Psykisk ohälsa – Sida 58 – Aspiepower Media

Sol och bad hela dagen

I dag blev det sol och bad hela dagen!

Vi kom fram till hotellet vid 02 svensk tid och resan gick bra. Jag var lite orolig över att resa så sånt för det bli krångel med mina mediciner. Jag ska försöka att ta dem samma tid varje kväll. Vilken är vid ca 19, för då är jag lagom trött när jag ska sova. Det är några gånger som jag tagit dem och sett på film i några timmar och när jag väl ställer mig upp så orkar knappt benen bära mig och jag blir yr. Så visste inte riktigt hur jag skulle göra, för ville helst ta mig av planet. Men skulle jag vänta och ta dem 02 så blir nästa dag förstörd. Så gjorde en chansning och tog dem 20 och somnade en stund på flyget men tog mig i alla fall av. Och somnade gott när vi kom till hotellet.

Vi har spenderat dagen vid poolen där det blev sol och bad. Sen tog vi en liten promenad ner för att kolla på havet. Termometern på mobilen visar 28 grader i skuggan. Mamma sa att jag skulle ta med en T-shirt att bada i när jag bränt upp axlarna. Tror ni att hon varit med förr eller? Haha för självklart lyckades jag med det första dagen, trots solkräm.
Nu blir det slapp på hotellet en stund sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.

sol och bad

En gång var jag normal, det var de värsta dagarna i mitt liv

”Normalt” år tråkigt!

Tack för alla fina kommentarer om reportaget i VF. Det är ni som får mig att fortsätta orka göra det jag gör. Jag är stark men ni gör mig ännu starkare. Jag tänker inte ge mig innan hela världen har förstått att det inte är så jävla normalt att vara ”normal”. Tillsammans gör vi skillnad på riktigt.

Ville vara som alla andra

I 15 år gick jag runt och försökte passa in, jag ville vara som alla andra. Vara det som ansågs vara normalt. Jag tyckte att att Asperger var en skitdiagnos som förstörde mitt liv. Men då sa min kloka lärare Rebecka till mig: ”Joanna varför vill du vara något du inte har en aning om hur det är? Du har ju aldrig varit ”normal”, för du föddes ju med Aspergers syndrom.

Slösade bort 15 år

Så här i efterhand kan jag ångra att jag slösat bort 15 år av mitt liv på att vara som normen. För sommaren 2015 fick jag testa att vara normal. Det var då de kom på att jag har Bipolär sjukdom och satte in mig på stämningsstabliserande mediciner. Men man höjde för mycket. Så jag kom till min psykolog och tyckte: ”Allt är så tråkigt, hjärnan är så långsam och allt går så trögt. Och jag är inte ett dugg kreativ”. Då kollar hon på mig med stora ögon och sa ”Joanna du är normal nu….”

Jag lider med er

Okej är det de här som är att vara normal, så vill jag aldrig mer vara det. Jag skrev stämmningsdagbok och hade under åtta dagar ett rakt streck på normal. Det var de värsta åtta dagarna i mitt liv. Jag åkte inte ens hem till Hagfors och kollade på Speedway för jag låg hemma i soffan och gjorde ingenting. Så nej tack normal vill jag aldrig mer bli och jag lider med dem som måste vara det;)

Hur normalt är det att vara normal?

Men hur normalt är det egentligen att vara normal? För vad är egentligen mest normal…. Att gilla struktur och tydlighet. Och säga rakt ut Vad man tycker och tänker. Eller att prata i gåtor, säga saker man inte menar. Och ha massa oskrivna regler som man själv vet varför man använder. Jag tycker de första men eftersom det är fler som är som det sistnämnda och därför är det ”normalt”. Men egentligen är ni inte ni ”normala” människor så normala som ni tror. Nej mer olikheter åt världen! För vad skulle vi leva i för tråkig värld om alla var exakt likadana?

Nu finns reportaget ute på nätet

Nu finns reportaget om mig ute på nätet!

Hej kompisar!
Har ni haft en bra dag?
Jag har varit och köpt en pool eller ja mamma och pappa har köpt en pool. Haha jag ska alltså inte ha en pool på balkongen men det kanske vore nått;) När polen var köpt så satte jag mig i bilen och åkte mot Kumla. Här har vi packat det sista och nu är vi snart redo för Grekland.

Sen lovade jag ju att berätta om reportaget kom ut på nätet och det är det nu.
Klicka här för att komma direkt till det.

reportaget

(H)järnkoll på Putte i parken 2017

Vi pratar om psykisk ohälsa på Putte i parken 2017

I dag är det den årliga festivalen Putte i Parken i Karlstad. Precis som förra året så var (H)järnkoll i Värmland på plats.
Det var bättre väder än förra året men det blåste storm. 15m/s sa dem att det var. Vi skulle egentligen ha haft vårt röda tält, men precis när vi stod och fundera om vi skulle sätta upp det så flög ett annat tält i väg och gick sönder och höll på att landa på en bil. Så vi lät bli så att ingen skulle komma till skada och det var ett under att de tält som redan satte uppe inte flög i väg. Men trots blåsten hade vi en trevlig dag och många fina samtal om psykisk ohälsa . En bild säger mer än tusen ord….

Putte i parken 2017

Man vet att vårt arbete gör nytta när en godisförsäljare på en festival väljer att sätta på sig en Hjärnkolls T-shirt. För att visa att han stöder kampen för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa.

Två år med mediciner mot Bipolär sjukdom

Det bästa som hänt var att jag fick rätt medicin!

Det nästan exakt två år sedan allt kraschade och jag sattes in på Seroquel igen efter två års uppehåll. Två år sedan jag satt där på psykakuten och sa att jag trodde att jag har Bipolär sjukdom. I går när jag kollade igenom datorn så hittade jag brevet med symtom som jag hade skrivit till läkaren. Jag sa att jag trodde att jag var Bipolär, han undrade varför. Då lämnade jag över brevet, han läste det noga. Sen sa han ”det tror jag också”.

Att bli bekräftad

Äntligen var det någon som bekräftade att jag troligen hade en diagnos till, något jag vetat om i 12 år men inte förstått vilken. Han sa att han var 98% säker men osäker på att om jag hade typ 1 eller typ 2, eftersom jag var hypoman men tidigare hade haft psykoser. Och man kan inte sätta en diagnos under ett kort samtal på akuten. Men där och då startade utredningen och det skulle ta tre månader till innan diagnosen sattes. Det blev Bipolär sjukdom typ 2.

Lättnad att få rätt diagnos

Jag har tidigare skrivit om lättnaden över att äntligen förstå varför saker bli som de blir ibland. Och hur skönt det var att få tillbaka Seroquel. Jag har mött personer med Bipolär sjukdom som valt att välja bort mediciner. Men som mitt liv ser ut nu och har gjort de två senaste åren så skulle det inte funka för mig. Jag lever ett ”flängit” liv där jag reser mycket och utsätter mig för saker som kan trigga min sjukdom. Jag trivs med livet som det är nu med mediciner. Helt plötsligt kan jag göra saker jag inte kunnat göra förut. Jag kan se en hel film. Jag kan komma på mig själv att tänka innan jag gör saker. Min hjärna går inte längre i 200 km/timmen, bara i 150km/timmen haha;)

Jag har fått livet tillbaka

I går kom jag på mig själv med att göra en sak som jag inte kunnat göra förut. Jag tog ut en filt och kuddar och la mig på balkongen och lyssnade på musik, utan att göra något annat. Jag kom på mig själv att ligga där och kolla på molnen. Jag kan helt plötsligt göra ingenting, jag har aldrig kunnat göra det förut. Det känns så himla härligt att kunna göra det.
Tack Seroquel för att du har gett mig livet tillbaka!

Bipolär sjukdom

« Föregående 1 … 56 57 58 59 60 … 78 Nästa »