Aspergers syndrom Psykisk ohälsa Vardag

Att äta middag med en bloggläsare

Hennes högsta önskan var att få träffa mig

I augusti landade ett brev från Felicia 15 år i min brevlåda. Hon hade gjort armband för att uppmärksamma Autism och ADHD. Sedan den dagen har jag haft ett av hennes armband på min arm. För någon vecka sedan skrev Felicia till mig att hennes största dröm i livet var att få träffa mig. Eftersom jag ändå skulle ner till Helsingborg (10 mil från där Felicia bor) så frågade jag om hon inte kunde komma dit och äta middag med mig. Självklart med hennes föräldrar tillåtelse. Det ville hon så när jag hade landat i Helsingborg och lämnat min saker på hotellet så möttes vi och gick och satte oss på en resturang.

Jag blir så glad för deras uppskattning

Under en timma så pratade vi om livet och om hur det kan vara att leva med en NPF-diagnos. Innan vi sa hejdå så fick jag ett två sidor långt brev från hennes föräldrar. Där skriver dem om hur mycket det betyder för dom att jag tog mig tid och träffade deras dotter. Jag blir så glad för deras uppskattning.

Jag önskar att jag hade träffat mig själv för 15 år sedan

Jag  önskar att jag hade träffat någon som mig själv när jag var 15 år. Att jag redan då hade fått veta att en diagnos inte behöver vara ett hinder. Att det också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. Kan jag få ett enda barn att vilja leva och vara stolt över din diagnos så är jag nöjd. Så jag lägger gärna ner en timma av min tid om det är det som räcker.

Har svårt att se mig själv som någon idol

Jag har dock lite svårt att se mig själv som någons idol. Jag är liksom Joanna Halvardsson från Hagfors som ingen ville umgås med. Trots att jag ofta får höra att jag är en förebild, så kan jag inte riktigt förstå hur någon kan tycka det. Jag försöker lyssna på vad folk säger och ta åt mig. Men efter X antal år med mobbning så är inte självkänslan så stor. Men kan lilla jag vara någons förebild, så är jag gärna det.

Jag vill ge tillbaka det Dregen har givit mig

Jag vet hur mycket det betytt för mig att ha Dregen som förebild. Han har inte bara visat att det är okej att sticka ut ur mängden och vara stolt över att man är den man är. Hans mail och våra korta träffar har gett mig energi att fortsätta kämpa när det känns tungt. Kan jag ge någon det Dregen gett mig så gör jag gärna det. Tack Felicia för en trevlig middag!

middag

 

8 Comments

  • Reply
    ellenlundis
    7 januari, 2018 at 18:45

    Åh! Man blir bara så glad, när man läser detta. Du är en härlig person Joanna 🙂
    Har Felicia någon blogg? Så kul att ni träffades.

  • Reply
    Emmy
    8 januari, 2018 at 09:10

    Så rörande, en liten tår föll här. Som mamma till en flicka med Asberger kanske jag rörs ännu mer. Du är fantastisk Joanna! Vilken gullig tjej du verkar träffat där i Helsingborg (och rara föräldrar).

  • Reply
    Fnulan
    8 januari, 2018 at 17:11

    Men så fint!!! Tänk vad många som berörs av det vi bloggare skriver och så viktiga vi är för många. Fantastiskt!!
    Tack för att du är så fin Joanna!

  • Reply
    ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★
    8 januari, 2018 at 17:46

    Men du så fint <3, blir varm inombords 🙂

Leave a Reply

%d bloggare gillar detta: