januari 2018 – Sida 4 – Aspiepower Media

För att jag är värd det!

Jag är värd det!

I dag är en sådan där dag när jag inte ens vill gå upp ur sängen. Det är bara mörk och tråkigt ut. Men jag pallade mig upp och i väg till jobbet. Jag har också 26 points av veckobonusen kvar som försvinner i morgon. Så när jag kom hem så satte jag och åt en donut i badkaret bara för att jag är värd det.

Nästan fullt i Grums

I morgon ska jag ta lite sovmorgon sen ska jag åka och lämna bilen på verkstad för att fixa rutan och de där. Sen tänkte jag åka till Viktväktarna på förmiddagen den här gången för på kvällen föreläser ju jag i Grums. En fågel har viskat i mitt öra att det nästan är fullsatt, så kul! Jag hoppas bara att de har bilen klar till 15.00 som de lovat annars blir det lite jobbigt. Men Carolina har jour så kör de ihop sig så får hon slänga sig i bilen och köra mig till Grums. Ska även hinna med att träffa min kontaktperson en sväng innan bilen ska hämtas, det är mycket på gång i morgon. Därför har jag en vilokväll och tänker spendera resten av kvällen i soffan med Fröken B.

Jag är värd det

VLOGG: Jag tatuerar mig!

Jag tatuerar mig!

God morgon kompisar! Jag är sjuk trött i dag. Hade helst legat kvar i sängen och sovit bort dagen, men det går ju inte. Ska snart ge mig i väg till jobbet. Behöver bara överleva fyra timmar. Sen ska jag göra en telefonintervju och sen kan jag vila upp mig igen. Jag lovade ju att ni skulle få bli med när jag tatuerar mig. I går var ni med i bild i dag får ni hänga med i video. Tack till Carolina som agerat fotoassistent. Här kommer videon, glöm inte bort att gilla och prenumerera.

Jag har tatuerat mig!

Det känns så jävla sjukt! I dag har jag tatuerat mig för första gången i mitt liv. Kan man fira 1 år och 6 månader utan självskadebeteende på ett bättre sätt?;) Ju närmare Arvika vi kom ju mer nervös blev jag. Men jag fick beröm av proffsen (tatueraren och Carolina) för att jag var så cool. Handleden är ju ett av de ställen som gör mest ont och jag väljer att börja där haha. Men smärta är inget som skrämmer mig. Jag har levt med kronisk smärta i 20 år. Jag har gått i fem månader med ett ledband och fem månader men en sena av i foten. Det här kunde ju inte vara så mycket värre. Visst kändes det lite men han fick köra på utan att göra pauser. Vi valde att åka till Mikka på Hellcat Tatto Studio i Arvika. Både för att han är Carolinas kompis men också för att han är en av de bästa i Sverige på att göra texter. Ni kan se fler av hans mästerverk på Instagram @mikkatatto heter han där. Jag är sjukt nöjd!

Bakgrunden till tatueringen

Jag har inte gjort en cool flashig tatuering som jag ska visa upp för hela världen. Jag har gjort den här tatueringen mest för min egen skull. Eftersom jag har en förmåga att känna mig jävligt ensam i bland. Fast jag vet att jag inte är det. Så tänkte jag att om jag bär med mig de viktigaste personerna i mitt liv vart jag än går, så borde jag aldrig mer känna mig ensam. Baby står såklart för mitt pälsbeklädda barn Baby. 77 står för två saker. Henrik är född 1977. Ni som har koll på speedway har kanske redan räknat ut den andra betydelsen, då min bästa vän Ludde har 77 som sitt nummer. Hjärtat står för resten av min familj. Mamma, pappa, mormor, morfar, Lena, Lars, Robin, Zandra, Madde, Therése och Carolina.

Det här var sista gången som jag gjorde något med väster handled

Jag har valt att göra den på vänster handled. Då det är just där som de flesta av mina självskadeärr finns. Det här är en symbol på att 15 års självskadebeteende är över. Det här är sista gången jag gör något på vänster handled.

Jag har tatuerat mig

1 år och 6 månader utan självskadebeteende

Jag slösade bort 15 år av mitt liv

När jag var 13 år så började jag att skada mig själv. Jag hade läst ett reportage i tidningen Frida om en tjej som mådde dåligt och skadade sig själv. Jag mådde inte heller bra, så jag var tvungen att testa om det hjälpte. Det gjorde det inte men jag blev fast. Jag kunde inte sluta för tänk om det skulle hjälpa nästa gång. Jag skadade mig själv i 15 år. Det funkade aldrig. Så här i efterhand så inser jag att det inte hjälpte ett skit. Jag slösade bort 15 år av mitt liv på att skada mig själv både fysisk och psykiskt. Jag har ärr i både kroppen och själen som jag kommer bära med mig resten av livet. Varje vecka kämpar jag mot impulsen.

1 år och 6 månader utan självskadebeteende.

Den 22 juni 2016 hade jag ett telefonsamtal som förändrade allt. Där och då bestämde jag mig för att nu räcker det. Jag kan skada mig själv men jag står inte ut med att skada dom jag älskar. Ludde fick mig att inse att det var just det jag gjorde. När jag hade klarat 1 år så sa jag att 1 år och 6 månader var mitt nästa mål. Då kändes det långt borta men i dag är dagen här. Jag klarade det 1 år och 6 månader utan självskadebeteende, längsta uppehållet på 15 år.

Klarade det trots en depression

Som ni vet så har inte den här hösten varit en dans på rosor. I november insåg vi att jag var påväg in i en depression så vi valde att höja mina mediciner. Så därför är jag så jävla stolt över mig själv att jag klarat det här. För det är ett under att jag inte skadat mig själv den här hösten och att jag har lyckats hålla mig borta från psykakuten även om jag haft väldigt mycket ångest. Jag hade aldrig klarat det här utan mina vänner Carolina och Ludde. Dom finns alltid där och hejar, stöttar och tjatar. Dom fångar mig när jag faller och hjälper till att knuffa mig mot rätt riktning när jag själv vill ge upp. Här hittar du min strategier för att inte skada mig själv.

Nu fortsätter vi mot nästa mål – 2 år! Kan jag så kan du!

1 år och 6 månader utan självskadebeteende

Blev en tur till Kristinehamn

Vi hade ju som sagt inget att göra så det blev en tur till Kristinehamn. Vi åkte till Marieberg, där har jag bott sex gånger i mitt lov. Ja på psykiatriska slutenvården. Nu har de dock flyttat all slutenvård i Värmland till Karlstad. Kan inte riktigt förstå att man valde bort miljön på bilden nedan. Den vore vara bättre för själen än sjukhusmiljö. Sen åkte vi till ICA Maxi och handlade innan vi åkte hem.

1 dygn kvar som otatuerad

Nu har vi bänkat oss i soffan och kollar på serier igen. Vill nu veta nått sjukt? Att i morgon vid den här tiden så har jag en tatuering. Kl 11 i morgon ska jag och Carolina vara i Arvika och gadda mig, jag börjar bli lite nervös nu. Ni kommer få hänga med genom en vlogg.

en tur till Kristinehamn

« Föregående 1 2 3 4 5 6 … 14 Nästa »