psykisk ohälsa – Sida 34 – Aspiepower Media

Ett öppet brev till Joanna 15 år….

I går skrev jag ett inlägg om att jag önskar att hade fått träffa dagens Joanna, redan som 15 åring. Det var många av er som gillade det inlägget och som kommenterade att ni önskat att ni med hade fått träffa dagens er som tonåring.

Då kom jag på att jag ska göra just det! Skriva ett brev till 15 åriga Joanna, med det jag hade önskat att någon sagt till mig när jag var 15 år. Förhoppningsvis sitter det en ung tjej/kille och läser just detta brev och får en gnutta hopp. Jag kan inte ändra mitt liv och det jag varit med om, men kan jag hjälpa en enda person genom att berätta min berättelse så är jag nöjd.

Ett öppet brev till Joanna 15 år:

Hej Joanna!
Jag vet att du inte alltid mår så bra, men det kommer inte alltid att vara så.
En vacker dag kommer allt att vända. Och dom som varit dumma mot dig kommer att be om ursäkt och istället se upp till dig. Och dom som aldrig ber om ursäkt, det är dom som är svagast inte du.

Du kan inte prata rent och du har svårt för att säga R. Men strunta i dem som retar dig. För om 10 år spelar det ingen roll, för då kommer du föreläsa inför 500 personer. Du kommer prata på ett seminarium på Almedalsveckan tillsammans med Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Och du kommer också få ha ett semesterprat i P4 Värmland, 45 minuter om bara dig och ditt liv. Efter det kommer folk stoppa dig på stan för att säga att du är grym och för att de vill krama dig. De struntar i om du inte kan säga R rent.

Stressa inte

Joanna, stressa inte upp dig över dina betyg och att de inte räcker för att komma in på lärarlinjen. För du kommer ändå inte bli någon lärare. Du kommer testa olika saker men tillslut kommer du hitta vad som är rätt för dig. Du kommer välja att starta eget företag.

Stressa inte heller upp dig för att du inte orkar hålla kopplingen på bilen, när dina klasskompisar skryter om att de övningskört hela helgen. Det kommer ta lite längre tid för dig att ta körkort. Men när du är redo så kommer du köra mer bil än dem. Eftersom du kommer åka över hela Sverige och föreläsa.

Joanna när en kille gjort slut kan du gråta en skvätt, för att sedan gå vidare. Du kommer kyssa många paddor innan du hittar prinsen. Och han kommer inte alls ha långt hår och tatueringar men det gör inget, för han kommer ha den finaste insidan du kan tänka dig.

Diagnoser gör det enklare

Joanna du har precis fått diagnosen Aspergers syndrom, men det behöver inte vara ett hinder. Du kommer behöva lite extra stöd och hjälp, men framförallt behöver du lära känna dig själv och hur du fungerar. När du har gjort det så kan du leva ett vanligt liv som vem som helst. Och tack vare dina superkrafter som diagnosen för med sig, så kommer du komma längre än många av dina klasskompisar.

Joanna, jag vet att du skadar dig själv ibland för att det gör så ont i själen, så du inte vet vart du ska ta vägen. Men sluta upp med det, för det kommer aldrig hjälpa. I stället kommer du få massa fula ärr som du kommer skämmas för resten av ditt liv. Det finns hjälp att få för att sluta, så lyssna på dina föräldrar och BUP när de försöker hjälpa dig. Jag vet att det kan låta som att de inte fattar någonting och som att de är dumma i huvudet. Men egentligen menar de bara väl och gör allt de kan för att försöka göra det så bra som möjligt för dig.

Du har Bipolär sjukdom, utan att veta om det

Du vet inte om det än, men du har en sjukdom som heter Bipolär sjukdom typ 2, och det kommer dröja 12 år till innan du får reda på det. Det är en kronisk sjukdom och folk kommer säga att det är en helvetes sjukdom. Men den behöver inte vara det. Med rätt mediciner och om du lär känna dig själv, precis som med din Asperger diagnos, så kommer ditt liv bli som alla andras. Ditt liv kommer bara svänga lite mer, men du gillar ju att åka berg – och dalbana, så det kommer bli bra.

Vänner kommer, vänner går

Du kommer även märka att vänner kommer och vänner går. Och människor kommer under årens lopp försvinna ur ditt liv. Där och då så kan du inte förstå hur du ska kunna leva utan dem, men det kan du. Och du kommer träffa nya människor och äkta vänner som kommer finnas kvar för alltid- vad som än händer! Dom som väljer att gå för att du är konstig, är inte värda att vara din vän.
Joanna, glöm inte att säga tack om du uppskattar något som någon gör. Tänk inte ”Jag gör det en annan gång”… För då kan det vara försent och då kommer du ångra dig resten av livet.

Glöm aldrig ditt eget värde!

Joanna, det viktigaste av allt glöm ALDRIG ditt eget värde! Gå aldrig med på något du egentligen inte vill för att någon annan vill det. Och skit i om dina kompisar skryter om sex. Vill du inte ha det så har du inte det, förrän DU känner dig redo. Låt aldrig någon ta din oskuld för att hen säger att det är coolt att ha sex. Joanna du är värdefull och det finns människor som älskar dig för att du är precis den du är, även om det i bland inte känns så.

Du är en väldigt stark person

Joanna ditt liv kommer inte alltid vara en dans på rosor. Och du kommer behöva gå igenom saker som inget barn ska behöva gå igenom. Men det man inte dör av, blir man starkare av. Och allt du kommer vara med om kommer göra dig till en väldigt stark person som en vacker dag kommer bli något stort!

All kärlek till dig Joanna, och glöm inte att vara snäll mot dig själv!
Kram/ Framtidens Joanna

öppet brev till Joanna 15 år — Joanna 15 år.

Att radera sitt förflutna…

Jag vill börja med att be om ursäkt för att bloggen stundvis legat nere i dag. Det är One.com, där bloggen ligger, som haft problem med sina servar. De jobbar för att fixa det och jag hoppas att de gjort det nu.

I dag är det veckans andra dag men jag är inte riktigt med på att det är tisdag i dag, för det känns ju som det är måndag pga ledigheten i går. Så jag kommer ligga en dag efter hela vecka.

När jag vaknade i morse så kändes det iallafall som en seg måndag. Ibland undrar jag om jag har en inbygd väckarklocka. För varje gång jag ska till jobbet så vaknar jag och kollar på klockan tio min innan den ska ringa.

Men fast jag vaknat av mig själv så är jag så trött, att jag knappt tar mig upp och snoozar en stund. Jag har blivit en snoozare på senare år, för förr flög jag upp direkt klockan ringde. Kom iallafall i väg till jobbet sen åkte jag hem och åt lunch innan jag åkte till badhuset och simmade 1 km.

Väl hemma igen så roade jag mig med att radera mitt förflutna. Insåg att jag hade typ 200 kontakter på min mobil som jag inte pratat med de senaste 10 åren eller inte ens vet vilka de är. Snygg i Göteborg, Snygg i Vålberg och Snygg i Stockholm är några av dem. Har ingen aning om vilka de är, men de var tydligen snygga iallafall, haha. Troligen killar med långt hår eller tuppkam, var sånt som gällde på den tiden.
Jag raderade dem för någon vecka sedan men på något vänster lyckades jag radera alla kontakter. Så fick återskapa allt och då kom ju alla tillbaka igen, som att mitt förflutna inte riktigt vill försvinna när man minst anar det så dyker det upp igen.

I bland kan jag ångra att jag slösat bort halva mitt liv på att ha ångest, dödslängtan och destruktiva förhållanden. Men som L sa för några månader sedan… ”Vi har ingen tidsmaskin, det som har hänt har hänt och vi kan inte göra någonting åt det. Men from nu kan du göra allt annorlunda”.

Jag önskar att jag hade fått träffat dagens Joanna redan som 15 åring. Att jag redan då hade förstått att livet inte är förstört, bara för att man fått en diagnos. Att jag redan då hade sett att även jag kunde bli lika framgångsrik som mina klasskompisar, och till och med komma längre än vissa, fast jag inte hade VG eller MVG på alla prov.

Att jag hade vetat redan då att det inte är jag som är galen, utan att det bor en sjukdom i min hjärna som gör att saker blir lite tokiga i bland. Att jag måste kämpa i uppförsbacke medan andra tar liften. Och att jag måste hålla i mig när de swishar ner för backen. För går det för fort så kommer jag krascha in i total mörker. Men bara man lär sig att hantera uppförs och nedförsbackarna så blir mitt liv lika bra som vems som helst.

Jag önskar att jag fått möjligheten att lära mig det tidigare. Men nu fick jag aldrig det och till viss del är jag ändå glad för det, för det är ju allt jag varit med om som format mig till den jag är i dag.

Så till alla ungdomar där ute som mår dåligt:

Livet kan bli bra igen, jag lovar! Det kan ibland ta lång tid innan man får rätt hjälp, men den finns att få! Bara för att livet varit jobbigt så är det inte säkert att det alltid kommer vara så. Man kan alltid börja om och förändra allt, bara man vill!
Kan jag, så kan du!

förflutna — Joanna 2008, precis innan livet gick mot ljusare och mindre färglada tider;)

Snälla, sluta sprid fördomar om psykiska sjukdomar

TV4 nyheterna: ”Vi ska inte dra förhastade slutsatser. Det är inte säkert att den här personen är en terrorist. Utan det kan också vara en person som är psykisk sjuk, som vid tex mordet på Anna Lind.”

Okej om ni nu inte vill dra förhastade slutsatser så tycker jag att ni också borde låta bli att prata och sprida fördomar om psykisk ohälsa.

Jag har en kronisk psykisk sjukdom, men bara för det åker inte jag runt och kör ner människor på stan. Och jag vet hundratals andra människor med psykiska sjukdomar som inte heller gör det.

Oavsett sett om den här människan är en terrorist, en person med psykisk sjukdom eller en helt vanlig människa så har den här människan begått en sjuk handling som inte är försvarbar. Men snälla dra inte förhastade slutsatser.

Sprid inte fördomar om psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar.

psykiska sjukdomar

Hejdå psykiatrin, våra 15 år tillsammans är över nu!

Jag har precis gått ut från min psykologs rum för (förhoppningsvis) sista gången.
Jag är ”frisk” nu, ja så frisk man kan bli med en psykisk sjukdom. Jag står just nu på rätt mediciner och mitt liv är ganska ”normalt”. Jag skriver med situationstecken för jag gillar inte ord som frisk och normal.

Jag vill inte ens vara normal för det är tråkigt. Jag vill bara vara Joanna och efter två och ett halvt år hos min psykolog har jag fått hjälp att hitta strategier för att hitta mig själv. Och jag har fått lära mig hur jag fungerar och hur jag ska hantera min sjukdom. Sen är det sjukt att det behövde ta 13 år innan jag fick den hjälpen, men det är en annan historia…

Jag är inte rädd längre

För någon månad sedan skrev jag ett inlägg om rädslan av att avsluta kontakten med psykiatrin ännu en gång, eftersom det inte gick så bra förra gången. Men den känslan finns inte kvar längre. Jag kan inte gå runt och oroa mig för att jag ska bli sjuk igen. Visst jag har ökad risk att bli det, eftersom jag har Bipolär sjukdom men det är inte säkert att det blir så. Och varför då slösa bort tid på att vara orolig helt i onödan? Blir jag sjuk igen så blir jag det, och då får vi lösa det då. Jag har ett skyddsnät med människor runt omkring mig som kommer fånga mig om jag faller, så jag är inte rädd längre.

Jag är en liten fågelunge som ska flyga fritt nu

Just nu känns det ganska skönt. Alla som läst den här bloggen och hört mina föreläsningar vet att jag gjort en sjuk resa. Men alla som känner mig på riktigt vet att den största resan har jag gjort de två senaste åren. Jag har tagit makten över mitt liv. Och nästa steg blir att avsluta kontakten med psykiatrin. Min psykolog säger att jag är en liten fågelunge som gärna vill klamra sig fast i boet där det är tryggt. Men att han måste knuffa mig över kanten för att jag ska kunna flyga fritt och att det är dags nu.

Kontakten med psykiatrin kommer såklart inte avslutas helt. Eftersom jag har en psykisk sjukdom och står på mediciner. Så jag kommer ha läkarkontakt en gång i halvåret, till att börja med. Men från och med nu kommer vi inte ha någon regelbunden kontakt varje vecka. Jag ska klara mig själv nu!

Nu börjar en ny resa

Tack för den här tiden psykiatrin, jag har gnällt på er många gånger, men ni har även varit till stor nytta. Men jag är nu redo för att klara mig själv och jag lämnar över mina psykologtider till någon som behöver dem mer. Nu börjar en ny resa!

Hejdå Psykiatrin vår tid är över nu! ~~Iallafall för en lång tid framöver~~

Bilden till vänster: Joanna 2004, ungefär när kontakten med BUP började. Sa knappt ett ord till någon.

Bilden till höger: Joanna 2017 prisas för sitt arbete med att öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Föreläser för 500 personer.

Låt psykiatripatienter få lägga in sig själva

I går rapporterade VF om att den borgerliga majoriteten i landstinget i Värmland, vill att psykiatripatienter ska kunna lägga in sig själva. Jag tycker att det här låter som en jättebra idé, har läst om att andra landsting testat detta med god effekt.

Måste finnas fler alternativ

Jag har länge efterfrågat något liknande. Att måste finnas andra allternativ än att träffa en läkare i tio min på akuten. Eller vänta tre månader på att få träffa en på öppenvården. Senast i somras hade jag själv varit i behov av en sådan här plats. När jag var på akuten två gånger på tre timmar och bad om att bli inlagd men läkarna vägra för jag såg så frisk ut.

Jag tror att det är en jättebra lösning. Att personer med psykiska sjukdomar som tex Schizofreni, Bipolär sjukdom och andra psykossjukdomar, som har många år inom psykiatrin i bagaget har möjligheten att lägga in sig själv. Om man tex känner att något är på G och kan få hjälp med att bromsa det innan det kraschar ihop totalt.

För efter många år med psykisk ohälsa så har man ganska bra koll på sig själv. Jag hatar att vara inlagd för jag tycker att det är hemskt. Men jag åker inte till akuten om det inte är riktigt illa. Och i somras när jag satt och bad om att bli inlagd för att jag var rädd för mig själv så hade jag verkligen behövt en sådan här plats.

Vad tror du om idé? Är det bra eller dåligt att psykiatripatienter ska få lägga in sig själva?

psykiatripatienter

« Föregående 1 … 32 33 34 35 36 37 Nästa »