Browsing Category

Psykisk ohälsa

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Vardag

Då var det dags igen! Ny kontaktperson!

Sista lunchen ihop.

Då var det dags igen! Ny kontaktperson!

Ni som följt mig ett tag har varit med på resan kring alla kontaktpersoner. Ni som missat det kan läsa om tidigare äventyr här, här, här ,här, här. Jag har tappat räkningen på hur många vi är uppe i nu. Men det är troligen runt 30-40 personer. Iallafall blir det nummer fyra på fyra år. Den här gången har dock ingen större panik. Varför kanske ni undrar. Det är olika faktorer.

Flera faktorer

1. Jag fick veta det så tidigt som möjligt. Den här gången fick jag det inte slängt rakt i ansiktet och jag fick tid till att bearbeta det.

2. Hon kommer förhoppningsvis tillbaka då hon ”bara” är gravid.

3. Den kontaktpersonen jag har nu har varit med och handplockat en tjej på ett annat schema som gillar träning och hälsa och hon tror att hon kommer bli bra för mig.

Sista träffen

Tanken var från början att jag skulle köra med den jag har ni till slutet av oktober men hon kommer bli sjukskriven så i dag var det sista träffen. Vi avslutade träffen med att äta lunch med den nya och det kändes bra. Hon har för övrigt varit på min föreläsning och har följt mig i sociala medier i över ett år så hon känner mig nästan redan haha. Vi kommer byta dag till tisdagar och de är bra för då är de yoga så nu kanske jag kommer i väg trots allt. Men de känns helt okej så de bara att köra på så får vi se om kemin stämmer men just nu känns det iallafall bra.

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa Självskadebeteende

4 år och en månad utan självskadebeteende

4 år och en månad utan självskadebeteende

4 år och en månad utan självskadebeteende

Tiden går fort när man har roligt, säger dom. Det sägs som att tiden flyger i väg. Allt fortsätter att bara flyta på. Har knappt haft ångest på tre veckor. Bara pytte lite någon dag. Det är nytt rekord på minst 20 år troligen mer. Jag har alltid haft en liten ångestklump i bröstet sedan jag var barn. Men nu är den som bortblåst. Skönt och läskigt på en och samma gång.

En kombination

Jag tror att det är en kombination av flera olika saker som gör att jag mår bättre. Det kan ta upp till två år innan man uppnår fulleffekt av Litium. Vi är uppe i ett år och fem månader nu. Levaxinet verkar funka så mitt hypotyreos är bättre. Jag har också gjort slut med två vänner som jag älskar men som får mig att inte må bra just nu. Jag har blivit starkare i mig själv och orkar inte lägga tid på människor som bara tar energi. Sen tror jag att jag är en bra bit på väg med att hitta den bästa versionen av mig själv.

Skönt och läskigt

Det känns som sagt både skönt och läskigt att må bättre. Jag är så van att må dåligt så jag kan inte riktigt slappna av för jag är livrädd för att det ska säga pang och komma allt på en gång. Jag försöker njuta av varje dag utan ångest men samtidigt känns det lite för bra för att vara sant. Men i dag firar vi 4 år och en månad utan självskadebeteende.

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

7 dagar utan ångest

ångest

7 dagar utan ångest

Sju dagar utan ångest.
En vecka.
Jag minns inte ens när det hände sist.
Om det någonsin har hänt.
Iallafall inte på 20 år.

Bra flow

Jag är inne i ett sjukt bra flow nu.
Allt bara flyter på.
Jag tränar bra, äter bra och sover bra.
Allt är allmänt bra.

Läskigt

Det är dock lite läskigt för jag är trots allt bipolär.
Jag går runt och väntar på att det ska säga pang.
Att sju dagars ångest ska komma på en och samma gång.

Försöker njuta

Jag försöker njuta av stunden för när man är bipolär så vet man aldrig hur länge det varar.
Fem minuter, fem dagar, fem månader eller fem år?
Men just nu är det bra 🙂

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

Jag har bett om att få Apodos

apodos

Jag har bett om att få Apodos

Jag har tagit beslutet att börja med Apodos igen. För 10 år sedan hade jag det på psykiatrins begäran för att minska risken suicidförsök. Så är inte fallet i dag men jag tar 14 tabletter om dagen och jag känner att jag har svårt att hålla reda på alla. Det har blivit mycket slarv senaste tiden och det påverkar såklart mitt mående.

Tog jag kvällsmedicinen?

Tog jag kvälls medicinen eller gjorde jag inte det? De ju inte direkt bra att chansa och 12 tabletter för mycket. Oj medicinen är slut jag måste beställa nu. Äsch jag lägger in de andra så länge så lägger jag in den sen när den kommer. Va fan dippar jag för helt random? Oj shit! Jag la aldrig i medicinen och nu har jag inte tagit den på minst två dagar…. Så har de låtit hemma hos mig senaste månaden.

Har varit skeptisk

Jag älskade att ha apodos för tio år sedan men sen trappade vi ut alla mina mediciner så hade bara en kvar. Då kändes det ganska onödigt att ha kvar den. Sen har jag tänkt på det sedan vi satte in medicinerna igen 2015 när jag fick min Bipolär diagnos. Men jag har varit skeptisk till om de skulle funka med min livsstil eftersom jag reser mycket och jobbar över hela Sverige.

Värt ett försök

Samtidigt känner jag att det är värt ett försök. Går de inte så går de inte och då är det ju bara att ta bort den. Det ska iallafall bli skönt att få släppa de där med mediciner lite och bara kunna fokusera på att må så bra som möjligt i stället. Jag behöver inte sitta varje vecka och räkna 700 gånger för att vara säker på att jag lagt i fel medicin.

Vad är apodos?

Vad är en apodos, kanske du undrar. Apodos är en tjänst från Apoteket som innebär att du får din mediciner för (oftast) två veckors tid packade i rullar. Medicinen är packad i påsar utmärkta med datum och klockslag och vilka mediciner det är. Ska du resa bort några dagar så kan man smidigt plocka med sig påsar endast de dagarna och behöver inte släpa med all medicin.

Minskar risken för att ta fel

Apodos gör att risken för att ta fel, för mycket, eller för många tabletter. Vilket innebär ökad trygghet. Låter det intressant? Prata med din läkare så kan hen fixa det åt dig. Hur smidigt? Jag har insett de senaste åren att de blir så mycket enklare om man tar vara på de hjälpmedel som faktiskt finns.

Psykisk ohälsa Självskadebeteende

3 år och 11 månader utan självskadebeteende

3 år och 11 månader utan självskadebeteende

3 år och 11 månader utan självskadebeteende

Dom säger att tiden går fort när man har roligt. Det kanske är  så för snart har vi betat av ännu ett år. I dag firar jag 3 år och 11 månader utan självskadebeteende. Nästa år är vi uppe i 5 år! Fattar ni det? 5 år! Det är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Det känns ändå lite galet. Att skada mig själv var en stor del av mitt liv i 15 år. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna sluta. Men det kunde jag och i dag är det en självklarhet att jag inte kommer göra det igen. Som ni ser så tar jag ut segern ett år i förskott för det är en självklarhet att jag ska klara fem år.

Känns bättre

I början av året var det lite svajigt och jag hade väldigt mycket ångest men på senaste tiden känns det bättre. Jag tror att det beror på att vi satte in Levaxin. För nu ser min sköldkörtelprover bättre ut och depressionen försvann. Det känns också väldigt bra med den nya kuratorn som jag fått. Hon förstår inte hur de kunde tänka tanken att avsluta min samtalskontakt bara för att den andra gick i pension. Så det känns som att hon förstår att det är viktigt för mig att ha en kontakt men att vi kanske glesa ut det och bara ses en gång i månaden. Jag ska träffa henne om några timmar sen tar hon semester i sex veckor så det blir lite som ett test att se hur de går när det blir ett uppehåll.

Kämpar på

Jag är stolt över mig själv och för att jag fortsätter med att kämpa på för att hålla alla rutiner trots Corona. Vare dag ställer jag klockan och försöker komma upp i någorlunda tid. Jag går till gymmet två till tre gånger i veckan och försöker hitta på något varje dag. För jag vet hur lätt det är att tappa allt när man inte har jobb och de rutiner som brukar finnas. Corona är jobbigt för alla men jag måste nog påstå att det blir värre för oss med psykisk ohälsa och NPF-diagnoser. Förutom ändrade rutiner så påverkas också besök inom vården och andra myndigheter. Allt står lite i pausläge och sommaren som brukar bli jobbig i vanliga fall pga semester, blir ännu värre eftersom allt förändrades redan i mars det här året. Det är bara att försöka göra det bästa av situationen.