Aspiepower Media

Dag 1 med 600 mg Seroquel

Dag 1 med 600 mg Seroquel

Dag 1 med 600 mg Seroquel börjar gå mot sitt slut och det är nu dags att ta andra dosen. Det tar ju några dagar innan de får full effekt. Det ända jag känner än så länge är jag känner mig jävligt groggy och vill sova. Sov som sagt tolv timmar i natt sen somnade jag på soffan och sov en timma till. Annars har jag spenderat hela dagen i soffan förutom när jag och Carolina var och handlade. För äta bör man annars dör man. Jag tänkte jobba hemifrån i dag men kände att var bättre att vila. Så kommer jobba de fyra timmarna under helgen i stället, känns skönt att kunna lägga jobbet efter hur jag mår.

Viktigt att försöka fortsätta hålla rutiner

Det har varit planerat i flera månader att jag och Carolina ska på Club Radium i morgon. Jag har velat fram och till baka senaste dygnet om jag orkar eller ej. Men en sak som jag lärt mig av 15 år med depression är att det bästa är att försöka fortsätta leva som vanligt. Hålla rutiner, jobba och göra saker man tycker är kul och umgås med personer som får en att må bra. Jag mår inte bättre av att sitta hemma och glo in i en vägg. Så jag kommer gå ut i morgon kväll men jag kommer vara nykter. Alkohol, medicinhöjning och depression känns inte som en bra kombo. Sen är jag ju redan hög på medicinen, haha gratis fylla;)

Dag 1 med 600 mg Seroquel

Återuppleva gamla minnen

Att återuppleva gamla minnen

Efter att jag skrev förra inlägget så somnade jag om i soffan och sov en timma till. Jag är sjukt trött och känner mig jävligt groggy. Men det är väl bara att vänta och se om det blir ännu värre när jag tar dos två i kväll. Eller om det klingar av när kroppen börjat vänja sig.

Carolina kom och hämta mig så jag kunde köpa mat och handla. När vi skulle åka hem så skulle hon in på BUP och hämta ett fibertäcke. Jag har inte varit innanför dörren på BUP på 12 år. Så jag var tvungen att bli med in och återuppleva gamla minnen haha. Känns lite konstigt att komma in där för jag borde ju nästan där ett tag. Ibland kan jag sakna BUP, jag gillade inte allt dom hittade på men de var väldigt mycket bättre än vuxenpsyk.

Att återuppleva gamla minnen

”Har du testat att gå en promenad?”

12 timmars sömn

Jag har precis vaknat, blev 12 timmars sömn i natt. Har inte riktigt vaknat till liv än och känt efter hur det känns. Ligger i soffan och kollar på Sofias änglar. Solen skiner i Karlstad i dag och jag funderar över att ta en promenad.

Kan inte klona mig

På tal om det så ställde sköterskan jag pratade med i går underliga frågor. Först undra hon om jag tyckte det var smart att kicka igång en föreläsningsturné om jag mår så här. Jag försökte förklara att jag inte har något val för jag kan inte ställa in en föreläsning. Då tyckte hon ”Kan inte någon annan föreläsa åt dig?”. Haha hur tänkte hon där liksom? Nej ingen annan kan föreläsa åt mig och berätta min historia och jag kan tyvärr inte klona mig.

Har du testat att gå en promenad?

Sen tyckte hon ”Har du testat att gå en promenad?”. Seriöst tror hon på fullaste allvar att jag sätter mig och ringer psyk och ber om att få prata med en läkare om det hade hjälpt att promenera bort min ångest. Jag tycker att den kommentaren är lite kränkande då jag självklart testat allt jag kan själv innan jag söker hjälp.

Har du testat att gå en promenad

 

Att ha självinsikt

Att ha självinsikt…

Jag har alltid haft bra självinsikt. Jag märker själv när det börjar tippa åt de enda eller det andra hållet. Jag söker hjälp av psykiatrin när jag känner att det behövs. Just nu säger min självinsikt att jag inte ska köra bil.

Groggy

Jag höjde som sagt till 400 mg i går och känner mig helt jävla groggy. Jag glömmer orden mitt i en mening. Jag gick till kylskåpet fyra gånger förut men glömde varför jag gick dit. Jag smsade till fel nummer när jag skulle skriva till min kompis, fast jag visste att han inte använder det för jag pratade med honom senast i går. Nej min hjärna är inte som den ska just nu och nu har jag precis höjt dosen med 200 mg till så vill inte ens veta hur min hjärna fungerar i morgon. Jag är ju som sagt väldigt känslig för mediciner. Men vi får väl ge det ett försök.

Kommer inte köra bil de närmsta dagarna

Dock tänker jag inte sätta mig framför ratten i morgon så smsade min chef och sa att jag jobbar hemifrån i morgon. Jag önskar att alla hade en chef som svarar att man inte ska känna någon press att jobba och att det viktigaste är att man mår bra. Nu har jag precis svalt 600 mg så skriver jag inget i morgon så är jag troligtvis däckad;)

självinsikt

Är jag på väg in i en depression?

De tar mig på allvar efter att jag fick rätt diagnos

I över 15 år har jag funnits inom psykiatrin och det är många gånger som jag känt att det inte tagit mig på allvar när jag berättar hur jag mår. Men jag märker en stor skillnad de senaste åren. När jag fick min diagnos så började dom ta mig på allvar. Bara för att jag är bipolär, vilket jag var i 12 år men ingen visste det. Men nu när det står i journalen så tar de mig helt plötsligt på allvar.

Depression?

I två veckor har jag känt att det något som händer. Jag är överdrivet trött och saker som annars är roliga känns bara tråkiga och jobbiga. Jag tror att jag är påväg in i en depression. För 1,5 vecka sedan höjde jag Seroquel med 50 mg, vilket jag får vid behov. Men jag känner ingen skillnad och har fortfarande mycket ångest så höjde 50 mg till i går kväll. I morse ringde jag till psykiatrin för jag kände att det är bra att de vet om vad som händer. Det tog 30 minuter från att jag lagt på med sköterskan tills läkaren ringer mig. Tummen upp den här gången!

Höjer dosen i tre veckor

Han tyckte att vi skulle höja till 600 mg i minst tre veckor och se vad som händer. Eventuellt behöver vi sätta in en antidepressiv men vi försöker undvika det så länge det går. Eftersom jag har en förmåga att bli manisk av dom. Jag tycker det är skönt att de tar mig på allvar och agerar snabbt för som sagt kommer november bli ganska körigt. Agerar vi inte nu så är ju risken att jag är total kraschad i december. Samtidigt är jag lite orolig för att jag ska bli trög av så hög dos, för jag måste ju kunna klara av att föreläsa. Haha det är ju lite komiskt att jag ska föreläsa på landstingets föreläsning nästa vecka och prata om mina erfarenheter av mediciner och så är jag hög på mediciner. Men det blir nog säkert bra.

De gav mig beröm

Dom gav mig även beröm för att jag ringde och bad om hjälp innan jag började skada mig själv den här gången. Och jag ger beröm för att de ger mig hjälp utan tjat den här gången. Men det är bara att försöka göra det bästa av situationen tyvärr kommer ju depression alltid vara en del av mitt liv.

depression