Aspiepower Media
Du är här

Etikett: psykisk ohälsa

Man behöver inte vara ensam för att vilja dö

När jag skrev om Kumlafallet och att mobbning kan leda till självmord så fick jag denna kommentar:

“Tror alla människor som begår självmord är väldigt ensamma med vad dem går igenom för ingen verkligen försöker bry sig mer och tar intiativ och engagerar sig ”.

Men jag håller inte med om det. Jag har två fantastiska föräldrar som gjort allt dom kan +lite till för att försöka förstå mig. Dom har nästan bokstavligt talat slagits för att jag ska få rätt hjälp och stöd. Jag räknar ca 25 personer som mina nära anhöriga och har många vänner, ändå har jag försökt ta mitt liv 9 gånger.

Senaste gången hade jag det bästa förhållandet jag kan ha. Jag hade mitt drömjobb och fick verkligen göra det jag ville. Jag hade precis fått mitt semesterprat sänt i P4 Värmland och blev överröst med  kärlek och komplimanger. Men trots det ville jag inte leva för att smärtan i själen höll på att kväva mig. När det har sett som mest bra ut på utsidan, så har det varit kaos på insidan.

Men jag var aldrig ensam. Jag har ingen källa på det här men jag tror att de flesta som tar sitt liv är precis jag, och lever ett ”vanligt liv”. Jag har träffat flera vars anhöriga valt att avsluta sitt liv och många berättat att de inte misstänkte någonting, de var precis som vanligt. Därför måste vi sluta tro att personer med psykisk ohälsa är på ett  visst sätt. För alla är unika individer och alla som mår dåligt visar inte det utåt eller isolerar sig. Så glöm aldrig att fråga dina vänner hur de mår, oavsett om de ser ledsna eller glada ut på utsidan.

Man behöver inte vara ensam för att vilja dö!

Följ mig på Bloglovin’ om du inte vill missa inlägg.
Jag postar också mycket innehåll på Instagram och Facebook.

Tvätt, livesändning och föreläsning i Säffle!

Överlevde jobbdagen och armen börjar kännas ganska okej nu.
Fast jag borde kanske vara lugn ett tag till men att vara lugn är ju inte riktigt min grej. Så i stället har jag tvättat två maskiner och burit upp massa saker på vinden. Allt går med en hand, bara man vill;) Nu ska jag i alla fall ta det lugnt (försöka haha)  i väntan på att tvätten ska torka

Tänkte köra live på Facebook i kväll kl 18.00 och svara på era frågor.
Så har du en fråga, ställ den här nedan eller dyk upp på min facebooksida 18.00 och ställ frågan live.

Sen var det en grej till!
Hade du tänkt gå och lyssna på min föreläsning i Säffle?
Då är det dags att boka din biljett, för nu börjar det bli fullt:)
Boka din biljett på autismvarmland@gmail.com
Föreläsning i Säffle

Efter 8 år så sitter det mycket ångest i väggarna

Känslosamt att flytta

Som ni borde veta vid den här laget så flyttar jag på tisdag. Ni kan inte ha missat det för jag skriver om det hela tiden. Det för med sig många känslor att flytta. Det har ju skett så himla mycket inne på de där 39 kvadratmeterna. I augusti 2008 flyttade jag in i mitt första egna hem. Så här i efterhand så tror jag nog att mina föräldrar kan erkänna att de innerst inne trodde att jag snart skulle komma hem igen. Men nej de blev ingen mer flytt jag blev kvar i den där lägenheten i Karlstad i 8 år och 5 månader.

Vänner har kommit och gått

Under de här åren har det hänt så himla mycket. Jag vill knapp täcka på vad som hänt haha. Det är många vänner som kommit och gått under årens lopp. De bästa står stadigt kvar. Det är så man vet vilka som är ens äkta vännerna. När man inte umgåtts på flera år men de finns ändå  kvar. En av dem kommer jag nu bli granne med så nu kan vi iallafall inte skylla på att vi måste gå långt för att ses.

Jakten på kärlek

Även mitt utseende har förändrats under de här åren. Jag har gått från att väga 90-70 kg. Mitt hår är inte längre lika färgstarkt som det var innan. Sen tänker jag på alla killar som jag på olika sätt haft en relation med. När jag letade efter kärleken fast jag inte alls hade en aning om vad riktig kärlek var. Och alla utbrott som de här förhållandena ledde till och att jag låg söndergråten på golvet och krälade runt av ångest.

När kärleken tar slut

Den där januari kvällen 2010 som jag och A bestämde oss för att chilla stadigt. Och jag började få lite större förståelse för vad äkta kärlek innebar. För att sen 2 år senare ännu en gång ligga på golvet och grina hysterisk för att han tycker att vi borde göra slut. Vilket resulterade i att jag sprang runt i lägenheten och slog honom med en kudde.

Bästa beslutet

Dock var det de bästa buslut han någonsin kunna ta. Han gjorde det för att han såg att Henrik skulle vara en bättre pojkvän för mig. Han ledde in mig på stigen som skulle visa mig vad riktig kärlek är. Nu var det länge sedan jag låg på golvet och skrek av ångest. Det närmaste jag kommit var i somras när jag låg på golvet krälade runt pga njurstenssmärtor.

Det sitter mycket ångest i väggarna

Att så himla många olika känslor, och situationer kan få plats i ett och samma rum. Glädje, sorg, ångest, hat, längtan, och kärlek. Min psykolog säger att det sitter mycket ångest i väggarna efter åtta år och det gör det verkligen i den här lägenheten, därför ska det bli så skönt att bryta upp från allt och börja om.

Från trasig flicka till mogen kvinna

En liten trasig och förvirrad tjej flyttade in i det där tegelhuset för åtta och ett halvår sedan. Det är nu en ung mogen kvinna som flyttar ut. Som nu har hittat sig själv, lärt sig att leva med sina diagnoser och som idag  kan förstå varför allting blev så kaos för några år sedan. Jag lämnar kvar ångesten och osäkerheten i den gamla lägenheten. Jag tar med mig förståelsen, glädjen och alla erfarenheter till den nya lägenheten.

Den här mannen blir min granne och jag hoppas det betyder att vi kommer spendera mer tid tillsammans igen. Jag älskar de här bilderna, för de är tagna när jag mådde väldigt dåligt men samtidigt lyser det om mig när jag får vara med min bästa vän <3

sitter mycket ångest i väggarna

15 års självskadebeteende är över

15 års självskadebeteende är över

I dag är det sex månader sedan jag tryckte ett rakblad mot min kropp för sista gången. Sex månader sedan 15 års självskadebeteende tog slut. De vita strecken kommer alltid finnas kvar men de har börjat blekna. De vita strecken jag skäms över varje sommar när jag ska gå i shorts och T-shirt. De vita strecken som uppstått när det kändes som min egen kropp höll på att äta upp mig. De vita strecken kommer inte bli fler.

Tack Ludde

Tack Ludde för att du den där sena sommarkvällen i slutet av juli fick mig att förstå att jag inte bara skadar mig själv. Utan att också skadar dem som står bredvid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv. Men jag kan inte stå ut med att skada dem jag älskar. Därför har jag valt att sluta upp med att skada mig själv och sökt hjälp för mitt självskadebeteende. Det finns hjälp att få även om det ibland inte känns så.

Kan jag så kan du!

Om man verkligen vill bli av med sitt självskadebeteende, så tror jag att man verkligen måste bestämma sig för att sluta.
Det är bara du som styr över vad du gör med din egen kropp och jag har bestämt mig för att det räcker nu.
Kan jag- Så kan du! 15 års självskadebeteende är över nu!

15 års självskadebeteende är över

Fem månader utan självskadebeteende

I dag är det fem månader utan självskadebeteende

I dag är det fem månader utan självskadebeteende. Jag skriver om det mesta på den här bloggen men jag har lite svårt för att skriva om just självskadebeteende. Till störst del för att jag vet hur det gick till när jag skadade mig själv för första gången. Jag hade läst om en tjej i en Frida tidning som gjorde det. Det stod tydligt i reportaget att det inte hjälpte henne. Men som 13 åring förstod jag inte bättre så jag var tvungen att testa. För tänk om det skulle hjälpa mig.

Media borde tänka på vilket budskap de förmedlar

Det är bra att media uppmärksammar psykisk ohälsa. Men i bland borde de tänka över lite extra vilket budskap de vill förmedla med texten och hur barn/ungdomar kan uppfatta det dom läser. Jag vill inte riskera att trigga någon. Därför har jag undvikit att prata om just självskadebeteende. Det är ett ämne som många tycker att det är jobbigt att prata om. Nu tycker jag att det är dags att ändra på det.

Längsta rekordet på 15 år

För i dag är det fem månader sedan jag skadade mig själv, det är det längst rekordet på många år. Mitt självskadebeteende ser inte alls ut som det gjorde när jag var 13-15 år. Det är inte alls lika stort men det finns kvar och i bland när livet känns allmänt jobbigt så halkar jag dit igen. Jag vet fortfarande att det inte hjälper men det har liksom blivit som en drog som är svår att ta sig ur.

Är det okej att skada sig för att man har en diagnos?

Jag upplever att synen på mitt självskadebeteende har ändrats under årens lopp. Som barn ville BUP få mig att sluta och mina föräldrar låste till alla vassa föremål. Men ju äldre jag blivit så känns det som att psykiatrin accepterar det mer och mer. Framförallt efter att jag fick min Bipolär diagnos. Nu pratar dom som att det hör till diagnosen. Självskadebeteende är vanligt när man har Bipolär sjukdom och då är det tydligen helt okej att försätta. Fast det är just ett beteende som man borde få hjälp att bli av med.

Ingen frågade hur hon mådde

För några år sedan var jag med en kompis som också har Bipolär sjukdom till akuten för att hon skulle sys i hop. Jag minns hur chockad jag blev när INGEN frågade hur hon mådde eller om hon ville prata med någon, när hon kommer dit med sin uppskurna arm. Nej, man sydde bara ihop henne och sen skickades hon hem igen, de var väl ingen idé att slösa bort en läkartid på henne för hon skulle ju troligen skära upp armen igen snart.
Hur sjukt är det inte?

Fick tjata för att få terapi

Jag fick tjata i två år för att få KBT-terapi för mitt självskadebeteende, för psykiatrin tyckte inte att det var nödvändigt men tydligen var de det eftersom det nu inte är lika stort längre. Jag har fått strategier för hur jag ska agera när känslan att skada sig dyker upp igen.

Fem månader utan självskadebeteende – kan jag så kan du!

Nu är det fem månader utan självskadebeteende jag är stolt över mig själv.
Kan jag, så kan du!

Fem månader utan självskadebeteende
Joanna 15 år, svart och svår
1 … 34 35 36 37