Nu är jakten på antibiotikan över, tillslut fick jag hem den. Men det var verkligen inget roligt väder att köra bil i dag. Inte att vara ute i över huvudtaget. Varför kan vi inte åka till Thailand nu i stället för i juli? Hade varit mycket bättre.
Nu har jag bäddat ner mig i soffan och tänker ligga kvar här restan av kvällen. Sen hoppas jag att allt snö smält tills jag ska åka till jobbet i morgon. 😀 Vad har du gjort i dag?
Jag skulle ha varit på akupunktur kl 8 i morse men vakna upp och kände att min urinblåsa sprängs snart. Jag har försökt få tag på vårdcentralen i två dagar men har inte ens kommit in i telefonkön. Så ställde in akupunkturen så jag kunde vara hemma och ringa precis när de öppnade telefonkön och lyckades komma fram den här gången. Behövde inte ens träffa en läkare för jag vet ju hur urinvägsinfektioner känns vid den här laget. Men sköterskan tyckte att det var bra om jag kom och lämna ett urinprov som de kunde skicka på odling. Ifall antibiotikan inte hjälper så vet de vad de ska ge mig sen.
Jag åkte dit och på lab undrade de när jag kissade sist. För ca 1,5 timma sedan sa jag och de informerar mig om att jag inte får kissa på minst fyra timmar om odlingen ska visa rätt. För de första varför sa inte sköterskan från början? Och för de andra har de nog aldrig haft urinvägsinfektion själva, för hur fan ska jag orka hålla mig i fyra timmar? Det är ett under att jag ens överlevde 1,5 timma. Så nu har jag lämnat ett prov på odlingen som troligen inte kommer visa nått, heja känns ju nödvändigt i snökaoset. Och som de inte vore nog så ska de skriva ut antibiotikan vid fyra så jag måste ut i det fruktansvärda vädret en gång till för att hämta ut den. Varför känns det som att allt ska vara så krångligt som möjligt på vårdcentralen?
I dag är det 1 år och 4 månader sedan jag avslutade mitt självskadebeteende efter 15 år. Det känns inte längre som en kamp. Månaderna fortsätter bara att rulla på och jag minns inte ens sista gången jag tänkte tanken på att skada mig själv. Nu har vi kommit mer än halvvägs till mål nummer två, ett och ett halvt år.I Det känns som jag kan skriva inlägget om att jag klarat det redan nu och tidsinställa det. För så säker är jag på att jag kommer göra det. Det är jag som är stark men utan Ludde och Carolinas stöd så hade de här aldrig gått. Dom gör mig ännu starkare.
