några gånger per år.

Vi måste våga prata om självmord

Därför tycker jag att det är så viktigt det som jag, Marie och Mattias gör i våra föreläsningar. För vi måste våga prata om det svåra. På så sätt räddar vi liv.

1 2 3 4 Nästa »