Aspiepower Media

Om jag flyttar så försvinner mitt skyddsnät

Om jag flyttar så försvinner mitt skyddsnät

Jag är inte redo

Jag och Henrik har varit i hop i över fem år nu och jag vet inte hur många gånger under dessa åren som jag fått frågan:  ”Ska ni inte flytta ihop?”. Jag önskar att jag kunde svara ”Ja, redan i morgon”, men det är inte så enkelt.

Om jag flyttar försvinner hela mitt skyddsnät

Jag är inte redo för det ännu. Och då handlar det inte om att jag inte är redo att bo med honom, utan att jag inte är redo att ta bort hela mitt skyddsnät. För det är ju just det som händer den dagen jag bestämmer mig för att flytta. För det kommer ju bli jag som får flytta eftersom han har barn. Men eftersom vi lever i Sverige, ett land där allt som har med myndigheter att göra, ska vara så krångligt som möjligt. Så är inte en flytt en enkel grej om man har flera myndighetskontakter.

Måste bo i den kommun som man söker vård i

För flyttar jag så byter jag län och kommun. Det betyder att jag måste ha ny läkare på reumatologen, ny läkare på psykiatrin, ny läkare på vårdcentralen. Ny handläggare på F-kassan, ny handläggare på Arbetsförmedlingen. Ny handläggare på LSS, ny kontaktperson genom LSS, nytt boendestöd och ny kontakt på Vuxenhabiliteringen. Det här stödet är inget jag kan söka förrän jag skrivit mig i Kumla, och gör jag det så förlorar jag såklart stödet i Karlstad. Då står jag där, helt jävla själv eftersom de flesta har tre månaders handläggningstid. Tror dom att jag lämnar kvar mina diagnoser och mina svårigheter när jag flyttar? Eller hur tänker dem?

Moment 22

Det bästa vore om man kunde söka stöd/vård redan innan man flyttade. Så man hade kvar den gamla kontakten och slussades över till den nya. Tex som när jag gick från BUP till vuxenpsyk och vuxenhabiliteringen. Då var mina kontakter från BUP med på de första mötena och lämnade över mig.
Men såklart funkar det ju inte så och det blir ett moment 22,  istället står jag där helt själv utan stöd och vård när jag är som mest sårbar.

Vill inte riskera mitt mående

Detta gör att jag inte känner mig redo att flytta. Så bra som jag mått senaste året har jag aldrig mått förut, jag är inte beredd att riskera det pga en flytt. Därför fortsätter vi att bo ihop i två lägenheter. Jag har redan gjort den här resan när jag flyttade från Hagfors till Karlstad, men då var det iallafall samma län så vissa kontakter fick jag ha kvar.  Har du flyttat till ett nytt län/kommun? Hur gick det för dig?

405 dagar utan självskadebeteende

405 dagar utan självskadebeteende

När jag var och hämtade Henrik på jobbet i går så slog det mig att det var ju precis här jag stod för ett år sedan. Nästan exakt på klockslaget för 405 dagar sedan. Jag skulle åka ut i skogen och dö men ett telefonsamtal förändrade allt. 405 dagar utan självskadebeteende.

405 dagar utan självskadebeteende

Sömn och bipolär sjukdom

Rätt mängd sömn är viktig vid bipolär sjukdom

Jag har tidigare skrivit att jag har en aktivitetsklocka på mig, Garmin viofit 3. Jag har den av två anledningar.

1. Att bli motiverad att gå fler steg.

2. Att hålla koll på sömnen och se om jag är påväg in ett skov.

Behöver mer sömn än normen

Sömn är något som är väldigt viktigt när man har Bipolär sjukdom. När man googlar på hypomani så står det att ett av symtomen är minskat behov av sömn, att man är utvilad efter tre timmar. Fast man måste ju se helheten och hur mycket personen sover i vanliga fall, för alla människor är ju unika oavsett diagnos eller ej. De flesta sover 7-8 timmar. Jag behöver dock 10-12 timmars sömn för att känna mig utvilad så jag kommer oftast inte ner i 3 timmar under ett hypoman-skov. (Och tur är väl det)

Värre än depressionerna

Den senaste veckan har jag sovit 6 timmar/natt och det är ju en tydlig skillnad mot vad jag annars sover. Det här är det jag tycker är värst med att ha bipolär sjukdom. När man inte kan stänga av hjärnan, den bara kör på i 200 km i timmen. Hur mycket man än vill så kan jag man inte sova. Det går inte att komma till ro, man bara står och ser på hur väggen kommer närmare och närmare. Det här är nästan värre än depressionerna. Kanske känner jag så för för att jag är mer van att vara deprimerad.

Bollväst som hjälpmedel

I går var det än en gång omöjligt att sova. Tillslut gav jag upp. Psykolog A sa en gång att jag inte skulle ligga kvar om jag inte kan sova. Att  jag måste bryta mönstret. Så jag tog med mig täcket och la mig på soffan i stället. Sen kom jag på att jag har en bollväst. Jag har en förmåga att glömma bort att jag har den i garderoben men jag måste försöka bli bättre på att använda den. Hade den på mig i 10 min sen gick jag och la mig igen och lyckades somna. Så i natt blev det 8 timmars sömn på soffan. När jag vakna upp var jag astrött, men i det här fallet är det ju ett bra tecken att jag börjar bli trött.

Vad gör du när du inte kan sova?

sömn

Försäkringskassan stressar ihjäl mig

Försäkringskassan stressar mig

I juni förra året fick jag ett beslut om att jag var beviljad fortsatt aktivitetsersättning fram till 9 febuari 2018, då fyller jag 30 år. Jag har haft Aktivitetsersättning så länge som jag kunnat, från 19 års ålder till nu. Först på 100% i 4 år, sen på 50% i 7 år. Jag har aldrig jobbat mer än 50% och oftast gör jag inte det heller eftersom jag har många sjukdagar. Jag har även möjligheten att jobba mindre timmar nu när jag har eget företag. Vilket har resulterat i att jag inte är sjuk lika ofta och inte haft en enda infektion i år. *peppar peppar ta i träd* De flesta veckorna ligger på 16 timmar och jag går aldrig aldrig över 20 timmar/vecka. 2014 pluggade jag till jounalist och hade praktik på 100% i 5 veckor, jag pallade 4,5 vecka och sen blev jag inlagd på sjukhus. Så bra gick det och man tycker att borde räcka som bevis, men det gör det inte.

Kan slappna av lite

När jag fick beslutet förra sommaren så kände jag: ”Åhh va skönt nu kan jag slappa av ett tag, innan det är dags att söka om att få sjukpension på 50%”. Men något lugn har det inte blivit. Redan i maj 2017 ringer Försäkringskassan och påminner om att jag snart är trettio år och då kan söka om att bli sjukpensionär. Att läkarintyget måste vara inne i oktober eftersom de har tre månaders handläggningstid. Det är bra att de ringer och påminner men i nästa andetag säger hon ”Kanske kan du börja jobba 75% nu?!”

Skulle kollapsa totalt

Alltså tror de verkligen på det själva? Under mina 10 år i arbetslivet så har jag ALDRIG klarat av att jobba 75%, det är knappt att jag klarar 50%. Hade jag inte haft de arbetsgivare jag har som låter mig jobba hemifrån när jag är sjuk så hade det inte det heller funkat.  Reumatologen har skrivit i de två senaste läkarintygen att kommer något att hände med den sjukdomen så kommer jag bli sämre och då kunna jobba ännu mindre. Men jag kommer aldrig kunna jobba mer än 50%. Och då får vi inte glömma att jag har en kronisk sjukdom till + Aspergers syndrom. Hur kan de då stå och ens tro att 75% skulle gå? Jo det går säkert, vi kan testa. Men alla som känner + arbetsförmedlingen vet vad som kommer hända då. Jag kommer kollapsa totalt och troligen bli heltids sjukskriven i flera år. Är de det här som Försäkringskassan kallar för långsiktigt tänk? För det något de ofta poängterar – att vi måste tänka långsiktigt.

Dom ska inte ringa mig

I går ringde hon igen, denna gång för att informerade mig om att de har ändrat sina handläggningstider så jag kan inte lämna in ett läkarintyg i oktober utan de måste ha det NU, helst redan i går. Hur ska det gå till? När verkligheten ser ut så att psykiatrin har flera månaders väntetid för en läkartid. Innan vi la på sa hon det igen ”Du kanske kan börja jobba 75% nu”.
För 5 år sedan skrev på en fullmakt där det står att all kontakt ska gå genom pappa, så förstår inte ens varför de ringer till mig. Jag blir stressad, upprörd och ledsen. Och sen måste han ändå ringa och fråga vad de sagt för att jag inte kommer i håg allt.

Ägna timmar åt telefonsamtal

Nu måste jag få tag på psykiatrin och reumatologen och få tag på läkarintyg. Problemet är att de har telefontider samtidigt så jag kommer få hålla på att ringa i flera dagar. Sen vill Försäkringskassan att jag ska sammanställa ett dokument på alla timmar jag jobbar i mitt företag de senaste två åren. När har de tänkt att jag ska göra det? Det är ju inget jag kan göra på arbetstid, då har jag annat att göra. Så nu jobbar jag övertid med att sammanställa ett dokument som visar att jag inte kan jobba över 50%. Känns logiskt.

På fem minuter ska en okänd läkare avgöra min framtid

Nu kanske någon tycker: ”Varför jagar du upp dig det är väl bara att fixa ett läkarintyg så är allt lugnt sen”. Jo så är det, men så ser inte verkligheten ut inom psykiatrin. De senaste året har jag haft tur för jag har fått träffat samma läkare tre gånger på raken. Jag hoppas att han är kvar och att vi kan träffas en fjärde gång för han känner mig. Men risken finns att jag kommer få träffa en ny läkare. Någon jag aldrig träffat förut som på fem minuter som ska ta ett beslut som avgör hela min framtid.

Rädd och orolig i ett halvår

Nu kommer jag gå runt i ett halv år och fundera på vad som kommer hända. Kommer jag stå där i febuari och inte få några pengar?  För att Läkarintyget inte hann komma in i tid för att Försäkringskassan helt plötsligt ändrade sina handläggningstider. Jag vet att jag tyvärr inte är den enda som bär på den här oron. Att det är hundratals personer som gör det varje dag.
Det kommer lösa sig för mig, för det gör det alltid. Men det är sorgligt att vi ska behöva slita slut på mig igen bara för att få igenom ett beslut.

Böcker om psykisk ohälsa & NPF-diagnoser del 9

Här kommer mina tips på böcker om psykisk ohälsa & NPF-diagnoser del 9

Jag får ofta frågan om jag har något boktips på böcker om psykisk ohälsa & NPF-diagnoser. Så jag tänkte tips om några, vissa har jag läst andra inte. Detta inlägg har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Här kommer mina tips om böcker om psykisk ohälsa & NPF-diagnoser del 9.

 

Här hittar du del 1.
Här hittar du del 2.
Här hittar du del 3.
Här hittar du del 4.
Här hittar du del 5.
Här hittar du del 6.
Här hittar du del 7.
Här hittar du del 8.

 

Vulkanutbrott och istider . om bipolär sjukdom 

”Vulkanutbrott och istider” berättar några människor som har bipolär sjukdom om sina sjukdomsperioder. De kan tidvis bli så energiska och idérika och uppleva så intensiva känslor att allt stegras till kaos. Under andra perioder kan det verka omöjligt att ta initiativ över huvud taget. Förmågan att känna intresse och livslust blir som förlamad. Deras skildringar har många gemensamma drag. Men ändå blir ingen berättelse den andra lik. Den som har bipolär sjukdom märker ofta att andras berättelser kastar nytt ljus över den egna sjukdomen. Kampen för att få kontroll över den kan bli tydligare. Den bild av sjukdomen som träder fram belyser också allmänmänskliga frågor kring sådant som självförtroende, kreativitet och självbedrägerier. Berättelserna i boken är varvade med en diskussion om sjukdomens natur, om framväxten av mer effektiva behandlingsmetoder och om hjärnans sätt att reglera stämningsläge och aktivitetsnivå.





 Min bok : hantera bipolär sjukdom med kognitiv beteendeterapi

Bipolär sjukdom är ofta svårbehandlad. Det finns idag effektiva läkemedel, som verkar för att stabilisera extrema skiftningar i stämningsläge som råder vid sjukdomen. Det krävs ofta många korrigeringar för att uppnå goda behandlingsresultat och inledande framgångar kan leda till bakslag. Läkemedelsbehandling är idag den vanligaste behandlingen för att förebygga återfall. Under 1990-talet utvecklades intresset för psykoterapi, familjeintervention och psykoedukation i samband med insikten att läkemedelsbehandling inte var tillräcklig. Kliniska erfarenheter visar att personer med bipolär sjukdom ibland gör avbrott i läkemedelsbehandlingen. Flera avbrott i behandlingen ökar risken för nya insjuknanden, vilket leder till ökad sårbarhet på sikt. Förebyggande läkemedelsbehandling minskar sårbarheten, men eftersom effekten sällan är hundraprocentig kan nya sjukdomsperioder ändå utvecklas. Att känna igen tidiga tecken på sjukdomssymtom och utveckla en handlingsplan för hur man ska motverka att symtomen förvärras är av stor vikt.




Böcker om psykisk ohälsa & NPF-diagnoser del 9

Sänder på tusen kanaler : Om borderline och dess nära samband med bipolär sjukdom och ADHD

Sänder på tusen kanaler är en självbiografi om hur livet och vardagen rasar samman gång på gång men byggs upp igen, och det hårda arbetet med att få pusslet att falla på plats. Det är en krass skildring av psykiatrin och den tunna linjen mellan sjukt och friskt, sanning och självkritik, realism och drömmar. Boken beskriver närgånget och kompromisslöst en mammas dilemma i den djupaste fasen av en depression: att vara tvungen att leva för att inte skada sina barn, men tro att fortsatt existens skadar dem. Den tar oss med på en hisnande färd mellan himmel och helvete blandad med en vardag vi alla kan identifiera oss med: Från Luciafirande på dagis till hängsnaror på låst psykiatrisk avdelning, från frisörbesök till narkos innan elchocksbehandling, från förtvivlan till eufori, från ett liv på stupet till en öppning, en räddning, en karta över vägen ut.




Informationen om böckerna kommer från Bokus Tips på fler böcker kommer i ett annat inlägg. Vill du vara säker på att du inte missat något? Gilla bloggens facebooksida eller följ mig på Bloglovin.