Monthly Archives

juni 2016

Okategoriserade

Vilodag och Putte i parken

Det här andra dagen på rad som jag verkligen inte har gjort någonting. Blev sovmorgon till 11 och sen har jag spenderat hela dagen i soffan och bara sett på tv. I dag kickade festivalen Putte i parken i gång i Karlstad. Hjärnkoll i Värmland kommer vara där i morgon 11- ca 18.00, så kom och säg hej till mina ambassadörs-kollegor i vårt röda tält. Jag och gipset kommer dyka upp där en sväng  någon gång under dagen, men kommer inte orka vara där hela tiden. Sen tycker jag att det är knäppt att Värmlandstrafik har gratis bussar till festivalen men att de bara utgår från torget (som jag förstått det av deras hemsida).  Jag som bor närmre busstationen ska jag då behöva gå 500 m åt fel håll med gips, för att ta mig till festivalen, inte särskilt handikappvänligt. Och man kan ju inte köra mig med bil eftersom de spärrat av. Men vi får väl se kanske får jag åka ända fram med mitt handikapps tillstånd för speedwaybanan, vi kan ju alltid testa;) IMG_3079 IMG_3070

]]>

Okategoriserade

Förminska mig inte!

Ofta när jag skriver och delar av mig av mina erfarenheter här, tex inlägget i går om att jag behöver ta paus i bland. Så skriver ni ”styrkekram” och liknande, och jag blir faktiskt lite irriterad och känner mig förminskad. Jag är en av de starkaste människor som finns, annars skulle jag inte sitta här i dag och jag behöver inga styrkekramar. Jag skriver inte om mina erfarenheter för att man ska tycka synd om mig. Utan för jag vill upplysa omvärlden om hur det kan vara att leva med NPF diagnoser och vilka brister det finns i samhället. Jag lider inte av min diagnos så därför berättar jag vad jag stöter på för att hjälpa dem som faktisk gör det, och inte har möjligheten att uttrycka sig om hur det känns. Jag gillar när ni skriver ”vilket bra inlägg” ”det här är så viktigt” osv… Men förminska mig inte och tyck inte synd om mig i de situationer det inte alls är synd om mig.
När jag haft en gipsad fot i 1 år och gått med ett ledband av i 11 månader då är det synd om mig. Men när jag berättar om hur jag fungerar annorlunda och hur jag gör för att få vardagen att fungera, så känner jag mig förminskad och kränkt när kommer ”styrkekram” Skriver ni även det till en person utan NPF som tex berättar om vilka dagar hen städar eller att hon har en kom i håg lista för att minnas vad hon ska handla i affären?
]]>

Okategoriserade

Vår förlovning

Om ni vill läsa om en chartrad helikopterresa, världens största diamant eller en förlovning i New York, då kan ni sluta läsa nu. För jag tycker bara att sånt är överskattat, varför slå till med ett stort spektakel bara för att vi förlovar oss? Blir vi lyckligare av det? Svar nej, vi har varandra och det är det enda vi behöver! Vi har egentligen pratat om att förlova oss i över ett år men jakten på den perfekta ringen drog på tiden. Vi har båda varit förlovade innan, hans slutade i en skilsmässa och min tog slut efter  bara två veckor. Så vi har ju lite bättre odds den här gången, för det kan ju inte bli så mycket sämre;) Eftersom min förra ring var ett impulsköp så var jag ganska noga med vad jag ville ha, den här gången skulle jag ha en sten. Om den var äkta eller ej spela ingen roll men jag skulle ha en sten. Det var jag fast besluten med tills vi kliver in på en butik där kvinnan bakom disken visar ringar från Schalins  och säger: ”Man måste tänka långsiktigt och se helheten, även om ni inte ska gifta er nu så måste du ju få se hur det kan se ut med två ringar”. Och precis där hade jag ändrat mig och bestämt mig för vilken ring jag ville ha och det blev ingen diamant. Dock har Henrik lovat att även om vi inte gifter oss så kan jag ju få den där diamanten iallafall om några år;) Jag har långa och väldigt smala fingrar, bebis händer säger en del, och därför kan jag inte ha vad för helst för är den för bred ser det jätteklumpigt ut, så det var en självklarhet att jag skulle vara med och prova ut ringen. Sen har jag ju även Aspergers syndrom och upplever att saker som andra inte ens känner skaver och är obekväma, så det tog ett tag innan vi hittade rätt. Men jag älskar den här ringen och det känns knappt att jag har den på mig. Någon spektakulär förlovning blev det inte, men den bästa för oss. Vid 00- tiden till natten den 26/6, på vår fyra års dag klättrade vi genom staketet på speedwaybanan och bytte ringarna på pressläktaren. Utan den där speedwaybanan så hade vi aldrig träffats och både har en speciell relation både till Valsarna och Tallhult. Jag och Henrik träffades egentligen första gången i slutet av 90- talet när han körde för Valsarna och jag stod gömde mig bakoms pappas ben när han pratade med honom efter matcherna. Vid den tiden var han inte särskilt intresserad av mig och det var väl tur,  eftersom jag då var 8 och han 19 år 😉 I stället fick vi kontakt på facebook efter nästan 15 år och första gången vi träffades den gången, var just på pressläktaren på Tallhult. Så platsen kändes ganska självklar. Nu tjatar alla om bröllop men det blir det inte förrän om fem år eller nått, varför följa traditioner och sånt när man kan vara cool och unik?;) PicMonkey Collage

]]>

0 Comments
By
Okategoriserade

Alla barn gillar glass

IMG_3062 IMG_3068

]]>

Okategoriserade

Lungna puckar

IMG_3053 IMG_3055 IMG_3057 Så här har vi spenderat dagen och det har inte gått i många knop. Och Gorbys piroger blev det  till lunch, jag känner mig nästan som 14 år igen, åt det varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Den största skillnaden är att jag i dag mår bra och är extremt mycket tryggare i mig själv. Och att jag har världs bästa chill-sällskap. Tänkt er vad chill det är att vara katt och bara ligga och sova typ 80% av tiden, jag ska nog bli en katt i mitt nästa liv, de säger ju att jag skulle behöva lite lite;)

]]>