Aspiepower Media

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

I dag är det 1 år och 4 månader sedan jag avslutade mitt självskadebeteende efter 15 år. Det känns inte längre som en kamp. Månaderna fortsätter bara att rulla på och jag minns inte ens sista gången jag tänkte tanken på att skada mig själv. Nu har vi kommit mer än halvvägs till mål nummer två, ett och ett halvt år.I  Det känns som jag kan skriva inlägget om att jag klarat det redan nu och tidsinställa det. För så säker är jag på att jag kommer göra det. Det är jag som är stark men utan Ludde och Carolinas stöd så hade de här aldrig gått. Dom gör mig ännu starkare.

1 år och 4 månader utan självskadebeteende

Borta bra men hemma bäst

 

Borta bra men hemma bäst!

Vi är hemma i Värmland igen, borta bra men hemma bäst. Det har varit ett fanatiskt dygn i Stockholm men det är . skönt att vara hemma i lugnet igen. Jag sov bara sex timmar i natt så är jävligt trött. Så de blir sängen tidigt i dag för i morgon kl 8.00 så ska jag på akupunktur. Hur tänkte jag ens när jag tacka ja till den tiden? Inte alls uppenbarligen för det är knappt så jag kommer upp när jag till jobbet vid den tiden.

borta bra men hemma bäst

Vi behöver inte vara hungriga….

Snökaos

Det blev inte mycket sömn i natt. Jag somnade vid 03.30, var helt omöjligt att somna och eftersom jag druckit vin så kunde jag ju inte ta en sömntablett. När vi vaknade var det snökaos ute… Hela 2 cm snö och hela Stockholm var lamslaget. Alla bussar stod still. Okej… I Värmland får vi 2 dm mer snö och har 6 mil till närmaste sjukhus men ändå överlever vi. Kanske dags för Stockholmarna att ta en tur till Norrland och ta reda på hur man beter sig när det kommer snö.

Vi behöver i alla fall inte vara hungriga

Vi checkade ut från hotellet och tog en liten tur på stan innan vi hoppade på tåget hem. Vi har laddat upp så vi behöver i alla fall inte vara hungriga om vi blir strandsatta någonstans på vägen. 😉 Jag längtar hem till Värmland, skogen och lugnet. Ett dygn i storstan räcker.

 

Vi behöver i alla fall inte vara hungriga

Den obligatoriska Joanna är i Stockholm fikan

Efter galan i går så körde vi den obligatoriska Joanna är i Stockholm fikan

Efter galan i går så mötte vi upp min vän Peter och körde den obligatoriska Joanna är i Stockholm fikan. Vi har kör den typ en gång per år i tre år nu. Det är helt knäppt men det här var första gången vi sågs utan att jag har gipsad fot eller går på kryckor haha. Då förstår ni hur länge min fot bråkade.

Det är två saker som är bra med Peter.
1. Att jag får prata hur mycket jag vill om Dregen och han lyssnar på riktigt. Alla andra är trötta på mitt tjat haha.
2. Att han har långt hår. Jag är ju svag för män i långt hår men jag skaffade en pojkvän med korthår (för det är ju personligheten som räknas inte håret). Då är det ju bra att jag har vänner som lånar ut sitt hår så jag får pilla på det ibland, typ en gång per år haha.;)

Joanna är i Stockholm fikan

Visa vägen galan 2017

Tack Samhall för en fantastisk Visa vägen gala!

Tack Samhall för en fantastisk kväll och en fantastisk Visa vägen gala. Jag tycker det är så mäktigt att det var över 800 personer på plats som jobbar för att få ut personer med funktionsnedsättning i arbetslivet. Det som berörde mig mest under kvällen var Joel Svensson som driver Partykungen.se. Hans mamma har Aspergers syndrom så han ville hjälpa henne och ge något tillbaka efter allt hon gett honom så han startade sitt företag, så hon kunde få ett arbete. Hur fantastisk är inte de? Nu är vi tillbaka på hotellet och är helt slut så nu ska vi ta kvällen.

Visa vägen galan 2017
Peter Forsberg var en av prisutdelarna