augusti 2016 – Aspiepower Media

En lyckad föreläsning

Nu är jag hemma efter lyckad föreläsning på Hennickehammars herrgård utanför Filipstad, det var tydligen personer från Kristinehamns kommun jag skulle föreläsa för haha;) Är nöjd med dagen men känner själv att det märks ganska tydligt att jag är hypoman och jag känner mig ganska virrig, men alla var nöjda och det är ju huvudsaken. Pappa sa åt mig att åka vid 11 men jag undra varför jag skulle åka två timmar i förväg när det bara tar en timma. Men sen blev jag klar så tidigt så åkte 11.15 och de var nog lika bra för stod vid ett vägarbete hur länge som helst. Och sen hade jag polisen efter mig i tre mil och jag har ju bara haft körkort i 1,5 år och har det på prövotid ,så blir alltid så jävla nervös när jag ser en polisbil. Så kul att ha dem bakom sig hur länge som helst, men tydligen tyckte de att jag kunde köra bil, för inte stoppa de mig iallafall;) Kom fram till Herrgården vid 12.30, och han med att ta liten promenad runt området. Var så himla fint där, de roliga med att vara föreläsare är att man kommer till så många ställen som man inte visste fanns. Nu är jag hemma igen och är en aning trött i hjärnan och ska chilla lite och försöka komma till ro. I kväll ska jag även börja med Lamotrigin så får se hur de går, håll tummarna för att jag inte blir yr och får dubbelseende för i morgon ska jag till Hagfors på speedway. Men i värsta fall får jag väl ta bussen för speedway kan man ju inte missa;)

En trött föreläsare som behöver uppsöka en frisör och klippa sig lite:P

Mellanmål: Blåbärsdrömmar 4 SP

Ett gott alternativ till mellanmål: Friggs knäcke ( Två stycken, 3sp) Philidelphia ligh (1sp) Strö över Blåbär Man kan även toppa med nötter om man vill lyxa till det lite extra

Mot Hennickehammars herrgård

I natt blev de 10,5 sömn trots att jag sov en timma i går eftermiddag, väldigt välbehövligt efter två veckor med omöjlighet att somna. Och skönt att vakna upp av sig själv helt utvilad en timma innan klockan skulle ringa. Nu chillar jag lite i väntan på att jag ska sätta mig i bilen och åka mot Hennickehammars Herrgård, där jag ska föreläsa. Haha alltså jag vet inte ens vilka som kommer och lyssnar för de glömde jag fråga haha men jag tror jag vet vilka de är eftersom jag vet vem som bokade mig. Men jag vet ju iallafall vad de vill att jag ska prata om och de är väl det viktigast. Och jag har inte föreläst sedan i maj så kom på klockan 22 i går kväll att det kanske är dags att börja planera föreläsningen. Haha de kan bli spännande de här:D

Jag fick träffa en läkare!

Plötsligt händer det! Vid ett ringde de från psykiatrin och undrade om jag kunde komma dit klockan 15 för att träffa en läkare, självklart sa jag. Blev lite krångligt i början… Jävligt lätt för läkaren att hjälpa mig när han inte ens vet att jag ska komma. Fast de hade två timmar på sig så hade de glömt att informera honom om att patienten han trodde skulle komma hade lämnat återbud. Och att de istället kommer en helt okänd patient. Så han visste inget om mig, och lätt att lite snabbt kolla igenom journalen när den typ innehåller 1000 sidor. Men tillslut kom vi fram till att vi ska sätta in två nya mediciner. Lamotrigin i låg dos som ska höjas under två månader och Zyprexa vid behov. Jag har förut varit negativ mot Lamotragin för jag hört att många får hemska biverkningar av den men vi måste testa något. Och förhoppningsvis blir mindre impulsiv och inte sjunker lika djupt. Sen ska jag tillbaka om ca 1,5 månader till samma läkare. Fattar ni? Jag får träffa SAMMA läkare två gånger, jag tror inte på detta förrän jag är där?

Sen fick jag beröm för att jag söker hjälp i tid innan jag kört ner mig i träsket. Och han sa åt mig att aldrig sluta be om hjälp även om de ibland är en aning krångligt och att han önska att fler patienter hade sådan självinsikt som mig, så helt plötsligt var det bra att ha självinsikt ?

Så i dag fick jag ut samanlagt 830 tabletter från psykiatrin, fast jag har nio överdoser i bagaget och de senaste för ett år sedan.De blev fel så hon på apoteket gav mig dubbelt av flera. Men är inte det lite skrämmande?Nu har jag sådan självinsikt så jag skulle aldrig ta ut alla, om jag inte visste att jag kunde hantera dem. Men alla har inte den självinsikten och borde de inte ringa en varningsklocka någonstans hos läkaren? Eller finnas en spärr?Och hon på apoteket sa att jag absolut inte borde köra bil på Lamotrigin och jag tyckte att det var lite underligt eftersom jag suttit hos läkaren och sagt att jag inte tar mina lugnande för jag måste kunna köra bil för att ta mig till jobbet. Så fick ringa akuten och fråga och se sa att jo man kan få yrsel och dubbelseende som biverkning och man ska vara försiktig i början men hon tyckte att få mig de biverkningar så kanske man inte ens ska äta medicinen för då är det ju troligen inte rätt medicin för mig. Men hon rekommendera mig att börja med dem i morgon kväll eftersom jag vet att jag ska köra bil till Filipstad i morgon och inte vet hur jag påverkas.

Nu kör vi så får vi se hur de här går:)

Än finns de hopp för psykiatrin….

I bland har man tur för när jag ringde till öppenvården så fick jag prata med en jättetrevlig sköterska. Hon höll med mig om att detta inte är okej och att jag måste få träffa en läkar så fort som möjligt. Så hon lovad att göra allt hon kunde för att jag ska få en tid så fort som möjligt. Jag har även sagt att de kan ringa med kort varsel, så kommer jag på direkten Eftersom de kändes som psykiatrin kapa mig vid fotknölarna igen när de ringde och lämnade återbud till min psykolog, så orkade jag inte åka till jobbet i dag. Kände bara hur ångesten växte och att jag ville dra täcket över huvudet och säga godnatt tills de lyckats få fram den där läkartiden. Så jag smsade min chef och fråga om jag fick jobba hemifrån och de fick jag, jag är glad att jag har så förstående chefer för jag känner verkligen inte att jag orkar träffa människor i dag. Så nu ska jag gå till affären innan de blir lunchkaos så jag träffar på så lite person som möjligt. Sen ska jag åter gå till sängen med datorn och spendera dagen här. Men det känns skönt att sköterskan tog mig på allvar och jag tror att hon på riktigt kommer göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för mig. Nu får vi hålla tummarna för att de blir så fort som möjligt och inte i morgon för då kör de ihop sig för jag ska ju till Filipstad och föreläsa då.