Att vara kattförälder…

Att vara kattförälder…

Småbarnsföräldrar gnäller över att de inte får sova men är man kattförälder så får man inte heller sova. Vi gick och la oss vid 22 tiden i går. Vid 23 fick Henrik gå upp och kasta hårsnoddar till en leksugen Bebbsan. Sen somnade vi men kl 03 vaknar jag av att hon skriker. Det låter som hon är döende eller sitter fast någonstans så jag rusar upp.

Hon sitter på toaletten och tycker ”Det är kris nu! Jag törstar ihjäl sätt på mitt vatten”. Jag låter kranen få stå på och går tillbaka till sängen för håller på att somna stående. Henrik går upp vid 04 för att åka hem och jobba, jag sover vidare. Iallafall till 04.30 för då vaknar jag igen för att hon skriker. Först tänkte jag låta bli men sen fick jag dåligt samvete för tänk om hon sitter fast på riktigt den här gången. Det gjorde hon inte, hon låg på hallgolvet med en hårsnodd framför fötterna och tyckte ”Hej mamma det är morgon nu, ska vi leka?”.

Det kunde hon glömma. Funderar på att anställa en nanny som kan sätta på kranar och kasta hårsnoddar så jag får sova på nätterna. 😀