Psykisk ohälsa är vår största folksjukdom. Tre av fyra har egen erfarenhet eller som anhörig. Ändå är det ett laddat ämne fyllt med skuld och skam och många fördomar. Joanna har levt med psykisk ohälsa sedan 13 års ålder och i denna kategori delar hon med sig av sina erfarenheter för att öka öppenheten kring psykisk ohälsa
Jag älskar Litium, som jag tidigare skrivit så har den gett mig livet tillbaka. Det finns dock en sak jag hatar med Litium, att det är vanligt att gå upp i vikt av Litium. Jag är sugen på något HELA jävla tiden. Jag kan inte ha saker hemma för då äter jag och äter och äter och äter lite till. Senaste veckorna har det spårat och jag frossat så jävla mycket. Jag blir arg på mig själv samtidigt som jag inte kan motstå det där jävla suget.
Många säger ”Du är fin som du är. Några extra kilo gör inget”. Nej de spelar ingen roll om jag väger 65 kg eller 68 kg så länge som jag mår bra. Det handlar inte om att vara fin det handlar om att det inte får dra i väg. Jag vet vad de här jävla medicinerna kan göra. 2007 gick jag 30 kg på EN OCH EN HALV MÅNAD! Jag tänker inte hamna där igen!
Viktuppgång är en av de vanligaste biverkningar när man äter psykofarmaka. Jag har mött många som haft det problemet. Många som lätt de ske för att man inte orkar. Personer som mår så dåligt så de har fullt upp och orkar inte tänka på vad man äter eller att träna. Jag önskar att psykiatrin kunde erbjuda mer hjälp som dietister och promenadgrupper.
Jag har en fördel att jag har de drivit som jag har. Att jag inte ger mig när jag bestämt mig för något. Jag har bestämt mig för att aldrig mer hamna på 95 kg. Alla får se ut och väga som de vill men jag och min reumatismkropp mår inte bra av att bära runt på massa extra kilon. Nu är det dags att sätta ner foten!
I går vägde jag in mig (hemma) på 68,5 och vet att jag bär runt på massa vätska. Jag har som sagt levt på massa skit senaste veckorna och när jag äter socker så drar jag på mig ännu mer vätska. Jag kör fortfarande Viktväktarnas program men de funkar bara onsdag till fredag sen ballar de ur. Då tänker jag att det ändå är kört och slarvar bort en halva vecka till. Därför har jag valt att testa en ny grej och ställa in måndag som väg dag i appen. Känner att det är värt ett försök iallafall. Sen kommer jag ju ändå väga mig på onsdag.
Nu har jag bestämt mig för att köra stenhårt och vara tillbaka på målvikt om sju veckor. Tappar jag 0,5 i veckan så klarar jag det och är i mål (igen) lagom till jul. Det skulle vara skönt att klara det eftersom vi åker till Vietnam i januari och då vill jag unna mig med gott samvete. Så nu blir det lite vikttjat igen men jag hoppas att ni står ut med det!
Insättning: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/19/valkommen-till-mitt-liv-litium/
Dag 3: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/20/dag-3-med-litium/
Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/
Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/
Fyra månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/23/fyra-manader-med-litium/
Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/
Vi höjer dosen:https://www.joannahalvardsson.se/2019/10/17/hej-depression/
Jag var varit väldigt snäll i år, så snälla så jultomten dök upp redan i oktober. Eller så har jag bara snälla föräldrar för de gav mig nämligen en tidig julklapp. En ny aktivitetsklocka, Garmin Vivomove HR. Min gamla har jag använt dygnet runt i tre år för mig är det så mycket mer än bara en klocka.
Den är snarare ett av mina viktigast hjälpmedel. Den mäter sömn, stress och menscykeln. Men hjälp av detta kan jag hålla koll på min bipolaritet. Har det varit stressigt ett tag, då är det dags att stressa ner. Minskad sömn flera dagar i rad kan betyda att en hypomani är på G och att det är dags att ta behovsmedicin. Menscykeln är bra för alla att hålla koll på men jag påverkas mer i min sjukdom när det är dags för mens så det är bra att lägga in symtom och lära sig hur ens kropp fungerar.
Förutom att vara smart så är den sjukt snygg också. Det finns även andra armband att köpa till så man kan göra klockan mer personlig och anpassa den efter sin egen sak. Den ligger på ca 2000 kr men jag köpte den här, när det var erbjudande så fick den för 1798 kr. Eller jag fick… mamma och pappa fick haha. Tur att jag har snälla föräldrar. Dyr men helt klart värd priset enligt mig.
Jag har haft en Garmin viofit 3 förut och på den fick man trycka på en knapp för att den ska synka till telefonen. Den här synkar automatisk då och då och det gillar jag. Då slipper man glömma och de tar hundra år att synka när man inte gjort det på några dagar. Jag glömde det viktigaste! Den är vattentät så jag kan bada med den. De enda dåliga är att det tycker att jag badar för ofta och borde röra på mig mer haha.
I dag är det sju månader sedan jag blev inlagd i ett dygn för att få psykiatrisk slutenvård för första gången på 12 år. Vilket också betyder sju månader med Litium. Det har hänt så mycket under de här månaderna, framförallt med mitt psyke. Jag är stabilare, jag har mindre ångest och jag klarar av saker jag inte klarat av förut. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, medicinen har gett mig livet tillbaka.
Jag är glad för att jag tog beslutet att byta medicin och i dag kan jag tänka på varför för vi inte gjort det här tidigare. Men samtidigt kan man inte göra något åt det förflutna och det är ingen idé att älta. Jag klarade mig ganska bra på bara Seroquel i tre år och det var egentligen sista året som inte funkade. Tanken i mars var att börja med medicinen och när det lagt sig lite så skulle vi trappa ut eller iallafall ner Seroquel. Så långt har vi inte kommit än så jag står fortfarande på 700 mg Seroquel samtidigt som jag äter Litium på 84 mg.
Som jag skrivit tidigare (ni hittar länk till inläggen längre ner) så har jag ett lugn jag inte haft förut. Jag ältar mindre, sover bättre, har mindre ångest och är inte lika arg. De enda biverkningarna jag har är ökad törst och att jag svettas mer men de överlever jag om jag får må bra. Har kanske muntorrhet också men är svårt att säga eftersom jag har tre andra mediciner som också ger det så de är inget nytt för mig. Men i de stora hela så älskar jag den!
Även om jag har väldigt bra effekt så har det hänt något senaste månaden. Som jag skrev i går så är jag påväg in i en depression och man har valt att höja dosen lite. Dock upplever jag fortfarande stor skillnad. Hade jag mått som jag mår nu för två år sedan utan medicinen så hade jag suttit på psykakuten nu. Så känner mig ändå ganska stabil fast jag är lite depp. Hoppas att lite högre dos ska hjälpa mig lite.
Insättning: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/19/valkommen-till-mitt-liv-litium/
Dag 3: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/20/dag-3-med-litium/
Dag 8: https://www.joannahalvardsson.se/2019/03/26/dag-8-med-litium/
Två månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/05/18/tva-manader-med-litium/
Fyra månader: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/23/fyra-manader-med-litium/
Litium är slut hos leverantören: https://www.joannahalvardsson.se/2019/07/05/litium-ar-slut-hos-leverantoren/
Vi höjer dosen: https://www.joannahalvardsson.se/2019/10/17/hej-depression/
I går ringde jag psyk för att fråga om den där läkartiden jag aldrig får. Jag fick svaret att jag borde ha fått en tid för länge sedan. Typ ett år sedan… men tyvärr är det flera månaders väntetid. Jag förklarade att det inte går och då satte dom upp mig på återbudlistan. 20 minuter senare så ringer dom upp mig sa att jag hade en tid 09 i dag. Att de kan gå så smidigt för en gångs skull.
Jag fick träffa en kvinnligt ST läkare som var väldigt trevig. Vi gick igenom typ hela mitt liv på 45 minuter sen kommer en överläkare in och bestämde hur vi skulle gå vidare. Först får jag inte träffa en läkare på ett år sen får jag träffa två på samma dag, värsta lyxen. Vi kom fram till att jag har en depression och planen är att testa att höja litium till tre tablett till kvällen. Det känns skönt för jag är livrädd för antidepp eftersom jag blir hypoman av det.
Det kändes som de lyssnade och tog mig på allvar. Så i kväll höjer vi dosen och sen ska det tas blodprov om en vecka. Jag fick också veta att jag står i kö till en psykolog och prioriterad. Vi satte upp mig för ett år sedan men då var ett ett årsväntetid och det funkade inte så jag i stället till en sköterska som jag pratar med. Jag trodde att de tog bort mig från listan när jag fick henne men tydligen står jag kvar. Jag hoppas på att jag kan få psykolog A igen för jag saknar honom.
Efter mötet var jag helt slut och gick hem och sov i två timmar. Jag har verkligen ork längre. Nu ska jag i väg och träffa en eventuell arbetsgivare, håll tummarna!
Vädret ute gör att jag inte ens vill kliva upp. När klockan var tolv var det så mörkt ute så man kunde tro att klockan var sjutton. Men det var bara att palla sig upp 07.30 i morse för att gå till vårdcentralen och ta Litiumprov. Jag kom dit vid 07.45 men det var världens längsta kö så kom in 08.28, två minuter innan det skulle vara försent att ta provet. Skönt att ha oddsen på min sida för en gång skull.
Jag hade en riktig sjukhus dag i dag så när proverna var tagna var det dags att åka till sjukgymnasten. Det var första gången vi träffades för min gamla har gått i pension. Jag skickade själv en egenremiss för ca en månad sedan för att jag har spänningshuvudvärk som jag tror kommer från min trasiga axel, nacke och armbåge. Sjukgymnasten trodde samma sak.
Jag har haft sjukgymnastik i perioder i typ 20 år men när de funkar bra så tycker dom att jag klarar mig och kan gå till ett gym själv. De förstår inte att det inte funkar för att jag har en tid och en plats och en person som väntar på mig. När jag inte har det ställer min asperger till det och tycker jag gör det sen… eller sen… eller sen… 20 år senare har jag varit på ett gym typ tio gånger.
De skulle aldrig komma på tanken att ta av mig mina glasögon och säga ”Nu går det så bra att läsa så nu tar vi av dom här”. Dom är ju ett hjälpmedel som jag behöver precis som det här stödet. Men nu verkar de äntligen lyssna på mig så från och med nästa vecka ska jag få ha vattengympa i varma bassängen två gånger i veckan. Tanken är att jag också ska få träna på deras gym men armbågen måste bli lite bättre först. Det är skönt att någon äntligen lyssnar men vi får se hur länge jag får vara kvar den här gången.
Efter sjukhuset var det dags att åka till psykiatrin för att träffa min samtalskontakt. Som sagt det är en riktig sjukhus dag i dag. Vi hade ett bra samtal och jag sa att jag var i behov av att träffa en läkare för jag är på väg in i en depression. Det har varit högt tempo senaste tiden och de hände massa saker kring mig. Bland annat att jag blir arbetslös på 25% när den här månaden är slut. Saker som påverkar vem som helst men mig lite mer pga mina diagnoser.
Jag vet inte riktigt vad psykiatrin håller på med för jag skulle ha haft en tid för 1ÅR SEDAN! När jag sa det så gick hon in och kollade i journalen och där stod det att jag skulle haft en tid 8/10 2019 men de ställde in den för läkaren blev sjuk. Det är bara lite konstigt för 1: Jag har inte fått någon kallelse. 2: De har inte heller ringt och ställt in tiden. På riktigt vad håller dom på med? Får ringa dom i morgon och försöka tjata till mig en tid.
Hon gav mig ändå beröm för hur jag hanterar situationen. Att jag säger till i förväg innan de brakar löst helt. Att jag försöker göra det bästa av situationen och har fixat att jag kommer ha saker jag kan göra även om jag är arbetslös så jag kommer ut. Tex sjukgymnastiken och min kontaktperson. Hon tyckte också att jag skulle börja ta Atarax varje dag som ett skydd. Så det är bara att kämpa på så löser det sig på något sätt för de brukar det göra för mig.
