Deprecated: Hook custom_css_loaded is deprecated since version jetpack-13.5! Use WordPress Custom CSS instead. Jetpack stöder inte längre anpassad CSS. Läs WordPress.org-dokumentationen för att lära dig hur du tillämpar anpassade stilar på din webbplats: https://wordpress.org/documentation/article/styles-overview/#applying-custom-css in /customers/0/3/5/joannahalvardsson.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 6078 depression – Sida 3 – Aspiepower Media
Aspiepower Media

Tema: Självskadebeteende del 1

Tema: Självskadebeteende del 1

Som jag skrev föra några veckor sedan så har jag bestämt mig för att ha temaserie om självskadebeteende på min YouTube kanal. Nu är första avsnittet ute där jag svara på era frågor. I nästa avsnitt kommer jag prata om vad som hände sista gången jag skadade mig själv och varför jag valde att avsluta mitt självskadebeteende efter 15 år.

Har du förslag på vad jag kan prata om?

Du får gärna komma med förslag på vad jag borde prata om som rör temat. Jag skulle också bli väldigt glad om ni ville dela mina klipp så de når ut till fler. Vill du vara säker på att du inte missar nästa avsnitt?  Gå då in på min kanal och tryck på prenumereraknappen och glöm inte att klicka i klockan bredvid prenumeraknappen. Gör du detta så kommer du  att få ett meddelande när en ny video är uppe och du är säker på att du inte missar nästa avsnitt.

Jag kommer göra en serie om självskadebeteende

Börjar få ett flow på YouTube

I dag har jag varit produktiv. Först jobbade jag på Eldialog sen åkte jag hem och spelade in två videos. Jag börjar få in ett flow på Youtube och just nu ligger tre videos och väntar på att publiceras. Tanken är att det ska komma upp en video i veckan. Det kommer vara vloggar men också en hel del snack om psykisk ohälsa.

En serie om självskadebeteende

Jag bad er att ställa frågor till om självskadebeteende på Facebook och Instagram förut. Jag tänkte svara på frågorna i en video. Men jag fick så himla mycket frågor så jag insåg att det här är något väldigt stort och viktigt. Så jag har bestämt mig för att göra en serie om självskadebeteende. I första inlägget svarar jag på era frågor. Det kommer komma upp fler video där jag bland annat kommer dela med av hur jag avslutade mitt självskadebeteende. Och vad jag gör i dag för att få återfall.

Är det något speciellt på temat som du tycker att jag borde ta upp? Kommentera då det här nedan!
Glöm inte bort att prenumerera på min kanal så ni inte missar när jag lägger upp videos.

En serie om självskadebeteende

1 år och 6 månader utan självskadebeteende

Jag slösade bort 15 år av mitt liv

När jag var 13 år så började jag att skada mig själv. Jag hade läst ett reportage i tidningen Frida om en tjej som mådde dåligt och skadade sig själv. Jag mådde inte heller bra, så jag var tvungen att testa om det hjälpte. Det gjorde det inte men jag blev fast. Jag kunde inte sluta för tänk om det skulle hjälpa nästa gång. Jag skadade mig själv i 15 år. Det funkade aldrig. Så här i efterhand så inser jag att det inte hjälpte ett skit. Jag slösade bort 15 år av mitt liv på att skada mig själv både fysisk och psykiskt. Jag har ärr i både kroppen och själen som jag kommer bära med mig resten av livet. Varje vecka kämpar jag mot impulsen.

1 år och 6 månader utan självskadebeteende.

Den 22 juni 2016 hade jag ett telefonsamtal som förändrade allt. Där och då bestämde jag mig för att nu räcker det. Jag kan skada mig själv men jag står inte ut med att skada dom jag älskar. Ludde fick mig att inse att det var just det jag gjorde. När jag hade klarat 1 år så sa jag att 1 år och 6 månader var mitt nästa mål. Då kändes det långt borta men i dag är dagen här. Jag klarade det 1 år och 6 månader utan självskadebeteende, längsta uppehållet på 15 år.

Klarade det trots en depression

Som ni vet så har inte den här hösten varit en dans på rosor. I november insåg vi att jag var påväg in i en depression så vi valde att höja mina mediciner. Så därför är jag så jävla stolt över mig själv att jag klarat det här. För det är ett under att jag inte skadat mig själv den här hösten och att jag har lyckats hålla mig borta från psykakuten även om jag haft väldigt mycket ångest. Jag hade aldrig klarat det här utan mina vänner Carolina och Ludde. Dom finns alltid där och hejar, stöttar och tjatar. Dom fångar mig när jag faller och hjälper till att knuffa mig mot rätt riktning när jag själv vill ge upp. Här hittar du min strategier för att inte skada mig själv.

Nu fortsätter vi mot nästa mål – 2 år!  Kan jag så kan du!

1 år och 6 månader utan självskadebeteende

Dag fyra Atarax till kvällen

Jag har tagit helg!

Jag överlevde fyra timmar på jobbet och nu har jag tagit helg. Dock hade jag 38,3 i feber när jag kom hem så har legat nerbäddad sedan dess. Tanken är att jag ska åka till Hagfors i morgon för att vila upp mig ordentligt. Och sen måste jag lämna Baby för åker till Göteborg nästa helg för en weekend med Henrik.

Dag fyra Atarax till kvällen

I dag blir det också dag fyra med Atarax till kvällen. Första kvällen funkade det inte alls så jag gav upp och tog en sömntablett. Dag två gick det ganska bra. Kunde inte somna i sängen och var sjukt rastlös så tog med täcke och allt och flyttade mig till soffan. Där somnade jag ganska snabbt. Sen vaknade jag vid 02 och flyttade mig till sängen. I går gick det bra, kollade på Dregen sen sonande jag gott.

Får ge det en chans

Får väl ge det en chans i några veckor. Dock tror jag att den största boven i det här är min mobil. Har svårt att lägga bort den och slappna av. När jag lägger bort den så börjar jag tänka och det orkar jag inte så då tar jag upp den igen. Finns det behandlingshem för mobil-missbruk?;)

atarax

Gästbloggare: Ryck upp dig!

Ryck upp dig

Ryck upp dig!

Försök tänka positivt! Du kan välja att vara glad. Du behöver inte piller, ta en promenad istället. Skaffa dig en normal dygnsrytm så kommer allt bli bra. Jag har hört allt flera gånger om, av flera olika människor, i flera olika situationer, av en och samma anledning; jag lever med psykisk ohälsa. Jag har flera diagnoser. När jag var 30 år fick jag ADHD diagnos. I samma veva fick jag även depression och kronisk ångest som diagnoser i min journal.

Ångest

Första gången jag kände något som jag idag skulle kalla för ångest, var när jag var 6 år gammal. Som vuxen har jag många gånger fått höra att döden är för abstrakt för ett barn att förstå. Men ångesten jag kände, när jag var 6 år gammal, berodde på att min farfar dog. Han var en människa som jag älskade något otroligt mycket, och som älskade mig minst lika mycket tillbaka. Jag förstod att han inte fanns mer, att jag aldrig skulle få prata med honom igen, sova bredvid honom eller påminna honom om snus prillan han lagt på bordet när han tittade på TV. För mig var det en otroligt jobbig känsla men det var inte sorg, det var inte saknad. För mig var det ångest. Jag har känt, mer eller mindre, ångest dagligen sedan jag var 6 år. Det är främst irrationell ångest, meningslös ångest. För mig är det inte en oro inför händelser eller en dålig känsla efter något jobbigt. Det är en jobbig känsla som ständigt finns där, som jag inte riktigt kan förklara eller sätta fingret på. Jag vet bara att det känns jobbigt, hela tiden.

Depression

En vårdag när jag var 9 år genade jag över en gräsmatta, på väg hem från skolan, dan innan skolavslutningen inför sommarlovet. Mitt på gräsmattan, i skuggan av en björk, stannade jag och fick insikten om att jag inte mådde så bra. Jag var inte fysiskt sjuk och jag var inte ledsen. Jag var ingenting, jag kände mig tom. Allting tycktes meningslöst. Då hade jag inget ord för det, men idag skulle jag kalla det depression. Jag har haft flera depressioner, sedan den där vårdagen, och de ger mig alltid en känsla av tomhet, avsaknaden av känslor och vilja. Jag får svårt att motivera mig till att gå upp ur sängen, äta, göra något över huvud taget. Samtidigt som jag inte riktigt upplever varken glädje eller sorg. För mig finns det dock en känsla som aldrig riktigt släpper taget, det är känslan av hur värdelös jag är.

ADHD

När jag fick min ADHD diagnos var det ingen överraskning. Jag har så länge jag kan minnas haft svårt med koncentrationen, att skapa ordning och struktur. Som barn var jag väldigt arg och kunde även bli våldsam mot andra i familjen. Sedan tonåren har jag haft sömnproblem, något som förvisso är vanligt för tonåringar. Mina sömnproblem försvann dock inte med tiden utan fanns kvar. De har varit lindriga, men de har ändå funnits där. Diagnosen blev ett sätt att förstå mig själv och mitt stundvis ”onormala” beteende. Att jag har ADHD är aldrig en ursäkt för något, men det är en förklaring till en hel del.

Välmenande ord

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag skall rycka upp mig, skärpa mig, tänka positivt. Som om det skulle vara en enkel sak, som om jag har valt att leva med ångest, depression och ADHD. Jag vet att det sägs med välvilja, men det stjälper mer än vad det hjälper. Det startar tankar kring varför jag drabbades. Varför måste jag leva med det här? Är jag svagare än andra? Är jag sämre än andra? Att peppa och uppmuntra en person med ångest och/eller depressioner är inte alltid rätt väg, för det kan väldigt lätt bli väldigt fel. För mig känns det bättre att få höra att en finns där för mig, att jag kan be om hjälp om det behövs, att sitta bredvid utan att säga ett ord.

/Annica
Här hittar du Annicas blogg

 

…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se