september 2021 – Aspiepower Media

Missa inte kommade föreläsningar

Missa inte kommande föreläsningar

Pandemin har lugnat ner sig lite och det är dags att börja återgå lite till det normala igen. Även om jag haft några digitala föreläsningar senaste året så är det inte samma sak som att stå på en scen.

Prata med en vägg

På vissa föreläsningar jag haft så har åskådarna inte ens satt på sin kamera. Det blir liksom som att stå och prata med en vägg. Ingen reaktion alls. Inga skratt, inga suckar, inget gråt. Tillslut började jag till och med att skratta åt mina egna skämt för ingen annan gjorde ju det. Haha.

Äntligen dags igen

Nästa vecka är det äntligen dags. Först ut är Storfors på onsdag den 6/10 klockan 18.00. Det kommer vara en liten publik på plats men den föreläsningen kommer också sändas live på Youtube. Men bara live man kommer inte kunna se den efteråt. Klicka här för att komma till livesändningen.

Kampanjdag i Arvika

På söndag den 10/10 är det dags igen denna gång i Arvika. Det är World mental health day och Hjärnkoll har en kampanjdag. Då kommer jag ha en kortare version av min föreläsning. Ni kan läsa på affischerna ovan hur ni anmäler er till båda föreläsningarna. Jag hoppas att vi ses och att ni ser fram emot det här lika mycket som mig.

6 år med bipolär sjukdom på papperet

6 år med bipolär sjukdom på papperet

I dag firar jag 6 år med bipolär sjukdom. Ja i alla fall på papperet. När jag fick diagnosen den 28 september 2015 hade jag haft den i 12 år utan att veta om det. 🤔

Skrämmande för många

Att få en psykisk sjukdom är nog skrämmande för många. Men för mig var det en lättnad. Så här skrev jag på min blogg några timmar efter sista läkarsamtalet.

”Jag hade rätt, jag har Bipolär sjukdom!

I dag sattes diagnosen Bipolär sjukdom typ 2, på öppenvårds psykiatrin i Karlstad. Jag känner en lättnad. Jag kanske borde känna en rädsla eller vara ledsen. Jag har trots allt en obotlig psykisk sjukdom. Men jag känner bara lättnad. Äntligen förstår jag varför det i bland blir så tokigt. Äntligen förstår andra varför jag ibland beter mig som jag gör. Det öppnas nya dörrar och jag kan få hjälp med hur jag ska hantera min sjukdom. Äntligen kan jag få lite lugn. En Facebookvän skrev för ett tag sedan att Bipolär sjukdom är en helvetets sjukdom. Mitt liv är inte ett helvete. Det kommer aldrig få bli ett helvete. Visst har sjukdomen ställt till med tokigheter i mitt liv.
Men under mina hypomaniska perioder har jag även ställt till med MÅNGA BRA tokigheter. Tokigheter jag inte vill vara utan.

Jag är Joanna.
Jag är journalist.
Jag är föreläsare.
Jag är bloggare.
Jag är dotter.
Jag är kusin.
Jag är flickvän.
Jag är matte.
Jag är granne.
Jag är en speedwaynörd.
Jag är en Dregenfantast.

Jag är en jävla massa saker men jag ÄR inte Bipolär.
Jag lever med Bioplär sjukdom och livet blir vad man gör det till. Mitt liv kommer ALDRIG att bli ett helvete. Nu kör vi, mot nya äventyr!”

5 år och två månader utan självskadebeteende

I början satt jag och räknade ner till varje månad. Tidsinställde inlägg flera dagar i förväg. Nu glömmer jag typ bort varje månad haha. Jag antar att det är ett gott tecken att jag inte ens minns mitt självskadebeteende.

Rullar på

Jag antar att det kommer vara olika i olika perioder. Bara för att det gått fem år så betyder det inte att kampen är över. Men just nu rullar det på. Som jag skrev för några veckor sedan så har jag mer ångest och känslor. Sköterskan på psyk har fortsatt att ringa mig en gång i veckan och det har varit väldigt skönt. Nu har vi kommit överens om att jag klarar mig själv annars ska jag ringa igen.

Kämpar på

Jag kämpar på med min träning vilket får mig att må bättre. Sen tar jag lugnande direkt jag känner att jag börjar få starkare ångest. Det blir några gånger i veckan. I stället för att se det som något negativt eller misslyckande så ser jag det som att det är något jag behöver just nu för att funka. Och det är helt okej!

60 kg starkare

Ett och ett halvt år med gips

Ni som följt den här bloggen länge har varit med om historien om min vänsterfot. För er som inte gjort det så är den korta versionen att jag drog av en sena i foten 2014. Men det tog 5 månader innan vården kom på det. Hann vara ”lagad” i typ ett halvår sen gick ledbandet av i foten. Men det gick nästan ett år innan vården kom på det. Detta resulterade i att gick runt i 1,5 år med gipsad fot/otros.

Har inte så stora krav

Läkaren sa att jag troligen aldrig mer kommer kunna springa eller bli en elitidrottare. Men det var väl inte riktigt den planen jag hade så jag var nöjd med att jag bara kunde gå haha. Men som ni redan vet så fick jag far-fysiskaktivitet och träningen har blivit min medicin. När jag klarade 20 kg i benpress i april 2020 så var jag stolt. När man spenderat nästan två år med gips så har man inte så höga krav.

60 kg starkare

Jag känner att träningen ger resultat. Men jag trodde inte att min trasiga kropp skulle orka så här mycket. Under veckan tog jag nämligen 80 kg i benpress. Det betyder att jag ökat 60 kg sedan jag började. Helt galet och jag trodde inte ens att det var möjligt. Nu satsar vi på 100 kg innan året är slut. Jag kommer dock lyssna på kroppen och göra det långsamt. Ledbandet i foten gick av när jag ställde mig upp från soffan så jag vill verkligen inte ställa till med något. Allt får ta sin tid men det känns kul att bli starkare.

Det hände en grej…

Det hände en grej…

Det hände en grej i går…. Jag blev med rosa hår haha. Hade en tid hos frisören och kände att nu har jag varit ”vanlig” så länge så nu måste jag få en förändring. Så vi gick all in haha.

Att lite färg kan göra så mycket

Men tänkt att lite färg kan göra sådan skillnad. Nu känner jag mig fräsch och redo för hösten. Funderar på att boka en tid för att färga ögonbrynen med. Jag är för lat för att måla dom varje dag och när jag färgar dom själv så blir det kaos haha. Nu kör vi iallafall en rosa höst!

1 2 Nästa »