Psykisk ohälsa Självskadebeteende Vardag

Mina strategier för att inte skada mig själv

I går var det ju som sagt 1 år och 4 månader sedan jag skadade mig själv för sista gången. Många har undrat hur jag gjort för att lyckas. Den största skillnaden sedan förut är att jag i dag har strategier för hur jag ska göra när impulsen kommer. Så här nedan tänkte jag dela med mig av mina strategier för att inte skada mig själv.

Mina strategier för att inte skada mig själv

Mina strategier för att inte skada mig själv….

 

Förut:

Jag visste inte vilka tecken jag skulle kolla efter.

Nu:

Jag är medveten om vilka små tecken jag ska kolla efter för att veta att jag är på väg att svänga.


Förut:

Jag tog inte lugnande för jag gillade inte biverkningarna och då kraschade jag djupare.

Nu:

Jag tar lugnande innan det är försent. Jag har fått Zyprexa som smälter på tungan så jag får effekt efter ca 15 minuter.


Förut:

Jag var rädd för ångest.

Nu:

Ångest är obehagligt men jag vet att det inte är farligt och kommer gå över.


Förut:

Jag berättade inte för mina nära och kära att jag mådde sämre för jag ville inte störa. För jag trodde att störde fast jag inte gjorde det.

Nu:

I dag vet jag att jag inte stör och att de vill att jag ska prata med dom så de kan finnas där på rätt sätt.


Förut:

Jag bar runt på alla känslor tills jag exploderade.

Nu:

I dag har jag en låst blogg där jag skriver av mig, som bara speciellt utvalda personer kan läsa.


Förut:

Jag blev apatisk och la mig i sängen när jag fick ångest.

Nu:

Jag försöker göra något när jag känner att jag håller på att få ångest tex ta en promenad.


Förut:

Jag kände mig väldigt ensam, fast jag egentligen inte var det.

Nu:

Jag tar fram min Ludde-mössa. Jag kan svika mig själv, för det är enkelt att förlåta sig själv. Men det känns värre att svika dom som bryr sig om mig. Mössan påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig.


Förut:

Jag ringde inte till psykiatrin förrän det var försent, för jag kände att de ändå inte kunde hjälpa mig.

Nu:

Är det okontrollerbart så ringer jag och ber om hjälp hos psykiatrin. I bland kan det ta tid men jag vet att det finns hjälp att få.


 

2 Comments

  1. Jätte bra att du kommit så långt, att veta mer gör det lättare 🙂 hoppas du får en skön kväll kram

  2. Vad skönt att du känner igen varningstecken och att du lyssnar på din kropp. Kramis

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*