Vardag

Så frusterad

Så frusterad

59 dagar med skadat knä. Det gör så ont så jag blir knäpp snart. Jag blir så jävla frustrerad. Jag önskar att jag kunde åka in till akuten och en läkare fixare skiten men så funkar inte systemet. 🤔 Läkaren på akuten skrev i journalen att jag skulle testa rehab, funkar inte det så skulle jag gå till vårdcentralen för att få en läkare där att skriva remiss till ortopeden. Det kändes orimligt, varför ska jag ta upp en tid på VC när jag kan skicka en egenremiss? Jag hoppas att de godkänner den.

Lång väntan

Sen väntar antagligen upp till tre månaders väntan på en tid. Väl hos läkaren vill hen troligtvis ha en magnetröntgen. Då väntar än en gång upp till tre månaders väntetid. Sen blir de kanske operation. Hur lång väntetid det är dit efter pandemin vill jag inte ens veta. Sen 6-12 månaders rehab igen.🤔 Nu kanske jag låter negativ men ni som följt mig sedan 2014 vet att jag redan kört den här resan TVÅ GÅNGER med foten. Nästan två år med gips, numera låghalt med en ihopp sydd sena och ledband för lite. Bara för att ingen lyssnade på mig när jag sa att något var av där inne. 😞

Kommer ge dom en chans

Jag kommer ge ortopeden en chans men blir de för lång väntan så kommer jag gå privat. Pissdyrt och något jag inte borde behöva göra (framförallt inte när jag har en kronisk sjukdom som påverkar situationen.) Men efter äventyret med foten så är jag beredd att betala för rätt hjälp och investera i ett halvår med mindre smärta och värdigt liv. 🤔

Vilken tur

Det är iallafall tur att jag har det jobb jag har annars vet jag inte hur detta skulle gå. Har bara digitala föreläsningar inbokad i en månad till och de mesta jobbet för HagforsAppen gör jag per telefon. Jag kan också lägga jobbet som jag vill, vilket är väldigt skönt för har jag en dag med mycket smärta så behöver jag inte känna någon press. I går blev det en digital föreläsning och jag fick proffshjälp med att ställa in kameran. 😅😺

Ingen träning

De senaste dagarna har varit för jävliga. Jag har fruktansvärd smärta hela tiden och jag mår piss av morfinet. Men var tvungen att ta en tablett efter föreläsningen i går. I dag träffade jag min kontaktperson och jag ville till gymmet men när hon såg mig så tyckte hon inte att det var en bra idé. Om man inte kan gå utan att grimasera så ska man nog inte gå till gymmet haha. I stället blev det thaimat och bullar, en bättre aktiviteter för skadade knän.

Måste överleva några dagar till

Antar att det är bara att kämpa på. På fredag ska jag till sjukgymnasten och planen är att bryta ihop där så de förhoppningsvis förstår att det här inte går. Jag hoppas att någon lyssnar på mig för en gångs skull.

2 Comments

  1. Lider med dig absolut. Du är ändå grym på det du gör

  2. Hej Joanna! Så detta är verkligheten i hela Sverige? Min sambo i Sthlm är knäckt, värk, värk, värk. Mest i axlar (kalk?) som håller honom vaken på nätterna. Han kom till ortoped. Remiss till röntgen —— 8 veckors väntan minst!

    Privat röntgen kostade över 10 000!

    Håll ut! Finns ngt annat att göra? ❤️🇺🇦❤️

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*