Vårkänslor
Vårkänslor
Vilket fantastiskt väder vi har! Solen skiner och man får vårkänslor. Även mina naglar har fått vårkänslor som ni ser. Började dagen med att fixa dom sen gick jag till gymmet och körde ett pass på en timma. Jag vet inte vad som händer med mig men helt plötsligt gymmet och längtar dit. Nej jag är inte manisk! Jag gör det för att jag tycker att det är skönt och för att jag tycker om det. Känner att jag mår bättre både psykisk och fysiskt.
Försöker varva
Jag försöker dock varva träningen och göra olika saker så jag inte ska ta sönder min kropp. Jag får ont i fötterna om jag går för mycket. Knäna om jag cyklar för mycket och axeln om jag styrketränar för mycket. Så det får bli lite av varje. Jag har gått mycket senaste tiden så i går fick de bli cykelturer på sammanlagt en mil.
Händer saker
Även om det gått segt på vågen senaste tiden så händer det ändå saker med kroppen. Mätte mig i går och det ett helt galet resultat som måttbandet visar.
Etter 12 veckor:
Mage -14 cm
Lår -1 cm
Höft -1 cm
Överarm + 3 cm
Bröst -5 cm
Rullar på
Trots allt hemskt som händer i världen just nu så försöker få livet att rulla så mycket som möjligt. Eftersom jag inte har något jobb så blir det mest träning och Netflix för tillfället. Jag försöker ställa klockan och gå upp i någorlunda tid och göra allt för att inte tappa rutinerna. Det är jobbigt för alla just nu men extra jobbigt för oss som har psykisk ohälsa och är i ett stort behov av rutiner. Hur går det för er kompisar?
Jag försöker också tänka allsidigt och även gå och cykla, samt så fina naglar, jag gjorde oxå om mina förra veckan, mina vart i gammelrosa, och plommonljunlila =D
Har också psykisk ohälsa. Efter 5 års (!) kontakt med psykiatrin och jag har åkt in och ut på psyket i åratal så har det fortfarande inte kommit fram till vad det är för något. I den senaste vändan fick jag som nåt slags förslag att jag kan ha 4 olika diagnoser.. som det sen inte hände någonting med. Så jag har fortfarande ingen aning om jag har dom 4 diagnoserna eller inte. Nu har jag, åter igen, fått ny läkare, kontaktperson osv.. Som inte har någon som helst koll på vem man är och vad som hänt tidigare. I var och varannan mening säger den nya läkaren i telefonmötena nu ”Jag försöker läsa i journalen…..”. Jag får återberätta allting IGEN. När dom frågar saker så tänker man bara ”Fast det har jag ju berättat för åtskilliga läkare under flera års tid!!”. Varje gång får man berätta på nytt och dom har knappt nån aning och dom ställer samma frågor om och om igen. Man blir förbannad helt enkelt! Man har varit trevlig mot vården hittills men snart så orkar man inte vara trevlig längre känner jag. Var man inte sjuk innan man kommer i kontakt med psykvården så kommer man åtminstone att bli det efteråt. Man blir psykiskt förstörd av psykvården. Det funkar sådär nu i dessa tider. Jag har ett extremt behov av rutiner, enligt klockslag i princip, och jag klarar inte av förändringar bra t ex, jag blir så orolig då och det bli kortslutning på nåt vis i hjärnan. Men man vill inte klaga heller, så många som har det så mycket värre.