Psykisk ohälsa – Sida 3 – Aspiepower Media

Vem ska ta ansvaret?

Andra besöket på smärtkliniken

I dag var det dags för andra besöket på smärtkliniken. Det blev de 90 min samtal med psykologen. Vad kom vi fram till? Jo att jag är såååå duktig och gör allt rätt…

Ännu mer säker

Nu är jag ännu mer säker på att de kommer säga att jag klarar mig själv. Men två träffar kvar först. Arbetsterapeut nästa gång sen ska de snacka ihop sig och sista träffen kommer jag få veta vad de kommit fram till.

Vem ska ta ansvaret?

De är lite komiskt för smärtkliniken tycker att jag hör till vuxenhab. Vuxenhab tycker att jag hör till psykiatrin. Psykiatrin tycker att jag hör till Vuxenhab. Men ingen tar ansvar.

Dela på mig

Funderar på att dela mig själv i tre delar och skickar en bit till varje ställe. Men då hör jag nog helt plötsligt till psykiatriska slutenvården istället. 😉😅🤣

Rullar på

Annars rullar livet på. Passade på att förena nytta med nöje så de blev en promenad på 9,2 km i dag. Träning och jobb flyer på. Lite mycket ibland men försöker hitta en balans. I onsdags missade jag min 14 speedwaymatch med Valsarna på 32 år för att spara energi. Det känns konstigt att Lituim gör mig ”normal” och att jag helt plötsligt kan ta genomtänkta beslut.

Snart helg

I morgon är enda planen att jag ska till gymmet. Sen blir det en lugn helg och ladda batterierna till nästa vecka. Jag skriver på fyra reportage samtidigt just nu men var upp i sju stycken tidigare under veckan. Haha okej jag kanske inte är så ”normal” ändå 😉

5 år utan självskadebeteende

Trodde att jag var tvungen

I 15 år skadade jag mig själv, för att jag trodde att jag var tvungen att göra det. Det hade varit en så stor del av mitt liv så länge, så jag visste inte vem jag var utan mitt självskadebeteende.

Fick ingen hjälp

Jag fick heller ingen hjälp av psykiatrin. Det var som dom tyckte att det är något som ingår i psykisk ohälsa/diagnoser så det är ingen idé att ens försöka göra något åt det. Efter typ tusen psykolog /kurators timmar så var mitt självskadebeteende lika aktivt som det alltid hade varit.

Han fick mig att inse

Men den 22 juni 2016 hände något. Min bästa vän lyckades säga exakt rätt saker. Vid exakt rätt tillfälle. Han fick mig att inse att jag inte bara skadar mig själv. Jag skadar också dom som står brevid och inget kan göra. Jag kan stå ut med att skada mig själv men jag kan inte stå ut med att skada de jag älskar. Så jag bestämde mig för att det räckte.

5 år utan självskadebeteende

I dag firar vi 5 år utan självskadebeteende! Det är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Jag skriver vi för vi har gjort det här tillsammans. Han hatar när jag hyllar honom för han tycker att det är jag som gör den här resan. Men sådana här dagar lyssnar jag inte på honom 😉. Utan Ludde hade jag aldrig klarat det. Han hejar, han stöttar och han tjatar. L får mig att kämpa när jag inte orkar kämpa. Han gör mig stark när jag är som svagast. Även om jag och Ludde drar det tyngsta lastet så har jag också ett enormt stöd av Zandra, Henrik, min kontaktperson och min familj. ❤

Vi satsar på 6 år!

Jag önskar att jag en vacker dag kommer göra det här helt för min egen skull. Men vi är inte där än så tills det så gör jag det för hans skull. För har Joanna lovat något så håller hon det. Nu satsar vi på sex år! Tack för allt stöd under dessa år. Era hejarrop får mig att fortsätta kämpa. ❤

Skräcken på apoteket

Skräcken

Skräcken på apoteket

Skräcken på apoteket i går när jag ska hämta ut mina p-piller och hör orden ”Qlaira är slut hos leverantören och vi vet inte när de kommer in igen.” 😯

Pratas inte om fördelarna

Det pratas mycket om p-piller och riskerarna de medför. De snackas dock lite om fördelarna. För det finns faktiskt personer som jag som knappt kan leva utan dom.

Ett helvete varje månad

Utan mina p-piller har jag 5-7 dagar av helvete varje månad. Jag får magsmärtor så jag svimmar och kräks. Jag blöder så mycket så jag har behövt äta järntabletter. Några gånger per år är det så illa så jag får åka till akuten och få morfin. De har öppnat min mage tre gånger för att leta efter
endometrioser men inte hittat något.

Inget värdigt liv

På det har jag svår PMS. Största delen av mitt självskadebeteende har skett kring mens. Men jag kan inte äta PMS-medicin för det är antidepressiva och då blir jag manisk i min bipolaritet. Det är inget värdigt liv. 🤔

Fick livet tillbaka

Men för ca 10 år sedan hittade vi Qlaira och jag fick livet tillbaka. Jag kan räkna gångerna jag fått en riktig blödning under de här åren på en hand. 🖐

Livrädd

Jag är livrädd för att de ska bli kaos nu med både smärtor och psyket. Men de är tur jag har min privata superbarnmorska Gunilla som hjälper till och tipsar om vilken sort jag ska. (Hon var min barnmorska på ungdomsmottagningen men jag har vägrat släppa henne fast jag är vuxen nu. ❤

Så nu gör vi ett försök med Dienorette håll tummarna för att jag slipper kaos. 🙂

Sammanbrott

Bilden är tagen i torsdags och jag ser lite sliten ut. Vilket inte är så konstigt för jag fick ett sammanbrott och bröt ihop två timmar innan matchen skulle börja. Då fattade jag inte varför men sen insåg jag att jag glömt att ta min medicin under en HEL dag. 16 tabletter, grattis Joanna.

Jorden är platt

Först tänkte jag inte gå på matchen men då tyckte L ”Om du inte går på speedwayen så måste vi skriva om alla historieböcker och skriva in att jorden är platt.” Haha. Han har kanske rätt i att det är lika orimligt som att Joanna skiter i första matchen på ett år.

Hitta balans

Nu ska jag försöka lägga fokus på att hitta en balans igen. Ska försöka få in bättre rutin med mat och träning i väntan på att medicinerna ska komma i balans i min kropp igen. Tycker det är svårt att få till träningen nu på sommaren. Jag rör på mig väldigt mycket men det blir mindre gympass. Ska försöka få in rutiner igen. För jag vet hur viktigt det är för mitt psyke.

5 min 5 maj

Mycket på gång

Jag vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering här. Men senaste tiden har jag haft mycket på gång. De är jobb, kontaktpersoner, boendestöd, sjukgymnaster, jobbcoacher och anställningsintervjuer. Tyvär får bloggen stå åt sidan när tiden inte räcker till.

5 minuter 5 maj

I onsdags var det 5 maj och det innebär att det var (H)järnkolls årliga kampanjdag, 5 minuter 5 maj. En dag för att öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Fem minuters samtal behövs för att göra skillnad.

Utställning i Sunne

Några av våra värmländska ambassadörer begav oss till Sunne bibliotek. Där stod vi och hade samtal och delade ut material. Vi har även ställt ut porträtt på våra ambassadörer i bibliotekets skylt fönster.

Finns kvar i någon vecka till

Kunde du inte komma i onsdags så har du fortfarande möjligheten att se utställningen. Då den kommer stå kvar i någon vecka till.

Kul att få komma ut

Det var kul att få komma ut och känna på lite av verklihenheten. Även om vi var tvungna att hålla avstånd och restriktioner. Man får göra det bästa av situationen i dessa tider. 🙂

« Föregående 1 2 3 4 5 … 78 Nästa »