Jag har lidit av min diagnos men gör inte det i dag

 Jag har lidit av min diagnos men gör inte det i dag

Jag har lidit av min diagnos men gör inte det i dag

Tack för alla fin respons jag fått sedan videon jag gjorde i samarbete med KIT.se släpptes. I skrivande stund har den 39 000 visningar och 463 delningar på Facebook. Tack alla som delar videon, tillsammans gör vi skillnad! 99% av kommentarerna vi fått är positiva men självklart ska någon negativ person säga sitt.

Romantiserar diagnosen

En person tycker att vi romantiserar Aspergers syndrom och om hen kunde så skulle hen ta en tablett för att ta bort sin diagnos. Om man inte LIDER av Asperger så ska man inte ha någon diagnos enligt hen. Hen poängterar också att Aspergers syndrom inte finns längre, det heter faktisk autismspektrumtillstånd nu.

Inte alltid varit en styrka

Vi romantiserar inget men livet med Aspergers syndrom kan bli bra om man verkligen vill det. I mitt bagage har jag 18 år med psykisk ohälsa, 15 års självskadebeteende, psykiatrisk slutenvård och 8 självmordsförsök. Jag har lidit av min diagnos, men jag gör inte det i dag. Jag har fått hjälp och stöd och jag har lärt mig hur jag ska hantera den och stället se den som en styrka. I dag ser jag Asperger som min superkraft men det har inte alltid varit så.

Vill inte ta bort diagnosen

Jag skulle aldrig trolla bort min diagnos även om jag kunde. För utan den skulle jag inte vara den jag är och jag trivs med att vara Joanna. Jag förstår att personer som skriver sådana här kommentarer troligen inte mår så bra men dom har inte rätt att dra alla över en kam och tycka att alla vill ta bort diagnos. För så ser verkligheten inte ut. Jag vet massa Aspies som trivs med att vara det och aldrig i livet skulle välja bort sina diagnoser.

Asperger finns inte längre

Sen till kommentaren om att Asperger inte finns längre. Det stämmer inte heller. Aspergers syndrom sätts inte längre som diagnos det ligger numera under dianosen autismspektrumtillstånd och den får en diagnos i dag får AST. Vi som fick diagnos innan de gjorde om diagnossystemet har dock fortfarande kvar den diagnosen vi fick då. Så både jag, Alexander och Paula har Aspergers syndrom som diagnos och därför valde vi att använda det ordet.

Hur känner du som har själv har en diagnos? Skulle du trolla bort den om du kunde?

Fullsatt i Torsby

Årets första föreläsning

I går var det dags för årets första föreläsning i Torsby. Jag började dock dagen hos tandläkaren och lagade två tänder. Bedövningen brukar sitta i länge på mig. Jag var lite nervös för att jag skulle få föreläsa på teckenspråk för var bedövad ända upp i örat och de första timmarna kunde jag knappt prata. Men det släppte som tur var.

Snökaos

Självklart skulle det bli snökaos den dagen jag skulle ut och åka så mamma blev med mig och hjälpte mig att köra. Det var väldigt skönt för det var inte lätt att köra i snökaos när det var stupmörkt.

Fastnade i semelfällan

Vi åkte tidigt till Torsby pga vädret. När vi kom fram tog vi en tur på Dollarstore och fastnade jag i semelfällan. Jag är väldigt svag för semlor. Jag har varit i affären i flera veckor nu och gått förbi de där jävla semlorna. I går fastnade jag dock i semelfällan så det blev en på Wienerkonditoriet. Jag skulle ju bara äta en semla i går och inte den här veckan då pointsen inte räcker till. Det går inge bra med min viktresa nu men god var den.

Fullsatt i torsby

Fullsatt i Torsby

När vi kom fram till biblioteket så hade de tagit fram ca 20 stolar. Jag ville inte vara kaxig men tänkte för mig själv att de får nog plocka fram fler och så blev det. Ca 110 personer kom och jag drog mer folk än Stefan Holm, det måste vara ett bra betyd. Jag känner mig som vanligt lite ringrostig när jag inte haft en föreläsning på en månad men alla verkade nöjda så ingen märkte nog det. Har fått massa kommentarer på sociala medier efteråt. Det är så kul att få höra vad ni tycker.

Nytt fans

Jag fick även ett nytt fans. Min vän Rosie var där och jag träffade hennes dotter Meja för första gången. ”Mamma hon kan bli min nya förebild”, sa hon efter föreläsning och ville ta en bild. Nu har hon tagit en bild med både mig och Ola-Conny;) Samma rosa hårfärg hade vi med.

Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Den senaste veckan har det hänt något väldigt underligt. Okej det är ganska inte så underligt men med tanke på hur mitt liv sett ut senaste halvåret/året så är det underligt i min värld. Nu ska jag berätta för er vad det är som har hänt. Jag har klarat NIO DAGAR UTAN ÅNGEST!!! Herregud va händer egentligen?

Delade känslor

Jag får lite delade känslor. Självklart är det ju skönt att må bra men samtidigt känns det lite läskigt. Jag är rädd för att må bra. Jag har trots allt bipolär sjukdom och jag kan inte riktigt slappna av, för när det har varit bra länge så går jag och väntar på att det ska säga pang och att jag kraschar. För det är så mitt liv ser ut.

Vara lagomt glad

Sen är det här med att vara lagomt glad. Blir jag för glad så är jag också rädd att jag är på väg in i en hympoman. Nu har jag klarat nio dagar som stabil. Inga tecken på hypomani. Någon kanske tänker ”Men du går ju som en idiot är du säker på att du inte är hypoman?” Jag går för att jag vill gå. För att det är skönt att gå. Inte för att jag är rastlös och måste. Jävligt underlig känsla.

Ingen hjälp med vätskan

I morse var jag uppe innan tuppen för jag hade en tid på Vårdcentralen 08.00 för att kolla upp vätskan jag drar på mig. Han tyckte att det syntes men var så lite så det inte är någon fara, så vätskedrivande fick jag inte. Jag ska ha stödstrumpor, fortsätta motionera och dricka mindre. Urologen sa till mig att dricka 3-5 liter om dagen för att minska risken för njursten. Den här läkaren undrade om de var dumma i huvudet och sa att jag inte skulle dricka mer än 3 liter om dagen för annars kan jag bli vattenförgiftad. Kanske är det så urologen jobbar- Gör så jag dör så vi slipper mina njurstenar. Skämt och sido jag är lite besviken för att jag inte fick vätskedrivande för det är inte skönt när det känns som jag inte får plats i min egen hud.

Vidare till psykiatrin

Efter mötet på vårdcentralen åkte jag vidare till psykiatrin för att träffa min samtalskontakt. ”Tanten” imponerar mer och mer på mig. Vet ni vad? Hon vet vem Dregen är! Hon kan vara den coolaste ”tant” jag någonsin träffat;) Träffade även psykolog A i korridoren igen. Det känns som han vakar över mig men det känns tryggt. Det kanske är så fågelmammor gör när de slängt ut sina fågelungar ur boet;)

En bra start på dagen

En bra start på dagen

En bra start på dagen

Jag började den här dagen med att ta en promenad till jobbet. Himlen var extra fin i dag. En bra start på dagen. Efter jobbet tog jag en omväg för att hämta ut två paket så nu visar stegräknaren 6,8 km. När jag kom hem har jag lagat mat och dammsugit och nu har jag landat i soffan. I morgon är jag ledig från jobbet men ska till den där sköterskan på psykiatrin för första gången. Jag ser fram emot att äntligen fram emot att äntligen få komma dit och jag kommas att personkemin stämmer. Jag ser dock inte fram emot att behöva berätta min historia för 759 gången. Det hade varit så mycket enklare om jag hade fått tillbaka psykologen som redan vet allt och känner mig men det här är ju bättre än inget.

En bra start på dagen

Vilket dygn!

Vilket dygn!

Frukost på Mr cake

Shit vilket dygn det blev! Tidigt i går morse hoppade jag och Carolina på tåget mot Stockholm. Det första vi gjorde
när vi kom fram var att ta tunnelbanan till Mr cake för att äta frukost. Haha ja det ni ser på bilden ovan är vår
frukost och lunch haha. Man får göra så nu när man är nominerad till ett pris;)

Mysigt hotell

När vi var mätta och belåtna så tog vi de sista kakorna i en doggybag och begav oss mot Grand central by Scandic,
där vi skulle bo. Det var skönt att vi skulle bo vägg i vägg med galan och att vi fick checka in redan vid 13.00 så vi
kunde göra oss redo i lugn och ro.  Det var ett väldigt mysigt hotell.

Kvällens outfit

Kvällens outfit blev en leopardklänning från Bubbleroom. Det känns som det skriker Joanna om min outfit.
Rosa, leopard och bling bling, det kan inte blir så mycket bättre. Jag hade även fixat Carolina kläder som kommer
från min mosters klädaffär Cecilias i Hagfors.

Mingel i sviten

Innan det riktiga minglet började så var finalisterna och deras respektive inbjudna till ett mingel i sviten. Det är inte
varje dag man hänger i en svit det var bara den rosa limousinen som fattades;)

Dregen var med

Under galan så satt Dregen vid mitt bord. Ja inte den riktiga för han har ju fullt upp med att spela in en skriva.
Men Dregen JR fick hänga med och bringa tur. Jag skämta med Carolina förra veckan och tyckte att jag skulle
erbjuda Dregen 1000 kr för att komma och gå med mig på röda mattan, ta en bild och sen dra. Haha det ju ändå
varit rimligt att betala för;)

Jobbigt att inte veta

Eftersom jag har Aspergers syndrom så tycker jag att det var lite jobbigt att inte få veta i förväg vem som skulle
vinna. Jag vill helst planera saker flera vecka i förväg och kunna förbereda mig. Jag fick göra det bästa av situationen
så jag hade tänkt lite innan vad jag hade tänkt säga men de ändå helt konstigt när man kommer upp på scenen.
Jag tycker dock att jag fick fram det jag ville säga.

En present till Peter Jihde

Peter Jihde var konferenser för galan och eftersom han och jag har samma diagnos (Bipolär sjukdom typ 2) så
hade jag med mig en liten present till honom från mig och Hjärnkoll i Värmland.

Vart gör vi av blommorna?

Efter galan var det dags för ännu lite mer mingel. När det började glesa ut på folk och jag hade fått sagt
tack gratulationer minst hundra gånger så tackade vi för oss och gick upp på rummet. Den stora frågan var vart vi
skulle göra av blommorna. Jag fick nämligen världens största blombukett. Hotellet fixade en vas så de fick
bo i duschen i natt haha.

Fick lite sömn tillslut

Efter mycket om och men somnade jag på två sömntabletter. Jag är verkligen jätteglad för det här priset men det
bli så många intryck och så mycket känslor så det bubblar över lite. Så det var skönt att lite sovmorgon innan vi tog
tåget hemåt.

När vinnaren kom hem

Jag hoppade av tåget i Kumla eftersom jag åker ner till Jönköping i morgon för att föreläsa på torsdag. Det blir lite
kortare väg. Henriks föräldrar hämtade mig vid tåget i Hallsberg och körde hem mig. På bilden ovan kan ni se
hur det såg ut när jag kom hem. Det märktes att det var en vinnare som kom hem för de rasade konfetti från
blommorna haha.

Skumbananer och blommor

Henriks föräldrar hade med rosor till mig och på sängen hittade jag en kartong med skumbananer. Som jag nu
ligger och njuter av lugnet i väntan på att Henrik ska komma hem från jobbet. Det är skönt att få vara själv en stund
och vila hjärnan för i morgon är det dags för nya äventyr.

Rulla till toppen