Psykisk ohälsa Vardag

Om jag flyttar så försvinner mitt skyddsnät

Om jag flyttar så försvinner mitt skyddsnät

Jag är inte redo

Jag och Henrik har varit i hop i över fem år nu och jag vet inte hur många gånger under dessa åren som jag fått frågan:  ”Ska ni inte flytta ihop?”. Jag önskar att jag kunde svara ”Ja, redan i morgon”, men det är inte så enkelt.

Om jag flyttar försvinner hela mitt skyddsnät

Jag är inte redo för det ännu. Och då handlar det inte om att jag inte är redo att bo med honom, utan att jag inte är redo att ta bort hela mitt skyddsnät. För det är ju just det som händer den dagen jag bestämmer mig för att flytta. För det kommer ju bli jag som får flytta eftersom han har barn. Men eftersom vi lever i Sverige, ett land där allt som har med myndigheter att göra, ska vara så krångligt som möjligt. Så är inte en flytt en enkel grej om man har flera myndighetskontakter.

Måste bo i den kommun som man söker vård i

För flyttar jag så byter jag län och kommun. Det betyder att jag måste ha ny läkare på reumatologen, ny läkare på psykiatrin, ny läkare på vårdcentralen. Ny handläggare på F-kassan, ny handläggare på Arbetsförmedlingen. Ny handläggare på LSS, ny kontaktperson genom LSS, nytt boendestöd och ny kontakt på Vuxenhabiliteringen. Det här stödet är inget jag kan söka förrän jag skrivit mig i Kumla, och gör jag det så förlorar jag såklart stödet i Karlstad. Då står jag där, helt jävla själv eftersom de flesta har tre månaders handläggningstid. Tror dom att jag lämnar kvar mina diagnoser och mina svårigheter när jag flyttar? Eller hur tänker dem?

Moment 22

Det bästa vore om man kunde söka stöd/vård redan innan man flyttade. Så man hade kvar den gamla kontakten och slussades över till den nya. Tex som när jag gick från BUP till vuxenpsyk och vuxenhabiliteringen. Då var mina kontakter från BUP med på de första mötena och lämnade över mig.
Men såklart funkar det ju inte så och det blir ett moment 22,  istället står jag där helt själv utan stöd och vård när jag är som mest sårbar.

Vill inte riskera mitt mående

Detta gör att jag inte känner mig redo att flytta. Så bra som jag mått senaste året har jag aldrig mått förut, jag är inte beredd att riskera det pga en flytt. Därför fortsätter vi att bo ihop i två lägenheter. Jag har redan gjort den här resan när jag flyttade från Hagfors till Karlstad, men då var det iallafall samma län så vissa kontakter fick jag ha kvar.  Har du flyttat till ett nytt län/kommun? Hur gick det för dig?

3 Comments

  1. Men måste man bo ihop med personen man har ett kärleksförhållande med?? Att vara särbor kan faktiskt fungera utmärkt

    Jag blir så jävla less på att folk är så fixerade vid att man måste bo ihop varför då liksom??

    Har själv en särbo sen 3 år tillbaka vi trivs så himla bra att ha det såhär trots att vi bor långt ifrån varann och inte kan ses så ofta men ändå har vi en mycket stark och nära relation

    Jag gillar din blogg jättemycket 🙂 och både jag o min särbo har Aspergers syndrom

    • Nej det behöver man inte. Men jag känner att de börjar bli lite jobbigt efter 5 år med ett distansförhållande på 12 mil enkel väg, när det finns barn med i bilden. Och då borde det vara enklare att kunna flytta om man har många myndighets/sjukvårds kontakter.
      Kul att du gillar min blogg <3

  2. Jag förstår hur du upplever! ❤️ Stor kram till dej!

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*