Aspiepower Media

Hösten fylls på, det är dags att boka mig nu!

Hösten fylls på, det är dags att boka mig nu!

Jag kan ärligt erkänna att jag inte lagt ner så mycket tid för att marknadsföra mina föreläsningar i höst. Jag hade en känsla av att det skulle lösa sig ändå och jag trodde att det skulle rasa in föreläsningar i augusti för så har det varit tidigare år. Dock hade jag fel för vi är bara i juni och nu fylls hösten på ilfart. Så du om att du vill boka mig som föreläsare under sista halvan av 2018 så är det dags att göra det nu. Eftersom jag jobbar med annat så kan jag bara ha ett viss antal och det är inte många datum kvar nu. Du kan läsa mer om min föreläsningar här!
Det är självklart även okej att boka upp mig för 2019 redan nu;)

För bokningar, frågor och prisuppgifter maila: info@joannahalvardsson.se

Föreläsningar som är öppna för allmänheten:

12/9 Karlstad, läs mer och boka biljett här!
10/10 Göteborg, läs mer och boka biljett här!

det är dags att boka mig nu!

Full fart

Full fart

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag planerade in den här veckan. Det är full fart och jag har tydligen planerat in allt jag ska göra på veckans tre första dagar. I går återgick jag till jobbet på Eldialog efter semestern. Efter jobbet kom mitt boendestöd och planerade kommande veckor. När vi var klara drog jag i väg på sommaravslutning med Hjärnkoll.

Samma tempo

I dag har det gått i samma tempo. Började dagen med sovmorgon, det var härligt. Klockan 11 var jag vid banken på ett möte. Direkt jag var klar så åkte jag till Eldialog och jobbade fyra timmar. Slutade vid fyra och då åkte jag hem och bytte om sen tog jag en promenad på 4,5 km. Klockan 18 kom jag på att jag hade glömt äta lunch i dag, tydligen var vi två som ni ser på bilden nedan;)

Speedway och chill

Nu blir det en lugn kväll i soffan och kolla på Luddes match på tv:n. I morgon blir det lugnare bara två timmars jobb och sen Viktväktarna på kvällen. Då kommer kommer jag få veta hur mycket jag gått upp i vikt på två veckor med All inclusive, spännande!

Full fart

Våga vägra midsommar

Våga vägra midsommar

Nu är det snart dags ännu en sådan där underbar högtid, midsommar. Jag älskar högtider…. eller inte. Högtider är sjukt överskattade. Tidigare har jag försökt leva upp till det man ska göra för att uppfattas som ”normal”. Det innebär bland annat att man ska fira högtider. Jag har dock insett på senare år att högtider brukar sluta i kaos och de blir aldrig så där underbara som alla visar upp i sociala medier att de ska vara. Jag har slutat försöka passa in i en mall jag inte passar in i. I stället har jag börjat göra det som är bäst för mig själv. I år har jag valt att våga vägra midsommar. Tanken var att vi skulle åka till Hagfors men i går bestämde jag mig för att jag skippar midsommar i år.

På bristningsgränsen

Som jag skrev i går så är jag trött och sliten efter att ha varit social under resan till Kroatien. Jag borde få ett pris för att jag klarade 18 dagar utan att få ett utbrott. Jag känner att jag nu är på bristningsgränsen och en högtid och massa krav och förväntningar som aldrig blir som man tänkt skulle troligen vara grädden på moset. Därför tänker jag inte fira midsommar i år. Jag tänker låsa in mig i lägenheten med Henrik och Baby och se på film och chilla och kanske göra någon annan kravlös aktivitet som kan ta en promenad eller nått. Det blir midsommar iallafall även om den blir utan krans, midsommarstång och sill.

Mitt mående är det viktigaste

Det är en av de bästa sakerna som hänt de här senaste åren. Att jag börjat förstå hur jag fungerar och vad som är bäst för mig. Mitt mående är det viktigaste. Om du ska fira midsommar med någon som har autism så kan du kolla in den här listan som jag gjort med mina bästa tips för att undvika kaos. Den är gjord till påsken men jag tycker att den egentligen funkar till alla högtider. Eller så gör ni som mig och bara skiter i allt;)

midsommar

Du är inte ensam – Joakim Lundell

Du är inte ensam - Joakim Lundell

Du är inte ensam – Joakim Lundell

När jag var på semester så passade jag på att läsa Joakim Lundell’s senaste bok Du är inte ensam. Boken är uppföljare till hans första bok Monster och handlar om hans diagnoser ADD och Aspergers syndrom. Jag hade stora förväntningar på den här boken men jag blev lite besviken. Jag tycker att den första var bättre.

Funktionsnedsättning eller handikapp?

Han skriver mycket bra om sina diagnoser och lyfter styrkor. Jag stör mig dock på att han använder ordet handikapp när han pratar om diagnoserna. Jag är allergisk mot det ordet för jag tycker inte att neuropsykiatriska diagnoser behöver vara ett handikapp. Jag använder själv ordet funktionsnedsättning, för jag har nedsättningar/svårigheter pga min diagnos men jag är inte handikappad. Det är som allt bra han skriver om diagnoserna blir nedsmutsat när han väljer att använda ordet handikapp. Det kanske är bara är jag som känner så jag vet inte riktigt. Vet att det är andra som tycker samma sak om funktionsnedsättning och istället säger funktionsvariation, men det ordet kan jag inte ens säga utan att slå knut på tungan.

Måste finnas bättre exempel

En annan sak jag hackade upp mig på och inte riktigt förstår är varför han berättar om hur han piercat snoppen i helt kapitel. Jag förstår tanken bakom. Att han vill visa att hans diagnoser gör att han är impulsiv och inte har ett konsekvenstänk. Dock tycker jag att det måste finnas bättre exempel att ta upp än just detta med tanke på att hans största målgrupp är barn/ungdomar. I det stora hela var boken okej men tycker inte att den gav mig så mycket hade det inte varit just Joakim Lundell som skrivit boken så tror jag inte den hade blivit en storsäljare, namnet ger mer än innehållet.

Fick ett signerat ex
Fick ett signerat ex

När man varit social i 18 dagar …

En fördom om Asperger

En fördom jag ofta stöter på är att personer med Aspergers syndrom inte vill vara sociala. Den stämmer verkligen inte. Jag är en väldigt social personer och många andra jag känner med AS är också det. Om de får vara det på sina egna villkor.

När man varit social i 18 dagar

Nu har jag varit social non stop i 18 dagar. Inget ont av min familj jag älskar att umgås med dom men pga mina diagnoser så sliter det lite mer på mig än på ”vanliga” personer. När jag varit social för länge så blir jag trött, sur och arg och svänger mer i mitt mående. Därför valde jag att åka hem från Kumla i förrgår för att få två dagar för mig själv för att ladda batterierna.

Baby ställer inga krav

Så i går blev det en lugn dag i soffan, titta på YouTube, lyssna på ljudbok, skumbad och gos med Bebbsan. Baby ställer inte så stora krav på mig hon är nöjd om hon får mat och blir kliad på magen;)

När man varit social i 18 dagar