Som jag skrev i går så tycker jag att det är kul att media uppmärksammar Visa vägen priset och att jag har vunnit.
Men det är en sak jag stör mig på. Att media tar föregivet att jag lider av mina diagnoser. Jag har nog gjort
närmare 100 intervjuer under årens lopp men jag har aldrig sagt att jag lider av mina diagnoser. Ändå skriver media
att jag lider av Aspergers syndom och Bipolär sjukdom. Texten nedan är från Svensk Dam tidning, läs hela artikeln här.
En del av mitt liv
Min diagnoser är en del av mitt liv och de påverkar hur det ser ut. Men det betyder inte att jag lider av dom.
Dock lider jag av reumatism. Jag vet att detta bara är ett uttryck men jag tycker att det är ett konstigt och
jävligt negativt uttryck.
En av anledningarna till att jag blev journalist
Det visar än en gång att media inte förstår hur små små ord kan skapa fördomar. För om de skriver om
en person utan autism och skriver om dennes personlighet skriver dom även då att personen lider av den?
Nej jag tror inte de va! Det här är en av anledningarna till att jag valde att bli journalist, för att kunna lära
mina kollegor hur fel det kan bli. Utan mina diagnos skulle jag inte vara den jag är och jag vill inte
vara någon annan. Här kan du som är journalist läsa Hjärnkolls tips på hur de skriver en bra artikel om psykisk ohälsa/diagnoser.
Tidigare månader har jag tidsinställt det här inlägget flera dagar i förväg. Den här gången höll jag på att glömma
bort att skriva det. Sent i går kväll kom jag på vad det är för dag i dag, 2 år och 4 månader utan självskadebeteende.
Det måste vara ett bra tecken att jag tom glömt bort att jag har skadat mig själv.
Jag började den här dagen med lite sovmorgon, det var skönt. Sen var det dags att hoppa på tåget till Jönköping.
Det blir ingen vila här inte! I morgon är det dags för årets sista föreläsning om ingen bokar mig i sista sekunden,
har några lediga datum i december.
Skammen är inte din
På tåget passade jag på att läsa Anicia Sundström Ericssons bok Skammen är inte din. Boken är en resa via dikt och
prosa om att bli hel som människa, en resa mot ett psykiskt tillfriskande. Jag kan varmt rekommendera den. Boken
finns att köpa här.
Lugn kväll på hotellet
Nu blir det en lugn kväll på hotellet. Tänker bara ligga här och se på tv och chilla. Det behövs verkligen efter två
intensiva dygn. Kolla här vilken fin utsikt jag har från mitt rum.
Nu ska jag berätta en sjuk grej för er. Kungahuset skriver om mig i sina sociala medier. Om mig! Hur sjukt är
inte det! Jag tycker det är kul att även media hakat på. Expressen, Nya Wermlands tidningen, Värmlands folkblad,
Karlstad tidningen och Värmlandsbygden har skrivit om mig. Karlstads tidningen undrade hur jag tänkte fira det
här priset. Det är ett enkelt val det ska firas nästa fredag på The Rock bar med Dregen och Nicke. Man kan inte fira
på ett bättre sätt.
Här hittar ni artikeln i Expressen.
Shit vilket dygn det blev! Tidigt i går morse hoppade jag och Carolina på tåget mot Stockholm. Det första vi gjorde när vi kom fram var att ta tunnelbanan till Mr cake för att äta frukost. Haha ja det ni ser på bilden ovan är vår frukost och lunch haha. Man får göra så nu när man är nominerad till ett pris;)
Mysigt hotell
När vi var mätta och belåtna så tog vi de sista kakorna i en doggybag och begav oss mot Grand central by Scandic, där vi skulle bo. Det var skönt att vi skulle bo vägg i vägg med galan och att vi fick checka in redan vid 13.00 så vi kunde göra oss redo i lugn och ro. Det var ett väldigt mysigt hotell.
Kvällens outfit
Kvällens outfit blev en leopardklänning från Bubbleroom. Det känns som det skriker Joanna om min outfit. Rosa, leopard och bling bling, det kan inte blir så mycket bättre. Jag hade även fixat Carolina kläder som kommer från min mosters klädaffär Cecilias i Hagfors.
Mingel i sviten
Innan det riktiga minglet började så var finalisterna och deras respektive inbjudna till ett mingel i sviten. Det är inte varje dag man hänger i en svit det var bara den rosa limousinen som fattades;)
Dregen var med
Under galan så satt Dregen vid mitt bord. Ja inte den riktiga för han har ju fullt upp med att spela in en skriva. Men Dregen JR fick hänga med och bringa tur. Jag skämta med Carolina förra veckan och tyckte att jag skulle erbjuda Dregen 1000 kr för att komma och gå med mig på röda mattan, ta en bild och sen dra. Haha det ju ändå varit rimligt att betala för;)
Jobbigt att inte veta
Eftersom jag har Aspergers syndrom så tycker jag att det var lite jobbigt att inte få veta i förväg vem som skulle vinna. Jag vill helst planera saker flera vecka i förväg och kunna förbereda mig. Jag fick göra det bästa av situationen så jag hade tänkt lite innan vad jag hade tänkt säga men de ändå helt konstigt när man kommer upp på scenen. Jag tycker dock att jag fick fram det jag ville säga.
En present till Peter Jihde
Peter Jihde var konferenser för galan och eftersom han och jag har samma diagnos (Bipolär sjukdom typ 2) så hade jag med mig en liten present till honom från mig och Hjärnkoll i Värmland.
Vart gör vi av blommorna?
Efter galan var det dags för ännu lite mer mingel. När det började glesa ut på folk och jag hade fått sagt tack gratulationer minst hundra gånger så tackade vi för oss och gick upp på rummet. Den stora frågan var vart vi skulle göra av blommorna. Jag fick nämligen världens största blombukett. Hotellet fixade en vas så de fick bo i duschen i natt haha.
Fick lite sömn tillslut
Efter mycket om och men somnade jag på två sömntabletter. Jag är verkligen jätteglad för det här priset men det bli så många intryck och så mycket känslor så det bubblar över lite. Så det var skönt att lite sovmorgon innan vi tog tåget hemåt.
När vinnaren kom hem
Jag hoppade av tåget i Kumla eftersom jag åker ner till Jönköping i morgon för att föreläsa på torsdag. Det blir lite kortare väg. Henriks föräldrar hämtade mig vid tåget i Hallsberg och körde hem mig. På bilden ovan kan ni se hur det såg ut när jag kom hem. Det märktes att det var en vinnare som kom hem för de rasade konfetti från blommorna haha.
Skumbananer och blommor
Henriks föräldrar hade med rosor till mig och på sängen hittade jag en kartong med skumbananer. Som jag nu ligger och njuter av lugnet i väntan på att Henrik ska komma hem från jobbet. Det är skönt att få vara själv en stund och vila hjärnan för i morgon är det dags för nya äventyr.
Jag lider inte av mina diagnoser
Ingen vila
