hypomani

Jag är rädd för att må bra

Av Joanna HalvardssonPublicerat den Publicerat i Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom typ 2, Psykisk ohälsa, VardagMärkt , , , , , , 2 kommentarer till Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Den senaste veckan har det hänt något väldigt underligt. Okej det är ganska inte så underligt men med tanke på hur mitt liv sett ut senaste halvåret/året så är det underligt i min värld. Nu ska jag berätta för er vad det är som har hänt. Jag har klarat NIO DAGAR UTAN ÅNGEST!!! Herregud va händer egentligen?

Delade känslor

Jag får lite delade känslor. Självklart är det ju skönt att må bra men samtidigt känns det lite läskigt. Jag är rädd för att må bra. Jag har trots allt bipolär sjukdom och jag kan inte riktigt slappna av, för när det har varit bra länge så går jag och väntar på att det ska säga pang och att jag kraschar. För det är så mitt liv ser ut.

Vara lagomt glad

Sen är det här med att vara lagomt glad. Blir jag för glad så är jag också rädd att jag är på väg in i en hympoman. Nu har jag klarat nio dagar som stabil. Inga tecken på hypomani. Någon kanske tänker ”Men du går ju som en idiot är du säker på att du inte är hypoman?” Jag går för att jag vill gå. För att det är skönt att gå. Inte för att jag är rastlös och måste. Jävligt underlig känsla.

Ingen hjälp med vätskan

I morse var jag uppe innan tuppen för jag hade en tid på Vårdcentralen 08.00 för att kolla upp vätskan jag drar på mig. Han tyckte att det syntes men var så lite så det inte är någon fara, så vätskedrivande fick jag inte. Jag ska ha stödstrumpor, fortsätta motionera och dricka mindre. Urologen sa till mig att dricka 3-5 liter om dagen för att minska risken för njursten. Den här läkaren undrade om de var dumma i huvudet och sa att jag inte skulle dricka mer än 3 liter om dagen för annars kan jag bli vattenförgiftad. Kanske är det så urologen jobbar- Gör så jag dör så vi slipper mina njurstenar. Skämt och sido jag är lite besviken för att jag inte fick vätskedrivande för det är inte skönt när det känns som jag inte får plats i min egen hud.

Vidare till psykiatrin

Efter mötet på vårdcentralen åkte jag vidare till psykiatrin för att träffa min samtalskontakt. ”Tanten” imponerar mer och mer på mig. Vet ni vad? Hon vet vem Dregen är! Hon kan vara den coolaste ”tant” jag någonsin träffat;) Träffade även psykolog A i korridoren igen. Det känns som han vakar över mig men det känns tryggt. Det kanske är så fågelmammor gör när de slängt ut sina fågelungar ur boet;)

Hypomani, en skräckblandad förtjusning

Av Joanna HalvardssonPublicerat den Publicerat i VardagMärkt , , , 2 kommentarer till Hypomani, en skräckblandad förtjusning

Börjar det att dra i väg nu?

Det blev bara sex timmars sömn i natt. Det är fjärde natten på en vecka som jag är nere i 8 timmars sömn eller mindre. Varningsklockan börjar ringa, det brukar vara ett tecken på att något är på G. Börjar det att dra i väg nu? Dom säger att man ska ligga på 4-5 timmars sömn i flera dagar för att det ska räknas som en hypomani. Men eftersom jag behöver ganska mycket sömn och ligger på 11-12 timmar i vanliga fall för att orka med så kommer jag aldrig så lågt. När det var som värst 2015 precis innan jag fick diagnosen så var jag nere på 4 timmar. Annars brukar 6-8 timmar vara ett tecken att det är dags att börja dra i handbromsen.

Hypomani, en skräckblandad förtjusning

Trots lite sömn så är jag hur pigg som helst i dag, ännu ett dåligt tecken. Att va på väg att bli speedad är en skräckblandad förtjusning. Det är underbart att vara hypoman allt är fantastiskt. Iallafall en stund. Sen när det där rosa, härliga och fluffiga molnet kraschar och jag ramlar ner i helvetet, då är det inte lika roligt längre.

Bryta mönstret

I vanliga fall brukar jag ta Stilnoct för att få sova och på så sätt bryta mönstret. Jag har dock bara en tablett kvar och har inte fått tummen ur att fixa nytt recept förrän i dag. Eftersom det är narkotikaklassade mediciner så kan man inte förnya på mina vårdkontaker utan måste ringa och jag hatar telefonköer, så skjuter det bara framför mig. Nu är det i alla fall fixat. Ringde, fick lämna mitt nummer, de ringde upp efter 15 min, sen klart! I bland går det smidigt!

hypomani

När man inte kommer upp…

Av Joanna HalvardssonPublicerat den Publicerat i VardagMärkt , , , 6 kommentarer till När man inte kommer upp…

Hypomani-varning

De två senaste dagarna har bara sovit 7 timmar och oroligt, och det är lite för att vara mig. Jag behöver minst 10 timmar för att fungera som människa. 6-7 timmar i rad är hypomani-varning, men än så länge är jag inte speedad. Det var helt omöjligt att somna i går kväll trots två sömntabletter. Nej jag har inte överdoserat, har lägsta dosen så får ta två om den första inte funkar.

När man inte kommer upp ur sängen

När jag vaknade upp i morse så kände jag mig en som vandrande zoombie. Sen hade det snöat i natt så min leder var helt förstörda. Jag kände att det här går inte så smsa min chef och gick tillbaka till sängen. Nu tre timmar senare är jag uppe igen och ska jobba hemifrån. Känner mig helt slut och jag har inte ens kommit halvvägs i allt som ska göras i november. Skulle vara skönt att kunna dra till Thailand i december istället för i juni.

Återförenade 

Något bra är att Bebbsan kom hem i går. Hon ska vara här till fredag sen får hon åka tillbaka till Hagfors igen för hon kan ju inte bli med till Stockholm på gala. Haha hon skulle nog dock gilla att äta snittar och gå runt och mingla;).

När man inte kommer upp ur sängen

Sömn och bipolär sjukdom

Av Joanna HalvardssonPublicerat den Publicerat i Bipolär sjukdom typ 2, Psykisk ohälsa, VardagMärkt , , , , , 6 kommentarer till Sömn och bipolär sjukdom

Rätt mängd sömn är viktig vid bipolär sjukdom

Jag har tidigare skrivit att jag har en aktivitetsklocka på mig, Garmin viofit 3. Jag har den av två anledningar.

1. Att bli motiverad att gå fler steg.

2. Att hålla koll på sömnen och se om jag är påväg in ett skov.

Behöver mer sömn än normen

Sömn är något som är väldigt viktigt när man har Bipolär sjukdom. När man googlar på hypomani så står det att ett av symtomen är minskat behov av sömn, att man är utvilad efter tre timmar. Fast man måste ju se helheten och hur mycket personen sover i vanliga fall, för alla människor är ju unika oavsett diagnos eller ej. De flesta sover 7-8 timmar. Jag behöver dock 10-12 timmars sömn för att känna mig utvilad så jag kommer oftast inte ner i 3 timmar under ett hypoman-skov. (Och tur är väl det)

Värre än depressionerna

Den senaste veckan har jag sovit 6 timmar/natt och det är ju en tydlig skillnad mot vad jag annars sover. Det här är det jag tycker är värst med att ha bipolär sjukdom. När man inte kan stänga av hjärnan, den bara kör på i 200 km i timmen. Hur mycket man än vill så kan jag man inte sova. Det går inte att komma till ro, man bara står och ser på hur väggen kommer närmare och närmare. Det här är nästan värre än depressionerna. Kanske känner jag så för för att jag är mer van att vara deprimerad.

Bollväst som hjälpmedel

I går var det än en gång omöjligt att sova. Tillslut gav jag upp. Psykolog A sa en gång att jag inte skulle ligga kvar om jag inte kan sova. Att  jag måste bryta mönstret. Så jag tog med mig täcket och la mig på soffan i stället. Sen kom jag på att jag har en bollväst. Jag har en förmåga att glömma bort att jag har den i garderoben men jag måste försöka bli bättre på att använda den. Hade den på mig i 10 min sen gick jag och la mig igen och lyckades somna. Så i natt blev det 8 timmars sömn på soffan. När jag vakna upp var jag astrött, men i det här fallet är det ju ett bra tecken att jag börjar bli trött.

Vad gör du när du inte kan sova?

sömn

Nu börjar det att dra i väg…

Av Joanna HalvardssonPublicerat den Publicerat i Psykisk ohälsa, VardagMärkt , , , , 1 kommentar till Nu börjar det att dra i väg…

När man känner att det håller på att dra i väg…

De senaste dagarna har jag sovit mindre och mindre. Har fått ta sömntabletter för att komma till ro. Men trots att jag sover mindre så är jag inte trött. I stället är jag speedad och har hundra idéer i huvudet. Man känner hur det börjar dra i väg i uberfart, men man kan inget göra. Jag känner igen mönstret- hypomani. Det är ganska skönt att vara hypoman i bland, men samtidigt vet jag att det är en tickande bomb. Att det oftast slår över till depression.

Försöker komma till ro med hjälp av sömntabletter, behöver all sömn jag kan få. I natt blev det sex timmar. Samtidigt gillar jag inte att jag tagit sömntabletter sex dagar på rad.Vet att DR P inte skulle bli glad om han visste om det. Nu ska jag iallafall i väg och jobba och i kväll ska jag på styrelsemöte. Efter det måste jag försöka komma till ro. Funderar på att ta zyprexa för att försöka bryta mönstret.

dra i väg
Den här sov iallafall gott på mina fötter:)
Rulla till toppen