Aspiepower Media

Storm på Lugna gatan

Storm på lugna gatan
Foto: SVT

Storm på Lugna gatan

Jag må va 30 år men jag gillar rutiner och vill att saker ska vara som de alltid varit. Därför måste jag se julkalendern på TV:n varje år, för det är tradition. De senaste åren har jag dock varit besviken och inte alls gillat dom. Vad har rymden med julen att göra liksom? Men årets kalender Storm på Lugna gatan, den gillar jag faktisk. Den är mysig, julig och spännande. Jag missa de första avsnittet så jag kollade i kapp och nu väntar jag med spänning på nästa avsnitt.

Försöker få lite julkänsla

Som jag skrivit förut så är det här en lugn vecka för mig så mycket tid har spenderats i soffan. Eftersom jag sett alla avsnitt av årets kalender så började jag se på en gammal i stället. Hotell Gyllene Knorren fick det bli för den har jag inget större minne av. Så nu vet ni vad jag på kvällarna. Försöker få lite julkänsla så här fyra dagar innan jul.

Har du sett årets kalender? Vad tycker du?

Resultat vecka 48 och 49 med Viktväktarna

Resultat vecka 48 och 49 med Viktväktarna

Går inte så bra

Den senaste månaden har inte min viktresa gått så bra. För de första är de skitväder ute så det blir mycket mindre promenader än vad det blivit under sommaren och hösten. Sen har det varit så mycket den här månaden. Först var konferens och jag fick äta det som fanns. Sen blev det gala och när man vinner får man unna sig saker. Sen hände något annat och något annat och något annat. De hela avslutades med resan till England där jag åt två pizzor, fish and chips och massa annat onyttigt. Sen kom jag hem och då väntade julbord med Hjärnkoll. Det gick ändå ganska bra men sen kom jag hem och tryckte i mig en stor Toblerone, ni vet den där jättestora som finns på taxfree. Som om det inte räckte så tömde jag en stor kakburk med. Nej det är slut där jag körde en pizza till. Så med tanke på det var mitt resultat vecka 48 och 49 med Viktväktarna helt okej.

Resultat vecka 48 och 49 med Viktväktarna

Men jag vägde mindre i dag än vad jag gjorde i lördags när jag vägde mig hemma då vägde jag nämligen 70 kg. De där två magiska biverkningar med min medicin. Ett sug efter allt, vill helst ha något i munnen hela tiden och viktuppgång pga vätska. Jag har känt mig som en vandrande vattenballong senaste dagarna. Ringde psykiatrin i måndags och informerade dom att jag gått upp 2 kg på bara några dagar och bad om vätskedrivande. De skulle skicka meddelande till doktor F så får vi se vad han säger. Under tiden dricker jag vatten som en idiot för vätska driver vätska. Jag tror det är därför det släppt lite men det är fan inte kul att känna sig som en vandrande vattenballong. Dock ska jag kanske vara glad att jag inte väger 5 kg mer efter de senaste veckornas matorgie. Det är bara att kämpa på, jag ska försöka mitt bästa i jul och försöka ta en extra promenad eller två.

Äntligen lyssnar psykiatrin på mig!

psykiatrin

1 års väntetid på psykolog.

Förra veckan skrev jag om att psykiatrin tyckte att jag skulle vänta 1 år på att träffa en psykolog, fast jag hade förtur. De funkar ju inte riktigt att vänta 1 år. Egentligen hade jag behövt någon att prata med redan för två tre månader sedan. Så jag ringde till psykolog A och lämnade ett meddelande om att han skulle ringa upp mig. När vi avslutade kontakten för ca 1,5 år sedan så krävde jag att få hans direktnummer, för jag visste att den här dagen skulle komma.

Han förstod allvaret

Förra veckan ringde han upp mig. Han sa att han hade delade känslor när han hörde min röst på telefonsvararen. Han blev glad för han tänker på mig ofta. Han blev också ledsen för han förstod såklart varför jag ringde, att jag inte mår bra. Han förstod allvaret eftersom han träffat mig varje vecka i två år och känner mig och vet hur jag fungerar. Så han tyckte precis som mig att jag inte kan vänta.

Äntligen lyssnar psykiatrin på mig

Han skulle poängtera för sina kollegor att det är bättre jag får en tid nu och kanske bara behöver gå några gånger. Än att vi ska vänta ett år och jag har kraschat totalt. Då skulle jag troligen behöva slutenvård för första gången på 10år. I förrgår ringde han och berättade att han fixat så jag kommer få en sjuksköterska att gå och prata med from januari. Äntligen lyssnar psykiatrin på mig och det känns så jävla skönt. Jag hoppas att personkemin kommer passa och att det blir bra nu.  Än finns det hopp för svensk psykvård.

Jag har fått ett nytt hjälpmedel

Jag har fått ett nytt hjälpmedel

Jag började den här dagen med sovmorgon. Det blev 12 timmars sömn i natt utan sömntabletter. Det var behövligt efter de senaste veckornas äventyr. När jag hade fått i mig lite frukost så åkte jag till Karlstads träningspraktik för att få lite massage och göra en plan för Åsas sociala medier. Sen åkte jag hem en sväng innan jag skulle till vuxenhabiliteringen för jag har fått ett nytt hjälpmedel.

Kom inte ut med bilen

Men åkte som sagt hem en sväng men när jag kom så hade någon smart person ställt en lastbil bakom min parkering. De håller på att renovera en lägenhet under mig så antog att det var dom så var ute och sa till dom. Som att det inte räckte med lastbilen så hade grannarna parkerat precis på linjen så det var knappt man kom ur bilen när den väl var parkerad. Orkade inte krångla så i stället för att ta bilen in till stan så bestämde jag mig för att ta en promenad. Nu visar stegräknaren 5 km.

hjälpmedel

Medicinpåminnare

Jag har som sagt fått ett nytt hjälpmedel, en medicinpåminnare. Som jag tidigare skrivit så har jag väldigt mycket mediciner just nu som ska tas tre gånger per dag. Mitt boendestöd tipsade om denna dosett. Har tidigare haft en vanlig och ställt larm på mobilen men kvällsmedicinen är så många tabletter så den fick inte plats. Den här är större, lite väl stor för att ha med sig överallt. Det är det enda jag ser som ett minus. Funktionen är enkel man fyller den med medicin och ställer in tiden, i mitt fall klockan 13.00, 17.00 och 20.00. Vi dom klockslagen hoppar rätt fack fram och den larmar tills man tar medicinen genom att vända den upp och ner.

Minska risken för överdos

En annan bra funktion är att man kan låsa den så du inte kommer åt alla tabletterna. Smart om man tex har barn med självskadebeteende/självmordstankar, då kan en förälder fylla på och sen låsa den. Funkar ju såklart som vuxen med kanske har man en sambo, en vän eller boendestöd som jag hjälpa till att fylla på och låsa. Jag kommer testa den några veckor sen kommer jag återkomma med vad jag tycker. Det största problemet kommer vara att komma ihåg att ta med den när jag går ut. Det problemet har jag löst genom att använda en av de söta korten jag fick från Lilla Margreth. Har satt upp den på ytterdörren så jag ska se den när jag går ut.

 

Handbok för psykon

Handbok för psykon

Enda bra med den här årstiden

Det bästa med den här tiden på året är att det är så jävla kallt ut så man kan bädda ner sig i soffan och läsa en bok med gott samvete. Därför tänkte jag tipsa om två böcker på temat psykisk ohälsa som jag precis köpt. Första boken jag vill tipsa om är Handbok för psykon- att leva med psykisk ohälsa, skriven av Tove Lundin.

Handbok för psykon- att leva med psykisk ohälsa

”Dåre, neuropsykiatriska funktionsnedsättning, psykisk ohälsa, psykisk hälsa, funkis, funktionssätt, galen, problem med nerverna, tokstolle, såna där. Kärt barn har många namn. Jag föredrar att kalla oss för psykon, det är både gulligt och lätt att säga. Dessutom tycker jag att det är hög tid att reclaima det ordet!”, står det på baksidan av boken.

Svårt att få fram information

Tove valde att skriva boken för att hon upplevde att det var svårt att få fram information, tips och råd om psykisk ohälsa. Boken beskriver lagar och rättigheter som är bra att känna till och ger tips på hur du tar dig ut på arbetsmarknaden, organiserar ditt liv, är förälder och accepterar din situation. Boken är pedagogiskt skriven med tydligen kapitel. En riktigt bra bok som jag hade behövt för 10 år sedan. Jag kan varmt rekommendera den och jag skulle önska att alla som blev inskrivna på psykiatrin kunde få låna boken och läsa den. Du kan köpa boken här.

Bemötande i psykiatrin- Möten som främjar återhämtning

Andra boken som jag vill tipsa om är Bemötande i psykiatrin- Möten som främjar återhämtning, skriven av Sebastian Gabrielsson och Git-Marie Ejnerborn Looi. ”Bemötande inom vård och omsorg av personer med psykisk ohälsa kan i slutändan handa om liv eller död. Därför är det viktigt att förstå och bli medveten om vad man gör och hur man är; beteende och förhållningssätt påverkar den du möter.”, står det på baksidan av boken. Boken beskriver hur du med återhämtningsinriktat arbetssätt kan göra skillnad för människor med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

Till dig som möter personer med psykisk sjukdom i ditt arbete

Boken vänder sig till dig som är eller utbildar dig för att kunna arbeta som baspersonal i psykiatriska verksamheter. Den kan med fördel också läsas av andra som i sitt arbete kommer i kontakt med denna målgrupp. Även denna bok är pedagogiskt skriven med tydliga kapitel som man lätt kan hoppa mellan utan att behöva läsa hela boken. Kan varmt rekommendera den. Du kan köpa boken här.