Aspiepower Media

Världsautismdagen- Alexander hittade styrkorna med sin Asperger


Detta inlägg är skrivet i samarbete med Dr. Sounds


världsautismdagen

2 april- Världsautismdagen

Eftersom det är 2 april i dag och världsautismdagen, så tänkte jag berätta om en kille som hittat styrkorna med sin Asperger.

Fick diagnosen redan som 5 åring

Alexander Forselius föddes i  Rumänien 1991, och adopterades till Sverige 1994. Han fick diagnosen Aspergers syndrom redan som femåring, då var han en orolig kille som sprang runt och tryckte på alla knappar han kunde få tag på.

Musik är en stor del av Alexanders liv

Intresset för knappar övergick till ett intresse för datorer och senare till att göra musik. Sedan 2009 har han ägnat en stor del av sitt liv till just musik och att göra yoga/ambient-musik. Tidigare gillade han att bada, simma och att hålla på med vattenjogging, något han inte har möjlighet att göra för tillfället.

Jobbig tid

Det blev en jobbig tid när han blev tvungen att sluta, eftersom det var hans sätt att röra på sig och få energi, och han gick in i en depression. Men musiken fanns kvar och utvecklades mot nya höjder, och han lyckades få med sina låtar på Spotify-listorna. Samtidigt som han började meditera och genom det får liknande ”frekvenser” som han fick i vattnet.

världsautismdagen

En bok om att leva med ett annat operativsystem

Han har precis gett ut sin bok- Jag upphäver gravitationen. Med boken vill han berätta om hur hans hjärna fungerar med NPF. Men ur ett perspektiv där han vore en dator med ett helt annat operativsystem och arkitektur än en vanlig dator. Som ska försöka fungera i ett vanligt datanätverk där alla datorer kör det operativsystem som ”normen” kräver.


Fira världsautismdagen med att lyssna på Alexanders musik

Jag tycker att det här boken låter väldigt spännande och jag ser fram emot att få läsa den. Och jag tycker att Alexander precis som jag är ett bevis på att en Asperger diagnos inte behöver vara ett hinder utan även kan vara en styrka om man hittar sin grej.

Läs mer om boken och vart du kan köpa den här och Alexanders musik hittar ni här:




Hur gick det hos läkaren?

Sovmorgon

Började den här dagen med sovmorgon och det blev 12 timmars sömn i natt, skönt att få sova ut. Sen pallade jag mig i väg till öppenvården för att träffa läkaren. Hur gick det då?

Varit hos läkaren

Jo de började bra för receptionisten skickade mig till fel våning. När klockan var 11.10 började jag undra om det verkligen var rätt. Men då dök läkaren upp och berättade att han varit ute och letat efter mig. Varför känns det att psykiatrin aldrig kan göra något rätt?

Äntligen gjorde dom rätt!

Man nu har de iallafall lyckats fått i väg rätt recept, yay fjärde gången gillt!
Så nu slipper jag betala en förmögenhet för att få ut rätt medicin, fast jag har frikort. Annars gick det bra jag gillar läkare som är pålästa, han visste tom att mamma och pappa är i Thailand haha.

Hittat rätt dos

Han tyckte som jag trodde. Att jag nu står på rätt dos och att vi inte ska ändra något i min medicinering. Och så kör vi ett återbesök om ca 3 månader, men blir väl fem månader då eftersom psykiatrin inte kan hålla tiden. Skulle ju ha varit där i januari den här gången, men bättre sent än aldrig sägs det ju.

300 mg Seroquel

Så nu står jag iallafall på 300 mg Seroquel och 20 mg Saroten. Saroten har jag dock som IBS medicin men eftersom den är en psykmedicin, så hjälper den mig lite med sömnen med. Sen har jag 5mg Zyprexa munsönderfallande vid behov. Och 5 mg Stilnoc vid behov. Sen har jag även Atarax och Sobil vid behov men den skiten tar jag aldrig och tanken är att jag ska ta Zyprexa i stället då den värkar snabbare och minskar risken för självskadebeteende.

Zyprexa vid behov

Jag har även möjligheten att höja Seroquel själv upp till 400 mg om jag känner att något är på G. Och då kan jag även lägga till en Zyprexa om dagen i fyra dagar för att ”bromsa” om det är riktigt jävligt. Det är väldigt skönt att vet att jag får ändra själv och slippa krångla med psykakuten om något händer. Dock hoppas vi att inte kommer behöva göra det. Och självklart får jag inte ändra hur jag vill utan ska ju självklart söka vård om det behövs.

Det kallas bipolär sjukdom…

Läkaren sa samma sak som psykologen att det som hände i onsdags kallas Bipolär sjukdom typ 2. Jag måste tillåta att det svänger ibland, för det gör det för alla människor. Dock svänger det lite oftare, lite snabbare och lite djupare för mig.

Biverkningar

Sen frågade han även om biverkningar och om jag gått upp i vikt, vilket de flesta gör av dessa mediciner. Jag har gått upp ca 10 kg senaste året och det är helt normalt, men det får inte dra i väg. Dock har jag ju kört Viktväktarnas program de senaste 8 veckorna och gått ner 2,8 av de kilona.(Med två veckors fusk med pizza, semlor och tårta typ varje dag haha). Så jag är på rätt väg och det är ingen fara och som jag skrivit förut, jag väger gärna 70 kg bara jag mår bra och är stabil. Och det är det som är målet nu att komma under 70 kg. För då är jag inom BMI-värdet för vad som är normalvikt för min längd, har 2,1 kg kvar dit nu.

Blir nog bra tillslut

Ja det blir nog bra det här tillslut och det känns lyx att få träffa samma läkare tre gånger på rad under ett halvår. Och det är väldigt skönt att de tar mig på allvar nu.

hur gick det hos läkaren

 

Efter 8 år så sitter det mycket ångest i väggarna

Känslosamt att flytta

Som ni borde veta vid den här laget så flyttar jag på tisdag. Ni kan inte ha missat det för jag skriver om det hela tiden. Det för med sig många känslor att flytta. Det har ju skett så himla mycket inne på de där 39 kvadratmeterna. I augusti 2008 flyttade jag in i mitt första egna hem. Så här i efterhand så tror jag nog att mina föräldrar kan erkänna att de innerst inne trodde att jag snart skulle komma hem igen. Men nej de blev ingen mer flytt jag blev kvar i den där lägenheten i Karlstad i 8 år och 5 månader.

Vänner har kommit och gått

Under de här åren har det hänt så himla mycket. Jag vill knapp täcka på vad som hänt haha. Det är många vänner som kommit och gått under årens lopp. De bästa står stadigt kvar. Det är så man vet vilka som är ens äkta vännerna. När man inte umgåtts på flera år men de finns ändå  kvar. En av dem kommer jag nu bli granne med så nu kan vi iallafall inte skylla på att vi måste gå långt för att ses.

Jakten på kärlek

Även mitt utseende har förändrats under de här åren. Jag har gått från att väga 90-70 kg. Mitt hår är inte längre lika färgstarkt som det var innan. Sen tänker jag på alla killar som jag på olika sätt haft en relation med. När jag letade efter kärleken fast jag inte alls hade en aning om vad riktig kärlek var. Och alla utbrott som de här förhållandena ledde till och att jag låg söndergråten på golvet och krälade runt av ångest.

När kärleken tar slut

Den där januari kvällen 2010 som jag och A bestämde oss för att chilla stadigt. Och jag började få lite större förståelse för vad äkta kärlek innebar. För att sen 2 år senare ännu en gång ligga på golvet och grina hysterisk för att han tycker att vi borde göra slut. Vilket resulterade i att jag sprang runt i lägenheten och slog honom med en kudde.

Bästa beslutet

Dock var det de bästa buslut han någonsin kunna ta. Han gjorde det för att han såg att Henrik skulle vara en bättre pojkvän för mig. Han ledde in mig på stigen som skulle visa mig vad riktig kärlek är. Nu var det länge sedan jag låg på golvet och skrek av ångest. Det närmaste jag kommit var i somras när jag låg på golvet krälade runt pga njurstenssmärtor.

Det sitter mycket ångest i väggarna

Att så himla många olika känslor, och situationer kan få plats i ett och samma rum. Glädje, sorg, ångest, hat, längtan, och kärlek. Min psykolog säger att det sitter mycket ångest i väggarna efter åtta år och det gör det verkligen i den här lägenheten, därför ska det bli så skönt att bryta upp från allt och börja om.

Från trasig flicka till mogen kvinna

En liten trasig och förvirrad tjej flyttade in i det där tegelhuset för åtta och ett halvår sedan. Det är nu en ung mogen kvinna som flyttar ut. Som nu har hittat sig själv, lärt sig att leva med sina diagnoser och som idag  kan förstå varför allting blev så kaos för några år sedan. Jag lämnar kvar ångesten och osäkerheten i den gamla lägenheten. Jag tar med mig förståelsen, glädjen och alla erfarenheter till den nya lägenheten.

Den här mannen blir min granne och jag hoppas det betyder att vi kommer spendera mer tid tillsammans igen. Jag älskar de här bilderna, för de är tagna när jag mådde väldigt dåligt men samtidigt lyser det om mig när jag får vara med min bästa vän <3

sitter mycket ångest i väggarna

Två världar möts- Att leva med Aspergers syndrom

Två världar möts

Två världar möts

När man är sjuk och ändå spenderar dagen i soffan så kan man ju passa på att läsa en bok, så jag passade på att läsa en helt nyutgiven bok om Aspergers syndrom. Boken Två världar möts är utgiven av Gothia förlag  och vänder sig till de som har en diagnos. Men också till yrkesverksamma inom skola, vård, omsorg, arbetsgivare, personalchefer samt myndigheter och organisationer. Boken är en personlig berättelse om Andreas Brunnström, men innehåller också fakta om Aspergers sydrom.

Jag föddes den dagen jag fick min Asperger diagnos

”En del föds den dagen då de lämnar sin mammas kropp. Jag brukar säga att jag föddes den dagen jag fick min aspergerdiagnos. Det var  min 17 års dag, den 24 april 1997. Ändå var det ingen bra dag. Men, sedan dess har tillvaron blivit bättre.” Så inleder Andreas  sin bok som han skrivit tillsammans med frilansjournalisten Anna-Maria Stawreberg.

Bra struktur

Andreas delar på ett ärligt sätt med sig av sina erfarenheter om hur det kan vara att växa upp, gå i skolan och söka arbete. När alla inte alltid har förståelse för ens dolda funktionsnedsättning. Han berättar om mobbning, familjerelationer, förälskelser, sexualitet, att söka jobb, flytta hemifrån och klara sig själv. Jag gillar att boken är bra strukturerad och med stor och tydlig text och är lättläst och att den ger hopp.

Läs Två världar möts i väntan på min bok

Jag tycker det är lite kul att Andreas skriver om att när han föreläser så får han oftast frågan om han skrivit en bo. Nu kan han äntligen svara ja. För jag får också den frågan. Som ni redan vet  så hoppas jag på att även jag kan svara ja på den frågan en vacker dag. Men tills min bok är klar så tycker jag att ni borde läsa Andreas bok:)

15 års självskadebeteende är över

15 års självskadebeteende är över

I dag är det sex månader sedan jag tryckte ett rakblad mot min kropp för sista gången. Sex månader sedan 15 års självskadebeteende tog slut. De vita strecken kommer alltid finnas kvar men de har börjat blekna. De vita strecken jag skäms över varje sommar när jag ska gå i shorts och T-shirt. De vita strecken som uppstått när det kändes som min egen kropp höll på att äta upp mig. De vita strecken kommer inte bli fler.

Tack Ludde

Tack Ludde för att du den där sena sommarkvällen i slutet av juli fick mig att förstå att jag inte bara skadar mig själv. Utan att också skadar dem som står bredvid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv. Men jag kan inte stå ut med att skada dem jag älskar. Därför har jag valt att sluta upp med att skada mig själv och sökt hjälp för mitt självskadebeteende. Det finns hjälp att få även om det ibland inte känns så.

Kan jag så kan du!

Om man verkligen vill bli av med sitt självskadebeteende, så tror jag att man verkligen måste bestämma sig för att sluta.
Det är bara du som styr över vad du gör med din egen kropp och jag har bestämt mig för att det räcker nu.
Kan jag- Så kan du! 15 års självskadebeteende är över nu!

15 års självskadebeteende är över